syfte, mål, medvetenhet
Svenska kyrkan har en Kyrkoordning. Den tar upp en massa företeelser och reglerar hur kyrkan skall fungera på sina tre nivåer:
- Församlingarna - den lokala nivån - som som anges som kyrkans grundläggande nivå.
- Stiften - den regionala nivån - som har att smörja och främja livet i församlingarna.
- Rikskyrkan - den nationella nivån - som skall fatta övergripande beslut som skall främja stiftens och församlingarnas uppdrag.
I inledningen till Kyrkoordningens andra avdelningen, den om Församlingarna, står:
Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Denna är den primära enheten inom kyrkan. Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.
Jag tycker detta bara är så bra.
En hierarki-pyramid från "centrum" till "pereferi" gäller inte - eller skall i vart fall inte gälla.
Den grundläggande uppgiften anges tydligt som gudstjänst, undervisning, diakoni, mission - inte kapital och finansförvaltning.
Syftet med alltsammans är också kristallklart - värt att repetera:
- Komma till tro på Kristus - omvändelse
- Leva i tro - fördjupning
- Kristen gemenskap - gudstjänst och nätverk människor emellan
- Guds rike utbredas - Jesus blir Herre
- Skapelsen återupprättas - tillbaka till Eden!
Sittandes på en folkhögskola blir utsikten både bra och begränsad.
Begränsningen jag upplever är att jag idag inte vet vilka församlingar som fungerar så att syfte 1 förverkligas i påtaglig utsträckning.
Var gör man erfarenheten att Där/här kommer människor som inte tror till tro?
Och vidare: Hur fungerar de församlingarna? Vilka är arbetsformerna? Insatserna från arbetslaget? Teologin? Rollfördelningar? Och mycket annat.
Jag önskar att läsare av min blogg i kommentarer till detta inlägg delar med sig av kunskaper och ger mig information. Gärna med angivande av e-post så att följdfrågor och annat kan bytas.
Tja, jag kan tänka att en av grundförutsättningarna för detta är att det predikas ett tydligt kristusbudskap, samt att det gestaltas i församlingens liv - tron får bära frukt. Bön, lovsång, små grupper (cellgrupp/bönegrupp osv), tydlig delaktighet för lekfolk. Ansvarsgrupperna i samarbetskyrkor är EN form för det. Många ska göra något, ingen ska göra allt. Arbetslaget ska finnas där för att främja och stödja de frivilliga insatserna, inte ersätta dem. Jag tror att en församling som verkligen lever, och lever i Kristus, också doftar gott, och därmed drar fler till sig.
Var finns exemplen på detta, paltserna och/eller sammanhangen där det fungerar?
Jag har inga siffror på hur många som kommer till tro osv, men så vitt jag förstått det ökar t.ex. Carlskyrkan i Umeå sina medlemsantal (samarbetskyrka). Lötenkyrkan i Uppsala (också samarbetskyrka) har jag ingen aning om hur det ser ut med medlemsstatistiken, men båda söndagsgudstjänsterna (9.30 och 11.15) är ganska fullsatta. Flera hundra varje söndag.
Intressant är att ingen av dessa församlingar har särskilt många anställda. Jag är säker på att det finns "icke-EFS" exempel, men därom är jag alltför dåligt informerad. Ser fram emot att få läsa andras erfarenheter av det.
...inser förstås också att ökat medlemsantal inte BEHÖVER betyda att folk kommer till tro, utan kan lika gärna tyda på att folk som redan tror söker sig dit.
S:t Laurentii i Lund är ju en församling med 150-200 deltagare varje söndag, och frågan om folk kommer till tro är ju givetvis svår att besvara, det är ju mycket möjligt att det är så att folk söker sig hit för att uppleva det de inte upplever i andra Lundaförsamlingar. Men, av erfarenhet vet jag att många sökande kommer och för det mesta stannar de också!
S:t Laurentii är ju unik på sådant sätt att vi lever fattigt, får vi inga gåvor från andra stiftelser, församlingar och privatpersoner så står vi utan pengar - detta leder till att mycket av församlingens arbete är frivilligt, präster ställer upp gratis (föreståndaren får dock lön av stiftelsen), textläsare är församlingsmedlemmar, liksom kyrkvärdar (sakrestaner) och ministranter, kantorn och körledaren jobbar också gratis.
Skillnaden från andra församlingar är ju att vi är en studentdominerande församling där majoriteten bor nära kyrkan, det är ju självklart att det då blir lättare att utföra ideellt arbete, det måste dock understrykas.
Teologin är klassisk kristen, "konservativ" och i stort katolsk med ett lutherskt arv. Liturgin är som bekant mycket viktig här, rökelse, ringklockor, bugningar, knäfall, korstecken, tidebön är något naturligt. Completoriet och lördagens vesper sjungs i gregoriansk (samt i vespern också östkyrklig) ton, ljus är viktiga och rökelsen bolmar. Varje lördagkväll, söndagsmorgon och vardagskväll blir så något högtidligt, det verkar locka folk, även om det inte är liturgins och tidebönens uppgift - men det är vackert och kan alltid vara gnistan som tänder elden.
Dagen före palmsöndagen gick vi i procession genom Lund, med Kristusstandar, kors, rökelse och ljus, sjöng hymner och delade ut ikonkort med information om Påsken - inget kastat ikonkort kunde återfinnas i hela staden! Kanske sågs det som exotiskt? Kanske fick det folk att tänka på Gud? Kanske gick någon av dem som såg oss till kyrkan morgonen efter, kanske för första gången på flera år, kanske för första gången i sitt liv!
Bibelstudier erbjuds också givetvis.
S:t Laurentii är kanske inte möjlig att jämföra med en vanlig församling, vi saknar kyrkopolitiker, kyrkoherde och annat administrativt som hör en vanlig svenskkyrklig församling till (vi har dock ett församlingsråd), men i en framtid där Svenska kyrkans ekonomi nästan slagits ut kan vi nog vara en förebild - trots avsaknad av pengar, konserter, radikal teologi, liturgiskt experimenterande och moderniserande har vi fulla kyrkan med folk varje söndag.
