kyrkohistorisk nöjesläsning
Nu har bokförlaget Artos i Skellefteå levererat en mer lätthanterlig och dessutom mer aktuell kyrkohistoria iochmed att man gett ut boken Kyrkans tjugo sekel av Carl Henrik Martling. Från baksidestexten på den knappt 450 sidor tjock boken kan följande återges:De första seklerna av den kristna kyrkans historia präglas av spänning, splittring och spridning. Under hårt motstånd växte kyrkan och spred sig med mirakulös snabbhet runt Medelhavet. Samtidigt växte den interna splittringen genom uppkomsten av en rad gnostiska och andra kätterska samfund. De följande seklerna följer samma linjer. Kejsar Konstantin skapar statskyrkan och därmed en ny spänning mellan kejsarkyrka och påvekyrka, som öppnar dörren till splittringen i östkyrka och västkyrka. Den inre spänningen fortsätter och får sina första utbrott i en rad evangeliska väckelser och exploderar vid medeltidens slut i en dramatisk reformation. De senaste seklerna låter oss följa de gamla huvudlinjerna genom ortodoxi, pietism, upplysningstid och växande sekularisering fram till vår egen tid. Den ekumeniska rörelsen börjar böja samman de urgamla utvecklingslinjerna med en ny enhet som mål. Kyrkans tredje millennium öppnar dörrarna mot en framtid, som kan bli alldeles annorlunda.
I Kyrkans tjugo sekel låter oss Carl Henrik Martling följa denna dramatiska utveckling i en komprimerad och faktarik men samtidigt lättläst översikt över kyrkans två millennier. Den som vill förstå sammanhangen och veta mer om detaljerna har fått en rik källa att ösa ur.
Jag kan bara instämma i de tre sista radernas beskrivning och undrar om boken inte skulle kunna fungera som kurslitteratur vid Svenska kyrkans grundkurs. Gissningsvis är den för omfattade men inget hindrar ju att man i en kurs använder viss litteratur bara till en del.
Kompletterad med Kyrkligt documentarium får läsaren ta del av dokument och urkunder från den kristna kyrkans olika epoker och den vetgirige - som inte måste vara teolog, bara intresserad - ges mycket intressant att bita i.
Den volymen är på drygt 450 sidor och inte aktuell för grundkursens arma elever - men deras lärare kan ha ett exemplar att plocka material ur för att upprätthålla illussionen av att vara gräsligt påläst.
den tredje vägens bloggeri – 4: läst under tiden
Semesterreselitteratur måste man ha. Givetvis hade jag också sådant med mig.
Kyrkans tjugo sekel - ett kyrkohistoriskt kompendium av Carl Henrik Martling (som jag kommer att återkomma till i ett senare inlägg när jag läst boken färdigt) fanns i botten på läsväskan och varvades till att börja med med...
Svitjods undergång och Sveriges födelse av Henrik och Fredrik Lindström. Det var en intressant pocketbok som - om jag fattat allt rätt - beskriver hurusom för knappa 1000 år sedan de hedniska och militanta Svearna kom under de tidigare kristnade och därför något mildare Götarnas kontroll till ett enat rike med en kung. förlorarna blev de som fick ge sitt stamnamn åt fosterlandet i den vevan alltsammans civiliserades genom att anslutas till det katolska Europa och få sitt kyrkliga centrum i svearnas centralort Östra Aros - Uppsala.
Legeringens politiska centrum kom att bli en tyskkontrollerad nyetablering befolkad av uppkomlingar utan vare sig anor eller traditioner - Stockholm.
Mein lieber Reichskanzler - Sveriges kontakter med Hitlers rikskansli av Staffan Thorsell införskaffades på centralen i Göteborg. Förfärligt intressant!! Handlar om hur den svenska regeringen (inte sällan splittrad), industrifamiljer, försvaret och kungahuset fiffelspelade både dubbelt och tredubbelt till förmån för Hitler-Tyskland. Och att alltsammans mörklades efter andra världskriget.
Det som skiljer boken från många andra som behandlat ämnet är att författaren kunnat få ta del av en hel del nytt material. Givetvis gäller inte det anteckningar och handlingar som till exempel det svenska försvaret och kungahuset hemligstämplade och som fortfarande hålls hemliga av dessa mörklerkrafter utan i stället tyskarnas noteringar till samma skeenden, anteckningar och arkiv. Dessa fördes 1945 till Sovjetunionen men har kommit fram i ljuset och blivit tillgängliga efter det mörka systemets upplösning. Alltsammans mycket intressant att läsa - särskilt i dessa FRA-tider.
