stigstrombergsson

Det är kallt nu! En liten smula halvkyligt.

När det varit – och det har det varit så de senaste dagarna – mulet och regnat har det känts mörkt och ruggigt. Typiskt väder för att äta soppa, dricka te och göra näst intill ingenting.

Men så ikväll sprack molnen upp. Eller blåste bort.

Det blev inte varmare men det blev ljusare. Det blir aldrig mörkt.

Så är det varje år och jag blir lika fascinerad varje gång. Solen ner runt 23 och upp vid 2-tiden och vi är bara i månads skiftet maj-juni. Det är tre veckor kvar då det blir ljusare och ljusare innan det vänder. I denna ljusa sommarnatt frestas jag att blogga men är osäker på om vad.

Det blir lätt att det blir något kyrkligt då sådant engagerar mig fast jag inte längre är i tjänst. De uppgifter jag fast jag är pensionerad var ombedd att utföra första halvåret är med ett undantag genomförda. Veckomässan den 12: juni med efterföljande återträff för Vuxen-Samos-resenärerna är kvar. Undervisningsuppdraget på folkhögskolan är också klart med idel godkända nysvenska elever vars kunskaper om Islam, Hinduism och Buddism vida överträffar en ”kontrollgrupp” av svenskfödda jag utsatte för samma prov. Väntat.

Vidare:

När jag ger ett blogginlägg med kyrkligt innehåll en spetsig rubrik hoppar besöksantalet till i bloggstatistiken. Så blev det med kyrkligt förfall med frågetecken men sällan annars. Gissar att några vädrade skandal vilket ju var helt rätt. Det är en skandal att man inte värnar det kristna året. Inlägget lästes i alla fall av ett antal man behöver gå mer än ett år tillbaka för att hitta.

Betyder detta att surgubbiga giftigheter är en önskvärd genre?

Har inget sådant på gång just nu. I tanken finns en del saker men inte något jag vill skriva om – än. Ikväll var det mest vädret och ljuset jag ville blogga om.

OBServera frågetecknet i rubriken!

Jag är inte bombsäker.

Bedömer bara efter vad jag ser.

Eller rättare sagt: det jag inte ser.

I morgon är det Kristi Himmelsfärds dag. Det är inte en av det kristna årets största helger och högtider. Kanske nummer fem i rangordning. Påsken kommer först, Pingsten sedan. Julen naturligtvis är nummer tre och Trettondag Jul fyra. Sedan Kristi Himmelsfärds dag som är SÅ viktig att den inte flyttats till en söndag utan ligger kvar på en torsdag den 40:e dagen efter Påskdagen som är söndagarnas söndag.

Jag läste i Piteå-Tidningen alias Lokala Världsbladet alias Palt-Posten den kyrkliga annonsering som kallas Predikoturerna. Text- och layoutmässigt är de lika upphetsande som aktiekurserna eller sammanställda sportresultat över division 3 i innebandy – och lika informativ. Allt syns ju där. Eller skall synas.

På fredagarna brukar Predikoturerna vara införda och sträcka sig fram till fredagen därpå. Så var det i fredags. Idag på Kristihimmelsfärdsafton fanns det också Predikoturer. Lite udda men det beror ju på att det i morgon är denna ”extra” helgdag – den femte i rang.

Nu kan det jag inte ser bero på att tidningen gjort en annonseringstabbe. Det kan också bero på att församlingarna i Pite älvdal från Bottenviken till norska gränser sjabblat med inskickade manus. Eller att kyrkligt förfall är för handen.

Av alla svenskkyrkliga sammanhang är det bara i Älvsby kyrka och i Piteå kyrka man avser att fira gudstjänst i morgon – i Älvsbyn med Mässa, i Piteå utan. För alla andra – Arvidsjaur, Arjeplog, Öjebyn och de olika distrikten i Pite församling samt i Norrfjärden saknas gudstjänst denna viktiga torsdag.

Jag tycker det är ett kyrkligt förfall av näst intill skandalöst slag! Jag vågar också skriva det och för den lilla läsekretsen av min blogg framstå som den sura griniga gubbe jag är när det gäller sådana här saker. Jag är en föredetting utan aspirationer på en framtida karriär eller ens gott rykte. Så jag tycker till. Surt.

Men det kommer så få eller kanske ingen på Kristi Himmelsfärd dag.

Så kan en förklaringen låta. Jag undrar då hur många års återkommande mässfall man stöder sig på. Och jag tycker att det hur som helst är en kyrklig plikt att hålla det kristna året även om sammankomsterna inte behöver kravallstaket för att sortera de entusiastiska folkskarorna.

Dessutom vet jag med bestämdhet detta:

• Firar man gudstjänst kanske någon eller några kommer.
• Firar man inte kommer ingen.
• Låsta portar släpper inte in folk.

Jag har fått förtroendet att leda gudstjänsten i Älvsbyn i morgon men kommer inte att prata om det kyrkliga förfall jag tycker mig se. Naturligtvis! Viktigare saker är på tapeten. Det är:

• När Jesus återvände in i den osynliga världen hos Fadern fullföljde vad han kommit för att göra – skapa Befrielsen för människorna.
• När han gjorde riktade han sina följeslagares uppmärksamhet framåt på det som är hans fortsättning – den kristna kyrkan och hennes uppdrag att förkunna Kristus tills dess han kommer tillbaka – inte att förfalla.

Det är bråda dagar då man ingenting gör!

I alla fall om med ingenting gör menar att man inte jobbar.

Eller att ingenting gör är samma sak som att vara pensionerad.

Det är bråda dagar i alla fall.

Kolla bara tiden sedan mitten av förra veckan! 

