stigstrombergsson

När jag fått förtroendet att leda en gudstjänst skriver jag det jag avser att säga i fulltext. Inte stödord och stolpar annat än kanske en gång av trettio. Ungefär lika ofta kan det bli en så kallad mind-map. Fulltext alltså!

Jag växlar mellan handskrivna fusklappar och att ha skrivit det hela medelst ordbehandlingsprogram  i datorn. Oftast den senaste tiden handskrivet och därmed i det närmaste oläsbart för andra än jag själv – och ibland undrar jag också vad som står. Detta gäller då det somkallas huvudgudstjänster, alltså företrädesvis söndagar 11.00. Det jag säger vid till exempel Veckomässor Begravningsgudstjänster är också i fulltext men i princip alltid handskrivet. Vigseltal kan ha en och annan stolpe men doptal sker manuslöst.

Den Helige Mikaels dag var det idag – eller igår om man ser till klockslaget när detta blogginlägg publiceras. Jag höll på att ta miste på det. I början av veckan var jag inriktad på 15:e söndagen efter Trefaldighet med dess tema och texter. Ganska självklart då jag ju var i kyrkbänken helgen innan som var den 14:e. Det var på fredag i kontakt med den vikarierande musikern som jag fick klart för mig att jag borde tittat mer noga i almanackan. Redan som teologie studerande fick vi veta att det är första boken man skall titta i när man skall förbereda gudstjänst men den lärarvisdomen hade alltså ramlat bort.

Men fredag! Hallå! Inga problem! Bara att ställa om. Till ett manus i fulltext och datorskrivet och därför i efterhand lätt publicerat här på min blogg under kategorin Predikan mm. Följande text är vad jag avsåg att säga och faktiskt också sa men i Vidsel i liten annan organisation än i Älvsbyn. Vissa övertydligheter finns men de är uppsåtliga. Det var första tillfället höstens konfirmander i större eller mindre antal skulle kunna vara med och jag ville verka för att de skulle kunna förstå någotsånär. Därför lite ABC.

Såhär tänkte jag kring Matteus evangelium kapitel 18 verserna 7-10. Leta upp dem i en Bibel eller på www.bibeln.se. De psalmer jag valt var 333, 167:1-3, 358 och 76.

Beredelseord innan bön om förlåtelse:

Var inte rädd, du högt älskade. Allt skall gå väl. Var stark, var stark!

Så slutar dagens Bibelavsnitt ur Gamla testamentet, före Jesus tid.

Det är en ängel som säger det till Daniel, en profet.

En profet är en människa, man eller kvinna, som får bära fram, säga eller visa, vad Gud vill. Inte en spågubbe eller spågumma utan en med ett aktuellt meddelande från Gud.

En ängel är nästan samma sak men inte en människa. En annan sorts skapad varelse eller väsen. Nära Gud och som bland annat – änglar gör olika saker – bära fram, säger eller visar, vad Gud vill.

Det finns goda änglar men också änglar som valt sida mot Gud.

Satan är en ängel som gjort så och fått andra med sig. Vi kommer att höra om Satan i ett annat av dagens Bibelavsnitt, om hur han och hans änglar förlorar ett himmelskt inbördeskrig mot Mikael och hans goda änglar.

Nästan alltid i Bibeln när det nämns om änglar blir människorna rädda.

Änglarna är mäktiga. Ändå är de inte de främsta av vad Gud skapat. Det rangen har vi människor – faktiskt. Änglarna är skapade för att vara budbärare och tjänare, vi är skapade att vara barn till Gud. Och barn går före anställda – typ. Nu nog om änglar.

Var inte rädd, du högt älskade. Allt skall gå väl. Var stark, var stark!

Så sa ängeln. Budskapet till Daniel. Och oss.

Sug på den – högt älskad. Det är vad du/vi är. Inbjudna, välkomna.

• Många gånger har vi glömt Gud. Inte brytt oss om, trott på, litat på, följt.
• Många gånger har vi glömt andra människor. Tänkt på oss själva först, varit elaka mot eller bara struntat i.
• Många gånger tar vi inte ansvar – de ansvar vi kan ta. Viker undan, fegar ur.

Trots det är du högt älskad. Det skall gå väl – Guds förlåtelse finns.

