åren dom går...
Tiden rusar på som om den drivs av Duracell-batterier. Själv märker jag det inte men det är inte skapligt vad det märks på de barn som föddes i förra veckan och i förrgår lärde sig cykla men nu flyttar inte bara från mig och madammen utan rentav från orten.Äldsta dottern - kallad Snuppan och född 1983 - befinner sig stabilt studerande i Umeå. Hon småflyttade efter gymnasiet till Luleå ett år för att sedan dra till London som å-pär. Där var hon tre halvår kunde rimligen inte räknas som ditflyttad. Till hemorten återkom hon för en termin och bodde då vägg-i-vägg med sina föräldrar i det då ännu inte sålda farmor-och-farfars-huset. Detta följdes av flytt till Umeå där hon nu gör fjärde terminen på lärarutbildningen och på något sätt räknar jag henne som utflyttad även om studentkorridorboende inte får mig att anse att hon är inflyttad på allvar någon annanstans.
Hennes lillasyster - Snorvan, född 1½ år senare - tog fyra år på sig för att medelst kryssande mellan olika program genomgå gymnasiet. Hon drog sedan ett år till Norrköping för studier på folkhögskola innan hon återvände till föräldrahuset - observera den ur genusaspekt politiskt korrekta beteckningen. Hemmaboende i ett ½år följdes av liv i egen lya på hemorten i två år under vilka hon utbildat sig till tandsköterska och springvikariejobbat både på mathak och inom handikappomsorgen. Nu - i dessa yttersta tider - har hon sagt upp lägenheten, magasinerat prylarna och drar i morgon till säsongsjobb i Björkliden. Paradoxalt nog känns det som hon flyttar nu och inte när hon flyttade till egen lägenhet för den var ju faktiskt här.
Deras äldre lillebror - Hattifnatten, född 1988 - studentade i våras. Stadigt flickvänsförsedd har han tillbringat hösten i väntan på att i morgon inställa sig vid kungliga nittonde invanteriregementet i Boden för att där gå lumpen. För så låter det nuförtiden bland unga människor: Gå lumpen!! Som om det var en skola. Göra lumpen hette det på den tiden - alltså på min och Röde Orms tid - då det var alla friska svenska mäns levnadsöde att i armén bli karl för sin hatt, vara ett värn mot den lede fi och orsaken till trygg nattsömn för nationens innebyggare
Studier, bortajobb och Lumpen?? Mina småbarn!! Åren dom går...
PS: Lilla lillebror - Heffaklumpen, född 1991 och inte med på bilden - bor dock fortfarande hemma men pendlar till första gymnasieåret i Piteå.
grkön
grkön - eller rättare skrivet GrkÖN - är min förkortning för en ny arbetsuppgift som möter mig denna termin: Grundkurs Östra Norrbotten som är en variant på det kursutbud som folkhögskolan ger och därför väl värd att kommentera.GrkÖN har startat och består just nu 15 elever av vilka de flesta är bosatta i området kring Kalix och Haparanda. De går en variant av Svenska kyrkans Grundkurs som aldrig getts förut. Bakgrunden till detta är av tväggehanda art - positiva och en negativa.
Negativa orsaker
är bland annat den - som jag menar - destruktion av utbildningarna för tjänst i Svenska kyrkan som konstruktionen av ett nytt utbildningssysten innebär. Jag har tidigare, för ganska länge sedan, kommenterat detta på bloggen i vad jag vill minnas tre inlägg: job på sin askhög - extended version (8 december 2005), Jeremiad om försöka hit och föröda dit (12 februari 2006) samt utveckling - inveckling - avveckling - förveckling (22 april 2007).
Utredningen kring detta ligger ni i all sin briljanta härlighet på allas bord, remisstiden går ut till veckan och debatten rasar. Sistlidna nummer av Kyrkans tidning innehåller tre sågningar av främst sättet man i framtiden avser att utbilda diakoner samt i förbigaende också en protest över förslaget att Grundkursen skall försvinna som obligatorium samt stympas från 16 till 10 veckor. För debatten se länkarna nederst.
Positiva orsaker
är det faktum att Högskoleförbundet Östra Norrbotten - ett samverkansorgan mellan de fyra kommunerna Kalix, Överkalix, Haparanda och Övertorneå - vid inventering av regiones kompetensbehov kommit fram till att det behövs någon form av kyrklig utbildning i området för personer som av olika anledning inte kan för introducerande studier omlokalisera sig söderöver. Kontakt togs med Luleå Stift som passade bollen till Älvsby folkhögskola.
