stigstrombergsson

Den 31 maj 2010 stoppade och bordade israeliska förband den Ship-to-Gaza-konvoj som bland annat innefattade kryssningsfartyget Mavi Marmara där nio personer dödades. Israel ville inte efteråt medverka i en oberoende undersökning av intermezzot utan tillsatte en egen undersökningskommitté ledd av den pensionerade domaren i Israels Högsta domstol Jacob Turkel – Turkel-kommittén. Från kommittén kom den 23 januari året därpå en 245-sidig rapport som i allt väsentligt visade att IDF (Israels försvarsmakt) handlat OK och att det var en del av passagerarnas fel att det hela gick som det gick. Givetvis blev denna slutsats inte oemotsagd vare sig internationellt eller i Israel. Wikipedia ger en myckenhet av information i saken till exempel här och här*.

Nu har Turkel-kommittén kommit med ytterligare en rapportdel som ger rekommendationer för hur Israel skall genomföra förändringar när det gäller att utreda misstänkta brott begångna av de egna styrkorna på ockuperat territorium. I den israeliska oppositionstidningen Haaretz såg jag för ett par dagar sedan en refererande artikel lång som halva förra vintern över rapportens innehåll och rekommendationer – den nyfikne hittar den här. Så långa texter ids jag inte översätta men dagens ledare i samma tidning vill jag dela med mig av. Google gjorde som vanligt råöversättningen jag försökt fixa till språkligt. På engelska hittar du ledaren här.

KRIGET MOT KRIGSBROTTEN

Turkel-kommittén vill det som är bäst för Israel och IDF (försvarsmakten). Nu måste vi kräva att regeringen och armén inte drar fötterna efter sig eller försöker sopa rapportens viktiga slutsatser under mattan utan genomför dem snabbt, exakt som de är skrivna.

Turkel-kommittén, som sattes samman för att undersöka den klantiga räden mot en turkisk-sponsrad Gaza-flottiljen 2010 levererade en överraskning i sin andra delrapport som publicerades på onsdag. Den har upprättat en lång lista av dramatiska rekommendationer för hur Israel ska utreda misstänkta krigsförbrytelser begångna av egna styrkor. 

Kommittén manar till lagstiftning som skulle skapa nya normer när det gäller regeringens ansvar för brott begångna av soldater på ockuperat område. Den förkastar också vad som hittills varit den israeliska försvarsmakten praxis och konstaterar att de operativa undersökningarna inte ger tillräckligt underlag för beslut om eller om man inte ska inleda en brottsutredning. Den försökte därmed få ett slut på den situation i vilken IDF:s befälhavare i huvudsak utreder sig själva och ibland förhindrar viktiga undersökningar.

Dessutom har kommittén funnit att militära utredningar ofta inte öppnas alls eller kvickt stängs i brist på bevis. Därför, säger den, måste bevis omedelbart säkras på platsen för varje incident och beslut snabbt fattas om man ska inleda en utredning. Den senfärdighet som är normen av i dag minskar möjligheten att samla bevis. 

Turkel-kommittén vill det som är bäst för Israel och IDF. Den inser att varken militären eller det civila rättssystemet nu gör tillräckligt för att utreda misstankar om krigsförbrytelser och dra ansvariga oavsett rang inför rätta. Att godkänna rekommendationerna skulle inte bara hjälpa IDF att bättra sig och förebygga att krigsförbrytelser sker. Det skulle också bidra till att förebygga en situation där israeler ställs inför rätta för krigsbrott utomlands. Internationella brottmåls-domstolen i Haag erkänner principen om "komplementaritet" som innebär att den inte ser sig behörig om en ärlig undersökning redan har ägt rum i det aktuella landet. 

I åratal har människorättsorganisationer och en handfull journalister hävdat att IDF och andra säkerhetsmyndigheter inte genomför utredningar på rätt sätt. Under det senaste årtiondet har nästan inga soldater eller officerare åtalats för att till exempel ha dödat civila och även i de få fall där utredningar inletts lades de i allmänhet ner. Detta är en oacceptabel situation som varken tjänar IDF eller Israel. 

Nu måste vi kräva att regeringen och armén inte drar fötterna efter sig eller försöker sopa rapportens viktiga slutsatser under mattan utan genomför dem snabbt, exakt som de är skrivna. Det kommer att i hög grad bidra till både IDF: s moraliska image och Israels internationella anseende.

Så långt ledaren. Jag hoppas man kommer att följa Turkel-kommitténs förslag. Den nuvarande israeliska ockupations- och annekteringspolitiken är djup förkastlig men samtidigt vittnar den egna kommitténs förslag om en sundhet som präglar varje demokrati: att man vågar kritisera och vill utreda och straffa också sina egna militära förbands överlöpningar när sådana sker – som de gör. Diktaturer gör inte så. De struntar i egna soldaters missgrepp, förnekar dem ofta och uppmuntrar dem ibland – om inte annat så med tystnad. 

*  Många gånger är Wikipedia en god källa till kunskap – utan tvekan. Senast idag på förmiddagen byggde jag delar av en lektion i ämnet Omvärldskunskap på fakta jag hämtat om landet Mali i Västafrika som i dessa tider är i nyhetsfokus. Vad gäller folkmängd, språk, naturförhållanden och det gamla kungariket Mali på 1300-talet och staden Timbuktu som forntida handelscentrum sätter jag lika stor tilltro till Wikipedia som vilket aktuellt uppslagsverk som helst.

Men ordentlig källkritik kan generellt anbefallas när det kommer till aktuella händelser av politisk natur eller liknande. Wikipedia är brukarproducerat och därmed öppet för att olika parter eller grupper nyttjar ”faktabanken” för egna ensidiga syften genom ofta ensidig och vinklad, ibland falsk ”information”. Detta tar dock inte bort Wikipedias värde. I ”varningsrutor” kring omdiskuterat stoff anger man att osäkerhet kan råda och uppmanar läsaren en källkritisk hållning. Är läsaren hysteriskt sugen på att fördjupa sig i ett exempel på detta rekommenderar jag mina inlägg att myta och att myta? 2 skrivna några veckor efter händelserna på Marvi Marmara,