kom alla mina kycklingar
Idag, den 12:e november är det den 22:a söndagen i Trefaldighetstiden. Man hade bett att jag skulle predika på EFS i Älvsbyn och det har jag gjort och detta inlägg på min blogg är i stort vad predikan kom att innehålla.
Förberedelsen var dock intressant. Den Bibeltext som skulle vara utgångspunkten är ganska marig och i fredags tog jag tillfället i akt för att skaffa mig draghjälp. Texten lästes tillsammans med eleverna vid Svenska kyrkans grundkurs. I tur och ordning fick de säga en mening kring vad de tänkte, kände, undrade - därefter fritt samtal. Resultatet blev en fullklottrad white-board som avskrivet/avritat fyllde ett A4. Med detta A4 på bordet skrev jag denna predikan. När jag skriver predikan försöker jag skriva som jag skall säga det. Därför är det inget vidare skriftspråk. Håll tillgodo ändå.
Om ni hör hans – Guds – röst idag, förhärda inte era hjärtan...
De orden är tagna ur Hebreerbrevet 3:7-8 (författaren citerar Psaltaren 95).
De kan slå an den allvarliga ton idag då Frälsningen är rubriken.
Evangelietexten är ur Matteusevangeliet, ur ett långt sammanhang att läsa hemma – kapitlen 21-22-23-24. Situationen är att Jesus är i Jerusalems tempel.
Det är måndag/tisdag veckan han skall dö.
Han undervisar i liknelser. Han diskuterar teologi och andliga frågor.
Det gör han dels med folk- och ceremoni-prästerna – saddukeerna som står för den officiella religionen för hela folket.
Det gör han också med väckelsefolket på plats, dem som ivrar för innerlighet, personlig fromhet och att enskilda människor skall följa Guds vilja – fariseerna.
Och så vänder han sig till folket och varnar dem för dessa fromhetens människor.
Han fyrar av ett 7-faldigt Ve er över den andlighet han möter.
Och så kommer dagens text jag nu läser:
Jesus sade: "Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna. Då sade han till dem: "Se på allt detta - sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner." (Matteus 23:37-24:2)
1. En varning (kanske rentav ett hot)
När vi pratar om Frälsning/Befrielse brukar det för det mesta vara i positiva ordalag.
Vi beskriver att den bygger på vad Jesus gjort för oss, hans död och uppståndelse.
Vi berättar att den är grundad i Guds kärlek och betonar att den ges av nåd, oförtjänt.
Vi talar om hur värdefull den är, hur fantastisk, vad den medför osv. För det mesta är det i positiva ordalag.
Men idag ser vi att detta med Frälsning/Befrielse inte är någon lek. Vi ges t o m ett varnande exempel för att vi skall fatta:
När Frälsningen/Befrielsen är nära – och det är den i och med Jesus – behöver man ta ställning.
Man behöver ta emot. Givetvis inte bara en gång. Utan gång på gång.
Jerusalem gjorde inte det. Till den serie av profeter Gud sänt – Jesaja, Jeremia för att nämna ett par – och som Jerusalem avvisat läggs avvisandet av Guds son. Evangelisten ser det på det viset.
Bibelberättelsen visar dessutom att de som varnas för vådan av att ta lätt på Frälsning/Befrielse är inte de gudlösa, inte de som inte tror utan tvärtom: De troende. Domen börjar med Guds hus skriver Petrus i den text som är episteltext för idag.
Det är till oss som vill vara troende, vill vara lärjungar till Jesus som han idag säger:
sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.
Hur ofta har jag inte…, men ni ville inte.
Om en stund, innan måltiden, skall vi be syndabekännelsen
Lägg i den in alla jag ville inte, alla gånger du tyckt, sagt eller handlat mot Guds Ord.
Alla gånger du låtit något hindra dig från att inneslutas i Guds vilja och avsikt.
2. En uppmaning: Kom alla mina kycklingar
Det finns en lek man leker med barn – Kom alla mina kycklingar.
Kommer ni ihåg den? Leker Gud den leken med oss idag?
Kom alla mina kycklingar – säger lekledaren.
Vi törs inte för räven – svarar barnen.
Någon i leken är ju räven som skall fånga in.
Räven – det som gör att man inte vågar, det som hindrar en att inneslutas i Guds kärlek och Guds vilja och avsikt – kan vara näst intill vadsomhelst.
Det kan vara yttre hot – men i Sverige är vi förskonade från sådant.
Det kan vara en inre ovilja, tröghet, olust att ta risker, tveksamhet till att livet kanske förändras, bekvämlighet, prestige.
Det kan vara djävulen – men oftast behöver han inte leka med för …
Det kan vara jag själv – ju rävigare vi är desto harigare blir vi.
Och det blir att vi låter som barnen:
Vi törs inte för räven!
Kom ändå!! ropar lekledaren.
Och så skall barnen springa, utmana faran, ta risken att inte lyckas. Och lyckas.
Den leken leker Gud:
Kom alla mina kycklingar!!
Vi törs inte för räven!!
Kom ändå!!
3. Ett löfte
Ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger:
”Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
För Jerusalem och Jerusalems innevånare hade det tillfället passerat.
De hade möjligheten att hälsa honom så när han red in i staden.
De som färdades med honom hade sjungit så.
Jerusalem hade dock avvaktat. Tvekat. Och missat tillfället.
Men vi har det som ett löfte.
Ni ser mig … då ni säger: ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
Vi skall ju strax sjunga de orden – i nattvardsordningen.
På så sätt hälsar, hedrar, möter vi Jesus när han kommer till brödet och vinet.
För att genom brödet och vinet ge sig själv till oss, att infoga sig i oss.
Att – nu byter jag bild – genom brödet och vinet krypa in i oss är hans sätt att idag samla oss under sina vingar.
Kom alla mina kycklingar!!
Vi törs inte för räven – kanske någon tänker.
Kom ändå!!
Kom ändå!!
Amen.
Härlig bild med leken. Jag missade gudstjänst (och biskopsvisitation) den där söndagen pga barnafödande (Elias är dock en välsignelse i sig!), men nu har jag fått lite påfyllning i efterskott. Tack! :-D
