bloggpaus i helgen
Jag är inte världens flitigaste bloggare om ditt och datt och allt mellan himmel och jord. Jag brukar bara få till ett par inlägg i veckan - ett LOSTorienterat runt onsdagar och ytterligare ett någon gång under helgen.
I helgen blir det inget - eller så är det dethär inlägget.
Jag åker strax till fjälls med årets upplaga av konfirmanderna i Älvsby församling samt ett knippe andra ungdomar. Utan internetförbindelse blir det inget inlägg i morgon eller på söndag.
länktips
Två intressanta länkar från Svenska Dagbladet på nätet:http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_14895407.asp
Riktigt bra, diskuterande, argumenterande och saklig.
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_14903544.asp
Virrig! Agitativ mer än argumentativ.
Särskilt otäckt är pricipen författarna anför:
Det är oroande att ärkebiskopen menar att kyrkan kan ha en annan syn på vad ett äktenskap är än det omgivande samhället.
Och jag frågar: På vad sätt är det oroande om en kristen kyrka i olika frågor har en annan syn på saker och ting än den sekulariserad staten?
En tid var det så att kyrkans och statens värderingssystem med hot om straff gjordes till ett. I den andan stiftades 1686 års kyrkolag, utfärdades konventikelplakat och sattes folk på fästning. Liberalisering och sekulariseringen frigjorde staten och statens funktioner från kyrkans ideologiska kontroll och detta fick sitt uttryck i religionsfrihet 1951 och separation mellan stat och kyrka ungefär femtio år senare - allt i tanken att staten och kyrkan inte i ett modernt samhälle måste ha samsyn i alla frågor.
Artikelförfattarna resonerar som om enhetssamhället består, som om staten - hos oss tack och lov demokratisk - är en stat av Guds nåde och kyrkan fortfarande är skyldig att lyda kejsaren.
9 minuter
Nu är det nio minuter kvar till LOST.Familjen i övrigt har bänkat sig framför den maffigare av TV-apparaterna.
De ska flå-stirra på någon helt oväsentlig VW-kval-match i fotboll.
Jag får värma upp en av de gamla ång-TV-apparaterna i undervåningen.
Där får jag på grynig bild följa min favvo-serie.
Så bloggläsaren förstår vilka uppoffringar som hör till äkten- och faderskapet!
Nu är det 3,5 minuter kvar.
så... - om ett litets ords betydelse
Detta har varit en fantastisk dag!!
Solen sken från en klarblå himmel!!
Plusgraderna slog som tö i backen likt ett ihållande takdropp.
Slalomåkning hela dagen!!
Familjens två försörjare samt de hemmavarande gossarna for till Kåbbdalis i arla morgonväkten. Väkten var extra arla eftersom vi den gågna natten gått över till sommartid.
På mina nyinköpt skidor åkte jag slalom. Graciös åkningen så det inte är sant!
Familjens åsikt nås dock med en strykning av det lilla ordet så: Graciös åkning, det är inte sant!!
Tänk vad ett litet litet så kan innebära i betydelse.
Tänk bara på Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son... (Joh 3:16).
Betyder ordet så i det sammanhanget så högt, så mycket, så till den milda grad?
Eller betyder det på så sätt, på det viset, sålunda (om man vill låta lite gammaldags)?
Egentligen blir det väldigt viktigt vad så betyder - omdömen om min slalomåkning oräknat.
Om det är det första - alltså ett kvantitativt mått på Guds kärlek - blir det rimligt att åtminstone smålita på att Gud skall visa sig hygglig i alla möjliga situationer. Någon skarp åsikt som skulle sättas i motsats till kärleken blir mindre aktuell och Gud blir ett ganska bra hygglo.
Om det är det andra - alltså en kvalitativ eller lokativ (placerande) beskrivning av Guds kärlek - blir slutsatsen att Guds kärlek till befrielse och evigt liv inte står att finna utanför Sonen - Jesus - och det han gjort. Och utanför Jesus, utan Jesus, möter människan Guds bistra sida. Och Gud blir inget hygglo - i alla fall inte till evigt liv utanför Jesus.
Tänk vad det lilla ordet så kan betyda.
Idag var Gud ett hygglo som lät solen gassa över alla, lät värmen få alla att svettas och lät backarna få alla att bli möra i benen. Så kan dagen beskrivas - så det så!
Och: I Johannes 3:16 har så den andra av de föreslagna betydelserna - så det så!
pedagogiskt problem - och inveckling
En könsneutral äktenskapslag kan bli ett bakslag för homosexuella som vill vigas i kyrkan.
