HUR KAN DOM!!!!????
Bara sådär utan vidare.
Fattar dom inte att med dåliga nyheter måste man ta det varligt??
"LOST fortsätter nästa år" säger den ljuva hallåarösten.
Som om det vore någon tröst nu!!
onsdag på nytt
Det är nu 63 minuter kvar till kvällens LOST.
Det är med andra ord onsdag - en kväll då åtminstone det brukar skrivas något om LOST och minuter kring det programmet.
Förra veckan berörde jag att det fanns mycket jag ännu inte hunnit berätta på bloggen. Inte har det blivit mindre bara för att en vecka har gått.
- Tankar kring olyckan i Egypten har jag dock meddelat - det viktigaste med vänner inblandade tar man först.
- Imorgon reser de egyptiska vännerna hem. Givetvis bör det någonstans vad det lider komma noteringar på bloggen om mötet med dem denna höst.
- Magisteruppsatsen lades fram på seminarium - kan väl också vara värt en kommentar så småningom.
- Material från den stora konferensen för ett par veckor sedan kring Barn- och familjearbete i kyrkan.
- Praktiska prioriteringar och ideologiska avväganden vad gäller kyrkliga bitar av skolans verksamhet fyller tankarna - ska det kommenteras?
- Skolnedläggningar i kommunen - debatteras i lokaltidningen.
- Älvsby församlings öden och äventyr - som församlingsbo och förtroendevald är jag berörd.
- Besök hos släktingar.
- Säkert ytterligare något.
- Givetvis också något mer.
Men inte nu. Nu är det 50 minuter till LOST.
en tid för allt under himlen
Det finns en tid att bygga upp, en tid att riva ner,
en tiför krig, en tid för fred,
en tid för kärlek, en tid för hat,
en tid för glädje, en tid för sorg
osv.
Sedan beskedet kom att den goda vännen omkommit har det varit en tid för aktivitet. Andra har behövt - eller i vart fall har jag trott att andra behövt - mitt aktiva stöd. Kamraterna från Egypten vill återvända. Flygtider kanske skall bokas om. Information skall ges till olika människor - inklusive ett ungdomsläger på Folkhögskolan med många ungdomar som kände henne. Det har varit en tid för aktivitet.
Nu är det en tid för vemod.
Jag sa till någon idag att om jag skulle förteckna 15 vänner exklusive släktingar skulle Inger som omkommit och Richard, hennes man, hamna på den listan. Så nu är det en tid för vemod.
Mitt tåg går om en ½-timme. Jag skall till Uppsala för att svara för min magisteruppsats på måndag. Mitt i en tid av vemod.
Det kommer att komma en tid för ny-mod.
Den fackla Inger bar - brinnande lidelse för internationella frågor, en djup insikt i att om vi lär känna andra bättre lär vi känna oss själva bättre, om vi ser ut får vi hjälp att se in, in i oss själva, in i vår kyrka, in i vår tro - den facklan kan ingen ensam bära vidare. Men många kan. Om vi brinner tillsammans.
Nu går tåget om 25 minuter.
tungt dödsbud - tid att be
Igår kväll kom budet att några mycket goda vänner råkat ut för en trafikolycka och att ett par av dem omkommit.
Inger - hon som omkom - kar jag känt sedan unga år. Vi har varit arbetskamrater när jag arbetade på Stiftskansliet och sedan jag slutade där har vi samarbetat mer på distans. Inspirerande för mig. Men framför allt, viktigare än arbetet, var vänskapen, förtroendet, glädjen. Tomt.
Sara - dottern - kände inte mig men jag henne. Ett barn...!
Rickard - maken som är skadad, inte livshotande. Med risk för upprepning: Vi var arbetskamrater när jag arbetade på Stiftskansliet och sedan jag slutade där har vi samarbetat mer på distans. En inspirerande prästkollega. Men framför allt, viktigare än arbetet, är vänskapen, förtroendet, glädjen. Och nu är han drabbad av detta....
Biskop Thomas i Egypten - skadad, inte livshotande. En relativt ny bekantskap. Inspirerande genom sitt sätt att möta andra och ge förtroenden.
Ni som läser bloggen - ta tid för bön!
