stigstrombergsson

Med det sagt och hur som helst har det i alla fall enligt backspegeln i Älvsby församling i Svenska kyrkans regi i mer än 40 år funnits en eller flera Bibelstudiegrupper. Jag vet inte om sådant är anmärkningsvärt. Jag vet inte heller hur det var längre tillbaka innan de 40 åren jag kan överblicka. Det jag vet är att det 1978 när jag som nyvigd präst sändes till församlingen fanns en grupp som samlades regelbundet en vardagskväll var annan vecka för att läsa och samtala om Bibeltexter. Kyrkoherden ledde den gruppen.

Utifrån någon sorts outtalad men ändå klok tanke att alla präster borde ha en Bibelstudiegrupp provade jag nästan direkt att starta en till men på annan tid – sen söndagseftermiddag. Den blev liten och fick inte styrfart. Kanske var det max ett halvdussin som alla hade kunnat vara farmor eller mormor åt mig som lojalt gav den unge lillprästen – jag var 25 och kallades så – en chans att hålla någon sorts serie Bibelförklaringar. På ett sätt är det ganska skönt att idag inte kunna fråga dem vad de tänkte då – men de var snälla och uppmuntrande.

Kyrkans Ungdom hade en tydlig tre-rytms-profil och blev "min grupp" tillsammans med en Församlingsassistent.* Tre-rytmen innebar Bibel en vecka, något Tema släkt med etik och troslära att prata om andra veckan och något praktiskt typ baka eller åka pulka i Kanis den tredje veckan innan allt började om på nytt. Det och konfirmander var från början förutom gudstjänster mina komminister-bidrag inom fältet Undervisning.

Vi var fyra präster då runt 1980. I enlighet med den ovan nämnda outtalade tanken malde kyrkoherden vidare i "sin" grupp. Komministern i Vidsel samlade en grupp där och adjunkten startade en "nybörjargrupp" med företrädesvis lite yngre folk. Alla präster hade en Bibelstudiegrupp av något slag.

3-5 år senare hade de tre andra lämnat församlingen för att fortsätta på liknande sätt på olika andra håll. Jag "ärvde" då den största stabilaste gruppen – kyrkoherdens – och dess öden och äventyr har jag berättat om tidigare.**

Nu på tisdag samlas Bibelstudiegruppen sista gången innan det sommaruppehåll de är vana att ta. Vad det verkar kommer jag till hösten att (få) fortsätta som sammanhållare för det hela. Det startar om tisdag i vecka 37. Den veckodagen udda veckor är inte omöjligt att ändra men svårrubbat så det får stå där tills vidare. Det har ju fungerat – typ.

Dock finns utmaningar. Babbelstudiet som jag kärleksfullt kallar det är inte det enda vardags-grupps-sammanhang som har förkovran i och samtal om kristen tro som sin uttalade avsikt och innehåll – alltså bland vuxna. Minst två trådar till finns att ha med i framtidsflätan.

Samosreseraseriet – en till kärleksfull benämning – är en tråd. Den resa 18 personer gjorde för ett år sedan förbereddes med en samling i månaden och ledde till att en mindre grupp fortsatte mötas på samma vis i höstas. Årets resa med 20 personer har haft ungefär samma förberedelse och får förhoppningsvis en liknande efterbörd.

Då kommer frågorna: Ska man arbeta för ytterligare en grupp typ tisdagar jämna veckor eller en onsdag i månaden? Eller ska man söka integrera Samos-resenärerna i det "vanliga" babbelstudiet? Och då hur? Integration är inte assimilation som ju innebär att en part bara slukas av och helt fogas in i andras sätt att vara och fungera? Integration betyder ju här som i andra sammanhang att parter går samman för att bli något ingen av dem ännu är och fungera på för alla nytt sätt. Det finns redan några deltagare som överlappar och är med i bägge dessa två grupper men långt ifrån alla. Jag undrar stillsamt hur det kan tänkas bli.

Det mat-och-prat-grupp andra anställda i församlingen samlat under våren är en tredje tråd. Det rör sig om så kallade sökare och ganska ny-troende som i en Alpha-kurs mött ett introducerade ABC-sammanhang. Hur blir deras möjlighet att fortsätta? Särskilt om den ledartrojka som verkat under våren kanske glesas ut till två tredjedelar? Kan de få en fortsättning integrerad med andra typ det jag nyss beskrev? Eller ska de fortsätta att Beta vidare på egen hand?

Det finns ytterligare andra med naturlig kontaktyta.

Föräldrar till konfirmander – typ. Ska inte sådana ges en inbjudan? Alla där är inte konfirmerade eller var ortsbor när det begav sig men en del hade jag som konfirmander på 80-talet. Om det är en möjlighet eller belastning må andra avgöra.

Invandrare finns av både kristet och nyfiket muslimsk snitt. Vad innebär det när det kommer till Undervisningen i församlingen? Och min eventuella insats avlönat eller ideellt?

Rubrikens i mer än 40 år förpliktigar till en del. Människorna förpliktigar mycket mer! För att inte tala om vad Gud vill – som i sammanhanget är lätt att räkna ut. Gud vill att folk skall samlas kring Guds Ord – fattas bara! Om vi vet det och ber om det blir det – i alla fall som jag fattar sista kapitlet i Johannes första brev.

*  Så kallades dåförtiden folkhögskoleutbildade eftergymnasiala fritidsledare. Det fanns sådana av olika slag beroende på vilken folkhögskolas tvååriga utbildning man gått. Min i de åren unga hustru var en sådan med inriktning på gymnastik, idrott och friluftsliv från Lillsveds folkhögskola på Värmdö. Hon som var Församlingsassistent hade gått i Sigtuna med kyrklig inriktning.

**  Säkert både här och var i min bloggs historia men åtminstone här.