äkta vara varé
I går kväll var jag - 54 år ung - ombedd att predika. Och då gjorde jag det.
Temat var Gemenskap och upplägget följande:
- 2 låtar för ingång och uppstart (musikgrupp bestående av två tjejer och en kille)
- Presentation, inledning (mötesledande tonårstjej)
- 2-3 låtar med kollekt
- Predikan
- 5-6 låtars lovsång med ljuständning, bönelappar, förebedjare
- Gemensam bön - utifrån lapparna - Vår Fader + Välsignelsen
- 2 låtar som avrundning
Som predikan sa jag ungefär detta - skrivet manus till största delen.
Det är intressant att få prata i ett utpräglat ungdomssammanhang. Jag är ju inte så ung.
Jag fick två teman som förslag. Det andra tycker jag inte är lämpligt att ta upp i predikans form - ni vet att en står och pratar och alla andra lyssnar och förväntas bara ta emot. Så det fick bli det andra temat: Gemenskap.
Sedan är ju detta att en står och pratar och alla andra lyssnar och förväntas bara ta emot rent generellt lite egendomligt - dessutom inte speciellt Bibliskt. Visst finns det i Bibeln exempel på att någon står och pratar, proklamerar, kungör sanningar av olika slag men vanligare är - fast här måste man läsa mellan raderna - att förkunnelsen och undervisningen har formen av samtal även om samtalet dominerades av någon - Jesus, Paulus etc.
Så avbryt mig gärna! Får ni en tanke eller en fråga - flagga och tyck!
För så var det i de första kristnas gemenskap.
Så då tar vi en Bikupa där ni sitter!!
Kristen gemenskap - vad är det??
Kristen gemenskap - är det något speciellt?? Om så: Vaddå??
Spåna med varandra!!
Ordet är fritt!! - röster ur folket... [anteckna]
[Svar kom: fika, nattvard, bön, så fort Gud är med, innegängets gemenskap ... ...]
På http://www.bibeln.se/ kan man - mycket att läsa där - skriva ett ord i en ruta och få datorn att leverera alla ställen i Bibeln där ordet står. Jag gjorde så med orden gemenskap, gemensamt, gemensamma och fick en ganska intressant träffbild*. Utifrån den skall jag försöka berätta lite
- vad gemenskap i Bibeln inte är
- hur gemenskap i Bibeln yttrar sig
- vad gemenskap i Bibeln innerst inne är
1. Vad det inte är: Ingenstans handlade det om känslor, stämning eller idyll!!
Det är tänkvärt. Och egentligen viktigt.
Om vi tror att kristen gemenskap känns djupare än annan gemenskap så är det ett misstag. Stämningen och gemenskapen på ståplats i Luleå i eftermiddag slår det vi har i kväll - i vart fall vad gäller tryck och entusiasm. Särskilt som det blev 5-0 mot Linköping.
Gemenskapen i vilken annan grupp som helst kan mycket väl upplevas bättre än bland dem som vill vara kristna. Här gäller det att inte ljuga varken för sig själv eller för andra så att man inte hakar fast vid fel saker.
Visst är gemenskapskänsla bra och gott - men det är inte avgörande varken för en grupp eller en församling eller en persons kristna halt. Man är inte mer kristen för att man känner mer. Gud är inte längre bort om stämningen inte är hög. Och detta påstår jag då Bibelns gemenskap inte är känslo- och stämningsgemenskap.
[tankar, frågor? - vissa invändningar kom som ledde till förtydliganden]
2. Hur gemenskap yttrar sig - vi hittar exempel i Apostlagärningarna.
De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. (Apg 2:44)
Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. (Apg 4:32)
Detta är något förfärligt mycket mer än att känna samhörighet med sina kompisar.
Det handlar om att lämna sitt ego, finnas med andra och för andra, inte att söka få för egen del.
Det handlar om något man gör mer än något man upplever.
Magdy från Egypten som var här förra hösten talade om vad han tyckte ungdomar i Älvsbyn behövde för att stärkas i sin kristna tro och i sitt lärjungaskap. Han ordinerade en egyptisk tonårsmedicin som gick ut på att man samlas till bön, går 2x2 (med mat) till de som behöver, återsamlas till bön.