Ett äktenskap som gäller för såväl heterosexuella som homosexuella är inte något Svenska kyrkan kan ställa sig bakom i dagsläget.
Det har inte diskuterats färdigt vare sig i kyrkomöte eller biskopsmöte, säger ärkebiskop Anders Wejryd.
Svenska kyrkans linje har under utredningens gång varit att behålla ordet äktenskap som benämning för den heterosexuella relationen och partnerskap för homosexuella.
Ovanstående text är saxad ur artikel i Kyrkans tidning - länk nedan:
Detta kan arta sig till att bli en intressant och lätt invecklad debatt.
För mig verkar det som det är biskoparna som kraftigast vill reservera ordet äktenskap för kvinna-man-relation.
Kanske är de till och med är beredda att "äventyra" den vanliga vigselrätten på kuppen.
Vad kommer riksdagens trendspegel Kyrkomötet kommer att säga?
Blir det en drag- och maktkamp mellan biskopar (ämbetet) och kyrkomötet (det demokratiska)?
Hur blir det då med det som är ett av Svenska kyrkans tydliga drag - att den är episkopal, alltså har en ämbetsstruktur av ett speciellt slag?
Och kommer biskoparna att hålla för trycket?
Och hur kommer man att kunna motivera terminologi-skillnaden mellan äktenskap och partnerskap om kyrkan kan tänka sig att så att säga administrera bägge? Vad betyder då terminologin i praktiken?
Kommer vigselrätten att vara något präster i framtiden söker om och får individuellt och inte som medlemmar i en kår?
Kommer arbetsgivare att kräva att man för till exempel en kyrkoherdebefattning skall ha vigselrätt och partnerskapslust?
Det artar sig till att bli en intressant och lätt invecklad debatt.
Det är nu 362 minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST.
Länken till hela artikeln är:
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200703/21/20070321125122_Headline552/20070321125122_Headline552.dbp.asp
Läs åxå:
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200703/21/20070321124924_Headline008/20070321124924_Headline008.dbp.asp
paradoxer...
Under en tid tillbaka har jag kommit att fundera över några märkligheter i tillvaron. Det rör sig dels om den aktivitet passiva utvecklar och dels om enhetssträvande splittrigheter. Mycket av tankarna kring detta kommer ur ting inom den kyrkligt-kristliga delen av tillvaron men en del av det finns ochså i andra sammanhang.Innan jag försöker djupdyka i detta vill jag dock tala om att det nu är 1492 minuter kvar till veckans avsnitt av LOST - och klockan tickar...
Enhetssträvande splittrigheter - vad är det?
I vår Herres hage händer många positiva saker, finns många goda krafter och flera entusiastiska och framåtsträvande personer. Det som händer och åstadkoms sker ofta i en anda av spontant samarbete tvärs över traditionella församlings- och samfundsstrukturer. Kanske måste det vara så att engagemenget ofta tar sig uttryck i så kallade nätverk, vanligtvis kopplade till ett antal ledande och duktiga personligheter, eftersom vedertagna former och sammanhang väldigt ofta är tröga vad gäller vägval och prioriteringar.
Men måste det vara så jämt??
Baksidan blir ju att de sammanhang på en ort - organisationer, styrelser, personer - som vanligen har och tar ett utvecklingsansvar och ett ekumeniskt ansvar både akterseglas och förbigås. Och det som verkar nytt - nätverket, den entusiastiska gruppen - tenderar att bli ytterligare ett kyrkligt-kristligt sammanhang, i vart fall en speciell gudstjänstgemenskap för människor av viss ålder, viss andlig stil eller nåt annat.
Och blir då inte lätt det enhetssträvande sammanhanget de facto en splittrighet??
Sånthär funderar jag över utifrån - och det skall sägas kursivt, fett och undestruket - två positiva företeelser i den kyrkligt-kristliga världen i Älvsbyn.
Äkta vara - regelbundna gudstjänster av lovsångs- och förkunnelsekaraktär för och med ungdomar, sprungna ur nyårslägren Livskraft Polar som jag tidigare runt två nyårshelger beskrivit på denna blogg.
OAS-rörelsens planerade sommarkonferens i Älvsbyn 11-15 juli kommande sommar.
Den aktivitet passiva utvecklar - hur ser den ut?
Här är det nästan ännu bedrägligare eftersom personer som inför vilka skeenden som helst förhåller sig avvaktande ofta tror att de inte gör något alls, att de inte bromsar. Och korrekt sett bromsar de ju inte.