Ni som läser bloggen - vårda era vänner!!
http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=42065&cat=1&pageIndex=0&arkiv=False
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=47921&cat=1&pageIndex=0&arkiv=False
http://www.kuriren.nu/
tillbaka från retreat - kölistan lång
Det är onsdag kväll - 2 timmar 10 minuter kvar till LOST.Förbereder nu för seminarium i Uppsala kommande måndag. Tar mycket tid. Mäjlade uppsatsen i icke helt färdigställt skick till seminariekamraterna i förrgår. All komplettering som kan göras innan lördag kväll är bra och det som inte hinns får tas med handledaren. Och snart är jag klar.
Jag har just kommit hem från tre dagars retreat på Munkviken tillsammans med Svenska kyrkans grundkurs. Goda dagar - men dåligt väder.
brända skepp, sprängda broar, snart klar
För länge sedan skrev jag på denna blogg att jag på sidan om allt annat i livet också ägnar mig åt studier. Hösten 2004 hoppade jag nämnligen på ett studieprojekt på ½fart och distans för att vad det lider bli Teologie Magister i Bibelvetenskap. Tanken var att det skulle ta två år och alltså varit klart i och med vårterminen 2006. Så gick det inte eftersom jag förra hösten tog time-out i och med pappas död.Nu är jag snart klar!! Tror jag!!
I vart fall känner jag mig helt färdig - slut alltså.
För en vecka sedan ungefär mäjlade handledaren till gruppen och undrade om det fanns någon uppsats att ta upp på seminariet den 27:e november. Jag svarade att jag kommer kanske inte att vara helt klar men i alla fall så klar att alstret kan diskuteras.
Därmed sprängdes broarna.
Med det brändes skeppen.
Nu jobbar jag dag och natt.
Och det känns inte så tokigt - faktiskt.
oj så trött jag är
Vilka två dagar!
140 personer på en fortbildning förlagd till Storforsens hotell.
Målgruppen var personer som arbetar inom församlingarnas barn- och familjeverksamhet - primärt pedagoger och liknande, sekundärt präster, musiker och diakoner.
Arrangör var Stiftskansliet i samverkan med folkhögskolan.
Det handlar om måndag 10.00 till tisdag 15.00 med paus för några timmars sömn.
Jag kommer nog att skrva mer sedan. Nu förmår jag bara vänta på LOST -2 timmar 38 minuter kvar.
http://www.storforsen-hotell.se/
kom alla mina kycklingar
Idag, den 12:e november är det den 22:a söndagen i Trefaldighetstiden. Man hade bett att jag skulle predika på EFS i Älvsbyn och det har jag gjort och detta inlägg på min blogg är i stort vad predikan kom att innehålla.
Förberedelsen var dock intressant. Den Bibeltext som skulle vara utgångspunkten är ganska marig och i fredags tog jag tillfället i akt för att skaffa mig draghjälp. Texten lästes tillsammans med eleverna vid Svenska kyrkans grundkurs. I tur och ordning fick de säga en mening kring vad de tänkte, kände, undrade - därefter fritt samtal. Resultatet blev en fullklottrad white-board som avskrivet/avritat fyllde ett A4. Med detta A4 på bordet skrev jag denna predikan. När jag skriver predikan försöker jag skriva som jag skall säga det. Därför är det inget vidare skriftspråk. Håll tillgodo ändå.
Om ni hör hans – Guds – röst idag, förhärda inte era hjärtan...
De orden är tagna ur Hebreerbrevet 3:7-8 (författaren citerar Psaltaren 95).
De kan slå an den allvarliga ton idag då Frälsningen är rubriken.
Evangelietexten är ur Matteusevangeliet, ur ett långt sammanhang att läsa hemma – kapitlen 21-22-23-24. Situationen är att Jesus är i Jerusalems tempel.
Det är måndag/tisdag veckan han skall dö.
Han undervisar i liknelser. Han diskuterar teologi och andliga frågor.
Det gör han dels med folk- och ceremoni-prästerna – saddukeerna som står för den officiella religionen för hela folket.
Det gör han också med väckelsefolket på plats, dem som ivrar för innerlighet, personlig fromhet och att enskilda människor skall följa Guds vilja – fariseerna.
Och så vänder han sig till folket och varnar dem för dessa fromhetens människor.
Han fyrar av ett 7-faldigt Ve er över den andlighet han möter.
Och så kommer dagens text jag nu läser:
Jesus sade: "Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna. Då sade han till dem: "Se på allt detta - sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner." (Matteus 23:37-24:2)
1. En varning (kanske rentav ett hot)
När vi pratar om Frälsning/Befrielse brukar det för det mesta vara i positiva ordalag.
