väckt av henrik viii
Av rubrikerna för mina senaste blogginlägg kan man se en utveckling från sjukdom till hälsa. Manus till den predikan jag framtalte å EFS här i byn fick rubriken ovanligt i det vanliga. Innan dess kom endorfinkickar... att handla om glada ting jag upplevt och i nyttig friskus förtalte jag bland annat om mitt återvända hälsotillstånd. Innan dess hade ju inläggen sjuk onytta II, skallen i spinn, sjuk onytta I och sjuk längtan mer eller mindre mångordigt berört min av feber och förkylning döende lekamen.
Jag var alltså sjuk förra helgen och början av förra veckan men i slutet av veckan och under sistlidna helg bedömde jag mig så pass återställd att jag ånyo kunde börja arbeta och se ljust på livet..
Denna måndag var jag ledig. På kvällen just vid läggdags kom frossan. Efter Game of Thrones på TV1. Frös som en grön gris. Somnade ändå vad det led och vaknade till en tisdag – alltså igår – som präglades av följande klassiska poem:
Temperature's rising
Fever is high
Can't see no future
Can't see no sky
My feet are so heavy
So is my head
I wish I was a baby
I wish I was dead
Men fortsättningen av poemet stämmer inte. John Lennons Cold turkey handlar ju om snabb-avvänjning från drogberoende och de symptom hans text fortsättningsvis beskriver led jag inte av natten mot igår, igår eller natten mot idag. Bara de två första stroferna stämde – hög feber, tung i kroppen, seg i huvudet*.
Och jag sov. Hela gårdagen. Lite ryckig men i alla fall. Laddade DVD-spelaren med en skiva innehållandes en film om Henrik VIII av England i två episoder om ca 1½ timme vardera. Lade mig i soffan för att betitta dramat men fick inget tydligt sammanhang**. Väcktes dock regelbundet av den förtvivlade monarkens besvikna avgrundsvrål över att de drottningar han frikostigt försåg sig med inte födde några pojkar. Kanonskott som markerade halshuggen drottning (eller annan potentat) störde också min förmiddagssömn. Eftermiddagen och förkvällen gick sedan i samma stil fast då stod TVn bara på. TV4News om jag minns rätt. Till Veckans brott var jag dock vaken.
Med 39 garders feber tryckte jag innan sänggåendet i mig Alvedon och sov som en skjuten i 10 timmar. Är idag en något svalare kalkon än igår. Faktiskt så sval och nästan feberfri att jag orkat förmiddagsblogga.
* Egenskapen seg i huvudet behöver inte vara ett febersymptom – i vart fall inte i mitt fall enligt vad barnen i sina tonår vänligt kunde uttrycka.
** Tur att jag sett filmen förr.
