stigstrombergsson

Ursäkta det plumpa ordvalet i rubriken. Jag hittade i brådrasket inget annat ord för att beskriva min situation. Skitless, sa Bill. Bajstrött, sa Bull.

Slutdagarna i januari blev sjukdagar i januari. Snoret rann, hostan harklade och temperaturen blev hög uti kroppen. Kurerade mig på vanligt vis ett par tre dagar med dryck och vila och återvände vad det led till mina arbeten. Knappa veckan senare låg jag igen i närmare fyrti än trettiosju men utan hosta och snuva, bara feber. Samma kur och efter någon feberfri dag tillbaka i selen. Hela förra veckan liksom helgen och början av denna frisk men igår small det igen. Hög feber, inga andra symptom.

Nu blir det Vårdcentralen! tänkte jag i morse. Telefonerade dit 7.30 när slussen öppnar. Efter en del knappande på telefonen fick jag veta att jag skulle bli uppringd 8.15 vilket skedde och jag beskrev min situation och att det nu handlar om ett tredje återfall.

Du ska få en tid, sade sköterskan. Jag vill inte stressa dig men kan du vara här om tio minuter?

Ge mig tolv sade jag, skodde mig och for. Tvåhundra kronor senare direkt in till doktorn för berättelse och snabbsänka som var väldigt hög*. Efter lite lunglyssning – som var OK – och lite provtagning kvalificerade jag mig för en kur antibiotika och lämnade Vårdcentralen strax efter ½10.

Stack då på stuberten till Pastorsexpeditionen för att tala om att jag inte skulle komma varken under expeditionstiden eller till kvällens ungdomssamling – vilket är en separat historia jag skall berätta om vid ett annat tillfälle. Från expen ner till skolan för snabbinformation till en kollega inför ett sammanträde hon skulle vara på under eftermiddagen. Passade då också på att dumpa första lektion i morgon bitti på en annan kollega samt boka av min cateringmat för ett kalas i morgon kväll.

Via apoteket där diverse medikamenter införskaffades bar det iväg till lokala Cooperativabutiken för inköp av medicinskt motiverad glass, en dosa snus samt en del annat ägnat att höja livskvaliteten. Hemma ½11.

Nu skall jag sköta mig – nedrans i min tutt och låda! Ska låta antibiotikan fajta mer febern. Gissar att det tar ett par dagar. Oerhört försiktig ska jag vara. Inga aktiviteter i morgon eller på lördag. Förhoppningsvis är jag då så i slag att jag med matt röst kan predika i högmässan på söndag i Älvsby kyrka. Ska som det heter hälsas välkommen då. Känns lite märkligt eftersom jag faktiskt funnits i samhället och kyrkan hela tiden sedan sommaren 1978 även om jag de sista 22 åren inte haft församlingstjänst.

I vart fall är jag skitless på att ha feber!

*  Ids nu inte här spåra ur i ett kritiskt filosoferande över hur en sänka kan vara hög när en sänka i terrängen faktiskt är ett ställe där det är lägre än annars.

Länge har jag fattat och med hjärta, tanke och sinne också omfattat tanken att helgtjänstgöring liksom hör samman med att vara präst. Ligger i själva grejen – typ. Denna söndag har dock inget av de två drygt halva arbeten jag har lyckats hitta på en konkret arbetsuppgift åt mig. Jag har ingen tid att passa och ärlig talat tycker jag det är ganska skönt, särskilt som de bägge arbetsplatserna med stort och smått tillsammans fyller veckans vardagar med olika tidspassningar. Hela förra veckan och till den förra helgen med Internationella konferensen plus den nyss gångna veckan till och med igår gav en räcka arbetsdagar på raken efter vilka en tidspassningslös söndag i totalslappandets tecken känts helt OK*.

Igår fick jag i alla fall prata om Jesus, vad han gjort för oss och ger oss – fyra gånger.