Vi beskriver att den bygger på vad Jesus gjort för oss, hans död och uppståndelse.
Vi berättar att den är grundad i Guds kärlek och betonar att den ges av nåd, oförtjänt.
Vi talar om hur värdefull den är, hur fantastisk, vad den medför osv. För det mesta är det i positiva ordalag.
Men idag ser vi att detta med Frälsning/Befrielse inte är någon lek. Vi ges t o m ett varnande exempel för att vi skall fatta:
När Frälsningen/Befrielsen är nära – och det är den i och med Jesus – behöver man ta ställning.
Man behöver ta emot. Givetvis inte bara en gång. Utan gång på gång.
Jerusalem gjorde inte det. Till den serie av profeter Gud sänt – Jesaja, Jeremia för att nämna ett par – och som Jerusalem avvisat läggs avvisandet av Guds son. Evangelisten ser det på det viset.
Bibelberättelsen visar dessutom att de som varnas för vådan av att ta lätt på Frälsning/Befrielse är inte de gudlösa, inte de som inte tror utan tvärtom: De troende. Domen börjar med Guds hus skriver Petrus i den text som är episteltext för idag.
Det är till oss som vill vara troende, vill vara lärjungar till Jesus som han idag säger:
sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.
Hur ofta har jag inte…, men ni ville inte.
Om en stund, innan måltiden, skall vi be syndabekännelsen
Lägg i den in alla jag ville inte, alla gånger du tyckt, sagt eller handlat mot Guds Ord.
Alla gånger du låtit något hindra dig från att inneslutas i Guds vilja och avsikt.
2. En uppmaning: Kom alla mina kycklingar
Det finns en lek man leker med barn – Kom alla mina kycklingar.
Kommer ni ihåg den? Leker Gud den leken med oss idag?
Kom alla mina kycklingar – säger lekledaren.
Vi törs inte för räven – svarar barnen.
Någon i leken är ju räven som skall fånga in.
Räven – det som gör att man inte vågar, det som hindrar en att inneslutas i Guds kärlek och Guds vilja och avsikt – kan vara näst intill vadsomhelst.
Det kan vara yttre hot – men i Sverige är vi förskonade från sådant.
Det kan vara en inre ovilja, tröghet, olust att ta risker, tveksamhet till att livet kanske förändras, bekvämlighet, prestige.
Det kan vara djävulen – men oftast behöver han inte leka med för …
Det kan vara jag själv – ju rävigare vi är desto harigare blir vi.
Och det blir att vi låter som barnen:
Vi törs inte för räven!
Kom ändå!! ropar lekledaren.
Och så skall barnen springa, utmana faran, ta risken att inte lyckas. Och lyckas.
Den leken leker Gud:
Kom alla mina kycklingar!!
Vi törs inte för räven!!
Kom ändå!!
3. Ett löfte
Ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger:
”Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
För Jerusalem och Jerusalems innevånare hade det tillfället passerat.
De hade möjligheten att hälsa honom så när han red in i staden.
De som färdades med honom hade sjungit så.
Jerusalem hade dock avvaktat. Tvekat. Och missat tillfället.
Men vi har det som ett löfte.
Ni ser mig … då ni säger: ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
Vi skall ju strax sjunga de orden – i nattvardsordningen.
På så sätt hälsar, hedrar, möter vi Jesus när han kommer till brödet och vinet.
För att genom brödet och vinet ge sig själv till oss, att infoga sig i oss.
Att – nu byter jag bild – genom brödet och vinet krypa in i oss är hans sätt att idag samla oss under sina vingar.
Kom alla mina kycklingar!!
Vi törs inte för räven – kanske någon tänker.
Kom ändå!!
Kom ändå!!
Amen.
kyrkans väg - länk till inlägg
Innan förra veckans nummer av Kyrkans tidning faller i glömska vill jag förmedla en länk till en mycket bra artikel. Läs den!!http://www.kyrkanstidning.com/opinion/debatt/2006/debatt44/debatt44_01.asp
PS: Kvällens avsnitt av LOST var bra. Det började beses för en timme och 47 minuter sedan.
lovvecka till ända
Så är höstlovet över.I morgon börjar arbetet på skolan om.
Det betyder bland annat lektioner i tillvalsämnet Kultur & Natur.
