stigstrombergsson

Kanske blir det regn.

I alla fall säger väder-appen på min telefon det. I natt. Med 40% chans/risk.

Det är inget snack om att här skulle behövas en rejäl rotblöta. Torrt i markerna är vad det är. Och soligt har det varit hela tiden under vår tripp som trippar hemåt i morgon. Det är alltså fredag kväll 20 september som denna text skrivs. I morgon hemresa och inläggets låskyrkokritik publiceras nästa vecka.

Vad gjorde vi då idag? Svar: Vi tog en promenad men inte lika lång som den för ett par dagar sedan. Men lika varm och lika intressant.

Det är nämligen intressant att gå även om det bara är efter väg i skog och mark. Fast oftast inte riktig skog. En olivplantering är ju inte en skog utan ser bara ut som en. Men promenadtakten är bra. Avkopplande och informativ. Man hinner se både detaljer och de stora linjerna i tillvaron. Samtidigt. Ganska självklart egentligen. Man färdas ju i den biologiska fart vi är designade för. I 100 knutar går det för fort och man missar det mesta. Promenare nessesare est är säkert inte korrekt latin men får duga. Hursomhelst: Det är nödvändigt att vandra.

Det var efter jag skrivit färdigt texten till förra inlägget som vi gick. Naturligtvis kom de nyss skrivna tankarna att följa med i gången. Särskilt när vi i uppförsbackeserpentiner såg en liten kyrka högst uppe på en topp. Vägen gick dit och sedan vidare nedåt på andra sidan. För att nå kyrkan var det i alla fall minst 1,5 km obebyggelse åt alla håll och väderstreck. Alltså rejält gång-, vilje- och tankeavstånd om man ser till vad jag sökte fundera kring i förra inlägget. Läs det.

Alla kyrkor vi passerat hitintills har varit låsta. Både gamla i visst förfall men också de av senare datum. Den lilla på berget hade dock nyckel i dörren så vi kunde gå in. Det fanns plats för max fyra personer! Absolut inte mer än 10 kvadrat. För enskilt bruk således. Inte församlingssammankomster.

Det är just det enskilda kyrkobruket jag funderar kring. Tror det är viktigt men kräver en del:

Beslut att ha kyrkor öppna för enskilt bruk är ju ett grundvillkor. Visst kan människor be och fundera överallt men bestämmer man att ha de hus som byggts för bön och tro låsta stryper man bönen. Jag kan acceptera – hemma i Sverige alltså – att en kyrka är låst sådär mellan 22 och 07 då jag gissar att försäkringsbolag nog skulle invända om man hade nattöppet. Alla andra tider alla dagar bör en folkkyrka hålla kyrkan öppen för folk – även om ingen eller få använder sig av möjligheten. En principsak. Tyvärr går utvecklingen även i Älvsbyn i motsatt riktning trots att det är folkkyrkonomineringsgrupperna S och C som styr. Också där är man inne på helt fel väg när man begränsar tillgängligheten.

Vi kom tillbaka till hotellet, tog ett havsdopp och efter att ha pausat en stund gick vi för att äta något. Tittade sedan i butiker för att planera en del inköp. I morgon shoppar vi lite och lämnar sedan rummet kl 12. Bussen kommer vid två och flyget går klockan 17 som är 16 svensk tid. Till Luleå kommer vi strax före 21 och sedan vi plockat ut bilen och tagit oss till Älvsbyn är trippen slut.

Intryck? Flera. Återkommer.

.