är jag för smal?
Ställs frågan i rubriken till familjen roterar mina nära och kära med alla ögon, samlar jättemycket luft och laddar på resonemang om motion, kulmage, dubbla ostskivor, sena kvällsmackor osv.
I garderoben berättar det textila innehållet att jag varit smalare.
Spegeln, spegeln på väggen där visar en lokal variant av Karlsson på taket: En vacker lagom tjock man i sina bästa år.
Vågen visar att jag ingalunda likt konung Belshassar är befunnen för lätt.*
Nu syftar jag naturligtvis på något annat med min fråga: Är jag för smal?
Det handlar mer om vad jag läser och vad jag skriver om - särskilt under förra inläggets kategori Exe-geten bräker men också detta inläggs dito Predikaren 12:12 där jag rapporterar böcker jag läser. Nu har jag läst på nytt och denna gång är det aterigen** en bok i historia jag snart kan ställa i hyllan. Sveriges Österland - från forntiden till Gustav Vasa är titeln boken lystrar till och en bra beskrivning finner man på bokklubben Clios hemsida.
Sveriges Österland är oerhört detaljrik, redovisar ortnamnshistoria, medeltida teologisk kvinnolitteratur som var det första som översattes för användning i svenska Finland, torra redogörelser för olika svenka dialekter i Österbotten, Nyland och på Åland osv. En rikig tegelsten på ca 300 sidor tvåspalt och väldigt intressant.
Är jag för smal?
* Se Daniels bok i Gamla testamentet, kapitel 5, slutet.
** För begreppet aterigen se inlägget si nu aterigen - kanske del 1
run-kapplöpning i mer än hundra år
1957 sändes Sputnik 1 upp och rymdkapplöpningen tog fart. Nationell prestige, ny kommunikation, fantasi och nyfikenhet sporrade till vad som kallats rymdkapp-löpningen som nu har kommit av sig och inte varade ens i 50 år. Att den kapp-löpningen gett forsknings- och teknikeffekter är dock höjt över allt tvivel och effekter av rymdprogrammen kan återfinnas i alla möjliga sammanhang.I början av 1500-talet startade Run-kapplöpningen som kom att pågå i ungefär 100 år med alla möjliga sorters bieffekter. Run är en lite liten ö i den ostindiska övärlden och var när den upptäcktes av europeiska sjöfarare världens huvudsakliga producent av muskot. Att muskot och andra kryddor - peppar, kryddnejlika osv - fanns därborta i öster hade europeerna vetat länge. Att kryddorna var kopiöst dyra visste man också. Samt att man var i händerna på arabiska, konstantinopolitanska och venetianska profitörer.
I kapplöpningen efter kryddorna seglar Vasco da Gama Afrika runt.
I samma kapplöpning far Columbus för att nå österut västerut och finner en ny värld.
För att hitta genväg seglar holländaren Barent för att nå söderut norrut, ger ett hav sitt namn.
Spanjoren Magellan drar åt syd och väst och kommer till östern österifrån.
Engelsmannen Hudson siktar sydöst genom att fara nordväst och namnger både bukt och flod.
Och sedan drabbar portugiser, holländare och engelsmän samman i kapplöpning till och kamp om kryddöarna. Holländarna vinner och i vinnarvallan byter de av engelsmännen till sig ön Run mot att ge britterna ön Manhattan i stället så att Nya Amsterdam blev New York.
Om detta - och mycket mer - kan man läsa i den bok jag i mitt läseri och omläseri just omläst.
Klicka på bilden och se framsidan på en intressant bok.
relectura
På ett underhållande sätt ger författaren John Charles Chasteen en kronologisk beskrivning av Latinamerikas historia från den spanska erövringen i slutet av 1400-talet till dagens moderna politiska och ekonomiska turbulens. Det är en berättelse om erövring och kolonisation, rasblandning och klassbildning, revolution, republikers framväxt, den gäckande kampen för ekonomisk tillväxt samt politisk och social jämlikhet.Så kan det saxas från presentationen av bredvidställd bok - klicka - på www.adlibris.com.