Var stark! och be om förlåtelse. Var stark! och tro du blir förlåten.

Vi ber och bekänner – bladet.

Evangelietext: Matteus evangelium kapitel 18 verserna 7-10.

Nu ska jag predika. Det kallas predikan eller förkunnelse när den som leder gudstjänsten eller någon annan – idag jag – efter det att man lyssnat till Bibeltexter försöker förklara eller gå vidare utifrån det som har lästs. Det var ju länge sedan det vi läste skrevs och vi lever nu. Predikan skall försöka knyta ihop då och nu, där och här.

Oftast då utifrån evangelietexten – när vi stod. Det är det mest viktiga avsnittet. Handlar om Jesus, det han gjorde och sa. Därför stod vi. Och då tänker jag...

Idag handlar det om beslutsamhet. Människors och Guds.

1: Beslutsamhet hos människor.

Om sånt som drar oss bort från Gud – förförelse.

Jesus menar: Gör det av med det som drar dig bort från Gud!

Han är drastisk i sitt ord- och bildval. Hugg av! Slit ut!

Detta har man aldrig – utom i något enskilt fall – tillämpat bokstavligt. Man har fattat att Jesus är drastiskt. Överdriver. Men vi fattar att Jesus menar allvar. Var beslutsam!

Att vara beslutsam betyder inte att vara överilad, bara hoppa på vad som helst. Beslut kan behöva tid att mogna. Eftertanke. Vilja. Beslutsam och beslutssnabb är inte samma sak.

Men ändå: Var beslutsam! säger Gud/Jesus till oss idag.

Beslutsam mot det som drar bort, beslutsam för Gud och att lita på Gud.

Detta vare sig du känner dig som ”veterankristen” eller ”nybörjare” eller ”nyfiken” eller ”oförstående”. Så långt om människornas beslutsamhet.

2: Gud är beslutsam!

Det syns inte direkt i det som lästs idag – mer än att Gud genomför en plan – vägleder Daniel genom en ängel, skyddar de små med änglar, slutstrider mot det onda genom änglar.

Allt det är delar av, detaljer i Guds beslut att ta bort allt som är ont. Men hur.

En fråga: Var finns det onda? Lidande, smärta, hat, svek, lögn, egoism, kyla, avund, mord? Var?

Runt oss – Ja! I oss – Ja!

Går det utanför och inuti oss att skilja från varandra?

Om Gud skulle i ett ögonblick göra slarvsylta av allt ont – klarar vi oss då? Eller blir vi ingredienser i syltan?

Guds beslutsamhet tar inte slarvsyltans väg – pang, bom, smack, dunder.

Guds beslutsamhet tar kärlekens och förlåtelsens väg. En vägvisande och vägröjande väg.

1. Vägen Gud beslöt sig för att ta för att lösa oss människor ur vår egen ogodhet var att själv bli en människa. En god sådan. Helt 100% god. Jesus. Jesus var vägen Gud beslöt ta för att visa oss hur Gud är – Gud är som Jesus.
2. Jesus var vägen Gud beslöt ta för att betala priset för vår ogodhet – ta dödsstraffet för allt ont. Korset på väggen.
3. Jesus var vägen Gud beslöt ta för att ge evigt liv efter döden – genom att uppstå från de döda. Altartavlan.
4. Jesus är vägen Gud beslöt ta för att ge oss förlåtelse och nya starter. I förlåtelseorden, i Mässan.

Så såg och ser Guds beslutsamhet ut – för att ge.

Vår beslutsamhet handlar om att gå med.

Ca 60 personer var i Älvsby kyrka, 16 i Vidsel.

Som du kanske noterat, noble Bloggläsius, är numreringen av inläggen εν ερατώ lite speciell på slutet. Det sista jag skrev på planet – nummer 10 – kom jag inte att förtidsavisera innan jag skrev att jag kommit hem – nummer 11. Nu vet du orsaken och behöver inte ligga vaken och grubbla över den saken. Hur som helst är nu serien εν ερατώ i och med förra inlägget äntligen färdigpublicerad och jag kan gå över till att blogga om andra saker – en uppdatering till exempel.

