stigstrombergsson

I förra inlägget nämnde jag om en resa till Sigtuna för att diskutera framtida kyrkliga utbildningar - särskilt rollen Svenska kyrkans grundkurs kan komma att ha eller inte ha inom det fältet. Resan blev av och förutom en intressant taxiresa Arlanda-Sigtuna på 15 minuter kan förjande förvirrade reflexioner meddelas.


Efter två dagars överläggning kring framtiden för Svenska kyrkans grundkurs är vidstående bild den bästa beskrivningen av läget. Möjligen borde figuren sett argare ut. Samt skyltarna varit fyllda med alla motstridiga och sinsemellan oförenliga tankar som höga vederbörande förefaller tänka. Höga vederbörande är en så kallad styrgrupp. 

Styrgrupper är ibland kusliga saker inom ramen för den representativa demokratin - en styrelseform jag i grunden anser är bra. Sådana grupper brukar bestå av politiker som tillsammans med ganska centralt sittande högre tjänstemän klurar ut framtiden för en verksamhet de själva inte ingår i. De brukar också för dem som bedriver verksamheten tydligt - enligt egen mening - diktera hur det framledes skall bli.
Vilken roll politiker respektive tjänstemän har i styrgrupper är ofta dunkelt eftersom tjänstemän tryggar sig vid politikerna och framstår endast som frambärare av dessas åsikter samtidigt som politikerna å andra sidan brukar beklaga det negativa i deras planer med att de varit beroende av tjänstemännens föredragningar. Det blir alltså något av ett Moment 22 där fotfolket på verksamheternas golv inte vet vem som ligger bakom diktaten.

Framfart hos styrgrupper av detta slag noteras inom fälten stat, landsting och kommun.
För några år sedan dikterade politruker och tjänstemän centralt i länets landsting hur sjukvården enligt deras mening skulle organiseras. Läkare, sjuksköterskor och annan personal gick i taket och påtalade stolligheter i det föreslagna men politrukerna dikterade och centraltjänstemännen konstaterade hur det skulle bli.
Socialnämnden i kommunen (tillsammans med centrala tjänstemän) kungjorde för några år sedan att nu skulle färre personal inom särskilda boenden ta hand om lika många boenden som tidigare och att det säkert inte skulle innebära några försämringar i vården - det gällde ju bara att se möjligheterna i det nya och arbeta på ett annat sätt.
Att de som arbetade på avdelningen där min mamma bodde inte höll med spelade ingen roll. Deras protester tjänade inget till men innan allt var klart kom de att, trötta och frustrerade, ändå för de gamlas skull springa fortare. Precis som folket på sjukhusen. Och i skolorna. Och på andra ställen styrgrupper, oftast sammansatta av män, utfärdar diktat kring verksamhet, oftast genomförd av kvinnor. 

Styrgruppen för kyrkliga utbildningars framtida öden och äventyr fungerar på samma sätt.
De har, utan att rådgöra kring folkhögskolornas grundkursers roll inom utbildningen, i sin hulda vishet så beslutat att Svenska kyrkans grundkurs inte i framtiden skall vara obligatorisk. Men de har också, i samma hulda vishet, konstaterat att den nog behövs för många så den skall inte försvinna. Och här går ju första proppen: Kvar eller inte kvar - det är frågan. Och resonemanget fortsätter ungefär:

Grundkursen skall utvecklas (av er på skolorna) säger styrgruppen - inte avvecklas (av oss). Kom bara ihåg att när ni utvecklar den så skall den utvecklas från 16 till 10 veckor. Besluten är tagna av styrgruppen kring detta, får vi veta. Fast protokoll finns inte. Eller så är de i alla fall inte justerade. Ännu. Och egentligen är det minnesanteckningar, inte protokoll.
Och kom ihåg: det beslutade är ju ännu inte beslutat - men oundvikligt.
Det beslutade måste ut på remiss innan det kan beslutas att de beslut som tagits kan anses vara de beslutna besluten. Så det gäller för er på skolorna att se möjligheterna, gilla läget och arbeta framåt.
Att vi inte lyssnat på er under resans gång??
Det förstår ni väl att det inte går! Man kan inte ha med hur många intressen som helst i en sådanhär process. Och så är ni ju så negativa. Det såg vi i en skrivelse ni skrev. Den var inte rolig att få, förstår ni väl. Och nu är det beslutat. Fast det ska på remiss? 

I två dagar undfägnades vi med resonemang av denna typ. Styrgruppen var givetvis inte där. Men centralt belägna budbärare var där. Och folk från 5 stift. Och 11 folkhögskolor. Och mitt slutkonstaterande blir:
Kyrkokommunaliteten - det sätt kyrkan fungerar på med partier, organisation och arbetsformer som kopierats från stat, landsting och kommun - triumferade. Fina flödesscheman, meritberäkningar och centralstyrning blir modellen.
Kyrkofolkrörelseismen - alltså att det handlar om människor av kött och blod, deras längtan och behov - sätts i andra hand. 

Trist, riktigt trist.