εν ερατώ 04/19
Museum!
Alla som far till Kreta – i alla fall nästan alla – verkar vilja besöka Knossos. I alla fall framställs det så i guideböcker och liknande. Vårt val innebär att ordet nästan blir rätt. Vi avser att inte fara dit. Vilken nivå av skamlig kulturanalfabetism vi hamnar i ger jag, noble Bloggläsius faktiskt totalt kissemissen i.
Men vi hittade ett annat museum idag.
Inom gångavstånd och två gånger. Såhär var det:
Det var fortfarande havsbadsomöjlig blåst i morse. Den aktiviteten kunde uteslutas. Att bara vändsteka sig i solen är för passivt. Man blir ju alldeles mosig i huvudet och därtill sugen på öl som eskalerar mosigheten. Parollen blev därför Till fots vi gå!
Igår såg vi en skylt som pekade ut en riktning till ett museum kring vad som hände just på och omkring orten under Andra världskriget. Intressant. Vi stegade dit idag och kom fram tio minuter innan stängningsdags klockan 12 men hann dock se lite av de 200 meter bunkertunnlar tyskarna byggde för att stoppa en eventuell allierad invasion av ön.
Här skall sägas att det är inte före detta militärsjukvårdaren bloggaren själv som har familjens största intresse för militära frågor på Kreta. Primärhustrun toppar ligan – märkligt nog. Läsning av böcker är orsaken. Först en bok om löpning upp, över och ner på Kreta. Sedan en annan av Antony Beewor om den tyska lufterövringen och vad som sedan hände med partisankamp, märkliga britter och annat fram till 1945.
Museet stängde alltså och vi gick efter ent svalkande vätskeintag tillbaks till vårt boende och tog ett tag i solen vid men inte i havet. Skönt. Men på seneftermiddagen öppnade bunkern på nytt och vi gick tillbaks.
Listigt byggt, uthugget i berget invid och praktiskt taget under kyrkan. Tvångsarbetetare hade karvat ur anläggningen som dock aldrig kom till användning. Britter och andra kom inte. Efter segern i Nordafrika klev man över till Sicilien och öppnade ingen front mot Balkan. Ändå ett intressant besök.
Apropå kyrkan. Den var låst. Men så kom en ortodox präst och öppnade så vi kunde titta in. Han talade åxå engelska – något jag inte mött kos kollegor på Samos – och vi växlade några ord. Glad typ! I min ålder. Med långt kritvitt hår och skägg i samma kulör. Skägget var nog inte ansat de sista tjugo åren. Inspirerande?
Restaurangmiddag i vanlig ordning och nu hemma på rummet. Bra måndag.
/Skrevs 16 september på kvällen. Publicerades och bildsattes 23 september – åxå på kvällen./