• På onsdag telepotatiserade lilla Lisa fram ett inlägg här på moggas – morfars – blogg. Hon gjorde det faktiskt i sömnen, sov gott i sin vagn. Väl vaken mellanmålades det och sedan promenad – då åter i vagnen – för att möta mammaoch mormor när de med tåg kom från sitt rajtantajtan i kungliga huvudkommunen. Med det skulle man kunna tro att onsdagen var helt över men så icke. Kvällskulan avnjöts i fåtöljen med ishockey – om det nu var på onsdag – och de två sista avsnitten av sista säsongen av Game of Thrones. Tack och lov är det över nu.
• Torsdag var en bilresans dag då vi körde tillbaka till Norrbotten för att hemma finalt packa upp inköpta samositiska vätskor – honung, olivolja och annat. En resdag är en ganska händelselös dag trots att den slutar på en helt annan plats än den börjar.
• Fredag blev det bil igen – till Luleå. När yngste sonen och hans hulda moder åkte till Järvsö medan jag var på Samos var det gossens Audi som var verktyget för resan, inte våran så kallade gubbVolvo. Kläppen hade sedan flugit hem onsdag morgon och behövde ju nu få sin bil tillbaka. Därför tvåfordonsresa till Luleå och i samband med denna hämtning av barnbarnen Tyra och Adrian som skulle vara hos oss under helgen. Resan till Älvsbyn gick via Boden och badet där.
• Lördag var vädret lite si och så men det gick att vara ute med bland annat en avvinkning av Älvsby församlings årligt sett viktigaste resa – konfirmander till läger på Samos – som jag efter 6 års deltagande inte är inkopplad på. Hockey.
• Söndag eftermiddag tripp till Luleå igen. Barnbarnen skulle ju återställas till ordinarie vårdnadshavare. Morsdagsfika där. Innan vi for röstade vi i EU-valet – rött och rätt – samt satte blommor på mammas och pappas grav. Hockeyfinal på kvällen!
• Måndag – det var igår – utvärderade jag och SO-läraren på folkhögskolan Samosresan för vuxna.

Som du ser, noble Bloggläsius, finns det många händelser som var och en skulle kunna bebloggas. Det finns också många andra tankar om församlingsbygge, politik, media, opinioner och annat som skulle kunna vara möjliga att sätta på pränt – om tid och inspiration medgett det.

Som knorr på detta inlägg kopierar jag en text jag la ut på Facebook. Jag lade det hos mig själv, i gruppen KU i Älvsbyn och som Evenemang. Var så god!

KYRKVÄRDS-PRAO!

På torsdag är det Kristi Himmelsfärds dag, 40 dagar efter Påsk. I Bibeln berättas att Jesus under just 40 dagar efter sin uppståndelse visade sig för och förberedde sina följeslagare för fortsättningen och sedan som segrare återvände in i den osynliga världen.

Det är anledningen till att torsdagen 30 maj (i år) är en röd dag i almanackan med gudstjänster i kyrkorna - och arbetsledighet för de flesta. Våra helgledigheter har alla (med två undantag om året) syftet att man skall ha tid för gudstjänst och bön. Att många ”åker snålskjuts på Jesus” och gör annat är en annan sak.

På torsdag 11.00 saknas (enligt notering jag sett) Kyrkvärdar för gudstjänsten i Älvsby kyrka. Perfekt tillfälle för den som vill prova. Kom som du är 10.30 för intro om Vad och Hur - läsning av text, kollekt mm.

Klädsel? Ja! Valfri.

Vilken präst som leder gudstjänsten är oviktigt. Präster är en kår där en är utbytbar mot en annan. I gudstjänsten är de ju alla avindividualiserade och ”överklädda” på samma vis. På torsdag är det dock jag som fått förtroendet att leda Högmässan, en gudstjänst med Nattvard.

Folk har anmält sig!

Snart fyller jag två år. Det är jag som heter Lisa och han som brukar skriva här är min morfar. Eller Mogga som jag säger det. Jag brukar till och med sjunga om honom:

Mogga-Stigge, Mogga-Stigge, han ä tuff. Är mammas far å mommos karl. 

Mogga-Stigge, Mogga-Stigge, han ä tuff. Å väldigt snäll och rar. 

Han är hos mig nu och ser kymrad ut. På vuxiska tror jag det heter bekymrad - men jag säger kymrad. Fast det säger jag inte heller. Än pratar jag inte SÅ bra, bara hela tiden på mitt sätt. Men jag tänker och då tycker jag han verkar kymrad. Som om han tänkte på något annat. 

Han har varit i Kräkland eller vad det nu heter. Åkt flygplan. Och badat. Och en del annat. Kanske är det detdär annat som gör att han ser kymrad ut. Han var där med en massa andra som ville fara dit å prata om tro, Bibel å sånt. Sånt kymrar inte mogga nämnvärt. Han tycker det är viktig. Å håller gärna på med det. 

Men jag tror han är kymrad inför hösten. 

Flera av dom som var i Kräkland är redan med i en babbelstudiegrupp med en del andra som inte var med. De ska visst fortsätta och det är bestämt att mogga ska vara med fast han är pangsjonär eller vad det nu heter. Hur det ska bli då, vad dom ska prata om och hur man ska prata - med varandra så alla är med eller om man bara ska lyssna till mogga-snack kymrar honom. Dom vill visst olika dom som är med. 

Flera som åkte flygplan är inte med i den där babbelstudigruppen. Fast jag tror det heter Bibelstudiegrupp förresten. Tisdagar udda veckor på kvällen tycker inte alla är så bra. Kanske vill dom också prata om lite andra saker. Jag vet inte då jag inte fyllt två år men tror nog att det kan vara något som gör att snäll-mogga ser kymrad ut. Han vill att det ska bli bra för alla - typ. 

Sedan finns det visst ännu några som under våren börjat fundera om sånna grejer som mogga håller på med - fast han är pangsjonär - och nu vill hitta ett sätt att beta vidare. 