Om man med underhållning menar stoj och stim och inget annat, återhållet fnitter eller skallande gapskratt träffar beskrivningen inte alls. Men om man med ordet menar informerande, tankeväckande och åsiktsutmannade stämmer det precis - särskilt i beskrivningen av de sista 25 åren som i mitt fall också kunnat följas genom tidningar, TV, möten med människor samt resa till regionen.
Jag har haft boken en tid, läst den och nu läst den en gång till - därav titeln.
den skoningslöse - en biografi över Karl IX
Jag är med i en bokklubb: http://www.clio.se/
Ni vet - en sådan där historia som ungefär var sjätte vecka skickar en liten tidning i vilken man kan läsa om en massa böcker man kan köpa via klubben. Samt gör speciell reklam för någon bok som man måste avbeställa för att den inte tillsammans med en faktura skall befinnas liggande i brevlådan om ytterligare några veckor.
Oaktat det faktum att detta stundom inneburit otänkta köp av ickeannulerade erbjudanden finns många titlar som väcker intresse och som till syvende och sist hamnar i bokhyllan - lästa. En av de senare av dessa är den bok detta inläggs titel är titel på och som bilden - klicka - föreställer. Småtråkig men intressant - som all historia.
Vill man läsa om boken rekommenderas följande platser på nätet
http://www.bokus.com/b/9789127026872.html?pt=search_result
http://www.clio.se/cgi-bin/db2www/clio_v2/info/main?artnr=9209&view=1
Då jag regelbundet läser skapar jag nu en ny kategori till vilken detta - och en del tidigare inlägg - knyts. Kategorin kallas Predikaren 12:12 och kommer att innehålla just korta kommentarer om olika böcker som inte placeras under den mer ambitiösa kategorin Studier där främst Bibelvetenskaplig eller annan teologisk litteratur förekommer. Mestadels blir det under Predikaren 12:12 ändå frågan om faktaböcker med - gissar jag - tonvikt på historia och samhälle då jag bara mycket sällan läser skönlitteratur.
bakvänd terroristbenämning
Jag har just läst ut en bra bok - bilden - där baksidestexten lyder:Få namn ekar genom historien som Marathon, Salamis och Thermopyle. Västerlandet föddes på dess bloddränkta mark. Hade inte atenare och spartaner räddat Grekland från att bli en liten persisk provins, hade ingen demokrati kunnat slå rot och ingen Platon, Sokrates eller Aristoteles kunnat förmedla sin visdom till eftervärlden.
År 480 f. Kr bestämde sig en supermakt att en gång för alla krossa vad man såg som två små terroriststater. Persien var omåttligt rikt på soldater, guld och ambitioner. Athen och Sparta var fattiga och outvecklade stadsstater i ständig konflikt med varandra. Marathon är den fantastiska historien om hur dess invånare satte sig emot och besegrade Xerxes, konungarnas kung, den mäktigaste mannen i världen.
Tom Holland skildrar hela denna tidsepok i all dess glans: från Babylons tempelpräster till Spartas hemliga polis, från persernas kärlek till hängande trädgårdar till atenarnas förkärlek för prostituerade, från Darius - den värste mördaren och största politiska geniet i Västasiens historia - till Themistokles, mannen som räddade Västerlandet.
Boken är som sagt bra inte minst genom att den vänder perspektivet litegrand. Grekerna beskrivs som perserna såg dem - som terrorister - och deras seger kom mer att bestå i att de inte besegrades än att de faktiskt segrade. Alltså ungefär som när Hissbollah proklamerade sig som segrare efter israelernas senaste attak in i Libanon för något år sedan - man blev inte utslagen, alltså vann man.
150 år senare vann terroristgrekerna - men det är en annan historia.
Jag placerar inlägget under kategorin Studier även om jag inte pluggar historia utan mer läser för nöjes skull.
tidig lördagsmorgon
Med accelererande ålder finner jag en ökad benägenhet att vakna tidigt på mornarna. Ingen må nu tro att jag är en sådandär som vaknar vid fyra för att ligga och grubbla över jobbet eller något annat - alltså ett utpräglat stresstecken. I stället är det som om mat- och sovklockan kryper ner till sådär mellan 6 och ½7, särskilt denna tid av året med tilltagande morgonljus.Lördagar och söndagar brukar dock innebära extrasuss men så icke morgonen denna dag. Mina barns ömma moder purrade mig femåtjuge så att jag skulle hinna få i mig en kaffekopp innan det var dags att skjutsa henne till flyget för resa till hennes mamma. Detta innebar att jag var åter från Luleå ½8 och fick en lång tyst förmiddag för mig själv.