Tisdagskvällens Bibelstudium avlöpte inte som planerat. Av hänsyn till en välbesökt konsert i kyrkan med starttid 18.00 hade tiden för första samlingen kring Ruts bok skjutits från 18.30 till 19.15. Vi hade gissat att sjungandet skulle ta lite drygt en timme. Så var det nog. Jag var inte själv i kyrkan utan ägnade tiden till närförberedelser och att vara tillgänglig om någon eller några Bibelstuderare missat tidsflytten. Musikantandet tog väl ungefär enligt rapporter från dem som var där en dryg timme men artistens mellansnackande gjorde att folk började komma ur kyrkan först vid kvart-i-åtta-tiden. Det blev alltså en kort Bibelstudiesamling ganska fritt från samtal. Med hjälp av en odp-fil* höll jag ett föredrag som introduktion till Häftet om Rut, dess plats bland Skrifterna och lite till. Kaffe med dopp var också struket från menyn och ersatt med en hälsosam frukt.

Jag vikarierar på halvtid som komminister vilket innebar att igår var det full fart. Jag hoppade dock över förmiddagens arbetslagsövningar från hur man framöver i tiden skall agera för att bjuda in till, förbereda, genomföra och följa upp dopen i församlingen. Viktig sak men då jag i praktiken inte är en framtidsman avstod jag. Jag har tankar om framtiden – givetvis. Dopseden i Sverige är i fritt fall och man behöver ta grepp i saken. Enligt egen värdering har jag bättre, radikalare och mer vittomfattande tankar än många som verkligen skall ta ansvar framöver men det är som en annan sak att kanske fundera och blogga om vid annat tillfälle. Jag hoppade alltså över förmiddagen.

Efter lunch drog det igång!

Högstadieskolan härstädes har fyra paralleller i årskurs 8. En av klasserna slutar strax efter klockan ett, de andra tre två timmar senare. Det innebär att vid ½2 fanns i lokalerna 8 hugade konfirmander för sin första träff. Två timmar senare var de ersatta med 21 stycken. Vid 17-tiden kom dryga dussinet av dem som konfirmerades i våras till fortsättningsgruppen vi kallar K2somhöll på till och anslöt i Veckomässan 18.30. 24 personer firade Mässa och efteråt var det Kyrkans Unga med ca 10 gymnasister. 8+21+13+10=53 tonåringar en eftermiddag/kväll i Församlingsgård och kyrka. När jag kom hem vid 22.30-tiden kände jag mig belåtet mör.

Konfirmandgruppen i Vidsel – radikalt färre, kanske 8 – startar först idag men till den skall jag åka först nästa torsdag.

Om det var arbetet denna vecka såhär långt – på söndag leder jag gudstjänsterna i Älvsbyn klockan 11 och i Vidsel klockan 16 och däremellan en Dopgudstjänst i Älvsbyn klockan 13 – finns ju andra saker och jag vill nämna två:

• Det är höst. Löven gulnar, potatisen är upptagen och det är minusgrader de flesta nätter. En fin årstid.
• Morfar – det är jag – och mormor skall träffa lilla Ava i eftermiddag. Hon har just lärt sig gå några steg fast hon sitter på bilden. En fin tid.

* En odp-fil i gratisdatorprogrampaketet Open Office motsvarar ungefär ppt – PowerPoint – i Microsofts långt ifrån billiga Officepaket.

Tidsfördrivsskriveri.

Så sitter vi då på planet. Bårding komplitäd sa de nyss.

Säkerhetsgenomgången pågår och tänkt avgång är 17 men klockan är bara 16.30. En halvtimma före. Smultert. Det betyder ju hemma lite tidigare. Fyra och en halv timme ska det ta. Ankomst 20.45 enligt biljetten, ungefär 20.15 enligt nytiden.

Jag tar alltid med mig för mycket att läsa. Kommer dessutom hem med två böcker fler än jag åkte ut med. Märkligt. En är köpt. En är stulen, upphittad eller adopterad. Vad exakt är en fråga om definitioner.

Köpet gjordes på Kallax när vifor ner. Den näst sista delen av Jan Guillous serie om förra århundradet. Åker hem i det intjäckade bagaget. Boken alltså, inte Jan Guillou.