Men han ser inte bara kymrad ut och inte hela tiden. Han är ju med mig! Ensam i mitt våld igår och idag när pappa jobbar. Mamma, mommo och morbror Danel är på nåt rajtajtantan - i Stockholm tror jag dit var - och lämnade mogga ensam i mina klor. Han leker, fixar mat, läser för mig och assesterar på alla sätt. Lite klen tycker jag han ör för han ville inte läsa min ena Babblarna-bok fem gånger på raken. Det räcker med fyra sa han som fortfarande är osäker på vilken babblare som heter vad. Innerst inne tror jag inte han är så värst intresserad av saken men jag ör de och då ställer han upp. 

Jag kan inte skriva själv - är ju inte ens två år - utan har fått att på telepotatisk väg in i morfar klämma in det jag vill berätta och hoppas han gör det. Kanske blandar han in eget. Det kymrar mig lite. 

Bilden (som publicerad senare) var det nån som tog och la ut i en mässängergrupp för närmaste släkten. Den kom dit strax efter en bild på Lill-kusinen Ava och nån skrev att mogga inte var lika söt. Mogga blev inte ledsen över det utan sa bara nåt om att han inte tänker söka nåt jobb och att han varit gift med mommo i över 40 år och därför använt utseendet färdigt. 

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  

8.00 kom skakningen från nedre däck. Egentligen strax innan när motorerna började varmköras. 8.00 gick båten från hamnen εν Πυθαγόρειο med destination Patmos. Så var det på Norges nationaldag den 17:e maj. 

Mer skrev jag inte den dagen som var i fredags. Inte heller under lördagen angreps jag av akut knappism. Det blev inget skrivet då heller. 

Men nu fortsätter jag! Söndag sen eftermiddag i Sky City på Arlanda och om en stund på tåget till Järvsö. 

Som jag tidigare berättat hade resan inklusive sin förberedelse (och kanske eventuell uppföljning) evangelisten Johannes som portalfigur. Ett besök på "hans ö" var lämpligt. 

Vi hade fått ett bra pris. Snabbpromenaden jag nämnde i förra inlägget gav en offert som innefattade buss från hotellet på morgonen, båtresa, buss på Patmos upp till klostret, båt igen och buss till hotellet lagom för middag och detta för €50 per skalle - utom för mig som ledare som gick fri. Hur det är för privata eskapader vet jag inte men för grupper som far till Samos och är nyfikna på Efesos och/eller Patmos rekommenderar jag å det varmaste Regina Travel Agency  εν Πυθαγόρειο ganska mitt på affärsgatan till vänster om man låter näsan peka mot hamnen.*

Museet i klostret är intressant men plottrigt. Många ikoner, texter, skrudar och andra kyrkliga pryttlar och pinaler finns i montrar men utan (samband och) förklaringar. Ungefär som i antikrundan. Intressant i alla fall. 

Gruppen fick se och upptäcka själv, notera sina undrings samt om möjligt ta bilder av de mystisk tingen för att senare söka svar. 

Oländigheten samt ovissheten om hur många andra grupper som vi skulle trängas med gjorde att jag valt den arbetsformen. 

Man kan köpa jox i affärer i klistrets närhet. Det gjorde jag. Det blev dels min vanliga tjänsteresesak men också en annan grej för ett framtida bruk. Får se om det går vägen. 

Tack och lov blev det inga stukade fötter eller annat i branta backar, trappor och på kullerstensgator.

Från klosterområdet gick vi ner till Uppenbarelsegrottan. Där är inte miljö för tal och genomgångar men väl för tystnad och eftertanke. Ett Ord kom till en som hälsning till oss alla: Guds rike är nära! löd hälsningen. Man kan tänka att den hälsningen redan finns i Bibeln och inte var så specifik men erfarenheten av ett Gudstilltal var genuin.  

Efter mat i egen regi, båtresa hem och middag pausade vi - dagen hade gått i ett. Klockan 21 firade vi Mässa på poolområdet och i samband med den gjorde en av deltagarna en re- eller förnyelsekonfirmation. Ordning för sådant finns inte i någon Kyrkohandbok vare sig den är ny, gammal eller gammelgammal - som jag känner saken. Sådan brist har aldrig lagt band på mig så nu som vid andra tillfällen blev det egenkonstruerad liturgi. 

Patmosdagen är resans mest krävande dag liksom Efesosturen var det förra året och i sammanhang då den görs Väl värd ansträngningen. 

*Går man via TUI som också gett oss bra service är priset ca €70. 

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  

Med orden magisk resa avslutade flygpersonalen sitt välkommenombordtal när jag skulle lämna Samos (de här gången). Månne är det sista svängen, i alla fall i något som kan anses vara "i tjänsten". Privat kan jag dock utan tvekan återbesöka ön. 

Så långt kommen i mitt skrivande hade jag kunnat tumma dit Nu startar vi! men gjorde inte det. I stället gav jag upp när vi skulle upp. Start och stigning är så skakiga att det inte går - i alla fall för mig - att skriva i telefonen. När lyftkraften fått sin drygs lyftkvart grumlades allt av trötthetens dimma och jag somnade in. 

Det är en avslappningens trötthet som slår till när jag jobbreser på Samos. Medresenärerna har hakat på ett koncept jag och någon annan utformat både i stora drag och i detalj men som deltagarna inte vet om. I detalj alltså. Visst känner de till de stora strukturerna med när och var- men var vet de ju inte var det är - gör att jag har rollen som reseledare. Dock inte ensam. I år - till skillnad från i fjol - har jag delat "chefandet" med historie-och samhällsläraren vid Älvsby folkhögskola. Att knappt halva gruppen var med förra året och som veteraner hittar, inspirerar och visar noviserna är också till nytta. 