Men: den avvaktande passiviteten fungerar i realiteten som en energidränerande aktivitet. Och denna de passivas oavsiktliga aktivitet är en kraft som man ofta glömmer bort när man försöker förstå en utveckling eller förändring.
Samfundsledningarna har nog en släng av detta. Och det finns också i andra sammanhang.
Har jag talat i gåtor? Svar: Jo något.
Har jag uttalat kritik? Svar: I viss mån.
Har jag talat med personer det kan beröra? Svar: Ja! De i nyckelläge.
löste LOST - och annat
LOST-avsnittet besiktigades sent torsdag kväll. Ett kymigt avsnitt...Annars har veckan varit fulla häcken.
Måndag förmiddag mötte jag gruppen liturgik-studerande vid kyrkomusiker-utbildningen i Piteå. Eftermiddagen gick i Power-Presentationens tecken. Åxå en del av kvällen då jag tycker det är kul att försöka lösa problem.
Tisdag togs - främst av en del andra- beslutet att börja göra reklam för en ny studieväg vid folkhögskolan till hösten. Söker man upp länken arbetet och klickar sig fram till presentation av Bibelskola Polar får man en inblick i vad det handlar om. Tisdag kväll ledde jag en gudstjänst med en kort kurs på skolan.
Onsdagen gick i produktutvecklingens och förberedelsens tecken för att krönas med den Luleåresa som innebar missandet av LOST. Hemma 2300.
Torsdag unnade jag mig 45 minuters sovmorgon, skrev kursplaner samt förberedde och genomförde ett konfirmandpass och - senare på kvällen - undervisning bland hjälpledare i Älvsby församling.
Så idag - fredag - blev det ½dag med lektion och samtal.
Power-Piont-Presentationer, produktutveckling...?
Det handlar om skolans situation och framtid - som helhet.
Mycket stimulerande - skriver om det vid ett senare tillfälle då konturerna blivit tydligare.
loste LOST
Meddelar genom detta forum ett tragiskt faktum: Jag missade gårkvällens avsnitt av LOST.
Detta skedde på grund av att jag befann mig i Luleå och höll ett föredrag och förde samtal kring Jesu lidande och död - i ljuset av uppståndelsen tillsammans med ett par alpha- och beta-grupper.
Yngste sonen såg till att avsnittet spelades in - så ikväll...
nu fick du nåt att skriva om på bloggen...
Som rubriken lyder löd arbetskamratens ord under eftermiddagskafferasten på jobbet. Jag vet inte varför han rekommenderade mig att i skrift nedteckna det som då just inträffat men jag har en tärande misstanke att han kanske tycker att bloggande är en meningslös sysselsättning och att det aldrig finns något att läsa på bloggar. Skulle så vara fallet är det lite märkligt alldenstund han själv - flygarn hädanefter kallad - själv har en blogg - http://leffe.blogg.se - som jag nyss var in på som snabbast. Var den läsvärd??? Ska man svara på den frågan gäller det att tänka på vad man skriver så man inte skriver vad man tänker.
Nåväl.
Vad var det för episod han tyckte skulle noteras?
I all enkelhet kan situationen beskrivas så att 8 ungdomar mellan 40 och 55 år satt och drack kaffe samt slog ihjäl rasten med att bland annat dryfta hur man lämpligen skalar övermogna bananer. Den uppmärksamme läsaren anar här embryot till en häftig debatt - särskilt som chefen drog in sin gamla mamma och apor som argument.
Jag äter bananer genom att slicka i mig dem! sade den av oss som är mest Vasaloppsresultats-listemeriterad. Det går bäst om de är mjuka! fortsatte han.
Tack och lov!
Jag satt bredvid den kvinnliga arbetskamrat som av detta konstaterande skrattsprayade bordet och dem som satt mitt emot med det kaffe hon just fyllt munnen med.
Nu fick du nåt att skriva om på bloggen tyckte flygarn. Om det var det mest betydelsefulla som hände denna dag vet jag inte. Men tjänstvillig som jag är har jag nu effektuerat hans önskemål.
tanke till en länk
Han refererar resultatet av en enklare undersökning i stiftet. Tendensen visade att färre präster än pastorat var involverade i konfirmandundervisningen.
Räknade man dessutom in barn- och ungdomsarbetet så var bara runt tio procent av prästerna engagerade.
- Det är en fara när prästerna inte tycker att det här är kul. Så frågan är: varför lockar det inte? Det har ju med den fundamentala uppgiften att göra, att följa upp dopet?
