ovanligt i det vanliga

Idag, Kyndelsmässodagen 2013, var jag ombedd att förkunna på Älvsby EFS. Dagens bärande text ur Lukas berättelse kapitel 2 verserna 22-40 lästes av mötesledaren. Min förkunnelse tog mest fasta på den ”:a årgångens text ur Johannes kapitel 1 verserna 14-18. Följande text är väl ungefär vad jag försökte säga minus en och annan utvikning.
 
 
Nu är glada julen slut...
 
Äntligen. 40 dagar efter jul. På Kyndelsmässodagen.
Och vi har hört slutberättelsen: Luk 2:22-40 om hur Jesus bärs till templet för det tack- och ersättningsoffer som hörde till. Om hur Symeon (och Hanna) ser, inser, förstår och fattar – att han är Frälsningen, Befrielsen.
 
Att det gamla begrep hur det var, vem Jesus innerst inne är, berodde inte på att Jesus såg annorlunda ut än alla andra småbarn – som de måste ha sett flera hundra av alla de år de väntat. Det var ju en vanlig pojke mellan 3 och fyra kilo ca ½metern lång. Med föräldrar.
Formen – alltså hur Frälsaren/Befriaren såg ut – var hur alldaglig som helst. Ändå var det just det barnet som var/är Befriaren från Gud. Just den formen innehöll det Gud gör.
Symeon (och Hanna) begrep det tack vare att Anden – Gud – visade dem att det var så. Att just den formen, just den babyn, innehöll Gud och att den babyn därför – mitt i att vara alldaglig – inte kan bytas ut mot någon annan pojke, någon annan form. Just detta barn är satt till fall och upprättelse, till ett tecken.
 
Detta berättar Lukas sådär 40 år efter det hände som det är det sista han valde att skriva om kring det som hände när Jesus var baby. Sedan kommer en episod när Jesus var 12 år och efter den, i kapitel 3, anknyter han till sin förlaga Markus och börjar berättelsen om den vuxne Jesus och hur han förde Befrielsen in i världen.
 
Ytterligare ca 20 år senare skriver evangelisten Johannes om vad allt detta innerst inne var.
Den texten läser jag nu: Johannes kapitel 1 verserna 14-18.
 
Innan detta har Johannes talat om Ordet – som var Gud. Är Gud.
Det är lite tillkrånglat men den form han väljer för att beskriva saken. Så den får vi ta.
Ordet är Guds tal, det Gud tänker. Det Gud tänker och säger är vad Gud är. Tanke/Ord är ett med Guds väsen. Ordet var Gud.
 
Det Ordet hade tidigare pytsats ut. Kommit då och då. Hörts ibland. I skapelsen var det Ordet som konstruerade det som sades – Låt det bli ljus...
Och Herrens Ord hade kommit till profeter då och då. Samt på Moses tid textats på stentavlor. Så det var känt. Berättat om. Nedskrivit – åtminstone till delar. Ordet som var/är Gud. Till ett folk. I ett geografiskt avgränsat land. Med en speciell plats, templet.
 
Med Jesus går Gud ett steg till – enligt Johannes.
Gud går utöver det tidigare. Till alla människor, hela världen, överallt.
 
Ordet/Gud blev människa och bodde bland oss. Och – fast det tog inte alla till sig – gav sin fullhet, sin gudomlighet till (oss) alla. Och – fast det uppfattade inte alla – visade hur Gud är.
 
Massor med folk begrep ju inte detta på Jesus tid. De kunde som inte begripa att just han, just den människan, bar Gud, var Gud. Formen var ju så alldaglig. Han såg ju så vanlig ut. Pratade som vem som helst, åt det folk åt, drack det folk drack (kanske för mycket) osv.
 
Och att hans död på ett speciellt sätt skulle betyda att Gud och människa kan knytas ihop begrep man inte heller. Det var ju en så vanlig och rentav ogudelig död – korsfäst med förbrytare. Men i den formen, just den formen och den personen den gången agerade Gud. Gud valde rätt och slätt att göra så.
 
Och eftersom Gud valde att göra så kan vi inte sådär bara byta ut Jesus mot någon annan lämpligt avlivad person. Jesus är inte en form bland många möjliga för hur Gud kan tänkas agera. Han är inte en lämplig Gudsbild bland flera andra. Han är bilden. Verktyget. Sonen. Tecknet.
 
Det gör saken enkel för oss! Vi kan ju veta vart vi skall gå.
 
Han har gett oss nycklar, vägledning, ramar och former till hur och var vi likt Johannes och de andra skall kunna få del av hans fullhet, med nåd och åter nåd som det stod i texten.
 
Mina Ord är ande och liv säger Jesus i kapitel 6.
Om mina ord blir kvar i er säger Jesus i kapitel 15.
Orden Jesus sa och ord andra skrev om honom är vägen till honom, till Gud.
Alltså de ord som är samlat i våra Biblar.
De liknar vanliga ord och följer samma stavnings- och grammatik-regler som andra vanliga ord. Men de är trots sin vanlighet inte utbytbara mot andra ord, andra berättelser. De är ju den form Gud i Jesus valde och knöt sig till. Och framför allt: knöt oss till.
Det är genom den formen vi får innehållet. Därför trixar inte den kristna Kyrkan och väljer annan litteratur typ Harry Potter eller nåt annat för att belysa kampen mellan gott och ont eller så. Kyrkan bevarar Bibeln som form – för att säkra innehållet.
 
Detta är min kropp säger Jesus kvällen innan sin död. Han tar bröd och vin och ger till lärjungarna. Johannes berättar det inte exakt så – det gör de andra tre. Men Johannes berättar i kapitel 6 att Jesus säger att den som äter mitt kött och dricker mitt blod får evigt liv. Och syftar på den enkla måltiden lik så många andar måltider.
Bröd och vin är den form Jesus valde och knöt sig själv till. Och knyter oss till så att vi når innehållet – syndernas förlåtelse, del i Honom. Det brukar man inte heller trixa med. Den form Jesus valde bevarar man – för att inte riskera innehållet.
 
Och hur kopplas man ihop med Jesus – Gud?
Jesus ger en form. Man är döpt och man tror.
Dopet byter man inte bort, kan man inte slarva med.
 
Av hans fullhet – alltså Jesus gudomlighet – får vi alla del med nåd och åter nåd. Genom de sätt Gud/Jesus valt. Det får vara Kyndelsmässodagens budskap.
 
Gud, Guds fullhet, Ordet som var Gud valde att komma in i världen kom i människan Jesus. Trotts att det såg enkelt och alldagligt ut fattade Symeon och Hanna saken – de var lyhörda för vad Gud/Anden sa. Och tog emot saken i den form den hade.
Genom Jesus Ord, Jesus kropp och blod ges samma fullhet till oss här på jorden. Överallt. Här. nu. Strax. Till förlåtelse och upprättelse. I och genom den form Jesus ger saken – sig själv – till oss, hans kropp, hans folk. Han är uppenbarelsens ljus.
 
Detta dock inte bara för personlig njutning. Han säger ju till dem som följer honom: Ni är världens ljus. Det är vårt uppdrag den vecka som kommer, att som honom vara ett ljus för folket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0