Så vad gjordes?
Givetvis lite nätsurf värt att länka till:
Det lustiga året 2008 - fortsättning III på http://www.ostran.se/bloggar/dagblogg och där en bit nerskrållat. Det inläget är tänkvärt och nås även via länken Sandahl trampar på till höger på denna blogg. http://storasysterivassen.blogspot.com/2008/03/sorglig-lsning.html hittar man i en kommentar till Sandahls inlägg och följer man den webbanvisningen kommar man till ett ställe där samma sak diskuteras - åxå på ett intelligent sätt.
Måla väggarna i mild grön färg är ett annat senare inlägg på Dag Sandahls blogg och är åxå bra. På något sätt beskriver han näst intill två religioner på ett oroväckande sant sätt.
Och idag på morgonen har alias Mr Sommarsko i inlägget Det lustiga året 2008 - fortsättning IV ironiserat över en företeelse jag själv märkt - nämnligen matematiken att X antal enbart män = tvivelaktig genusaspekt men Y antal enbart kvinnor = helt OK i genushänseende.
Läsning av bok om Djingis Khan och mongolriket har jag också ägnat mig åt - klicka på bilden.
Samt slummer i TV-fåtölj.
predikaren 12:12
Den 9:e augusti skrev jag om ett annat läsprojekt.
Eftersom ingen läsare av min blogg har undrat hur det går väljer jag nu att alldeles självmant rapportera om saker från läs-fronten, böcker jag konsumerat, uppsatser jag ögnat igenom och en del annat främst de sista två månaderna.
Boken omskriven i slutet av september läste jag ut igår kväll.
Senare på kvällen återupptog jag läseriet nämnt i början av augusti.
Har då läsande legat nere??
Att döma av boktravar i sovrummet, på ett skrivbord hemma och ett på jobbet samt på toaletten (i bostaden) har läsaktivitet inte saknats - snarare tvärtom. Det är nämligen så att jag på ett fullständigt planlöst sätt utan struktur låter mig själv ha hur många halvlästa böcker som helst på gång och utan någon enda tveksamhet kan låta böcker ligga för att lässuget ge mig i kast med något annat som verkar intressant. I många fall återvänder jag till det halvlästa sedan något annat rentav blivit helläst men alltsammans leder till att för en del böcker är tiden mellan förord och slutpunkt ganska lång. Givetvis skall det erkännas att i många fall når jag inte heller slutpunkten.
Ingemar Öbergs bok Bibelsyn och Bibeltolkning hos Martin Luther avslutades alltså igår. Den var bra fast något mångordigt upprepande vilket jag skrev redan i september. Bra dock att genom den påminna sig om vad som är centrum i all teologi, allt kyrkligt och allt mänskligt: Befrielsen från Gud, genom Jesus, som en gåva, att omfatta.
Raymond E Browns kommentar till Johannesevangeliet är en lång-
körare. Igår lämnade kommentarerna till kapitel 9 i Johannes evangelium
många intressanta tankar om hur det avsnittet faktiskt handlar om, och främst
av fornkyrkan uppfattades handla om, det kristna dopet.
Volym 1 av Östersjöländernas historia av David Kirby läste jag ett varv till som hastigast just hemkommen från Prag. Prag och Böhmen är väl inte riktigt att hänföra till Östersjöområdet men associationen kan ändå göras då di svenske under trettioåriga kriget promenerade omkring i området och befriade befolkningen från vad man ansåg vara onödiga tillhörigheter som boskap, bostäder, spannmål, konstskatter, annat värdefullt samt liv och lem.Bokverket är intressant eftersom det är skrivet av en engelsman som utifrån betraktar det område och den historia vi svenska alltid i skolor och annat fått betraktat för oss inifrån och därigenom - givetvis - fått en ganska skev och ofullständig bild av. Volym 1 behandlar epoken 1492-1772, vol 2 fortsätter fram till 1993.
