stigstrombergsson

Ett blogginlägg publicerat direkt från min mobil utan som i vanliga fall med min dator kunna redigera text och hantera bilder som jag brukar.  

OBServera den tydliga skillnaden i rubriken i jämförelse med de tidigare inläggen. Det står inte εν Πυθαγόρειο med ett minus innan siffrorna. Det lilla matematiska tecknet har haft sin poäng men nu spelat ut sin roll. Nu är det inte nedräkning inför resan till Samos. Nu är vi på allvar på väg. 

Jag sitter på plats 23D. Fullständigt onödigt att säga men den detaljen visar att jag är i luften - tillsammans med en hoper andra. Jag har till och med hunnit tupplura en timme. 

Vi kom igång tidigt och iväg lite sent. Jag lät mig väckas av två mobiler ställda på 04.00 respektive 04.05. Efter kvick tvätt, tandborstning och en minimal mäjk-opp - jag är ju naturligt snygg, har de facto använt utseendet färdigt och behöver bara kamma mig - inställde jag mig vid vår bestämda mötesplats halv fem. Kamraterna troppade in efter hand och bara med ett litet strul kring automatiserat bårdingkort lämnade vi från oss bagage. 

Det var krylligt med folk! Samtidigt som vår resa går två-tre andra (större?) TUI-flygningar. Alla ska dumpa sitt bagage på några angränsande insläpp. Då andra bolag åxå flyger tidigt på morgonen proppades bagagetransportbandet till då och då. 

Vi kom genom alla säkerhetskontroller till regionen bakom där vi kunde köpa oss de frukostar var och en ville ha. Gäjt 6A som vi enligt en del bårdingkard skulle till hade hänvisning till nummer 31 i andra ändan av komplexet. Därifrån skulle det bli buss. 

Inte till Athen, va? tänkte jag. Av miljöskäl?

Naturligtvis bara till planet som stod en bit bort. Markarbeten på Arlanda gör att en del gäjtar är stängda. 

Allt gick som planerat. Ingen i gruppen kom på vift. Vårt tidsschema höll. Att vi startade en halvtimme sena berodde på Arlanda självt. Dessutom är en halvtimme ingen fara. 

Efter att vid 8-tiden justerat tiden - Grekland är en timme före oss med finsk tid - tupplurade jag till och det helt utan att göra motstånd. Jag gick till och med in för det. Trots att flygningen på tre och en halv timme inte är SÅ lång känns den kortare om man sover bort en timme. 

Att skriva sånt som jag bloggpublicerar senare är ytterligare ett sätt att slå ihjäl tiden. Vad nu tid egentligen är är en filosofisk fråga. Eller kanske matematisk. 

Så långt skrev jag på planet. När jag nu publicerar det är det kväll första dagen εν Πυθαγόρειο. Vad dagen inneburit av fröjd och glädjeämnen återkommer jag nog till men inte just nu. Nöjer mig med att konstatera att jag på många sätt känner mig glad och upplyft av att vara här. Både vår grupp men också personal och andra ortsbor med ömsesidigt igenkännande är kul. 

Och i morgon blir första hela "kursdagen" för gruppen.

Detta borde alla präster få/vilja göra. 

Känns bra!