stigstrombergsson

När jag fått förtroendet att leda en gudstjänst skriver jag det jag avser att säga i fulltext. Inte stödord och stolpar annat än kanske en gång av trettio. Ungefär lika ofta kan det bli en så kallad mind-map. Fulltext alltså!

 

Jag växlar mellan handskrivna fusklappar och att ha skrivit det hela medelst ordbehandlingsprogram  i datorn. Oftast den senaste tiden handskrivet och därmed i det närmaste oläsbart för andra än jag själv – och ibland undrar jag också vad som står. Detta gäller då det somkallas huvudgudstjänster, alltså företrädesvis söndagar 11.00. Det jag säger vid till exempel Veckomässor Begravningsgudstjänster är också i fulltext men i princip alltid handskrivet. Vigseltal kan ha en och annan stolpe men doptal sker manuslöst.

 

Den Helige Mikaels dag var det idag – eller igår om man ser till klockslaget när detta blogginlägg publiceras. Jag höll på att ta miste på det. I början av veckan var jag inriktad på 15:e söndagen efter Trefaldighet med dess tema och texter. Ganska självklart då jag ju var i kyrkbänken helgen innan som var den 14:e. Det var på fredag i kontakt med den vikarierande musikern som jag fick klart för mig att jag borde tittat mer noga i almanackan. Redan som teologie studerande fick vi veta att det är första boken man skall titta i när man skall förbereda gudstjänst men den lärarvisdomen hade alltså ramlat bort.

 

Men fredag! Hallå! Inga problem! Bara att ställa om. Till ett manus i fulltext och datorskrivet och därför i efterhand lätt publicerat här på min blogg under kategorin Predikan mm. Följande text är vad jag avsåg att säga och faktiskt också sa men i Vidsel i liten annan organisation än i Älvsbyn. Vissa övertydligheter finns men de är uppsåtliga. Det var första tillfället höstens konfirmander i större eller mindre antal skulle kunna vara med och jag ville verka för att de skulle kunna förstå någotsånär. Därför lite ABC.

 

Såhär tänkte jag kring Matteus evangelium kapitel 18 verserna 7-10. Leta upp dem i en Bibel eller på www.bibeln.se. De psalmer jag valt var 333, 167:1-3, 358 och 76.

 

Beredelseord innan bön om förlåtelse:

 

Var inte rädd, du högt älskade. Allt skall gå väl. Var stark, var stark!

Så slutar dagens Bibelavsnitt ur Gamla testamentet, före Jesus tid.

Det är en ängel som säger det till Daniel, en profet.

 

En profet är en människa, man eller kvinna, som får bära fram, säga eller visa, vad Gud vill. Inte en spågubbe eller spågumma utan en med ett aktuellt meddelande från Gud.

En ängel är nästan samma sak men inte en människa. En annan sorts skapad varelse eller väsen. Nära Gud och som bland annat – änglar gör olika saker – bära fram, säger eller visar, vad Gud vill.

 

Det finns goda änglar men också änglar som valt sida mot Gud.

Satan är en ängel som gjort så och fått andra med sig. Vi kommer att höra om Satan i ett annat av dagens Bibelavsnitt, om hur han och hans änglar förlorar ett himmelskt inbördeskrig mot Mikael och hans goda änglar.

 

Nästan alltid i Bibeln när det nämns om änglar blir människorna rädda.

Änglarna är mäktiga. Ändå är de inte de främsta av vad Gud skapat. Det rangen har vi människor – faktiskt. Änglarna är skapade för att vara budbärare och tjänare, vi är skapade att vara barn till Gud. Och barn går före anställda – typ. Nu nog om änglar.

 

Var inte rädd, du högt älskade. Allt skall gå väl. Var stark, var stark!

Så sa ängeln. Budskapet till Daniel. Och oss.

Sug på den – högt älskad. Det är vad du/vi är. Inbjudna, välkomna.