Kursmaterialet i tillvalsämnet Kultur & Natur är tidskriften Illustrerad Vetenskap. Utifrån en artikel i senaste numret - länk nedan - kommer morgondagen ägnas åt information om och samtal kring antika skrifter utom Bibeln men givetvis främst kring dem som kom att ingå i Bibeln. Detta sker inte på en specifikt kyrklig kurs utan på den allmänna linjen. Bland eleverna där finns intresse, öppen hållning och ringa förförståelse - något som gör att det blir extra kul.
Veckan har ägnats åt magisteruppsatsförfattande. Planerna är att jag skall vara färdig till i slutet av denna månad. Vi får se om det går. Huvva många fötternötter blir det.
Under lovet har det dessutom tapetserats en del så nu har två rum fixats till på två veckor. Allt har skett enligt en ny metod: klister å vägg + tapet efteråt. Helt annan teknik än den gamla metoden: lim å tapets baksida + vikning omlott för så kallad mättnad + uppåt väggarna.
Nog kan man göra det på det nya sättet också - men inte är det ju rätt.
Bilden är från gårkvällens besök på mamma och pappas grav.
http://www.illvet.se/polopoly.jsp?a=1218&id=9638
linkande länk och stillsam fundering
Jag har på en annan blogg hittat en länk till ett debattforum på nätet vid namn högkyrklig.nu – kyrkliga nyheter och debatt. Det är loggan från den diskussions-sajten som pryder detta inlägg. Jag har roat mig med att läsa en del, till och med skaffat mig inloggning så jag kan följa fler diskussioner och eventuellt kanske skriva något någon gång. Skrivit har jag inte gjort. Och efter ett tag fann jag mig vara mindre road än från början – rentav lite oroad.
Det intryck jag fått är att få debatterar/samtalar och att mer eller mindre alla som gör det är knutna till S:t Laurentii kyrka i Lund och förefaller känna till varandra. Diskussionerna man för förefaller ofta vara begränsade till teologisk studentmiljö och rör sig kring liturgiska frågor, dogmatiska spörsmål samt givetvis ämbetsfrågan och det teologiska förfallet i Svenska kyrkan. Och det är väl OK att diskutera/samtala om. Och att man ryker ihop så rökelsen osar är väl också OK – inom vissa gränser.
Det jag saknar är dock de (unga) högkyrkligas samtal om hur man tänker sig evangelisation och undervisning för att sprida budskapet om Kristus i en studentmiljö där de flesta medmänniskor faktiskt inte tror. Jag upplever mig för gammal och bor för långt bort för att känna det naturligt att väcka den diskussionen på den aktuella sajten men tar gärna emot tankar här. Jag minns bara att när jag för 30 år sedan var teologi-student var frågan om ”att nå andra” hela tiden brinnande och aktuell och det lärde man sig mycket av. Det gjorde också att man (till en del) fördes ut ur det särkyrkliga reservatet in i den värld och de människor Jesus gav sitt liv för - typ.
Läs själva: http://xn--hgkyrklig-07a.nu/
frun försenad
Madammen är på tåget!!Tåget startade i går kväll vid 19-tiden från Uppsala.
Efter några dagars besök hos sin moder skulle hemresan anträdas.
Ankomst hemma i morse strax efter 6.
Madammen är fortfarande på tåget!!
Hon slår mitt rekord!!
18 timmar försenat lämnade tåget Gävle vid ½3-tiden i dag. Förseningen beror på snökaos i Mellan-Sverige, särskilt mellan Gävle och Hudiksvall. Kustbanan kunde Banverket inte garantera öppen och Stambanan var igenkorkad av trasigt tåg. Och kaos råder också i all annan trafik.
Mitt rekord från 70-talets femtimmarsförsening på sträckan Uppsala-Luleå går härmed upp i snörök. Också den gången var det Svealänningarnas valhänthet vid vintern som fällde avgörandet - dessutom i december. Tåget från Stockholm var tre timmar sent redan i Uppsala. Sedan gjorde sträng kyla, mötande trafik och kurvig Stambana resten.
Vägväderkartans färger betyder:
Rött = besvärligt väglag
Gult = risk för besvärligt väglag
Blått = snövägbana
Svart = inga problem inrapporterade (betyder det barmark?)
Läs gärna åsikter om väglaget: http://forum.aftonbladet.se/thread.jspa?threadID=5063
Flera inlägg är mycket bra.
12 minuter till LOST
Bloggen kärvar!!!
Ett tilläg ett dygn senare: 03.30 anlände madammen till hemorten - 21 timmar sen.