Folk som reser och bor på hotell köper och läser böcker som de inte låter följa med hem. Den stackars litteraturen överges och lämnas på hotellen. Där vi bodde hade man samlat sådana föräldralösa alster i en lokal som fungerade som väntrum innan upphämtning – och kanske som uppehållsrum någon sällsynt regnig dag. Vad gäller böcker på finska så gäller ingn nyfikenhet. Funkar inte. Norska kan gå, även med tvekan danska. Alla nordiska språk fanns men knappast några andra. Inte så många på svenska men i alla fall en som rönte ödet att bli stulen, upphittad eller adopterad – exakt alltså en fråga om definition. Den skall jag strax gripa mig an så jag läser mig trött och somnar. Då går de 4 timmarna och 45 minuterna mellan 17.00 – som blir starttiden – och 20.45.

Vafför en bok? frågar varje rumpnisse. Svar: Skojarna i örtagården av Arto Paasilinna.

(- - -)

Jag fortsätter nu tidfördrivstumma på min telefon om detta med böcker. Har på känn att jag skrivit lite om det förr, i början av denna serie εν ερατώ. Vi befinner oss nu ovanför Serbien – enligt bilden.

Med på resan redan från garageuppfarten fanns tre volymer med sammantaget 79 böcker. Imponerande. Skriften – jag menar alltså Skriften med stort S – innehåller 77 mer eller mindre självständiga och sammankopplade delar. Sedan Norrland av Po Tidholm och En bok om Rut med separata kapitel av olika författare. Den är lite gammal behandlar Ruts bok i Gamla testamentet. Skrevs innan Bibel 2000 kom, alltså på gamla Bibelöversättningens tid. Och den var bra. Många infallsvinklar till höstens aktiviteter i Bibelstudiegruppen. På tisdag träffas man andra gången denna termin. Dock inte 18.30 som brukligt utan 19.15 efter en konsert som börjar 18.

Första bilden? Bussen som plockade upp oss vid hotellet var märkt med destinationsort. Imponerande!

Jag är hemma nu. Vid 11-tiden igår kväll nådde vi bostaden och temperaturen var minus 1. Ute alltså. Vi kom iväg från Kreta lite efter utsatt tid och motvind skapade summa en halvtimmes försening till Kallax flygplats. Sånt är inget för tuffa norrlänningar. Sett positivt fick vi ju en halvtimmes extra chartertur.

Med hemkomsten har jag nu tillgång till mitt bloggbord – det andra kallar tangentbord. Naturligtvis kastade jag mig inte över det omedelbums igår. Uppackning och annat måste komma först. Och en natts sömn. Vi hade ju finsk och grekisk tid i kroppen vilket gjorde den ännu senare.

Vara hemma är skönt liksom resan var skön. Fint väder idag. Som på Kreta men med 25 graders differens. Fullt acceptabelt i september.

Gudstjänsten i kyrkan var jag på men lämnar okommenterad – förutom att nämna att barnens redogörelse för vad de pratat om under söndagsskolan Skatten var helt underbar.

Två texter har jag i alla fall innan denna lagt ut här på bloggen. Borta från bloggbordet skrev jag i telefonen εν ερατώ 01/19 och εν ερατώ 02/19 och de texterna publicerade jag innan jag skrev detta tionde inlägg i serien. Jag avser att leverera de andra aviserade inläggen med rubriken εν ερατώ i en takt av ungefär två om dagen. Sedan kan det ju komma annat värt att beblogga.

Det gäller alltså, noble Bloggläsius, att du är på alerten.

Fälten grånar till skörd.

I skrivande stund (14 sep ca 10.00) är vi intjäckade på Kallax och vi är i sanning inte de äldsta men inte de yngsta heller. Många liknar oss i spannet ”inte längre upptagna med lönearbete” och en resa kan väl vara oss väl unnat, flygskammen till trots.

På en eskapad likt denna slits jag mellan två viljor. En är att helt logga ut från allt som kan lukta nuvarande inhoppsarbete och andra kyrkliga ting för att bara läsa annat, käka, promenera och slappa. En annan är att ta en del av det sakrala med i packning och hjärna för att avskuren från det vanliga tänka extra kring sådant blandat med just läsa annat, käka, promenera och slappa. Likt en hötapp mellan två åsnor är jag i valet och kvalet.