Vid begravningsgudstjänsten på förmiddagen anknöt jag till altartavlan i Älvsby kyrka. Den är stängd nu under fastan och visar ögonblicket då Simon från Kyrene tar korset Jesus bär, Från den bilden av Jesus lidande drog jag sanningen att också på dödens väg, ända in i döden, har Guds son eller om man så vill Gud själv gått. Inte ens där är vi därför i ett läge där Gud inte finns eller har erfarenhet av hur det är. Till detta berättade jag att bakom Simon-från-Kyrene-bilden finns den tavla som syns största delen av året och  som avbildar hur Jesus kliver ut ur sin grav – och samtidigt in i kyrkan. Den uppståndne kommer till oss, finns hos oss och ger tröst. Mod att leva, förlåtelse osv. 31 personer var på begravningen.

Dopgudstjänsten klockan 13 inledde jag med orden Såhär är det! och fripratade då en del utifrån inledningen av dopordningen som lyder: Gud vill att vi skall leva i gemenskap med honom. Därför har han sänt sin Son, Jesus Kristus, för att rädda oss från det onda. Här lade jag ut texten med mer om Jesus är och hur han genomförde själva räddandet och fortsatte sedan: Genom dopet föder han oss till nytt liv, för oss in i sin kyrka och ett liv i förening med honom. Detta gör han nu med de barn, som skall döpas. Fortsatte i samma anda i något sorts tal efter det att den lilla kopplats samman med Gud/Jesus som är världens ljus. 42 personer på plats.

Samma visa vid dopet klockan 15. Färre närvarande – ca 25.

Och vid Vigselgudstjänsten klockan 16 hoppades jag att brudparet skulle ha passion för varandra. Lidelse med ett svenskt ord. Nämnde sedan att passion särskilt på engelska också betyder lidande – därav vår Passionstid. Jesus lidande visar alltså på hans/Guds lidelse för människor. Därför är Jesus lidelse modellen för innehållet i deras äktenskap – också om och när lidandet möter.  Jag rekommenderade givetvis filmen Passion of Christ för att man skall få en bild av passionen, lidelsen.

Med drygt 60 bröllopsgäster kom jag således att igår ha förmånen att berätta om Jesus för ca 150 personer varav de allra flesta ytterligt sällan nöter kyrk- eller kapellbänkar. Sannerligen en förmån!

Nu till något helt annat:

Bazinga på er!

Ordet är lånat från komediserien Big Bang Theory** där ärkenörden Sheldon ropar glosan när han lyckats spela sin omgivning ett krystat och därtill fånigt spratt. Bazinga!

Anade att det skulle kunna bli så att när jag den 14:e denna månad strax före midnatt publicerade inlägget domkapitlet beslutar. Tänkte att det kanskeskulle väcka extra nyfikenhet och att en och annan läsare också skulle bli smått besviken. Gissade att en och annan besökare på bloggportalen Dagens kyrka där skulle se rubriken och tro att det nu å min blogg vankades något avslöjande eller debatttankeväckande kyrkligt stoff och titta in hos mig som vanligen besöks från 35-50 unika IP-adresser varje dag. Rätt spådde jag! Dagen efter – den 15:e – rusade besökstalet upp till 109 och betydligt fler än vanligt fick ta del av den triviala formaliteten att en veteranpräst behörigförklarats för en speciell tjänst. Bazinga!

*  Jag skolkade pinsamt nog till och med från gudstjänsten idag. Jag vet att alla gudstjänster är för alla och att ingen inte hör dit men ibland blir fokusering på vissa målgrupper sådan att man – idag jag – liksom känner mig på sidan om. I Älvsby kyrka var det Pensionärernas dag med följande text på webbsidan – de medverkandes namn ersatt av anonymiserande bokstavs-kombinationer:  "Sånggudstjänst för alla" Medverkande: AA, Kyrkokörerna med församlingens musiker, BB, CC. DD – /speciellt instrument nämns/, EE – /annat angivet instrument/. Efter gudstjänsten lunch och underhållning i församlingsgården för föranmälda.