Citatet är från en av förra inläggets länkar - den som fungerade först på kvällen.
Biskop Nordin ställer bra frågor. Avgörande frågor.
Men vad är svaren?
Man kan säkert hitta en bukett med svar. Först några snälla:
Konfirmand- och ungdomsarbete innebär kvälls- och lägerverksamhet, obekvämt för familjen och ganska dåligt ersättning. Detta är en reell faktor som påverkar prästers lust till de verksamheterna. Det är till och med så att detta drabbar de kvinnliga kollegorna hårdare än de manliga eftersom - och här skiljer sig inte prästfamiljer radikalt från andra - kvinnor har/tar större ansvar i det egna hemmet.
Det är det kyrkliga nedslaget av folkrörelsernas generella kris - så det måste nog vara så...
Men så till något mer allvarligt/elakt/giftigt:
Präster verkar inte ha fattat sitt uppdrag!!!
Biskopen säger ju detta i citatet: Det har ju med den fundamentala uppgiften att göra,
Är prästerna är inte intresserade av den fundamentala uppgiften? Vill man inte arbeta för att människor skall komma till tro och växa i tro? Vill man det måste man ju jobba också när det är/känns motigt!
De ungdomsledare jag utsattes för som tonåring umgicks med oss tonåringar till kl 22 på torsdagskvällarna och inemot 23 på fredagar. De reste med oss (eller i vart fall skjutsade oss) på läger och stärre sammandragningar. De arbetade efter hockeylegenden Rolle Stoltz devis: Det måste göra ont att spela hockey.
Vid ett sammanträde med en större grupp på stiftsnivå för ca 15 år sedan ställdes ungefär Nordins frågor men på följande sätt: Vad var det som gjorde att vår ungdomstids präster var så engagerade i jämförelse med nu? Tystnaden i rummet var påtaglig. En teaterviskning hördes: De hade funnit Jesus!
Lite småskratt hördes i rummet. Vid fikapausen sade en till mig: Jag är pinsamt rädd du har rätt.
Präster vill inte ha konfirmander sägs det. Jag har också hört sådant.
Vaddå vill?? Att jobba är inte främst att göra det man vill. Det är att göra vad man ska!!
preliminärt - lite länkar
Kan ge kommentarer senare.
Om en god sak i lokalförsamlingen:
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=58533&cat=1&pageIndex=0&arkiv=False
Idag, på Internationella kvinnodagen, aviseras viktigt arbete:
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200703/07/20070307132837_Headline568/20070307132837_Headline568.dbp.asp
Om nya situationer som skapar nytt arbete och ny teologi - med fokus på centrum:
http://www.kyrkanstidning.com/opinion/debatt/2007/debatt10/debatt10_02.asp
Länken till Nya rikktilinjer skall locka fler konfirmander i Kyrkans tidning funkar inte!!
Fast nu - i kväll just när Linköping i sudden besegrade Luleå - funkar den. Läs:
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200703/07/20070307133909_Headline072/20070307133909_Headline072.dbp.asp
onsdag i lovet
Sportlov är det.
Ganska skönt faktiskt.
Och programmet blir varierat.
Måndag kväll stod jag i valet mellan två kval:
Skulle jag kl 1830 gå på den socialdemokratiska kyrkofullmäktigegruppen och säga min mening?
Skulle jag kl 1900 gå på planeringsmöte inför OAS-konferensen till sommaren och säga min mening?
Jag gick på OAS...
Konferensen blir i sommar och de lokala förberedelserna pågår.
Programmet kan man hitta på http://www.alvsbyoas.blogspot.com/.
Vad sa jag för mening??
Det säger jag inte här - i vart fall inte än. Och detta med hänvisning till förra inlägget.
Det var harmeligt att missa S-gruppsmötet.
Förra gången gick vi genom verksamhetsrapporter etc för församlingen vad gäller 2006. Där såg vi bland annat att gudstjänststatistiken är något vikande och samtal fördes kring orsaker och väg-förändrings-vägar. Det vill jag inte berätta allt om - med hänvisning till förra inlägget.
Jag utlovade i alla fall att till nästa gång - alltså i förrgår - förbereda en presentation av vad som utmärker församlingar som inte minskar utan i stället ökar antalet regelbundna gudstjänstfirare. Då jag måndag kväll gick på det andra mötet kunde jag ju inte vara på det första och alltså får jag presentera det hela nästa gång. Det jag då kommer att säga är bland annat att faktorer för växande församlingsgemenskaper är att
- en del växande församlingar är så kallat högkyrkliga men andra är det inte.
