stigstrombergsson

 

 

Är illustrationen till när Jesus botade den kutryggiga kvinnan i Lukasevangeliet kapitel13 verserna 10-17 ritad av en 6-åring med talang eller en 66-åring utan? Svaret är det senare: Jag hade ritat den själv och jag är 66 år ung.

 

En bild lär säga mer än 1000 ord men det blev nog inte så att det jag sa förkortades med just 1000 ord tack vare bilden. Min fusklapp var handskriven. Jag återger det jag sa ganska exakt här.

 

I beredelsen före syndabekännelsen sa jag Människan avgör!

Det är en genomgående Bibeltanke som också syns i dagens Episteltext – Romarbrevet 12:3-8. Där finns tanken att skapelsen och hela tillvaron är i olag på grund av en människa – Adam som Bibeln berättar det – och att den lagas genom en annan människa – Jesus. Han satte igång något som ännu inte är färdigt – men skall bli.

Under tiden, alltså nu, finns vi både i olaget och i lagandet. Med ett ansvar.

Ansvar innebär en uppgift: Laga!

Ansvar ger skuld när man inte tar ansvaret. Vanvård av skapelsen, att det snart finns mer plast i haven än fisk, ett exempel på gemensam vanvård – som ger skuld. Att man låter lidande människor lida är att brista i ansvar – vissa vill ju nu till och med sänka svenskt bistånd till andra. Sånt är exempel på att inte ta ansvar – och ger skuld.

Och nu reglerar vi våra skulder...

 

När Evangelietexten blivit läst öppnade jag vajtbården men dess dåliga illustration av texten och undrade från höger till vänster: På vad sätt är de fria?

• Folket på plats i synagogan för att fira gudstjänst var där efter åtminstone fritt och förhoppningsvis glatt val. Så var det för judarna. Med stolthet samlades de kring sin Gud – inte med suck och tvång.
• En hade uppgiften att hålla samman saker och ting – ungefär nåt mitt emellan präst och kyrkvärd hos oss. Synagogsföreståndaren var betrodd och kände sig fri.
• Kvinnan var också där efter fritt val. Begränsat synfält för att hon gick som ett vinkeljärn men fri.
• Och Jesus, naturligtvis. Fri att göra det oväntade.

 

1: Av det Jesus gör och av hur vän av god ordning reagerar och att Jesus ger svar på tal drar vi slutsatsen: Människors, andra människors, behov är viktigare än religiös ordning – hur bra den än kan vara! Och detta sa jag två gånger.

Berättelsen nämner inte hur föreståndaren regerade. Gav han Jesus rätt? Fortsatte han att tycka att Jesus gått för långt? Vi röstar inte men man kan fundera över det.

 

2: En detalj: Jesus rörde kvinnan. Det är vanligt i berättelserna – att Jesus vidrör. Petar en döv i öronen och hörseln kommer. Rör vid en blinds ögon och han kan se. Spottar – lite äckligt – en stum i munnen och talet kommer. När Jesus rör vid någon händer något. Och när folk rör vid Jesus händer saker. Därför kom man med barn till Jesus för att han skulle röra vid dem.

Jesus rör, berör, rör om, upprör och en del tankemässigt kutryggiga blev så upprörda att man korsfäste Jesus – som den religiösa och politiska ordningens svar.

Och då rör Gud/Jesus om! Jesus uppstår ur döden, lever och lovar att vara med oss alla dagar till tidens slut. Och då kommer min tredje punkt:

 

3: Hur ”rör” Jesus nu? Oss?

Vi tänker gärna att det är dolt och har med känslan att göra. Men det är mer konkret: Jesus rör fortfarande vid folk fysiskt.

 

Han rör vid våra trumhinnor. Ord får trumhinnan att darra. Ordet är Jesus beröring.

Till kvinnan sa han Du är fri! och till oss sa han i början av gudstjänsten Du är förlåten! – men han lånade min röst. Så räta på ryggen!

 

Han rör vid våra munnar. Detta är min kropp sägs i Mässan/Nattvarden. Nattvarden är Jesus hand som rör vid oss – konkret och fysiskt.

 

Därför uttalas och ges förlåtelsen i varje gudstjänst! Annat vore att sätta munkavle på Jesus.

Därför skall alltid nattvardsbordet dukas! Annat är att bakbinda honom.

 

Kvinnan var fri och blev friare. Vi får också beröras av Jesus, lyfta blicken och vara fria i Honom.