Känner mig kanske mer involverad om 10 år – vem vet.

**  Sänds i Kanal 5 måndag till torsdag 19.30. Rekommenderas!

Jag har berättat tidigare att februari månad detta är inte bara är speciell på alla sina vanliga speciella sätt utan också speciellt speciell på ett alldeles speciellt sätt – alltså att jag har två jobb om än till namnet halva sådana.

Jag är mellan två jobb brukar det sägas när man är arbetslös. Jag har ända sedan jag efter studiernas slut började stå till arbetsmarknadens förfogande aldrig upplevt det – att vara mellan jobb alltså. Just nu är det tvärtom. Jag är på två jobb. Eller snarare på två halva men det vill som till att bli dryga halva. Under februari. Från och med 1 mars är det församling på heltid.

Hur kan då en mellan jobben delad vecka se ut? Låt mig berätta…

• Måndag morgon 8.00 personalkollegium på skolan och överläggningar, planerinar och annat fram till lunch. En del av den tiden plockade jag ner privata böcker jag har på mitt arbetsrum. Tre flyttkartonger. Efter lunch packades detta upp och sorterades in i mitt arbetsrum i Församlingsgården där annat arbete inför kommande veckoslut vidtog fram till ca 16.
• Tisdagen startade med morgonbön å skolan 8.10 samt lektionsförberedelse, plock och sånt samt lektion fram till 12. Sedan församlinen för planering av konfirmandverksamheten* och fortsatta inflyttningsbestyr – tre lådor till – samt ett dopsamtal i kyrkan 18.00. Hemma strax efter 19.
• Onsdag 8.00 morgonbön och personalkollegium i församlingen fram till 10 men sedan ner till plugget. Tillbaka ca 14 för konfirmander mellan 13 och 17 och sedan (som vikarie för herden) möta församlingens Bibelstudiegrupp om knappt 30 personer mellan 18 och 21. Bibelsamtalet pausades för Askonsdagsmässa (ledd av en kollega) 18.30.
• Torsdag morgon till Församlingsgården för förberedelse och diverse inflyttningsbestyr och telefonkontakter. Iväg till ett dopsamtal 10.00 och sedan ansvar för expeditionen mellan 13 och 15. Hem en liten stund innan Kyrkans Ungdom mellan 19 och ½10.
• Fredag blev helt och fullt en folkhögskoledag med lektion första passet direkt efter morgonbön. Sedan plattan i mattan till Skellefteå för ett utvärderingssammanträde av en utbildningsinsats i somras. Hemma 17.
• Och så idag lördag: Sedan 8 en del förberedelser. Nu kort paus som ger bloggmöjlighet. 10.00 Begravningsgudstjänst. 13.00 Dopgudstjänst. 15.00 en Dopgudstjänst till men i Storfosens kapell 4½ mil härifrån. 16.00 en Vigselgudstjänst på samma plats.

Ganska full kubbning. Jag klagar inte. Jag är ju inte mellan utan på två jobb. Idén bakom bägge är att man skall söka vara optimalt nyttig och därför är det bara att ligga i. I morgon är jag i alla fall arbetsfri och måndag är min lediga dag som församlingspräst – fast då är det ju personal- och samrådstid på skolan…

Och nästa vecka kommer väl att gå på ett liknande sätt. Dock kommer jag inte då att ha begravningar, dop och sånt men skall jag predika om "den kämpande tron" nästa söndag i Högmässan i Älvsby kyrka klockan 11. Då skall jag också hälsas välkommen. Lite märkligt eftersom jag fortsatt att vara gudstjänstfirare i Älvsby kyrka hela tiden sedan jag slutade som komminister 1990. Jag har ju alltid varit här.

* Konfirmandarbetet vet jag inte hur jag skall bokföra under februari. Verksamheten sker i samverkan mellan församlingen och skolan så jag är del i det hur som haver.

Den senaste tiden har händelser rullat på slag i slag. En del har jag varit med om, annat tagit del av, en del helt fräck gett blanka kissemissen i.