En sådan här Äkta-Vara-kväll ger, och avser ge, en form av egen religiös njutning. Det är i och för sig helt OK men blir lätt ändå lite ego. Med Magdy-medicin som komplement skulle vi närma oss de första kristnas sätt att ha gemenskap - som yttrar sig i något aktivt, i ett engagemang.
Vi behöver då inte dela ut mat. Behoven, problemen är annorlunda hos oss - kanske stavas de mer ensamhet, utfrysning, oseddhet men som utmaning till Äkta-Vara-stuket tycker jag Magdys recept är intressant.
När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade:
"Härskare, "du som har gjort... (Apg 4:24)
Att be gemensam bön högt till Gud utmärker också Bibelns bild av kristen gemenskap.
Hur går det till? Hur ber man gemensamt högt till Gud??
Antingen ber var och en samtidigt högt i gruppen.
Eller så ber man överenskomna böner, alltså kommer överens om att be!!
I citatet finns en psaltarbön, formulerad och känd hos de första kristna - för gemensam hög bön.
Om ni kommer överens om att be om något säger Jesus på ett ställe.
Komma överens är något planerat mer än spontant. Man kommer överens med vilja och förstånd mer än med känsla och spontanitet. Givetvis handlar överenskommelsen om vad man skall be - men sannolikt också om hur, om vilka ord som skall användas. Då Jesus lär ut bönen Vår Fader blir det faktiskt ett exempel på överenskommen hög bön. När ni ber skall ni säga... säger Jesus.
Så det blir två utmaningar till att låta gemenskap yttra sig:
Magdymedicin och gemensam bön.
3. Vad det innerst inne är: Gemenskap är framför allt gemenskap med GUD
Gemenskap med Gud nämns för några - Henok, Noa, Abraham (fast med andra ord), Mose m fl. Det verkar som det är något av ett undantagsläge i Gamla Testamentet men ett normalläge för de kristna i Nya Testamentet. Lyssna:
Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre. (1 Kor 1:9)
Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla. (2 Kor 13:13)
Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. (1 Joh 1:3)
- Kristen gemenskap är Jesus-gemenskap!
- Kristen gemenskap är Faders-gemenskap.
- Kristen gemenskap är Ande-gemenskap.
Den gemenskapen med Gud är normalläget i det Nya Testamentet/Förbundet och den bygger på Jesu Uppståndelse efter hans död. Detta är trons grundbult - att Jesus har uppstått efter att ha dött för att ställa tillrätta människans relation till Gud, för att skapa Gudsgemenskap åt människor.
Kvällen innan sin död tvättar Jesus lärjungarnas fötter. När han kommer till Petrus blir det protester:
Petrus sade: "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!"
Jesus sade till honom: "Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig." (Joh 13:8)
Det betyder ungefär: Om jag inte får ge dig vad jag vill ge blir du utan allt!
Gemenskap med Jesus/Fadern/Anden bygger på alltså på att Jesus får göra med oss det han vill göra med oss, det han har gjort för oss!
Hur vet du idag - 2008-01-19 strax före åtta på kvällen - om du har gemenskap med Jesus?
Kan du veta?
Jo, det kan du! Och kom ihåg vad jag sa: känslorna räknas inte! Du kan veta eftersom...
...din Jesusgemenskap skapades när du döptes!
Då - i samband med dopet - frälste han oss - säger Paulus i brevet till Titus.
... din Jesusgemenskap byggs i Nattvarden!
Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod?
Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? (1 Kor 10:16)
...din Jesusgemenskap bevaras genom Ordet - hans Ord!
Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er... säger Jesus i Joh 15:7
Gemenskap, kristen gemenskap är inte känslor, stämning etc. Den yttrar sig i engagemang för andra och gemensam bön och är en gemenskap med Gud - från Dopet, ur Nattvarden, genom Ordet. Amen
* Sökresultatet i sin helhet blev: 1 Mos 5:24, 1 Mos 6:9, Joh 13:8, Apg 2:41, Apg 2:44, Apg 4:24, Apg 4:32, Apg 12:20, Rom 1:12, 1 Kor 1:9, 1 Kor 10:2, 1 Kor 10:16, 1 Kor 10:18, 1 Kor 10:20, 2 Kor 6:14, 2 Kor 13:13, Fil 2:1, Fil 4:15, Tit 1:4, Jud 3, 1 Joh 1:3, 1 Joh 1:6, 1 Joh 1:7