Trots sina invändningar mot att grundkursen förkortas, konstruerar skolan inför framtiden en försöksvariant av Svenska kyrkans grundkurs på 10 veckor, utlokaliserad till Kalix-Haparanda, lärarledd till ca ½ och distansstudieinternetorganiserad på den andra ½tiden.
15 elever har nu börjat denna kurs med att delta under en fyradagars startvecka på folkhögskolan. Nästa vecka reser jag och en annan lärare till Kalix för att i två dagar (fm-em-kv-fm-em) ha lektioner, starta grupparbeten och introducera individuella uppdrag vilka alla skall rapporteras och diskuteras via nätet andra dagar. Så pågår det sedan några veckor innan en ny fyradagars i Älvsbyn följt av ett kortare uppehåll innan några veckor där och en här efter påsk.
Det var en kul vecka med entusiastiska elever och flitiga lärare!!
Dilemmat
är dock om vi skall göra en dålig kurs för att i debatte om de framtida kyrkliga utbildningarna visa att 10 veckor är otillräckligt - eller om vi vill att kurser skall bli bra för deltagarnas skull.
http://www.kyrkanstidning.com/nyheter/utbildningsforslag_mots_av_hard_kritik_0_4130.news.aspx
http://www.kyrkanstidning.com/nyheter/-risk_att_kvaliteten_pa_kurserna_sjunker-_0_4129.news.aspx
http://www.kyrkanstidning.com/kontroll/logga_in/?redirect=/ledare_och_debatt/debatt/default.aspx
hockeykväll
Och jag undrar:
Hur skulle det låta om man skulle kommentera till exempel gudstjänster i samma tonläge:
- Pastor Pratlund höll i matchen under första perioden. Allt tappades helt i den andra! Pastorn kom nog in i predikozonen men men helt utan fart och missade där flera öppna lägen. Det blev ett pnuttigt drällande med ord utan vilja till avgörande. Det var där matchen förlorades och publiken gick hem mentalt även om de flesta satt av eländet också under efterpredikoperioden. Bedövligt!
Läsaren för tolka själv men jag tycker att
http://www.wikegard.se/?p=213 kan ha sin tillämpning på förkunnelse, predikan och
http://www.wikegard.se/?p=211 han handla om församlingsarbete eller idé- och verksamhets-utveckling i allmänhet också i andra organisationer än kyrkliga - skolor typ.
äkta vara varé
I går kväll var jag - 54 år ung - ombedd att predika. Och då gjorde jag det.
Temat var Gemenskap och upplägget följande:
- 2 låtar för ingång och uppstart (musikgrupp bestående av två tjejer och en kille)
- Presentation, inledning (mötesledande tonårstjej)
- 2-3 låtar med kollekt
- Predikan
- 5-6 låtars lovsång med ljuständning, bönelappar, förebedjare
- Gemensam bön - utifrån lapparna - Vår Fader + Välsignelsen
- 2 låtar som avrundning
Som predikan sa jag ungefär detta - skrivet manus till största delen.
Det är intressant att få prata i ett utpräglat ungdomssammanhang. Jag är ju inte så ung.
Jag fick två teman som förslag. Det andra tycker jag inte är lämpligt att ta upp i predikans form - ni vet att en står och pratar och alla andra lyssnar och förväntas bara ta emot. Så det fick bli det andra temat: Gemenskap.
Sedan är ju detta att en står och pratar och alla andra lyssnar och förväntas bara ta emot rent generellt lite egendomligt - dessutom inte speciellt Bibliskt. Visst finns det i Bibeln exempel på att någon står och pratar, proklamerar, kungör sanningar av olika slag men vanligare är - fast här måste man läsa mellan raderna - att förkunnelsen och undervisningen har formen av samtal även om samtalet dominerades av någon - Jesus, Paulus etc.
Så avbryt mig gärna! Får ni en tanke eller en fråga - flagga och tyck!
För så var det i de första kristnas gemenskap.
Så då tar vi en Bikupa där ni sitter!!
Kristen gemenskap - vad är det??
Kristen gemenskap - är det något speciellt?? Om så: Vaddå??
Spåna med varandra!!
Ordet är fritt!! - röster ur folket... [anteckna]
[Svar kom: fika, nattvard, bön, så fort Gud är med, innegängets gemenskap ... ...]
På http://www.bibeln.se/ kan man - mycket att läsa där - skriva ett ord i en ruta och få datorn att leverera alla ställen i Bibeln där ordet står. Jag gjorde så med orden gemenskap, gemensamt, gemensamma och fick en ganska intressant träffbild*. Utifrån den skall jag försöka berätta lite
- vad gemenskap i Bibeln inte är
- hur gemenskap i Bibeln yttrar sig
- vad gemenskap i Bibeln innerst inne är
1. Vad det inte är: Ingenstans handlade det om känslor, stämning eller idyll!!
Det är tänkvärt. Och egentligen viktigt.