Ta det här med hästlasagnen till exempel. Media nästan kissar på sig av indignation och frågar vems fel det är att folk som köpt färdigprocessad lasagne ofrivilligt råkat få i sig gamle Brunte. Vem är ansvarig? Vem eller vilka skall malas ner? Couldn´t care less!

Att påven Benedictus XVI väljer att dra sig tillbaka vid svensk pensionsålder plus tjugo berör mig inte heller på djupet även om saken i sig är intressant. Jag tror det är ett klokt val. Fler med nummer XVI i namnet skulle kunna göra detsamma. Det mest intressanta i saken är att påvens aviserade abdikation blir stornyhet i tidningar, radio och TV i det protestantiska sekulariserade Sverige. Det tycker jag egentligen är anmärkningsvärt.

En sak jag är med om just nu är att håller på att för en tid fasa ut mig från att vara skolpräst och lärare på folkhögskolan – detta år. Tidigare har jag berättat att jag sökt, fått och tagit visstidsanställning som komminister i Älvsby församling fram till nyår och gör det som en sorts time-out efter inemot femton år på skolan. Under februari delar jag mig mellan skolan och församlingen. Från första mars är jag församlingspräst på heltid. Den uppmärksamme ser av detta att jag lämnar ing samma dag som påven lämnar stolen – i mitt fall dock inte för gott.

På skolans provisoriska hemsida – den ordinarie har kraschat – kan man läsa att skolan söker vikarierande skolpräst under min tjänstledighet. Jag uppmanar behöriga i min läsekrets att söka. Arbetet är utmanande, roligt, mångfacetterat och värt att pröva.

Skolan söker rektor också. Det ett viktigt och för skolan än mer avgörande uppdrag än vem som är skolprälle. Hemsidan innehåller information om vad som önskas.

I helgen var jag på Luleå stifts internationella konferens i  Piteå. Den var lite annorlunda än vad den brukar vara. Mer av en arbetskonferens än en inspirationsdito. Återkommer i ärendet.

Den lutherska kyrkan i Etiopien fryser å det allvarligaste sina relationer med Svenska kyrkan enligt rapporter i Kyrkans tidning och Dagen. Inte helt oväntad reaktion på den svenska kyrkoledningens arroganta hållning vis. Återkommer kanske också i det ämnet. Eller så inte då det finns många andra som tänker och på nätet skriver klokt i saken.

I morgon blir det en ny dag som då jag är delad mellan två jobb kommer att innehålla lite av varje, både ditt och datt och en hel del hött och bött. Sova nu!.  

Den 31 maj 2010 stoppade och bordade israeliska förband den Ship-to-Gaza-konvoj som bland annat innefattade kryssningsfartyget Mavi Marmara där nio personer dödades. Israel ville inte efteråt medverka i en oberoende undersökning av intermezzot utan tillsatte en egen undersökningskommitté ledd av den pensionerade domaren i Israels Högsta domstol Jacob Turkel – Turkel-kommittén. Från kommittén kom den 23 januari året därpå en 245-sidig rapport som i allt väsentligt visade att IDF (Israels försvarsmakt) handlat OK och att det var en del av passagerarnas fel att det hela gick som det gick. Givetvis blev denna slutsats inte oemotsagd vare sig internationellt eller i Israel. Wikipedia ger en myckenhet av information i saken till exempel här och här*.

Nu har Turkel-kommittén kommit med ytterligare en rapportdel som ger rekommendationer för hur Israel skall genomföra förändringar när det gäller att utreda misstänkta brott begångna av de egna styrkorna på ockuperat territorium. I den israeliska oppositionstidningen Haaretz såg jag för ett par dagar sedan en refererande artikel lång som halva förra vintern över rapportens innehåll och rekommendationer – den nyfikne hittar den här. Så långa texter ids jag inte översätta men dagens ledare i samma tidning vill jag dela med mig av. Google gjorde som vanligt råöversättningen jag försökt fixa till språkligt. På engelska hittar du ledaren här.