Men vad innehållet är planerat vara en speciell förmiddag och hur förtanken om sammanhang och hänga ihop och samverkan med annat är ju okänt. 

Som ett enkelt exempel anför jag, noble Bloggläsius, detta ur självaste verkligheten:

I grovplanen fanns Dagsresa till Patmos med. Men vilken dag? 

Under andra halvan av veckan! Då har alla inte bara landat utan också mentalt kommit ner och fram. Rimligt redan i grovplanen. Innebär torsdag eller fredag då vi anlände en söndag vid lunchtid. 

Min snabbpromenad till resebyrån på söndagseftermiddagen rätade ut frågetecknet - Ingen båt på torsdag! Med det beskedet blev det också lätt att spika vilket av kvällsprogrammen som skulle få "Patmos-info" som en del av sitt innehåll och att annat på grund av det lämpligen skall göras då eller då. 

För sådana funderingar fanns i år bollplank och medhjärnor. Det var skönt. 

Varvat med fler tupplurar och försök att begripa vad jag läser i en bok har jag slagit ihjäl flygtiden. Inflyger nu till Arlanda och publicerar där. 

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  

På Samos är man isolerad från vissa världshändelser. Därför har jag vaken aning, susning eller insikt vad gäller hockey-VM och Tre kronors öden och äventyr. Ingen annan i vår grupp verkar intresserad så igår kväll frågade jag några andra hotellgäster. Jag visste ju att några var finländare och sådana delar ju vi svenskar hockeyintresset med även om vi står på motsatta sidor när det gäller. 

Vilken besvikelse!

Bägge paren jag frågade var från Holland. Hur kul var det? Nollresultat alltså. 

Jag vet fortfarande inget men skulle ju kunna åtgärda det hela med hjälp av internet - men ids inte. 

Corner bar är mitt stamställe. Eller Corner café som det också heter. Som jag använder etablissemanget är café bättre. Min dagliga eller varannandagliga Frappe intas här. Skummat iskaffe. Svalkande och uppiggande. 

Älvsby församlings läs-tema-Bibel-pilgrims-vuxen-resa har passerat halvtid nu. Idag blev det programändring bland annat - men bara bland annat - beroende på att deltagare önskade någon form av berättelse-föredrag hållet av mig. Arbeta på olika sätt i grupper som vi gjort är bra men nu önskades en "soloföreställning". Beskedet gavs igår kväll så det var bara att leverera i dag mellan halv 10 och 12. 

Hur jag fick ihop det må andra svara på. Jag sökte i alla fall väva samman detta med att Gud kallar oss vidare till helighet, hur och med vilka exempel vi tar upp det temat både bland tonåringar och vuxna, lite religionspsykologi och en smula ortodox syn på saken. 

Dom ber nog inte om fler föreläsningar...

I morgon bär det iväg till Patmos, inte Efesos som förra året. Skall bli intressant. 

Och här på Corner bar/café (sedan jag beställt annat) funderar jag över vad på Samos jag gillar mest - Frappe eller Sweet wine. 

Måste nog göra fler resor för att kunna avgöra...

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  

Det är nu tredje bloggtexten denna speciella resa. Dock är det fjärde dagen gruppen från Älvsby församling är här. 

I morse visade Facebook ett minne att dela. Där skrev jag för ett år sedan: Har just landat på Samos. Sedan kommer i andra noteringar mer om frappe och annat. 

I år åker vi söndag-söndag men förra året var det tisdag-tisdag. Idag är det onsdag och alltså fjärde dagen, tredje heldagen om man räknar bort resesöndagen. 

Söndagens eskapader fick sitt blogginlägg liksom måndagens (även om det publicerades efter klockan 24 då det tippat över och blivit tisdag). 

Funderingarna om vad kunskap egentligen är och hur man får den blir aktuella bland annat utifrån måndagsförmiddagens "lektion". Då var innehållet antikens historia (som fått ett kort intro söndag kväll), kyrklig symbolik (i katedralen) och den lokala geografin (genom att gå och upptäcka själv). Naturligtvis hade allt innehåll kunnat ges i ett föredrag med bilder men vi valde formerna promenad och studiebesök. När jag här skriver vi menar jag mig själv och den lärare vid Älvsby folkhögskola som är med på resan. 

Genom texter som varit aktuella i vårens gudstjänster, innehållet i några förberedande träffar och egen läsning har Johannes och hans skrifter i Nya testamentet (minus Uppenbarelseboken) blivit material för förmiddagarnas Bibelstudier. Det är mycket innehåll och givetvis dryftar vi inte allt. Såhär långt har två händelser kring Jesus - eller om man vill två kapitel - varit innehållet. Jag fattade tidigt och enväldigt beslutet att det skulle bli så men testade givetvis i februari tanken på ett par av deltagarna. Så långt är Johannes gruvan för innehållet. 

Arbetsformen för kurspassen blev en viktig sak att brottats med. Hur ska vi närma oss Nikodemos möte med Jesus i kapitel 3 och däjten med den samariska   kvinnan i kapitel 4 - till att börja med?

De två Bibelstudierna är avklarade. Jag har till egen och allas lättnad inte hållit Bibelföredrag. Jag har inte heller varit samtalsledare i en 20-personsgrupp 2-2,5 förmiddagstimme samtidigt som temperaturen stiger från 21 till 28 grader. Bägge formerna har sitt berättigande men inte här och nu. Hur arbetet gjordes - liksom det i morgon - återkommer jag med i separata inlägg när jag kommit hem. Instruktioner och annat finns i datorn hemma och jag ids inte skriva det igen (med tummen) för att publicera det nu. Såhär långt säger jag bara att mina (illvilliga) planer gick i lås både innehållsligt och vad gäller dynamik och processer i gruppen. 