Om vi tror att kristen gemenskap känns djupare än annan gemenskap så är det ett misstag. Stämningen och gemenskapen på ståplats i Luleå i eftermiddag slår det vi har i kväll - i vart fall vad gäller tryck och entusiasm. Särskilt som det blev 5-0 mot Linköping.
Gemenskapen i vilken annan grupp som helst kan mycket väl upplevas bättre än bland dem som vill vara kristna. Här gäller det att inte ljuga varken för sig själv eller för andra så att man inte hakar fast vid fel saker.
Visst är gemenskapskänsla bra och gott - men det är inte avgörande varken för en grupp eller en församling eller en persons kristna halt. Man är inte mer kristen för att man känner mer. Gud är inte längre bort om stämningen inte är hög. Och detta påstår jag då Bibelns gemenskap inte är känslo- och stämningsgemenskap.
[tankar, frågor? - vissa invändningar kom som ledde till förtydliganden]
2. Hur gemenskap yttrar sig - vi hittar exempel i Apostlagärningarna.
De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. (Apg 2:44)
Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. (Apg 4:32)
Detta är något förfärligt mycket mer än att känna samhörighet med sina kompisar.
Det handlar om att lämna sitt ego, finnas med andra och för andra, inte att söka få för egen del.
Det handlar om något man gör mer än något man upplever.
Magdy från Egypten som var här förra hösten talade om vad han tyckte ungdomar i Älvsbyn behövde för att stärkas i sin kristna tro och i sitt lärjungaskap. Han ordinerade en egyptisk tonårsmedicin som gick ut på att man samlas till bön, går 2x2 (med mat) till de som behöver, återsamlas till bön.
En sådan här Äkta-Vara-kväll ger, och avser ge, en form av egen religiös njutning. Det är i och för sig helt OK men blir lätt ändå lite ego. Med Magdy-medicin som komplement skulle vi närma oss de första kristnas sätt att ha gemenskap - som yttrar sig i något aktivt, i ett engagemang.
Vi behöver då inte dela ut mat. Behoven, problemen är annorlunda hos oss - kanske stavas de mer ensamhet, utfrysning, oseddhet men som utmaning till Äkta-Vara-stuket tycker jag Magdys recept är intressant.
När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade:
"Härskare, "du som har gjort... (Apg 4:24)
Att be gemensam bön högt till Gud utmärker också Bibelns bild av kristen gemenskap.
Hur går det till? Hur ber man gemensamt högt till Gud??
Antingen ber var och en samtidigt högt i gruppen.
Eller så ber man överenskomna böner, alltså kommer överens om att be!!
I citatet finns en psaltarbön, formulerad och känd hos de första kristna - för gemensam hög bön.
Om ni kommer överens om att be om något säger Jesus på ett ställe.
Komma överens är något planerat mer än spontant. Man kommer överens med vilja och förstånd mer än med känsla och spontanitet. Givetvis handlar överenskommelsen om vad man skall be - men sannolikt också om hur, om vilka ord som skall användas. Då Jesus lär ut bönen Vår Fader blir det faktiskt ett exempel på överenskommen hög bön. När ni ber skall ni säga... säger Jesus.
Så det blir två utmaningar till att låta gemenskap yttra sig:
Magdymedicin och gemensam bön.
3. Vad det innerst inne är: Gemenskap är framför allt gemenskap med GUD
Gemenskap med Gud nämns för några - Henok, Noa, Abraham (fast med andra ord), Mose m fl. Det verkar som det är något av ett undantagsläge i Gamla Testamentet men ett normalläge för de kristna i Nya Testamentet. Lyssna:
Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre. (1 Kor 1:9)
Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla. (2 Kor 13:13)
Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. (1 Joh 1:3)
- Kristen gemenskap är Jesus-gemenskap!
- Kristen gemenskap är Faders-gemenskap.
- Kristen gemenskap är Ande-gemenskap.
Den gemenskapen med Gud är normalläget i det Nya Testamentet/Förbundet och den bygger på Jesu Uppståndelse efter hans död. Detta är trons grundbult - att Jesus har uppstått efter att ha dött för att ställa tillrätta människans relation till Gud, för att skapa Gudsgemenskap åt människor.
Kvällen innan sin död tvättar Jesus lärjungarnas fötter. När han kommer till Petrus blir det protester:
Petrus sade: "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!"