Jan Guillous sjuttielfte näst senaste del om förra århundradet har jag i ränseln liksom en bok om Norrland av Po Tidholm – läsa annat. En bok om Ruts bok i Gamla testamente tog jag åxå med enär höstens bibelstudier skall ha sin utgångspunkt i den lilla skriften – typ halvjobbligt. Skriften med stort S är givetvis också med så nog har jag att läsa för att sysselsätta mig.

Skriva är åxå en sysselsättning. Då och då och pö om pö om både ditt och datt och ved och kvist innan slummerlusten blir för övermäktig. Gissar att det kommer att märkas. Jag hoppas att du, noble Bloggläsius, har fördrag med det.

Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata.

Så skrev Paulus i sitt brev till sin yngre medarbetare och adept Titus. Orden finns i kapitel 1 vers 12 och är ett citat – tror man – av en hexameterrad skriven på 500-talet före Kristus av den halvt legendariske vishetsläraren och diktaren Epimenides från Kreta. Paulus fortsätter sedan: Det vittnesbördet är sant.

Nu är det inte för att undersöka sanningshalten och tidlösheten i detta Skriftens ord som vi åker i morgon bitti. Inte heller är det för att jag likt Titus skall ordna upp de kyrkliga förhållandena på ön.* Anledningen till att jag far – och primärhustrun – är strikt privat och för rekreation. Semester typ även om vi som pensionärer inte har sådan.

Ingen av oss har varit där förr. Vi kommer därför att beträda för oss jungfruligt land. I en beskrivning läste jag om nordkusten att den innebär 13 mil solstolar och fulla britter. Vi får även kolla sanningshalten i det påståendet. Vi kommer nämligen att bo i nordväst, noga räknat på hotellet Erato** i Platanias – var det nu ligger. Charter är fiffigt och medger att man utan att behöva tänka på var och hur inledningsvis bara forslas som potatis dit man ska för att sedan därifrån upptäcka tillvaron.

Imorgon lämnar vi Kallax 10.20. Vi skall vara där i god tid – vad det nu är. 08.00? Neddimpning på Chania International Airport beräknas till 16.00 lokal tid vilket är 15.00 i kroppens egen mat-och-sov-klocka.

Åter tillbaka på Kallax lördag om en vecka strax före 21, hemma ännu senare. Skriver inte då på min blogg men avser att där nere samla på mig lite av en resedagbok och kanske publicera i efterskott – som jag gör när jag är på mina Speciella resor.

* Hans instruktioner för det uppdraget kan du, noble Bloggläsius, hitta i det korta Titubrevet samt en del annat. Drygt två Bibelsidor väl värda en genomläsning.

** Wikipedia skriver: Erato är i grekisk mytologi den lyriska poesins musa, särskilt för dikter om erotik och kärlek. Hennes namn betyder på svenska ungefär 'underbar'. Erato är moder till Thamyris som försökte överträffa muserna i sång. Det gjorde att han blev stum, döv och blind som straff. Erato uttalas på latin och svenska med betoning på första stavelsen. Ordet kommer från grekiska Ερατώ, som uttalas erató med betoning på den sista stavelsen.

Får man vara det – mysbelåten?

Alltså sådär småbelåtet nöjd och glad?

Efter ett par arbetsdagar?

I alla fall var jag det igår – mysbelåten.

Trots att jag avtackades för mer än ett år sedan från den tjänst jag hade i Älvsby församling och är pensionär var jag – som det heter – på jobbet tisdag och onsdag denna vecka. Jag vikarierar ju på halvtid.

På tisdag eftermiddag var det lite allmänna förberedelser och marknadsföringsinsatser kring Bibelstudierna och inte minst de så kallade Ovangelie-samlingar som kommer att gå av stapeln onsdagar jämna veckor efter Veckomässan.*

Senare på tisdagskvällen möttes den mer klassiska Bibelstudiegruppen och beslöt att denna höst börja med Ruts bok i Gamla testamentet. Om det skrev jag på onsdag förmiddag i församlingens bokningssystem: Vi bekantar oss med delar av Gamla testamentets värld genom en "kvinnolinje". I Ruts bok berättas om henne som blev gammelfarmor till kung David. Den gamla berättelsen innehåller/anknyter samtidigt till flera saker aktuella i vår tid: att vara ekonomisk flykting, främlingskap, lojalitet, list, generositet och annat.