En annan sak som också gått i lås är biljetter och arrangemang för resan till Patmos på fredag. Perfekt! Och ett bra pris. 

Ett litet smolk finns i bägaren men det beror på att jag själv är korkad och kan inte skyllas på någon annan. 

Lång promenad i hög värme i Birkenstock-sandaler utan strumpor är inte smart alls. Hade det igår varit ytterligare 700 meter till hotellet hade blåsan under höger trampdyna fram spruckit.  Jag klarade mig men långpromenerar inte idag. Bloggar i stället. 

Detta borde alla präster få/vilja göra. 

Känns bra!

Så slutade jag förra inlägget. Och jag står för det. LÄGER och intensivdagar är fantastiska företeelser. Jag är till och med så grov att jag säger att om man som präst - eller "kyrkproffs" i övrigt - inte VILL sådant kan man slänga sig i Bramaputtra. Sådetså!

Nu har vi här på Samos haft första hela kursdagen efter ankomst. Som jag berättat är vi 20 stycken. Mindre än hälften av oss gjorde resan också förra året. Resten är nya på Samos. 

Jag skrev kursdagen. 

Det är en rätt beskrivning. Detta är en kurs både i Älvsby folkhögskolas formella mening men främst i självaste realiteten. 

När man går en kurs får man kunskap. 

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  

OBServera den tydliga skillnaden i rubriken i jämförelse med de tidigare inläggen. Det står inte εν Πυθαγόρειο med ett minus innan siffrorna. Det lilla matematiska tecknet har haft sin poäng men nu spelat ut sin roll. Nu är det inte nedräkning inför resan till Samos. Nu är vi på allvar på väg. 

Jag sitter på plats 23D. Fullständigt onödigt att säga men den detaljen visar att jag är i luften - tillsammans med en hoper andra. Jag har till och med hunnit tupplura en timme. 

Vi kom igång tidigt och iväg lite sent. Jag lät mig väckas av två mobiler ställda på 04.00 respektive 04.05. Efter kvick tvätt, tandborstning och en minimal mäjk-opp - jag är ju naturligt snygg, har de facto använt utseendet färdigt och behöver bara kamma mig - inställde jag mig vid vår bestämda mötesplats halv fem. Kamraterna troppade in efter hand och bara med ett litet strul kring automatiserat bårdingkort lämnade vi från oss bagage. 

Det var krylligt med folk! Samtidigt som vår resa går två-tre andra (större?) TUI-flygningar. Alla ska dumpa sitt bagage på några angränsande insläpp. Då andra bolag åxå flyger tidigt på morgonen proppades bagagetransportbandet till då och då. 

Vi kom genom alla säkerhetskontroller till regionen bakom där vi kunde köpa oss de frukostar var och en ville ha. Gäjt 6A som vi enligt en del bårdingkard skulle till hade hänvisning till nummer 31 i andra ändan av komplexet. Därifrån skulle det bli buss. 

Inte till Athen, va? tänkte jag. Av miljöskäl?

Naturligtvis bara till planet som stod en bit bort. Markarbeten på Arlanda gör att en del gäjtar är stängda. 

Allt gick som planerat. Ingen i gruppen kom på vift. Vårt tidsschema höll. Att vi startade en halvtimme sena berodde på Arlanda självt. Dessutom är en halvtimme ingen fara. 

Efter att vid 8-tiden justerat tiden - Grekland är en timme före oss med finsk tid - tupplurade jag till och det helt utan att göra motstånd. Jag gick till och med in för det. Trots att flygningen på tre och en halv timme inte är SÅ lång känns den kortare om man sover bort en timme. 

Att skriva sånt som jag bloggpublicerar senare är ytterligare ett sätt att slå ihjäl tiden. Vad nu tid egentligen är är en filosofisk fråga. Eller kanske matematisk. 

Så långt skrev jag på planet. När jag nu publicerar det är det kväll första dagen εν Πυθαγόρειο. Vad dagen inneburit av fröjd och glädjeämnen återkommer jag nog till men inte just nu. Nöjer mig med att konstatera att jag på många sätt känner mig glad och upplyft av att vara här. Både vår grupp men också personal och andra ortsbor med ömsesidigt igenkännande är kul. 

Och i morgon blir första hela "kursdagen" för gruppen.

Detta borde alla präster få/vilja göra. 

Känns bra!

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  

Det var lördag sen eftermiddag och jag var fortfarande kvar på Arlanda - och är där fortfarande nu på kvällskulan. Resan till Samos fortsätter tidigt i morgon bitti. 

Vår grupp kom/kommer i lite spridda skurar, med olika flyg, tåg, bil och ho ska veta om inte ledandes en ko. Klocka 18 hade vi i alla fall tänkt att de som var på Arlanda skulle mötas i Arlandakyrkan. Jag gick dit vid 17-tiden för att sitta i godan ro, läsa och be. Jag var inte ensam. 

Arlanda kyrka/kapell är ett bönens rum för alla slags tro. Det finns ett altare, psalmböcker, Biblar på en massa språk. Det finns också buddistiska skrifter liksom judiska samt flera ex av Koranen. En pil på golvet visar riktningen mot Mecka. 

Jag var som sagt inte ensam. Två män hade tagit fram var sin matta och bad vända i pilens riktning. Jag satt på min stol och läste Johannesevangeliet. 

Fler män anslöt. Som mest var de 7 men inom en halvtimme hade runt 20 varit in och bett i 8-10 minuter. Flera bar kläder som visade att de arbetade på eller i anslutning till Arlanda - städfirmas logotyp, taxi etc. 

Jag förstår inte arabiska mer än enstaka ord samt siffrorna. Att Allah Akbar betyder Gud är stor vet jag liksom att Salam betyder fred/frid. De orden hörde jag dem viska tillsammans. Barak eller nåt liknande tyckte jag mig också uppfatta och jag tror det har med Välsignelse att göra. Mer i deras lågmälda böners innehåll kan jag inte redogöra för. 