Jesus sade till honom: "Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig." (Joh 13:8)
Det betyder ungefär: Om jag inte får ge dig vad jag vill ge blir du utan allt!
Gemenskap med Jesus/Fadern/Anden bygger på alltså på att Jesus får göra med oss det han vill göra med oss, det han har gjort för oss!
Hur vet du idag - 2008-01-19 strax före åtta på kvällen - om du har gemenskap med Jesus?
Kan du veta?
Jo, det kan du! Och kom ihåg vad jag sa: känslorna räknas inte! Du kan veta eftersom...
...din Jesusgemenskap skapades när du döptes!
Då - i samband med dopet - frälste han oss - säger Paulus i brevet till Titus.
... din Jesusgemenskap byggs i Nattvarden!
Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod?
Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? (1 Kor 10:16)
...din Jesusgemenskap bevaras genom Ordet - hans Ord!
Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er... säger Jesus i Joh 15:7
Gemenskap, kristen gemenskap är inte känslor, stämning etc. Den yttrar sig i engagemang för andra och gemensam bön och är en gemenskap med Gud - från Dopet, ur Nattvarden, genom Ordet. Amen
* Sökresultatet i sin helhet blev: 1 Mos 5:24, 1 Mos 6:9, Joh 13:8, Apg 2:41, Apg 2:44, Apg 4:24, Apg 4:32, Apg 12:20, Rom 1:12, 1 Kor 1:9, 1 Kor 10:2, 1 Kor 10:16, 1 Kor 10:18, 1 Kor 10:20, 2 Kor 6:14, 2 Kor 13:13, Fil 2:1, Fil 4:15, Tit 1:4, Jud 3, 1 Joh 1:3, 1 Joh 1:6, 1 Joh 1:7
snuset är en ädel krydda...
Snuset är en ädel krydda
som gör fula munnar snygga
Varför har började snusa har jag glömt. Rökare var jag inte så skälet var inte det många snusare brukar ange: övergång från cigaretter till ett lågprisbruk av nikotin.
Jag hade testat produkten under gymnasieåret i samband med kristliga gymnasistmöten. Mitt första test skedde i samband med Kyrkliga Gymnasist-Förbundets (KGF) sommarmöte på Munkviken ungefär 1970 och fick en snar och påtaglig yr-i-mössan-effekt. Andra testet skedde dagen därpå i samma kristliga sammanhang med klar spy-på-toan-defekt vilket gjorde att jag avstod alltsammans i ett par tre år. Det blev någon gång under studieåren i Uppsala som började jag bruka snus - och varför har jag som sagt glömt.
Grovsnus var produkten - norrländskt och jordnära.
Ettan gjorde sitt intrång men som en grovkornig typ vände jag åter efter några år.
Babysnus typ Röda lackett unvek jag efter ett par försök.
Deodorantvarianten Göteborgs prima rapé eller vad det hette spottade jag bara på - och ut.
General var för mjölig och tokvarianter med mintsmak - Catch - bara såg ja på och fnös*.
När mitt prisande började kostade dosan under fem spänn.
När den nådde femkronan minns jag att jag tänkte: Om man skulle ge sig.
Samma tanke dök upp när tio-kronorsstrecket passerades.
Vid tjugan började jag anse att Gudsgåvan nu närmade sig sitt rätta värde. Jag hade då nått en vana som bäst kan beskrivas med hjälp med hjälp av Psaltaren 34:2 i 1917 år översättning: hans pris skall ständigt vara i min mun.
När nu dosan är uppe i nära femitlappen börjar jag faktiskt tycka att slantarna far mellan fingrarna. Fast jag inte snusar mycket - tre dosor på två veckor ungefär - blir det på ett år att spotta ut 2½ tusen vilket väl kanske inte det allra smartaste.
Så jag - inte som ett nyårslöfte men vid årsskiftet - beslöt mig för att krama ihop förbrukningen.
Jag är nu nere på en prilla om dagen! Och klättrar inte på väggarna egendomligt nog.
Vanan att alltid ha något i munnen kan jag tillgodose med choklad - föga lämpligt - eller med te av lösviktstyp vilket faktiskt har blivit min sublimeringsdrog.
Dosan förvaras hemma - i kylen eller frysen. Jag tigger inte heller snus av andra enligt orden att inte ta emot eller söka pris av människor (Joh 5:41 respektive 1 Thess 2:6, bägge i gamla översättningen).
Googlesökning på snus gav http://data1.blog.de/blog/k/kairokairo/img/snus.jpg som kan vara en tänkvärd illustration till den poetiska versen ovan som jag lärt av min mor. För tydlighetens skull föreställer bilden inte den snusförnuftige bloggaren utan andra mer prilliga typer.