KRIGET MOT KRIGSBROTTEN

Turkel-kommittén vill det som är bäst för Israel och IDF (försvarsmakten). Nu måste vi kräva att regeringen och armén inte drar fötterna efter sig eller försöker sopa rapportens viktiga slutsatser under mattan utan genomför dem snabbt, exakt som de är skrivna.

Turkel-kommittén, som sattes samman för att undersöka den klantiga räden mot en turkisk-sponsrad Gaza-flottiljen 2010 levererade en överraskning i sin andra delrapport som publicerades på onsdag. Den har upprättat en lång lista av dramatiska rekommendationer för hur Israel ska utreda misstänkta krigsförbrytelser begångna av egna styrkor. 

Kommittén manar till lagstiftning som skulle skapa nya normer när det gäller regeringens ansvar för brott begångna av soldater på ockuperat område. Den förkastar också vad som hittills varit den israeliska försvarsmakten praxis och konstaterar att de operativa undersökningarna inte ger tillräckligt underlag för beslut om eller om man inte ska inleda en brottsutredning. Den försökte därmed få ett slut på den situation i vilken IDF:s befälhavare i huvudsak utreder sig själva och ibland förhindrar viktiga undersökningar.

Dessutom har kommittén funnit att militära utredningar ofta inte öppnas alls eller kvickt stängs i brist på bevis. Därför, säger den, måste bevis omedelbart säkras på platsen för varje incident och beslut snabbt fattas om man ska inleda en utredning. Den senfärdighet som är normen av i dag minskar möjligheten att samla bevis. 

Turkel-kommittén vill det som är bäst för Israel och IDF. Den inser att varken militären eller det civila rättssystemet nu gör tillräckligt för att utreda misstankar om krigsförbrytelser och dra ansvariga oavsett rang inför rätta. Att godkänna rekommendationerna skulle inte bara hjälpa IDF att bättra sig och förebygga att krigsförbrytelser sker. Det skulle också bidra till att förebygga en situation där israeler ställs inför rätta för krigsbrott utomlands. Internationella brottmåls-domstolen i Haag erkänner principen om "komplementaritet" som innebär att den inte ser sig behörig om en ärlig undersökning redan har ägt rum i det aktuella landet. 

I åratal har människorättsorganisationer och en handfull journalister hävdat att IDF och andra säkerhetsmyndigheter inte genomför utredningar på rätt sätt. Under det senaste årtiondet har nästan inga soldater eller officerare åtalats för att till exempel ha dödat civila och även i de få fall där utredningar inletts lades de i allmänhet ner. Detta är en oacceptabel situation som varken tjänar IDF eller Israel. 

Nu måste vi kräva att regeringen och armén inte drar fötterna efter sig eller försöker sopa rapportens viktiga slutsatser under mattan utan genomför dem snabbt, exakt som de är skrivna. Det kommer att i hög grad bidra till både IDF: s moraliska image och Israels internationella anseende.

Så långt ledaren. Jag hoppas man kommer att följa Turkel-kommitténs förslag. Den nuvarande israeliska ockupations- och annekteringspolitiken är djup förkastlig men samtidigt vittnar den egna kommitténs förslag om en sundhet som präglar varje demokrati: att man vågar kritisera och vill utreda och straffa också sina egna militära förbands överlöpningar när sådana sker – som de gör. Diktaturer gör inte så. De struntar i egna soldaters missgrepp, förnekar dem ofta och uppmuntrar dem ibland – om inte annat så med tystnad. 

*  Många gånger är Wikipedia en god källa till kunskap – utan tvekan. Senast idag på förmiddagen byggde jag delar av en lektion i ämnet Omvärldskunskap på fakta jag hämtat om landet Mali i Västafrika som i dessa tider är i nyhetsfokus. Vad gäller folkmängd, språk, naturförhållanden och det gamla kungariket Mali på 1300-talet och staden Timbuktu som forntida handelscentrum sätter jag lika stor tilltro till Wikipedia som vilket aktuellt uppslagsverk som helst.

