stigstrombergsson

En kyrka som vill mindre.

I skrivande och kanske tänkande stund sitter jag på en strand på Kreta. Den hårda vind som gjort havsbad omöjligt har idag – tisdag – reducerats till en bris som skapat plums-i-böljan-läge. Därav stranden mitt på dagen och primärhustruns telefon som noteringsverktyg. Min är kvar på rummet.

En bra sak det där att lämna telefonen på rummet. Visst upplever jag mig själv som ganska karaktärsfast men att medvetet lägga avstånd möjligheten att kolla Facebook eller annat är skönt. Lätt blir ju att man inte är där man är med den eller dem man är med utan är någon annanstans med några andra.

Samtidigt finns ju detta annanstans om än just nu på distans. Eller halvdistans. Internet gör att man inte om man inte prompt vill måste gå in i nyhetsanorexi. Man kan ta del av en del av vad som utanför semestertillvaron händer och fötter.

I den andan såg vi på SVT att någon attackerat oljeanläggningar i Saudiarabien. Med drönare mot vilka sofistikerade USA-utvecklade system inte funkar. Många tänker att Iran ligger bakom men jag undrar vad de skulle vinna på det. Iran har väl inget eget intresse av att öka spänningen i området – eller? Vem tjänar på det? eller Vilket begränsat särintresse eller behov av vedergällning kan finnas bakom? är de frågor jag ställer. Hämndlystna grupper som slåss mot saudi-stödda och saudierna själva i Jemen kan vara kandidater. Eller andra som vill öka spänningen mot Iran – Mossad? Men näppeligen Iran självt eller ens USA – hoppas jag.

Val i Israel är det idag. En riktig soppa där man söker övertrumfa varandra i att vara högernationalistisk. Netanyahu har ställt i utsikt att om han blir kvar som premiärminister stödd av ännu högrare partier skall Israel annektera Jordandalen, västra sidan. Det skulle vara på tvärs med alla resolutioner och tidigare överenskommelser men fungerar kanske i hans utsatta läge – om man anser valfläsk vara kosher.

En präst i Norrbotten är anmäld till Domkapitlet i Luleå. Det såg vi i SVT Norrbotten innan vi for och sedan har även Expressen återgett saken. Vissa ”resonemang” förs på Facebook, också i den illustra gruppen Prästkollegor. Där såg jag mig föranledd att för någon dag sedan leverera denna kommentar:

• Jag såg inslaget i SVT Norrbotten vilket alla kan göra. Rätt är att kollegan – vem det är vet jag inte – är anmäld och att anmälan är offentlig handling. Denna ena parts klagan tolkar redaktionen och bygger sitt reportage på. Biskop Åsa i Luleå intervjuas och inget tydde på att hon ännu hade tillgång till kollegans berättelse – vilket hon kommer att få under kapitlets handläggning av saken. Och Expressen, det trovärdiga vittnet, rubriksättar och repeterar.
  Jag anbefaller i dessa lägen varsamhet i omdömen. Anmälan är inte Skuld. Kan bli men ÄR inte. Åttonde budet gäller än!

På SVT var det också en kort slagväxling mellan en miljöpartist jag glömt namnat på och partiledaren för Kverulant-Demagogerna – det är väl vad KD nästan SD betyder numera. Det gällde ett Mp-förslag att man med bibehållen anställning skulle kunna ta ett sabbatsår för om- eller fortbildning. Bra tanke! Alla säger ju att man numera på en rörlig arbetsmarknad behöver vara beredd att byta riktning två till fyra gånger i livet. Förslaget skull gynna detta. KD-ledarens linje var Nej! De gamla orden i visan – gnag din bit, bed och slit, du får smör ovanför när du dör – var vad jag uppfattade att hon menade men naturligtvis inte sa rakt ut.

Värt att notera är att i Skriftens värld – jag menar Skriften med stor S – skulle till och med mark och åker få sabbat vart sjunde år för att ladda om. Den arbetskraft högerborgerligheten vill plöja unnas inte sådant.

På Fäjjan har jag också sett att Munkvikens lägergård strax söder om Lövånger är i ekonomisk kris och kan komma att slå igen. Utomordentligt skittrist!! Jag vet att jag i den bedömningen nog är rejält anfrätt av nostalgi men bortsett från det är det också ett exempel på en kyrka som vill mindre och det var just den tanken som när den slog mig här på stranden satte mig i skrivartagen men nu har inlägget denna tisdag vid tvåsnåret blivit tillräckligt långt. Jag får återvända till den saken senare i en text om Den kyrka som ville mer.

Detta skrev jag på tisdagen 17 september. Vi fotograferade inte när vi var på stranden men väl tillbaka i vårt logi hade det dagliga städet varit där och bland annat bytt frotté. Bilden som blir större när man klickar på den får bli en illustration av skillnaden mellan dagens En kyrka som vill mindre och gårdagens Den kyrka som ville mer. Det pratar och diskuterar man inte men alla som likt mig varit med ett tag vet att just den saken sannerligen är Elefanten i rummet.