Varför har jag skrivit om detta?
Svar: Det är onsdag och inget avsnitt av LOST.
* http://www.swedishmatch.com/konsument/Snus_pc.asp innehåller noggranna beskrivningar av dessa olika tobaksprodukter för underläppenplacening.
vägd på våg och befunnen...
Vägd på våg och befunnen... är ett stelnat uttryck i svenska språket. Roten ligger som så mycket språkligt skoj givetvis i Bibeln, i detta fall i den gudomliga vidräkningen med mänskligt högmod man finner i Daniels bok strax innan berättelsen om lejongropen, alltså kapitel 5.Vägd på våg och befunnen... handlar om mottagligheten av kalorier i jul- och högtidskopplad mat. I detta ämne avser jag ingalunda att ge den eventuelle läsaren några som helst ledtrådar annat än att uttryckets fortsättning direkt motsäger orginalformuleringen hos Daniel.
Vägd på våg och befunnen... blir också ord jag tänker på när jag läser ungdomars kommentarer när de utvärderar lägret Livskraft. Lägret av stapeln under mellandagarna och är omnämnt i inlägg den sista december och den första januari detta årsskifte.
All god ton säger att man inte skall skryta och jag vill verkligen inte göra det. Samtidigt måste jag tillstå att jag faktiskt blir glad när unga människor påstår att det funkar - alltså kommunikationen. Och när ungdomars föräldrar säger att deras tonåringar tycker att det jag gjort varit vettigt blir jag också glad och den stilla glädje jag känner känner jag att jag också vill dela med denna bloggs läsare genom att citera vad lägerdeltagare skrivit angående seminariet med rubriken Stabil tro:
- Jättebra, lätt att hänga med och förstå.
- Stig var grym på att predika och förklara.
- För att det var en oerhört bra tanke och upplägg Stig hade.
- Grymt intressant och fullkomligt galen ledare bra ledare!
- Riktigt intressant och lärorikt.
- Stig gav svar på frågor man hade.
- Lättförståeligt,kändes som om det gav något.
- Det var bra! Vi pratade en massa om saker jag inte har tänkt på förut.
Undrar vad som gömmer sig bakom fullkomligt galen ledare.
fast drivsnö med inslag av plogade vallar
Denna dags blogg-betraktelse för väl börja med vädret.Det har faktiskt blivit vintrigt märkligt nog. Sistlidna vintrar har ju varit väldigt ovintriga om man jämför med tidigare vintrar - de praktfulla Bore-välden som rådde när man var barn. Den 20:e förra månaden skrev jag om vädret och mycket har inte varit skrivvärt sedan dess. Nu har dock snö fallit och landskapet - också kyrkogården - har blivit vintervackert. Travesterar man radions program Israpport för sjöfarten ges den trafiksituationsbeskrivning rubriken anger.
Denna dags bloggbetraktelse får väl fortsätta med en dagsnotering.
Det är tjugondag knut idag och julen utstökas. Detta skedde för vår del redan igår då den gran som aldrig burits in utan fått stå så grön och grann på balkongen blev kastad en fem-sju meter ut på tomten. Med tomten i sammanhanget menas den till gulhuset hörande växtytan, inte den till julbuset hörande säckbytarn.*
Vidstående bild föreställer en del av familjens nu undanplockade julpynt. Figuren uppkom för många år sedan när vi tillsammans med bekanta en nyårsafton smälte tenn som vi hällde i kallvatten för att av det snabbstelnade resultatet göra en bedömning av vad det kommande året månne bära i sitt sköte. Försedd med stå-platta blev det stelnade en Mariabild - unik i världen.
* Sämre gröt-alliteration kan knappas uppfinnas.
dött lopp i västerås
Man har valt biskop i Västerås stift. Valet har innehållit en "valrörelse" av lite udda slag med kampanjanklagelser och brevagitationer. Jag skrev för några dagar sedan ett blogg inlägg om detta men det kom aldrig att bli publicerat och läsbart. I pyssladet med länkar och annat gjordes klanteligen en snedtryckning på fel stänga-fliken-kryss vilket förpassade hela den skrivna härligheten ut i intigheten.
Nu vet man dock hur det gick: dött lopp mellan sossar och centern.