Men ordentlig källkritik kan generellt anbefallas när det kommer till aktuella händelser av politisk natur eller liknande. Wikipedia är brukarproducerat och därmed öppet för att olika parter eller grupper nyttjar ”faktabanken” för egna ensidiga syften genom ofta ensidig och vinklad, ibland falsk ”information”. Detta tar dock inte bort Wikipedias värde. I ”varningsrutor” kring omdiskuterat stoff anger man att osäkerhet kan råda och uppmanar läsaren en källkritisk hållning. Är läsaren hysteriskt sugen på att fördjupa sig i ett exempel på detta rekommenderar jag mina inlägg att myta och att myta? 2 skrivna några veckor efter händelserna på Marvi Marmara,

Idag om morgonen erfor jag att febertillståndet de sistlidna dagarna vikt för mer normala kroppstemperaturer och att aktivitetslust, till och med arbetslust, återkommit. Har dock om inte bokstavligen så i alla fall bildligen spikat fast min ena fot i köksgolvet för att hålla mig inne och i stillhet denna dag och eventuellt åtminstone lejonparten av nästa. Det kommande veckoslutet kräver enligt plan full arbetshälsa. Luleå stifts Internationella konferens går av stapeln i Piteå och där både vill och behöver jag tjänstenärvara. Då gäller det att vara kry och går jag än en gång i gång för tidigt riskerar jag ännu ett återfall. Därför är jag i stillhet.

Fast blogga kan jag göra. Ett bloggeri som jag låg efter med var att å ANDRA BLOGGEN lägga in en liten filmsnutt från senaste träffen med barnbarnen Tyra och Adrian, den jag i lördags korteligen omberättade i inlägget endorfinkickar...

Att jag har ANDRA BLOGGEN för barnbarnsfilmsnuttar beror på att jag är ohjälpligt korkad när det gäller teknikaliteter av skilda slag. Den mall eller det system jag använder för att skriva inlägg här medger vad jag fattat inte infogande av små filmer – eller så vet jag bara inte hur man gör. Tog därför...

Nej!! Håll käft!! Jag vill inte ha en massa tips om hur man kan göra!! Jag är teknologie idiot och den statusen passar mig förträffligt! Tyst i klassen!

... för ändamålet ett annat bloggverktyg som jag dock tittade lite närmare på denna morgon sedan jag publicerat den aktuella filmsnutten. Och rubrikens fråga väcktes: Vem i Ryssland? 

Den ANDRA BLOGGENs bloggverktyget är nämligen fiffigt i den meningen – säkert fler meningar än jag fattat – att det förutom den senaste tidens antal intittningar på bloggen också på en världskarta visar varifrån dessa intittningar kommit. Nu skall det först sägas att det inte alls handlar om mycket folk. Totalsummorna visar att ANDRA BLOGGEN max besöks av tio personer typ barnbarnens mormor och morfar, fastrarna och en och annan till.

Men Vem i Ryssland? Och Vem i USA? Eller vilka?

Intittningarna från supermaktshåll är så få att jag gör bedömningen att det rör sig om en person från vardera hållet, eller kanske två från väst. Jag tror knappast det kan vara CIA och KGB – om det nu fortfarande heter KGB. Att det skulle vara svensk elithockeyspelare verksam i NHL eller KHL tror jag inte ett ögonblick på. Det måste vara några andra.

Västisarna är lite enklare att ana vem eller vilka de kan vara.

Jag vet att en dam over there åtminstone har brukat läsa min blogg enär hon då och då kommenterat vad jag skrivit. Hon och jag delar två intressen och när det gäller det ena är vi helt delade i våra uppfattningar – situationen i Mellanöstern som jag ju ibland skriver om. I det andra intresset – hur fantastiskt det är med barnbarn! – är vi till 100% överens även om vi lägger fantasteriet på lite olika ungar. Hennes mormorsfaktor gör att jag anar att USA-intittaren på ANDRA BLOGGEN är rothad i delstaten Indiana.