Onsdag var det kollegium – fast många var borta – och på kvällen Veckomässa och en första gång denna höst Kyrkans Unga. Det var efter detta jag var så mysbelåten. Inte för att Veckomässan var ett massmöte – vi var sju stycken – men den är djupt meningsfull i alla fall. Att det kom ett knappt dussin gymnasister på första ungdomskvällen – tre var i mässan – är inte pjåkigt. Diskussioner, samtal, raka puckar. Jag trivs och tolkar det hela som att de trivs med farbrorn. Att jag vid 66 års ålder skall vara ungdomspräst håller mig kanske ung men är naturligtvis också ett tecken på att situationen på grund av vakanser är lite prekär. Församlingen har dock valt att sätta in en gubbe – mig – i stället för nästan ingen prälle alls. Mig gör det inget. Tvärtom! Ungdomarna gör mig mysbelåten.

Idag har jag packat det mesta. Lördag morgon drar jag och madammen i mitt liv till Kreta. En annan ö i den grekiska skärgården än det brukliga Samos. Varför denna nymodighet? Svar: Det flygs direkt från Luleå!

En vecka blir vi borta och den veckan blir nog min blogg ännu tystare än vanligt. Jag släpar inte med någon dator och blogga medelst telefon tycker jag är för pilligt. Kommer naturligtvis att berätta i efterskott under kategorin Speciella resor.

Och när jag kommer hem har Konfirmander, fortsättningsgruppen K2 och Kyrkans Unga startat. Till det Bibelstudiet och Ovangelie-gruppen samt Gudstjänster två söndagar av fyra. Massa anledningar att vara mysbelåten!

* Att det skulle bli så beslutades efter gudstjänsten i söndags. Intresserade valde den dagen och tiden och det medförde denna presentationstext i boknings-och annonseringssystemet:

För samtal kring tro och liv, lära sig mer och ta del andras tankar finns en öppen ”ovangelie-grupp”. Ordet är märkligt. Evangelium brukar man kalla berättelserna om Jesus som är centrum i kristen tro. Många kan vara nyfikna men tycker sig veta lite och känna sig ovana inför de sakerna. I en ”ovangelie-grupp” startar man med vad deltagarna själva vill prata om och försöker koppla ihop sådant med Bibel och kristen tro.

Den som önskar kan innan delta i Veckomässan 18.30.

6 år eller 66? Det undrar man då man ser den bild jag igår använde i förkunnelsen i Älvsby respektive Vidsels kyrkor. Den fanns i Älvsbyn på en stor vajtbård samt i A5-storlek hos var och en som var på plats. I Visel fanns A5-orna men i stället för stor tavla var det där i det mindre kyrkorummet en plastad A3 jag höll upp och kommenterade kring.

Är illustrationen till när Jesus botade den kutryggiga kvinnan i Lukasevangeliet kapitel13 verserna 10-17 ritad av en 6-åring med talang eller en 66-åring utan? Svaret är det senare: Jag hade ritat den själv och jag är 66 år ung.

En bild lär säga mer än 1000 ord men det blev nog inte så att det jag sa förkortades med just 1000 ord tack vare bilden. Min fusklapp var handskriven. Jag återger det jag sa ganska exakt här.

I beredelsen före syndabekännelsen sa jag Människan avgör!

Det är en genomgående Bibeltanke som också syns i dagens Episteltext – Romarbrevet 12:3-8. Där finns tanken att skapelsen och hela tillvaron är i olag på grund av en människa – Adam som Bibeln berättar det – och att den lagas genom en annan människa – Jesus. Han satte igång något som ännu inte är färdigt – men skall bli.

Under tiden, alltså nu, finns vi både i olaget och i lagandet. Med ett ansvar.

Ansvar innebär en uppgift: Laga!

Ansvar ger skuld när man inte tar ansvaret. Vanvård av skapelsen, att det snart finns mer plast i haven än fisk, ett exempel på gemensam vanvård – som ger skuld. Att man låter lidande människor lida är att brista i ansvar – vissa vill ju nu till och med sänka svenskt bistånd till andra. Sånt är exempel på att inte ta ansvar – och ger skuld.