Följer man "Dagen-länken" nedan kan man klicka sig fram till insikter om före-valet-flängandet som korteligen kan sammanfattas så att en kandidat - i valet nu utslagen - under förspelet dristat sig att bjuda in personer till förutsättningslösa samtal om stiftets framtid. Lite ovanligt är detta alldenstund biskopskandidater brukar ligga väldigt lågt och bara lite luddigt svep-svarar på frågor av TV-soffe-karaktär inom ramen för hearingar och annat.
Enligt socialdemokratisk kyrkopamp var kandidatens inbjudan till samtal mycket olämpligt. Varför vet jag inte men gissar att det kan ha att göra med den fara för etablerat kyrkopolitrukande som informella opolitrukiska samtal utgör. Partipampen tar i vart fall tag i problemet och klatschar brev- och artikelvägen med partipiskan till förmån för en politligsk* kandidat som är väl hemmastadd i parti(s)vängarna och gissningsvis aldrig skulle göra något så vildsint som att nätverka med sådana partiet inte nominerat. Att sådan högljudd aktion verkligen bryter mot sedan av att bara lågmält dra i partitrådarna verkar inte bekomma pampen.
(c)rörelsens agerande har jag inte sett innan valet. Vanligtvis drabbas (c)kyrkopolitruker av samma extatiska yra som (s)are vad gäller tanken på lösa informella förutsättningslösa samtal. Utifrån detta tolkar jag valet som att de förtroendevalda (s)- och (c)-lekmannaelektorerna fylkat sig kring "sina" kandidater och inte kastat röster på än den ena. än den andra. Hur prästerna resonerat i Västerås stift vet jag inget om men sannoligt har de spridit sina röster mer jämt över de fem kandidaterna. Den kyrkopolitrukiska röd-gröna röra som mentalitetsalliansen (s)+(c) utgör segrar därför totalt och det enda som återstår är frågan om vem av de två politligaske* kandidaterna som tar hem andra valomgången.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=148033 med klickmöjligheter tillresultatlistor osv.
http://www.ostran.se/bloggar/dagblogg innehåller 9/1 Dag Sandahls kommentar - läsvärd!
* kortform för politiskt pålitlig
bönens år i svenska kyrkan
Ett förverkligande av visionen om ett år av samling kring bönen
förutsätter en resurstilldelning av inte obetydlig omfattning.
Dessa ord är slutklämmen på ett yttrande av det utskott som i Svenska kyrkans kyrkomöte har att bereda frågor med bäring mot gudstjänstliv och liknande. Jag hamnade i det yttrandet efter att via en blogg landat i en annan som den första länkade till och där - i den andra alltså - fanns ett tänk om ett Bönens år och att kyrkomötet tydligen diskuterat saken.
Sagt och googlat: Bönens år skrevs in på Google och vips var jag där - i kyrkomötesdokument.
Där finns motionen, utskottets betänkande och beslutet jag ingalunda invänder emot - tvärtom.
Dock tycker jag att byråkratiseringen av saken känns lite lustig även om det säkert till största delen är en fråga om språk. Men ta meningen i början av detta inlägg:
Ett förverkligande av visionen om ett år av samling kring bönen
förutsätter en resurstilldelning av inte obetydlig omfattning. 
Är det sant?
Är inte bön något man bara skulle kunna komma överens om att göra utan budget funderingar kring resurser, budgetar, verksamhetsplaner. Och inte 2009 eller 2010 utan på en gång - typ. Kanske med den bok bilden avbildar som förebild?
Det vore gratis och kan givetvis kompletteras med material-produktion, ett speciellt informationsår osv.
Om någon är intresserad var surflänkkedjan
http://fredriknorberg.blogg.se/
http://www.kyrkligabetraktelser.blogspot.com/
http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/km/2007/beslut/B%C3%B6nens%20%C3%A5r.shtml
helgeriet når sitt slut
Epifania - det är Trettondag jul som i år infaller på en söndag och avslutar jullovet. Detta innebär att måndagen den 7:e januari inleder en så kallad blåvecka med nytt arbete. Som lärare på folkhögskolan var det tänkt att jag skulle vara ledig* över alla helgerna men den uppmärk-samme bloggläsaren har kunnat notera att lägret Livskraft naggade min ledighet i kanten rejält.
Epifania - Uppenbarelsens ljus - är den gamla julen. Ortodoxa kristna firar Epifania mycket mer än de de firar den 25/12. Jag har under flera års tid föreslagit familjen att vi skulle göra på samma sätt för att kunna köpa julpresenterna billigare under mellandagsrean. Som vanligt har jag talat för döva öron.
Epifania återberättar bibelhändelsen när stjärntydarna kommer till Betlehem**. Kapitel två i Matteusevangeliet säger inte så mycket vilka de är. Tidiga legender gör dem till tre där en är gammal, en medelålders och en ung men, en asiat (semit), en afrikan (hamit) och en europé (jafetit).