Ett möjligt andrahandsalternativ är vår äldsta guddotter som är gift och bosatt i Idaho men jag tror inte hon regelbundet läser sin gudfaders blogg – men jag kan ju ha fel.

Amerikanska utbytesvolontärer som tidigare år varit på folkhögskolan tror jag än mindre läser min blogg även om de finns i hopen av 287 så kallade ”vänner” på FaceBook.

FaceBook kan i och för sig spela en roll här. Nästan det enda jag egentligen använder just det sociala mediet till är ju att där meddela att jag här bloggat. Bland de 287 ”vännerna” finns några som kommer från Ryssland men nu bor i Sverige och kanske har någon av dessa hemma i gamla landet via Fäjjan hittat det som faktiskt är min barnbarnsblogg. Det är faktiskt min enda Rysslansledtråd.

Nåväl. Filmsnutten kan beses här och att Farfar funderar så mångordigt vittnar om att gubben denna vintervackra torsdagsmorgon på väg upp ur ohälsans djupa dy. är ganska nöjd över att hans amatörmässiga filmsnuttar trots dålig kamera och än sämre tekniskt kunnande ändå rönt internationell uppmärksamhet.

Av rubrikerna för mina senaste blogginlägg kan man se en utveckling från sjukdom till hälsa. Manus till den predikan jag framtalte å EFS här i byn fick rubriken ovanligt i det vanliga. Innan dess kom endorfinkickar... att handla om glada ting jag upplevt och i nyttig friskus förtalte jag bland annat om mitt återvända hälsotillstånd. Innan dess hade ju inläggen sjuk onytta II, skallen i spinn, sjuk onytta I och sjuk längtan mer eller mindre mångordigt berört min av feber och förkylning döende lekamen.

Jag var alltså sjuk förra helgen och början av förra veckan men i slutet av veckan och under sistlidna helg bedömde jag mig så pass återställd att jag ånyo kunde börja arbeta och se ljust på livet..

Denna måndag var jag ledig. På kvällen just vid läggdags kom frossan. Efter Game of Thrones på TV1. Frös som en grön gris. Somnade ändå vad det led och vaknade till en tisdag – alltså igår – som präglades av följande klassiska poem:

Temperature's rising

Fever is high

Can't see no future

Can't see no sky

My feet are so heavy

So is my head

I wish I was a baby

I wish I was dead

Men fortsättningen av poemet stämmer inte. John Lennons Cold turkey handlar ju om snabb-avvänjning från drogberoende och de symptom hans text fortsättningsvis beskriver led jag inte av natten mot igår, igår eller natten mot idag. Bara de två första stroferna stämde – hög feber, tung i kroppen, seg i huvudet*.

Och jag sov. Hela gårdagen. Lite ryckig men i alla fall. Laddade DVD-spelaren med en skiva innehållandes en film om Henrik VIII av England i två episoder om ca 1½ timme vardera. Lade mig i soffan för att betitta dramat men fick inget tydligt sammanhang**. Väcktes dock regelbundet av den förtvivlade monarkens besvikna avgrundsvrål över att de drottningar han frikostigt försåg sig med inte födde några pojkar. Kanonskott som markerade halshuggen drottning (eller annan potentat) störde också min förmiddagssömn. Eftermiddagen och förkvällen gick sedan i samma stil fast då stod TVn bara på. TV4News om jag minns rätt. Till Veckans brott var jag dock vaken.

Med 39 garders feber tryckte jag innan sänggåendet i mig Alvedon och sov som en skjuten i 10 timmar.  Är idag en något svalare kalkon än igår. Faktiskt så sval och nästan feberfri att jag orkat förmiddagsblogga.

*  Egenskapen seg i huvudet behöver inte vara ett febersymptom – i vart fall inte i mitt fall enligt vad barnen i sina tonår vänligt kunde uttrycka.

**  Tur att jag sett filmen förr.