Centraleuropas historia av Kristian Gerner - också läst i efterPraginspiration - ligger för närvarande på toaletten. Den är inte av så berättande art utan mer analyserande på så sätt att den ganska mycket tar upp historikerns situation och kultur som en faktor som radikalt påverkar historikerns bild av den historia han/hon betraktar. Inte helt lättsmält men oerhört tänkvärt, inte minst kapitlet då man beskriver hur historiker beskrivit - eller snarare inte beskrivit - judarnas historia i centrala europa. Baksidestexten lyder:
Individerna i Centraleuropa (också vi i nordeuropa - min anm) är fostrade av en mytologisk-nationalistisk historieskrivning. De olika berättelserna är präglade av vän- och fiendebilder, historiska spekulationer och nostalgi, vilket utnyttjas i politiken, men också återkommer i konst, litteratur, teater och film.
Centarleuropas historia ger ett översiktligt perspektiv på Europas mitt, från kristnandet för tusen år sedan till dagens EU-anpassning. Med tonvikt på det gemensamma analyserar författaren politik, ekonomi och ideologi för detta område som sträcker sig från Schlesien till Transylvanien, från Ljubliana till Vilnius.
Rekommenderas!!!
Uppsatser - alltså det som kamrater under och efter magisterstudierna petat ihop - har också legat skräpande överallt. De uppvisar ingen enhetlig bild annat än att de i all sin spretihet vad gäller ämnen väcker nyfikenhet på både det ena och det andra. Mer detaljerat kommer kanske senare...
ninannananina...
Rubriken kan lämpligen gnolas av de läsare som har åldern inne att minnas TVprogrammet Boktipset som slutade sändas 1989. Ni som inte vet vad det handlar om remitteras till http://sv.wikipedia.org/wiki/Boktipset för förstärkt allmänbildning.
Mitt boktips är den bok bilden avbildar - klicka. Boken har nu så länge varit smyglånad ur Älvsby församlings referensbibliotek att den börjar vara i gränstrakterna till stulen men kommer dock snart att återställas till förmån för ett för egna pengar inköpt exemplar. Och boken är så bra!! Och Luther är så bra!!
Missförstå mig nu rätt!
Mitt förhållande till Luther är inte - trots att jag är präst i en luthersk kyrka - den tanklöse repeterarens relation. Ett sådant Lutherförhållande är ju näst intill utdött liksom många gånger Luther-igheten i kyrkan över huvud taget. Dock finner jag i Ingemar Öbergs redovisning så mycket tillämpbar klarsyn hos reformatorn att jag rentav blir förvånad. Boken om Bibelsyn och Bibeltolkning hos doktor Martin är väldigt intressant som kuliss till dagens debatter och strömningar i kyrkan både nationellt, regionalt och lokalt.
Läsandet skapar frågor som:
- Vilken plats har förnuftet egentligen i relation till Bibeln? Är det ett analysredskap eller ett urvalskriterium?
- Vilken är erfarenhetens och den egna andlighetens plats? Formas sådant av och bedöms genom Guds ord eller formar och bedömmer de vilka ord som kanske skulle kunna bevaras undan historiens skräpkammare eller ha praktisk tillämpning idag?
- Och vilken blir kyrkostrukturens roll - alltså koncilier, kyrkomöten och opinioner, höjdares tyckanden och andras debatter, påvar, bloggare och kulturpersonligheter - i relation till det Gud talat genom profeter, sin Son, apostlar och evangelister och som sedan bildat vår Bibel?
Jag tycker sådat är intressant - som boken Bibelsyn och Bibeltolkning hos Martin Luther, trots att den ibland upprepar sig samt ganska ofta brister ut i citat på tyska språket vilket jag aldrig studerat.
Och så till något helt annat: Kanske kräkelfäktning till sist.
Till att börja med hänvisning till ett par tidigare blogg-inlägg:
pedagogiskt problem - och inveckling av den 21:a mars
äntlingen kanske kräkelfäktning av den 17:e april i år.
Läs dessa (på nytt) och kolla sedan nedanstående länkar. Förstå den glädje jag upplever övar att biskoparnas strävan efter framträda enfaldigt - observera att det är ett räkneord - äntligen kanske har övervunnits! Kanske kan därmed också kyrkans tankeslaveri under den mest pratsjuke mitrabäraren komma att upphöra.
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_17140743.asp - ett frikörarinlägg.
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_17167141.asp - kanske ett trendbrott.