- det finns inga regionala tydliga tendenser mellan nord-syd, tätort-glesbygd etc.
- man betonar Jesus Kristus som uppstånden från de döda och att han är Guds Son - annorlunda sagt Gud som människa.
- man låter Jesu död stå i centrum genom att varje sön- och helgdag fira nattvard - så förkunnar man "Herrens död tills dess han kommer åter".
- man accentuerar Bibeln som Guds ord genom att se till att det finns regelbundna Bibelstudier.
- man ställer den dagliga bönen i centrum - ofta genom att grupper i församlingen ber Tidegärden.
- man bygger sociala nätverk människor emellan.
- politikerna spelar ingen aktiv roll för det som sker, varken som gas- eller bromsfaktorer..
Igår var vi till exempel på slalomtur till Galtis utanför Arjeplog. Detta gör att idag lyder benen bara motvilligt huvudets order. Nu är det drygt en halvtimme kvar till LOST.
bloggeri...
Detta med att blogga är intressant!
Jag bloggar lite då och då.
Utrikesministern är mera på...
Och det har skapat debatt!!
Bertil Torekull, debattperson och anförvant till av mig uppskattade personer, har ifrågasatt utrikesministerns bloggande. Torekulls artikel finns på första länken nedan.
Söndagsmorgonen pratades det i radio kring detta och vad som då sades kan man lyssna på om man klickar på den andra länken och drar fram reglaget till ungefär 16 minuter och 40 sekunder i programmet. Det handlar om bloggars roll och bloggeriets funktion.
Det är inte en massa människor som besöker min blogg. Dessutom skriver jag inte flera gånger varje dag. Men jag funderar då och då över funktionen - alltså vad som är lämpligt att skriva.
Att skriva om vädret är ganska OK. Om slalomåkning också. Att det sedan är ointressant är en annan sak.
Att kåsera över regeringen, ett TV-program eller kyrkliga höjdare typ ärkebiskop går också an.
Men hur skriver jag lämpligen åsikter jag har i debatter eller skeenden där jag själv ingår?
Kan jag driva sådana frågor på bloggen där jag står oemotsagd?
Vad gör jag med besvikelse eller åsikter kring vad personer i ens närhet uttrycker eller gör?
Kan jag skriva om utvecklingsidéer på jobbet - med risken att andra utbildare snor idéerna?
Detta gör givetvis inte att jag ligger vaken på nätterna men den självcensur jag ålägger mig kan innebära att min blogg blir mer beige än vad ett samtal med mig i olika frågor skulle kunna vara. För det finns ju så mycket jag har åsikter kring...
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=622711.
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=484424&BroadcastDate=&IsBlock=1
sportlov & pluggeri
Kommande vecka är det elevernas sportlov också på Älvsby folkhögskola. Detta betyder att jag kommer att åtnjuta en, i mina ögon, välförtjänt ledigher. Förhoppningsvis blir vädret bra så att skidåkning etc blir möjligt. Önskvärt vore dock att ett par dagar blir smäll-kalla eller snöstormiga så att jag med rent samvete kan kura inne i stugan med en eller annan god bok.Vad gäller läsning håller jag nu på med tre böcker. Varför jag har flera på gång vet jag inte men det har alltid varit så. En av böckerna är nyinköpt och handlar om Kinesiska muren - både det fysiska befästningssystem som löper längs norra kanten av Mittens rike och den mentala mur som Kina genom århundraden haft gentemot omvärlden. Det är en mycket intressant bok*.
En annan bok är också nyinköpt men för trettio år sedan. Det rör sig om en bibelvetenskaplig kommentar som var kurslitteratur under min grundutbildning i Uppsala. Orsaken till att jag läser om den är lätt komplicerad - några skulle nog beskriva det som en rejäl komplikation knuten till den åkomma som var rubriken för ett inlägg den 14 januari då jag skrev att jag nog blivit en pluggo-holic. Jag misstänker också att omläsningen av gammal kurslitteratur är komlikationer knutna till den åkomman.
Författaren till boken - R E Brown - var redan för trettio år sedan en bibelvetenskaplig gigant. Boken - en kommentar till Johannesevangeliet i två tjocka band** - var redan då ett tungt och trendskapande verk. Samtidigt är det trettio år sedan (förtio egentligen eftersom boken kom ut 1966) och jag undrar hur forskningen utvecklat sig sedan dess. För att besvara denna undran måste jag ju läsa om klassikern - eller hur?? I alla fall först.