Och nu reglerar vi våra skulder...

När Evangelietexten blivit läst öppnade jag vajtbården men dess dåliga illustration av texten och undrade från höger till vänster: På vad sätt är de fria?

• Folket på plats i synagogan för att fira gudstjänst var där efter åtminstone fritt och förhoppningsvis glatt val. Så var det för judarna. Med stolthet samlades de kring sin Gud – inte med suck och tvång.
• En hade uppgiften att hålla samman saker och ting – ungefär nåt mitt emellan präst och kyrkvärd hos oss. Synagogsföreståndaren var betrodd och kände sig fri.
• Kvinnan var också där efter fritt val. Begränsat synfält för att hon gick som ett vinkeljärn men fri.
• Och Jesus, naturligtvis. Fri att göra det oväntade.

1: Av det Jesus gör och av hur vän av god ordning reagerar och att Jesus ger svar på tal drar vi slutsatsen: Människors, andra människors, behov är viktigare än religiös ordning – hur bra den än kan vara! Och detta sa jag två gånger.

Berättelsen nämner inte hur föreståndaren regerade. Gav han Jesus rätt? Fortsatte han att tycka att Jesus gått för långt? Vi röstar inte men man kan fundera över det.

2: En detalj: Jesus rörde kvinnan. Det är vanligt i berättelserna – att Jesus vidrör. Petar en döv i öronen och hörseln kommer. Rör vid en blinds ögon och han kan se. Spottar – lite äckligt – en stum i munnen och talet kommer. När Jesus rör vid någon händer något. Och när folk rör vid Jesus händer saker. Därför kom man med barn till Jesus för att han skulle röra vid dem.

Jesus rör, berör, rör om, upprör och en del tankemässigt kutryggiga blev så upprörda att man korsfäste Jesus – som den religiösa och politiska ordningens svar.

Och då rör Gud/Jesus om! Jesus uppstår ur döden, lever och lovar att vara med oss alla dagar till tidens slut. Och då kommer min tredje punkt:

3: Hur ”rör” Jesus nu? Oss?

Vi tänker gärna att det är dolt och har med känslan att göra. Men det är mer konkret: Jesus rör fortfarande vid folk fysiskt.

Han rör vid våra trumhinnor. Ord får trumhinnan att darra. Ordet är Jesus beröring.

Till kvinnan sa han Du är fri! och till oss sa han i början av gudstjänsten Du är förlåten! – men han lånade min röst. Så räta på ryggen!

Han rör vid våra munnar. Detta är min kropp sägs i Mässan/Nattvarden. Nattvarden är Jesus hand som rör vid oss – konkret och fysiskt.

Därför uttalas och ges förlåtelsen i varje gudstjänst! Annat vore att sätta munkavle på Jesus.

Därför skall alltid nattvardsbordet dukas! Annat är att bakbinda honom.

Kvinnan var fri och blev friare. Vi får också beröras av Jesus, lyfta blicken och vara fria i Honom.

De flesta dagar i veckan är inte som förr. Då gällde det att vakna och ställas inför olika arbetsuppgifter tillvaron bestämt åt mig – gå till jobbet som det hette. Naturligt blev då att sådant fyllde tankelivet också delar av tiden jag inte stod inför konkreta uppgifter.

Så är det inte nu. Att vikariera på ½tid i bestämda uppdrag men inte ha in- och överblick i den generella  utvecklingen börjar så sakteliga ändra på tankemödornas tid. Att vara pensionär – ha slutat som det heter – börjar påverka såhär ett år senare. Tanken att vickandet inte i nämnvärd omfattning skall fortsätta efter Fjärde söndagen i Advent gör också att långsiktstankarna kring lokala, regionala och nationella kyrkliga öden och äventyr känns nästan lite meningslösa – faktiskt. I alla fall otacksamma – typ.

Ta bara de sista veckornas skriverier i riksorganet Kyrkans Tidning och annat jag mött inte minst på webben.