Inga kristna kom in under de tre kvart jag satt där. Endast muslimer passade på att prisa Gud och be om fred och välsignelse - vilket jag också gjorde i smyg. 

Ännu en sak gick upp för mig - detta med Gud är stor. 

Jag har sett och hört det förr. När TV visat reportage som handlar om demonstrationer, kravaller och annat i muslimska länder. Jag har då uppfattat det närmast som ett slagord där man tar till Gud som ett tillhygge för människornas vrede, sorg eller annat. Typ Människan i centrum och Gud som redskap. 

Arlanda-beskarnas bönbgav ett annat intryck som jag undrar om det inte är mer rättvisande. De rörelser och kroppshållningar och annat som de ägnade sig åt verkar för mig ganska besvärliga - med svensk-kyrkliga mått mätt. Ska man verkligen göra sig stora besvär när man ber?*

Och jag tänker: Varför inte? Om Gud är stor?

Deras röstlägen påminde mer om när kristna lågmält gnolar på sommarpsalmen O store Gud än paroller för något annat. 

Vilket för tanken ett steg till - minst: 

Missuppfattar jag/vi orden Gud är stor på arabiska när vi ser TV-reportagen? De kanske inte skanderar utan ber. Det kanske mer är frågan om att de ställer sig till förfogande för Gud och Guds syften i stället för att utnyttja Gud för egen del. 

Jag kan inte säga säkert men ett vet jag:

Det muslimska bönemötet fick mig att tänka. Det kan aldrig vara fel - ens om man tänker fel. 

*Jag vet! Det finns kristna som också ber på liknande vis, som gör sig besvär om man så uttrycker det. I protestantisk tro är det dock inte vanligt. 

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan att jag som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder. 

Rubrikens εν Πυθαγόρειο är både oegentlig och vilseledande. Det finns ett samband men det är ganska svagt och mina funderingar kan mycket väl stå på egna ben utan anknytning till Grekland. 

Förra året den här tiden höll jag på med min bloggserie p minus. Jag skrev då - vilket varje ivrig bloggklickare kan undersöka - lätt bibelvetenskapliga inlägg om Markus och Lukas Jesusberättelser samt Apostlagärningarna, allt i Nya testamentet. Upplägget blev ett inlägg för varje kapitel i respektive Bibelbok. 

Jag hade då tanken att fortsätta med ett par smärre brev och sedan bita tag i Johannes berättelse om Jesus. Om det blivit så hade det blivit 100 Bibelbloggningar de sista 100 dagarna innan pensionen. 

Naturligtvis sket sig sådana planer. Arbetet, fjällvecka och inte minst två veckor εν Πυθαγόρειο påverkade det hela innan och under sommaren i fjol. 

Du kan väl skriva en serie p plus tyckte någon men den idéen slog jag snabbt ur hågen. I stället valde jag i höstas att lätt redigera de sista 100 dagarnas alla blogginlägg - också de som inte var knutna till Bibelkapitel - och trycka dem som en bok i 10 ex. 

Allt detta har jag här på bloggen berättat tidigare men för någon eventuell läsare tog jag om det. 

Nu är jag på väg till den grekiska ön Samos där flera bloggposter blev skriva förra året. Jag var då där i två veckor. Tankar flyter upp i min hjärna om fortsatt organiserat skrivande och att jag då kanske skulle ta mig an Johannesevangeliet - här på min blogg eller direkt som manus till självtryckt bok?

Jag har inte skrivit någon bok, bara gjort en sa jag när jag gav en kamrat den sista av de tio pocketarna med mina blogginlägg. Skrivaen bok kräver en vettig plan och disposition, inte bara tankar för dagen. Research och material att utgå från blir också något annat. 

Ta i detta Johannes som exempel. 

Texten finns! Den har alla tillgång till. 

Bibelvetenskapliga kommentarer och annan tillämplig litteratur har jag och av det jag har har jag läst det mesta. 

Jag har tidigare förkunnat och undervisat 

kring Johannes. Manus till sådant finns kvar men sjuttielva sådan fusklappar existerar i en huller-om-form och är inte satta vare sig på hårddisk eller i mitt kartoteksystem. 

Och så frågan: Varför? Vad skulle syftet vara? Nyttan?

Frågorna är många liksom svaren. Nu skall vi strax ner på Arlanda men om annat så har telefonskrivande av denna text sysselsatt mig under resan från Luleå. 

Framme på Arlanda, och med mat i magen, kan jag fördriva en del tid med att skriva lite till. Jag är ju road av att skriva sådant som knappast roar någon men gör nog i alla fall det i ett senare inlägg. 

I morgon börjar resan.

I morgon är det en dag kvar tills dess jag på nytt befinner mig på ön Samos i den grekiska skärgården. På söndag kommer vi dit men i morgon måste vi ta oss till Arlanda eller dess omedelbara närhet. Eventuella blogginlägg skrivna där blir som förra året diagnostiserade med rubriken εν Πυθαγόρειο – i Pythagorio med latinska bokstäver – med ett nummer samt 19 som anger vilket år det är frågan om. Detta inlägg har nummer -2 som indikation på att det är i övermorgon vi kommer dit.

Det har blivit flera Samos-turer de senaste åren. Primärhustrun och jag har självturistat tre gånger, Lägerveckorna med ungdomar runt konfirmationen till Turkiet med avstickare till Samos och sedan lokaliserade över till Samos har jag tappat räkningen på. Förra året vid den här tiden var det dessutom ett Vuxenläger på samma ställe men en annan vecka. Surfar man på min blogg maj och juni månader sedan 2013 kan man i näst-intill-varje-dag-krönikor läsa vad jag lägerupplevt där. Om privatresorna skrevs på liknande sätt men i augusti-september och inte varje år.