Det finns idag på svenska universitets- och högskolebibliotek 693 titlar när det gäller vetenskaplig litteratur kring Johannesevangeliet. Sorteras dessa med den äldsta först kommer min grundutbildningsklassiker som nummer 170 vilket innebär att mer än 500 titlar är "efter-Brown". Ungefär 140 titlar är 10 år och yngre. Plock i den lådan gav den tredje boken jag nu läser - alltså en nyare bok om Johannesevangeliet, nummer 674 närmare bestämt, utgiven 2005 och fjärrlånad via kommunbiblioteket***.
Uppmärksamma läsare av denna blogg märker nu att jag flyttat mitt bibelvetenskapliga fokus från de tre samsynta evangelierna Markus, Matteus och Lukas till särlingen Johannes. Jag vill dock poäntera att nu sker inte läsandet inbäddat i något poängivande arrangemang i Uppsala utan enbart som fritids- och hobbystudier.
Mår man dåligt när man gör sånthär? Kanske lite. Att böcker och att lära sig mer skulle vara viktigast är inte sant - men det är intressant.
* Julia Lovell: Den stora muren - Kinas historia under 3000 år ISBN 91-1-301594-X
** Raymond E. Brown: The Gospel according to John i-xii och xiii-xxi ISBN 0-385-01517-8 och 0-385-03761-9
*** Francis J. Moloney: The Gospel of John : text and context ISBN 0-391-04246-7
lördagsinlägg 3 mars
I en kommentar till senaste skrivningen å denna blogg efterlyser någon en lördagskommentar. Jag slutsatsdrar att det är en "ständigt återkommande" som noterat att det ofta är på lördagar, särskilt lördagarnas förmiddagar, som jag brukar skriva några rader - något som inte varit möjligt idag.
Förmiddagen kunde inte ägnas ens delvis åt bloggande eftersom den var arbetstid, trots den veckodag det är. Vid 8-tiden lämnade jag hemmet, for till skolan för att fixa en del utskrifter mm. Sedan styrdes, via kyrkogården och besök på pappa och mammas grav, kosan till Piteå för att hålla i en hellördag inom ramen för en Bibelskola som skolan arrangerar på uppdrag av Pite stads församling och Pite EFS. Heldagens undervisning följdes av hemfärd och ankomst till bostaden vid 17-tiden. Därefter vidtog middag i vänners lag och nu när allt är ätet och en massa snackat kan det bloggas något.
Igår var vi på hockey i Luleå, madammen och jag. Gossarna + ena gossens flickvän var också där men de huserade på ståplats. Vi stadgade satt i ett lugnare parti av Coop Arena - även om det inte var lungt någonstans.
Lule tog ledningen 1-0 i numerärt underläge.
Lule spädde på: 2-0. Och 3-0. Sedan var första perioden slut.
Brynäs spottade upp sig i period 2, utjämnade spelet men fick ändå en balja i baken: 0-4.
4-1 kom i period 3. Och 4-2. Och 4-3!! Då blev det nervöst...
Straff till Brynäs med fyra minuter kvar - publiken i uppror.
Luleå-målisen räddade - publiken i extas.
Numerärt underläge för Luleå matchens sista två minuter - gastkramande.
Seger till sist med 4-3 och slutspel.
Och hela folket sade: Pust!!
Idag var som sagt Bibelskola. Dessutom är det det datum som min far skull använt till att fylla 83 år om han levat. Ljus och marchall tända på graven således.
Det är fel hota och att blanda religion och partipolitik, skriver företrädare för Svenska kyrkan.
Detta kan man läsa på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=624031 - ett inlägg i den debatt om abort som brutit ut med anledning av att företrädare för Pingströrelsen och Katolska kyrkan skrivit en artikel.
Jag kan själv i och för sig hålla med när det gäller Det är fel hota och att blanda religion och partipolitik men det klingar lite lustigt när det uttalandet kommer från en kyrka (den Svenska) vars högsta beslutande instans präglas av Socialdemokraterna, Centern och Moderata Samlingspartiet. I förrförra inlägget noterade jag att allergin mot att religionen lägger sig i politiken är en allergi som särskilt framträder hos politiker som lägger sig i religionen.
Vad gäller Svenska kyrkans ståndpunkt - hitintills - kan man läsa på länken nedan.
Så var då lördagsinlägget skrivet....
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200703/02/20070302112359_Headline832/20070302112359_Headline832.dbp.asp