Utifrån Bibelns sätt att se alla människor som ättlingar till gubben Noaks tre söner Sem, Ham och Jafet betyder berättelsen om stjärntydarna till Betlehem att hela världen leds till Kristus, Guds son.
Sakrala bendelar av dessa astralt påverkade resenärer ansågs under medeltiden befinna sig i Mecklenburg och då en pamp från denna nordtyska region blev pamp i Sverige kom symbolen för stjärntydarna - tre kungakronor - att införlivas i det svenska riksvapnet för att långt senare bli namnet på det folkkära hockeylandslaget*** vars juniorvariant förlorade sin VM-final mot Canada igår. Övergången från sakralitet till idrottighet kan därmed anses vara gjord.
Charlotte Kalla från Tärendö har vunnit en fullständigt tokgalen skidtävling där det gällde att så snabbt som möjligt åka uppför en slalombackes svarta pister. Undrar om hon såg stjärnor. Gissningsvis såg hon i så fall inte bara en starkt lysande punkt - snarare Karlavagnen i dubbel eller tredubbel upplaga och jägaren Orion med både bälte och hängslen mitt i en kennel.
Bra gjort i alla fall!
* Lärares lov beror så kallad intjänad tid som innebär att de vanliga veckor skall kunna redovisa 44 timmars arbete med lektioner, förberedelser och uppföljningar, samtal med elever, kollegiala planeringar, verksamhetsutveckling etc. Mycket av detta är förtroendetid där jag själv kan bestämma när och var jag gör mitt tankearbete. Det blir alltså inga som helst svårigheter att komma upp i 44 timmar men det är också möjligt klara jobbet på 30 - fast då blir det ju endast det operativa arbetet som blir utfört, inte så mycket verksamhetsutvecklande. Alltsammans påminner om att arbeta som präst i församling där man utan svårigheter kan skapa sig arbete långt över 40 timmar/vecka men faktiskt också enbart kan nöja sig med de gudstjänster, födslar, vigslar och dödslar som kommer - alltså 30 timmar max.
** http://www.thebricktestament.com/the_life_of_jesus/index.html har underavdelningen Jesus is born varifrån bilden är snodd. Följ länken och njut av berättelserna.
*** I samhället jag bebor finns en pizzeria vid namn Tres Coroña - invigd under en Canada-cup-turnering för många år sedan och då uppkallad efter landslaget.
tyst odebatt
Jag ligger inte sömnlös kring det jag nu skall försöka formulera några rader kring. Dock gnager det i mig när jag ser de människor som anses ha och anser sig ha olika typer av ledande befattningar med tystnad bemöter personer som uppåt i hackordningen vill framföra uppfattningar, ställa frågor etc. Jag tar ett par exempel.Företrädare för Piteå kommun debatterar inte med anonyma insändare.
Flera länkar berör frågan men den här angivna är mest informativ.
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=88271&arkiv=False
Saxad ur den läser man...
För att inte hindra läsare att tycka till i Piteå-Tidningen och riskera att viktiga saker blir osagda har vi ordningen med anonyma insändare.
Det demokratiska problemet uppstår då när företrädare för maktutövningen i Piteå kommun inte vill besvara dessa.
Det är ju inte insändarskribenten primärt som ska få ett svar. Det är alla läsare som hamnar i ovisshet om insändare lämnas okommenterade av dem som sitter inne med svaren.
Risken med principen att inte kommentera anonyma insändare är att det blir ännu svårare att få insändareskribenter att skriva under med namn. Varför är det viktigt att veta vem som skrivit insändaren när det är samtliga läsare som ska få ta del av kommentaren?
Värt att begrunda tycker jag. Om vikten av att föra samtalen offentligt. Och att mathavare gitter tala med dem som de är översåtar över. Också när det inte är valrörelse.
Älvsbyfolket svarar inte på insändare alls även om de inte är anonyma.
Älvsby kommun och sossepartiet här är alltså ännu värre då man har en ännu mer sluten praxis än Pite-kollegorna.
I bygdens lokala världsblad skriver en god kamrat ganska ofta insändare som tar upp en maktfullkomlighetsstruktur han tycker sig se i sosse-partiets sätt att agera i Älvsby kommun. Insändarskribenten är inte sosse utan sitter på en oppositionsplats i kommunfullmäktige - och borgare är han inte!!