Vi är 20 vuxna i år. Förra året var vi 18. Programstrukturen med Tidegärd, samtal kring Bibel och tro, mat, logi etc är snarlikt men det tematiska innehållet blir ett annat i år. Johannes, hans Jesusberättelse och tre brev i Nya testamentet har under våren varit i förberedelsefokus och vi har dem som en utgångspunkt för våra samtal på ön. Vi reser inte till Efesos utan planerar annat åka till Patmos men Uppenbarelseboken som Johannes fick dikterad för sig där lämnar vi.

Som synes spännande prästsyssla fast jag är pensionär – men inhyrd av församlingen för att tillsammans med en lärare från Älvsby folkhögskola söka genomföra en Vuxen-resa också i år. Och vi är 20 deltagare.

Apropå pensionär och inhyrd så kan jag meddela – fast ingen torde väl vara intresserad – att jag från augusti till och med december skall bidra på halv tid i församlingens Undervisning – konfirmander, ungdom och vuxenverksamhet – samt ansvara för gudstjänster var annan söndag. Jag har tidigare berättat om planerna men nämner det nu eftersom vi idag ”skrev på” rent formellt.

Vädret hoppar!

Det är aprilväder i maj – apropå allt prat om knasigt klimat.

• Efter att varit varmt runt Valborg snöade det på lördag.
• Vitt på marken när folk gick till kyrkan på söndag. 66 stycken hade gjort så inklusive kyrkokören. Inemot 20 var konfirmander. Jag talade om Den absurde herden. Det är alltså Jesus.
• Barmark när gudstjänsten var slut.
• Mer snö söndag kväll men barmark igen måndag morgon.
• Snöfall måndag innan lunch så det blev alldeles vitt så vitt man kunde se.
• Nu vid 16-tiden barmark igen.

Stabilt ostabilt väder – typ! Rena aprilskämtet.

Nyheterna hoppar!

I vart fall vad gäller detaljer.

Skjutandet på varandra har ökat igen mellan Hamas i Gaza och Israeliska stridskrafter. Noga meddelar media hur många raketer som avfyrats från Gazaremsan, hur många israelerna skjutit ner, var andra träffat och vilken skada de gjort på liv, hälsa och egendom.*

Israel skall svara massivt säger Israels premiärminister. Israel gör så men vi får inte veta några siffror om antalet bomber, raketer och granater. Visst kommer det uppgifter om förstörelse, döda och skadade men omfattningen klargörs inte annat än att förlusterna (som vanligt) är högre på den palestinska sidan.

Varför hoppar nyheterna så? funderar jag över. Tyder det på att vi i Sverige anser israeliska liv är viktigare än palestinska. Tänk om man byter en del ord där. Säga judiska i stället för israeliska och arabiska i stället för palestinska. Blir det då spegelvänd antisemitism?

Ett skutt till

efter dessa tankehopp denna måndagseftermiddag.

I förra inlägget skrev jag om en tanke att alla präster borde ha en Bibelstudiegrupp.

Jag tycker det skall vara så. Minst ett sammanhang som möts minst var annan vecka och detta för prästidentitetens skull, för att prästen skall vara präst. Folk för grupper finns bara man öppnar möjligheterna och det är inget annat än en planerings- och prioriteringsfråga.

Jag lägger nu till tanken att alla präster borde duka Nattvardsbordet en gång i veckan – eller finnas med i sammanhanget då nattvardsbordet dukas i den församling man har uppdraget att tjäna. Det handlar också en identitet och är bara en planerings- och prioriteringsfråga.

Nu har jag hoppat klart!

Nu kan du som läst börja hoppas igen.

*  För att eventuella så kallade Israelvänner som kanske läser min blogg inte skall få frispel och börja kalla mig terroristkramare eller något liknande meddelar jag med eftertryck att jag tycker det är fel att skjuta från Gaza! Det är fel och dumt. Det leder inte någon vart.

Med det sagt och hur som helst har det i alla fall enligt backspegeln i Älvsby församling i Svenska kyrkans regi i mer än 40 år funnits en eller flera Bibelstudiegrupper. Jag vet inte om sådant är anmärkningsvärt. Jag vet inte heller hur det var längre tillbaka innan de 40 åren jag kan överblicka. Det jag vet är att det 1978 när jag som nyvigd präst sändes till församlingen fanns en grupp som samlades regelbundet en vardagskväll var annan vecka för att läsa och samtala om Bibeltexter. Kyrkoherden ledde den gruppen.

Utifrån någon sorts outtalad men ändå klok tanke att alla präster borde ha en Bibelstudiegrupp provade jag nästan direkt att starta en till men på annan tid – sen söndagseftermiddag. Den blev liten och fick inte styrfart. Kanske var det max ett halvdussin som alla hade kunnat vara farmor eller mormor åt mig som lojalt gav den unge lillprästen – jag var 25 och kallades så – en chans att hålla någon sorts serie Bibelförklaringar. På ett sätt är det ganska skönt att idag inte kunna fråga dem vad de tänkte då – men de var snälla och uppmuntrande.

Kyrkans Ungdom hade en tydlig tre-rytms-profil och blev "min grupp" tillsammans med en Församlingsassistent.* Tre-rytmen innebar Bibel en vecka, något Tema släkt med etik och troslära att prata om andra veckan och något praktiskt typ baka eller åka pulka i Kanis den tredje veckan innan allt började om på nytt. Det och konfirmander var från början förutom gudstjänster mina komminister-bidrag inom fältet Undervisning.