• Många gånger har vi glömt Gud. Inte brytt oss om, trott på, litat på, följt.
• Många gånger har vi glömt andra människor. Tänkt på oss själva först, varit elaka mot eller bara struntat i.
• Många gånger tar vi inte ansvar – de ansvar vi kan ta. Viker undan, fegar ur.

Trots det är du högt älskad. Det skall gå väl – Guds förlåtelse finns.

Var stark! och be om förlåtelse. Var stark! och tro du blir förlåten.

Vi ber och bekänner – bladet.

 

Evangelietext: Matteus evangelium kapitel 18 verserna 7-10.

 

Nu ska jag predika. Det kallas predikan eller förkunnelse när den som leder gudstjänsten eller någon annan – idag jag – efter det att man lyssnat till Bibeltexter försöker förklara eller gå vidare utifrån det som har lästs. Det var ju länge sedan det vi läste skrevs och vi lever nu. Predikan skall försöka knyta ihop då och nu, där och här.

Oftast då utifrån evangelietexten – när vi stod. Det är det mest viktiga avsnittet. Handlar om Jesus, det han gjorde och sa. Därför stod vi. Och då tänker jag...

 

Idag handlar det om beslutsamhet. Människors och Guds.

 

1: Beslutsamhet hos människor.

 

Om sånt som drar oss bort från Gud – förförelse.

Jesus menar: Gör det av med det som drar dig bort från Gud!

Han är drastisk i sitt ord- och bildval. Hugg av! Slit ut!

Detta har man aldrig – utom i något enskilt fall – tillämpat bokstavligt. Man har fattat att Jesus är drastiskt. Överdriver. Men vi fattar att Jesus menar allvar. Var beslutsam!

 

Att vara beslutsam betyder inte att vara överilad, bara hoppa på vad som helst. Beslut kan behöva tid att mogna. Eftertanke. Vilja. Beslutsam och beslutssnabb är inte samma sak.

Men ändå: Var beslutsam! säger Gud/Jesus till oss idag.

Beslutsam mot det som drar bort, beslutsam för Gud och att lita på Gud.

Detta vare sig du känner dig som ”veterankristen” eller ”nybörjare” eller ”nyfiken” eller ”oförstående”. Så långt om människornas beslutsamhet.

 

2: Gud är beslutsam!

 

Det syns inte direkt i det som lästs idag – mer än att Gud genomför en plan – vägleder Daniel genom en ängel, skyddar de små med änglar, slutstrider mot det onda genom änglar.

Allt det är delar av, detaljer i Guds beslut att ta bort allt som är ont. Men hur.

 

En fråga: Var finns det onda? Lidande, smärta, hat, svek, lögn, egoism, kyla, avund, mord? Var?

Runt oss – Ja! I oss – Ja!

Går det utanför och inuti oss att skilja från varandra?

Om Gud skulle i ett ögonblick göra slarvsylta av allt ont – klarar vi oss då? Eller blir vi ingredienser i syltan?

 

Guds beslutsamhet tar inte slarvsyltans väg – pang, bom, smack, dunder.

Guds beslutsamhet tar kärlekens och förlåtelsens väg. En vägvisande och vägröjande väg.

 

1. Vägen Gud beslöt sig för att ta för att lösa oss människor ur vår egen ogodhet var att själv bli en människa. En god sådan. Helt 100% god. Jesus. Jesus var vägen Gud beslöt ta för att visa oss hur Gud är – Gud är som Jesus.
2. Jesus var vägen Gud beslöt ta för att betala priset för vår ogodhet – ta dödsstraffet för allt ont. Korset på väggen.
3. Jesus var vägen Gud beslöt ta för att ge evigt liv efter döden – genom att uppstå från de döda. Altartavlan.
4. Jesus är vägen Gud beslöt ta för att ge oss förlåtelse och nya starter. I förlåtelseorden, i Mässan.

 

Så såg och ser Guds beslutsamhet ut – för att ge.

Vår beslutsamhet handlar om att gå med.

 

Ca 60 personer var i Älvsby kyrka, 16 i Vidsel.