• Kris i utbildnings- och rekryteringsfrågan! Ledande figurer är bekymrade och pekar på brister i systemen. När jag och andra för mer än 20 år sedan såg och påtalade detta på regional och nationell nivå fungerade dövörat perfekt.
• Dopseden rasar! Ledande figurer är bekymrade och pekar på brister i systemen. När jag och andra för mer än 20 år sedan såg och påtalade detta på regional och nationell nivå fungerade samma dövöra.

Det var två exempel på hur dem som makten hafver inte ville ta in prognoser och diagnoser som inte verkade kul. Säkert en frestelse lätt att falla för men inte desto mindre bara en frestelse att om inte ta fel väg så i alla fall inte kliva framåt på den rätta. Tanken att om man står still kommer man inte fel slår lätt sina rötter i sinnena och man glömmer att kyrkan är som en eka på en älv. Om man inte ror uppströms flyter man nedåt.

Sådant jag nu antytt brukade jag blogga om när jag var i selen.

Det är jag inte nu och bloggspirationen falnar.

Men det finns ju annat!

Javisst! Växlande väder till exempel. Regn var annan dag.

Betydde bland annat att en av dagarna denna vecka for jag och primärhustrun till skogs. Fyra timmar senare var vi fikade och försedda med 25 liter lingon och 4 liter fingerplockade blåbär. Allt rensade jag den regniga dagen efter samtidigt som mormodern var Ava-vakt i Unbyn. Det ettåriga barnbarnets hulde föräldraledige fader hade ryggskott och kunde inte lyfta guldklimpen.

Onsdag var det också Ava-vakt men jag var hemma med arbetsuppgifter inom min ½tid. Veckomässa och en del förberedelse- och skrivarbete. Bland annat snofsig läjoutade reklamblad med dessa texter:

det ”vanliga” Bibelstudiet startar i höst den 10 september.

Som tidigare terminer möts var och en som är intresserad att samtala kring kristen tro och liv tisdagar udda veckor 18.30 i Älvsby församlingsgård.

Tidigare har man i Bibelstudiet kapitel för kapitel gått igenom olika böcker i Bibeln. I våras var det de brev lärjungen Johannes skrev men hur och vad det blir i höst bestämdes inte innan sommaren – bara att det blir något. Deltagare och ledare avgör därför tillsammans i september vad och hur höstens 8 träffar skall få sitt innehåll. Utgångspunkten kan vara texter ur Bibeln eller andra teman som känns aktuella.

Du som tidigare varit med är välkommen tillbaka – naturligtvis! Ta två blad, ett att ge vidare till någon att ta med sig.

Du som inte tidigare varit med är också välkommen att ansluta! Ta också du två blad, ett att ge vidare till någon att ta med sig.

”ovangelie-grupp”

För samtal kring tro och liv, lära sig mer och ta del av hur andra tänker finns i Älvsby församling hösten 2019 dels det ”vanliga” Bibelstudiet tisdagar udda veckor 18.30 men också nu en speciell ”ovangelie-grupp”. Ordet är märkligt och får därför en kort förklaring:

”Evangelium” brukar man kalla berättelserna om Jesus, honom som är centrum i kristen tro. Många kan vara nyfikna men tycka sig veta lite och känna sig främmande för sakerna. Att ansluta i den ”vanliga” Bibelstudiegruppen kan man dock uppleva man är – men behöver verkligen inte alls vara – för ovan för att göra.

Därför finns i höst också en ”ovangelie-grupp” på annan veckodag och tid. Den kommer att fungera utifrån vad deltagarna själva vill prata om och försöka koppla ihop sådant med Bibel och kristen tro. Deltagare och ledare avgör därför tillsammans när, var, vad och hur höstens träffar skall få sitt innehåll.

Det kan bli så att en ”ovangelie-grupp” möts på något dessa sätt i – OBS – Älvsby kyrka:

• torsdagar 19.00 jämna veckor med start i slutet av september
• två söndagar i månaden 18.30 – 6/10, 13/10, 3/11, 10/11, 1/12, 8/12
• en onsdag i månaden 19.15 – 2/10, 6/11, 4/12
• beslut fattas efter infoträff 8 september efter gudstjänsten – se församlingens Facebook.

Ta två blad, ett att ge vidare till någon att ta med sig.

Detta kommer jag att återkomma till.