Vi var fyra präster då runt 1980. I enlighet med den ovan nämnda outtalade tanken malde kyrkoherden vidare i "sin" grupp. Komministern i Vidsel samlade en grupp där och adjunkten startade en "nybörjargrupp" med företrädesvis lite yngre folk. Alla präster hade en Bibelstudiegrupp av något slag.

3-5 år senare hade de tre andra lämnat församlingen för att fortsätta på liknande sätt på olika andra håll. Jag "ärvde" då den största stabilaste gruppen – kyrkoherdens – och dess öden och äventyr har jag berättat om tidigare.**

Nu på tisdag samlas Bibelstudiegruppen sista gången innan det sommaruppehåll de är vana att ta. Vad det verkar kommer jag till hösten att (få) fortsätta som sammanhållare för det hela. Det startar om tisdag i vecka 37. Den veckodagen udda veckor är inte omöjligt att ändra men svårrubbat så det får stå där tills vidare. Det har ju fungerat – typ.

Dock finns utmaningar. Babbelstudiet som jag kärleksfullt kallar det är inte det enda vardags-grupps-sammanhang som har förkovran i och samtal om kristen tro som sin uttalade avsikt och innehåll – alltså bland vuxna. Minst två trådar till finns att ha med i framtidsflätan.

Samosreseraseriet – en till kärleksfull benämning – är en tråd. Den resa 18 personer gjorde för ett år sedan förbereddes med en samling i månaden och ledde till att en mindre grupp fortsatte mötas på samma vis i höstas. Årets resa med 20 personer har haft ungefär samma förberedelse och får förhoppningsvis en liknande efterbörd.

Då kommer frågorna: Ska man arbeta för ytterligare en grupp typ tisdagar jämna veckor eller en onsdag i månaden? Eller ska man söka integrera Samos-resenärerna i det "vanliga" babbelstudiet? Och då hur? Integration är inte assimilation som ju innebär att en part bara slukas av och helt fogas in i andras sätt att vara och fungera? Integration betyder ju här som i andra sammanhang att parter går samman för att bli något ingen av dem ännu är och fungera på för alla nytt sätt. Det finns redan några deltagare som överlappar och är med i bägge dessa två grupper men långt ifrån alla. Jag undrar stillsamt hur det kan tänkas bli.

Det mat-och-prat-grupp andra anställda i församlingen samlat under våren är en tredje tråd. Det rör sig om så kallade sökare och ganska ny-troende som i en Alpha-kurs mött ett introducerade ABC-sammanhang. Hur blir deras möjlighet att fortsätta? Särskilt om den ledartrojka som verkat under våren kanske glesas ut till två tredjedelar? Kan de få en fortsättning integrerad med andra typ det jag nyss beskrev? Eller ska de fortsätta att Beta vidare på egen hand?

Det finns ytterligare andra med naturlig kontaktyta.

Föräldrar till konfirmander – typ. Ska inte sådana ges en inbjudan? Alla där är inte konfirmerade eller var ortsbor när det begav sig men en del hade jag som konfirmander på 80-talet. Om det är en möjlighet eller belastning må andra avgöra.

Invandrare finns av både kristet och nyfiket muslimsk snitt. Vad innebär det när det kommer till Undervisningen i församlingen? Och min eventuella insats avlönat eller ideellt?

Rubrikens i mer än 40 år förpliktigar till en del. Människorna förpliktigar mycket mer! För att inte tala om vad Gud vill – som i sammanhanget är lätt att räkna ut. Gud vill att folk skall samlas kring Guds Ord – fattas bara! Om vi vet det och ber om det blir det – i alla fall som jag fattar sista kapitlet i Johannes första brev.

*  Så kallades dåförtiden folkhögskoleutbildade eftergymnasiala fritidsledare. Det fanns sådana av olika slag beroende på vilken folkhögskolas tvååriga utbildning man gått. Min i de åren unga hustru var en sådan med inriktning på gymnastik, idrott och friluftsliv från Lillsveds folkhögskola på Värmdö. Hon som var Församlingsassistent hade gått i Sigtuna med kyrklig inriktning.

**  Säkert både här och var i min bloggs historia men åtminstone här.

...har aldrig blivit var sin kategori här på min blogg. Lite egendomligt egentligen eftersom bägge sakerna får min uppmärksamhet varje dag. Nästan det första jag gör på morgonen är ju att kolla temperaturen ute. Sol eller mulet behöver jag inte aktivt kolla. Så fort jag öppnar ögonen märker jag det genom gliporna i persiennerna – denna tid på året och några månader framåt.

Hur som helst har den tidiga vårvärmen vikt för ett mer normalt början-på-maj-väder. Idag Nästan 20 grader svalare idag än för några dagar sedan och snö i luften. Det är egentligen bra. Om ljus och värme gör att det börjar knoppas för tidigt kan det hända att naturens produktion av pollinerande insekter inte hinner med de blomster som enligt lagar om blommor och bin skall ombudsflygparas med varandra.

Sport kollar vi på varje SVT-kväll 22.00 – minst. Bra att vara lite uppdaterad även om vi inte är några nördar. Golf, trav och motor innebär omedelbart kanalbyte! Svensk herrfotboll följer vi inte men grannkommunens lag i Damallsvenskan intresserar oss. Strongt av dem att resa till sina matcher långt söderut i kungadömet trots att Fotbollsförbundet ursäktar och godtar att ett gäng skåningar inte ville ta sig till Piteå på grund av SAS-strejken. Skandalöst! Lämnar man gubbmage skall laget som är på plats ges segern!

Skidåkningen är över både på TV och för egen del. Hockeyn pågår än men är på sin säsongs-sluts-tamp – NHL oräknat. Lite är dock kvar. VM börjar snart och när det är över kan det bli sommar.

Kategorierna Väder och Sport finns inte. Det fick bli Allmänt.

Bilden? En gubbmage = walk over. Inte min!