Han - jag känner honom - berättar i sina insändare om det han anser vara märkligheter, inkonsekvenser och maktfullkomligheter i majoritetens sätt att agera. Han målar upp en självgod sosse-anda som inte talar med någon, inte svarar på frågor, inte bemöter argument utan bara helt tyst ignorerar och kör över personer som har en annan mening. Han skriver om detta för att informera allmänheten, inte för att göra sig märkvärdig eller utkämpa någon sorts personlig kampanj - så stod det i en av hand insändare som svar på ett personangrepp, gissningsvis anonymt...
Hans huvudanklagelse är alltså att maktens personer bara maktar - inte pratar eller svarar. Och alla dem han anklagar - sosseledningen både i parti och kommun - ger ju honom i praktiken rätt!! Eftersom de inte svarar honom. Trots att han skrivit ut sitt namn - eller kanske för att han gjort det...
Jag tycker det är svagt att inte bemöta undertecknade insändare.
Jag tycker det är svagt att inte verka vilja föra debatter i offentlighetens ljus.
Nu har det inte varit något från hans tangentbord på ett par dagar.
I morgon kommer tidningen och jag hoppas det är något då - i vart fall är det nästan det första jag ser efter.
skitfint - och värre
Nedanstående text är ett hyfsat återgivande av det beredelseord jag höll första kvällen i samband med ungdomslägret Livskraft Polar å Älvsby folkhögskola. På lägret finns ungdomar, företrädesvis ur EFS-led, till ett antal av ca 65 samt ledare.
Julia sa i sin predikan tidigare i kväll: "Skitfint! - men så får man inte säga".
Som kraftuttryck tycker jag inte det var så farligt. Jag kommer nu att vara mycket värre.
Jag brukar inte svära. Andra gör det. Det är dumt, fel och obildat. Jag väljer - oftast - att avstå.
Men eftersom andra gör det vet jag - vi - ju hur det låter: "Gud i himlen!" "Djävlar i helvete!".
Och fast det hela är fel, dumt och obildat är det åtminstone rätt placering av det hela...
En gång röt en person som tyckte livet var vrångt - det var i en studentkorridor i Uppsala - med sina lungors fulla kraft: "Gud i helvete!!!"
Den tyckte jag var grov. Jag backade två steg.
Men ikväll ska jag visa er en bild på det:
Vad ser ni på bilden?? [här gav församlingen svar typ Kristus, Jesus korsfäst...]Vad är det för material? [svar: sand, sten...]
Nej, murbruk. En murad vägg.
Var kan bilden vara tagen?? [inga svar kom...]
Bilden är tagen i Auschwitz. Vet alla nu vad jag pratar om?
Förintelselägret där nazisternas spärrade in och gasade folk.
Bilden - jag har scannat den från ett vykort jag köpte där - är från en barack i Auschwitz. Den är ditskrapad av en fånge. Som rimligen måste varit kristen. I ett helvete på jorden.
I lägret - hans helvete - har han bett. Och trott. Och gjort en bild av Jesus på korset.
Det blev en bild av "Gud i helvetet" - i människornas helvete.
Den bilden är tecknet - i vart fall ett tecken - på att Gud har bestämt sig.
I sin predikan tidigare i kväll vände sig Julia speciellt till några och sa ungefär: "Du som kanske inte har bestämt dig..." och så uppmanade hon den, och alla andar, att "söka vidare för att finna". En viktig uppmaning.
Och när vi funderar på om vi ska bestämma oss - och bestämma oss igen - så vet:
Gud har bestämt sig!
"Så - på så sätt - älskade Gud världen att han gav den sin ende son..." står det.
Gud gav. Så yttrade det sig att Gud bestämt sig för att möta oss människor.
Gud gav. Man kan också säga Gud ger - alltså fortfarande - sin son.
I Nattvarden. Här. Nu. Strax.
Det är ju Jesu kropp som ges i Nattvarden. Det är ju Jesu blod som ges.
Det är ju Jesus som i bröd och vin skapar gemenskap mellan sig och oss.
Och vi kan göra om Johannes 3:16 litegrann: Så - på så sätt - älskar Gud världen att han ger sin son i bröd och vin för att var och en som tror - tro och ta emot är samma sak - ska ha evigt liv.
Om du ikväll känner dig som om du är i sjunde himlen är väl allt OK.
Att tro att Jesus är med dig där är hur enkelt som helst.
Men om du upplever att du har ett helvete så vet:
Både bilden och Bibeln säger att Gud är där också - hos dig, för dig, med dig.
Därför - eftersom Jesus är med - kan vi be och bekänna det som är skevt i våra liv.
Vi kan göra det i tillit till Gud/Jesus som är hos oss - också i våra helveten.
Amen.
