stigstrombergsson

Jag är i flyttartagen – något som i sanning inte saknar möda. Pinaler och prylar av mestadels inbundet slag skall transporteras från mitt arbetsrum på folkhögskolan till mitt dito i församlingsgården. Denna aktivitet kommer sig av att jag sökte, fick och tog emot en visstidsanställning som komminister i församlingen under resten av detta år och erhöll tjänstledighet samma period från skolprästtjänsten – alltså till 31 december.

 

Blir det så besvärlig flytt? torde någon undra. Eller så undrar man inte det alls utan funderar snarare vad detta blogginlägg kan ha för djupare mening. Jag säger på en gång: Detta blogginlägg har ingen djup mening! Det är bara en uppdatering av livet. Det är ett exempel på att när nästan inget händer kan jag på min blogg med hjälp av detta ingenting ändå få det att se ut som om någonting sker och att bloggen bubblar av kreativ aktivitet.

 

Men flytten är besvärlig! Det har sina rutiga skäl och randiga orsaker och detta är historien:

 

När jag och madammen i mitt liv sommaren 1978 flyttade in i vår första gemensamma bostad – en trea på ”stigarna” – var vi bara två och kunde därför utan allvarligt intrång i bostaden avskilja bokhylleplats och bordsyta till var sin arbetshörna. Facklitteratur och annat blev så en del av hemmiljön. Två år senare flyttade vi till en fyra vi hyrde i andra hand och det blev ännu mer utrymme särskilt för mitt jox. Sommaren 1982 blev vi suterrängvåningsparhusägare och IKEA-hyllan Nisse eller vad den nu heter demonterades och remonterades och fylldes med böcker som minsann inte blivit färre till antalet.

 

1983 på våren föddes vårt första barn – Snuppan kallad*. Inga utrymmesproblem. Hösten året därpå kom lillasystern – Snorvan – och 1988 första lillebrodern – Hattifnatten. Han är pappa till barnbarnen Tyra och Adrian och fyllde 25 förra veckan.

Komna såhär långt i familjebygget hade mitt arbetsrum flyttats in i ett förråd men det fungerade i alla fall då tjejerna delade rum och gossen sov hos mor och far till dess han fick eget rum. Nummer fyra – Heffaklumpen – såg dagens ljus hösten 1991 och spjälsängen stod inne hos mor och far. Än så länge rymdes pappan – alltså jag – med alla mina lärda luntor i förrådet. Jag arbetade då också kontoriserad tid på Stiftskansliet i Luleå och var inte så beroende av att arbetsplats hemma i bostaden.

I den veva när den fjärde vid 6 års ålder skulle börja skolan – läsaren får själv räkna ut hur gamla syskonen då var – tillträdde jag tjänsten som skolpräst och lärare vid Älvsby – dåförtiden Pitedalens – folkhögskola med Svenska kyrkan som huvudman. Jag flyttade då allt den litteratur och annat som fanns i förrådsarbetsrummet till arbetsplatsen därstädes. Fiffigt! Förrådet kunde inredas så att tjejerna fick var sitt rum och det blev pojkarnas tur att sova våningssäng.

 

Åren och tågen har gått. Piteälven har stilla flutit under landsvägsbron och allt har fungerat väl. Ingen av de fyra finns nu permanent kvar i fastigheten. Den yngste är minst utflyttad då han ”bara” har studentlya och ”kommer hem” ungefär var annan helg. Teoretiskt skulle detta kunna innebära att jag nu skulle kunna kånka hem alla mina privata pinaler från skolan och inreda ett speciellt intellektuellt utrymme. Så har jag inte gjort då en sådan åtgärd skulle medföra att vi gick förlustiga den förläggningskapacitet som erfordras särskilt när kvartetten samtidigt kommer på att de besök sina kärleksfulla föräldrar**. Alla mina böcker – och en del annat – har därför fått vara kvar i mitt arbetsrum på skolan.

 

Sju flyttkartonger med böcker + en del annat blev det innan rummet på skolan befriats från mina egna saker och städats av. Bara tjänstedatorn återstår att gå igenom innan den lämnas till den som förhoppningsvis passar på tillfället att vikariera som skolpräst. Jag tror mig om att hinna det innan nästa vecka.

 

Från och med första mars är jag församlingspräst på heltid – halvtid nu under februari. Skall bli intressant. Väldigt varierande. Denna vecka har alla skolor sportlov och därför startar vi i morgon ett 13-12, ett lägerdygn i församlingsgården med alla konfirmanderna sussandes (?) i masslogi. Innan dess är det kollegium och ett sorgehusbesök. Efter konfirmanddygnet ansvarar jag torsdag kväll för Mässan i kyrkan 18.30. På fredag är det en begravning. Nog är det omväxlande minsann.

 

Bytet av arbetsplats och uppdrag under 2013 kommer inte att förändra mitt bloggande nämnvärt. Min Bloggpolicy – se inläggen under den kategorin – kommer att vara densamma, lätt återhållsam. Mer Predikan mm kommer det kanske att bli men det är en öppen historia huruvida jag kommer att publicera dem alla. Nya glädjeämnen som är arbetsrelaterade kommer att tillkomma. Sådant kan jag gärna skriva om. Problem i arbete eller verksamhet – sådant finns på alla arbetsplatser – tänker jag fortsätta att vara återhållsam med. Arbetskamrater eller andra i min omedelbara omgivning skall inte behöva hysa befogad oro över vad jag skriver på min blogg. Den är alltigenom privat och personlig.

 

---

*  Den vakne läsaren fattar av detta att det i hennes fall snart drar ihop sig till 30-årsjubileum.

**  När så sker behöver unghögen 2+2+4+1 sovplats och en eller två får åtnjuta golvlogi i alla fall.