stigstrombergsson

Under en tid tillbaka har jag kommit att fundera över några märkligheter i tillvaron. Det rör sig dels om den aktivitet passiva utvecklar och dels om enhetssträvande splittrigheter. Mycket av tankarna kring detta kommer ur ting inom den kyrkligt-kristliga delen av tillvaron men en del av det finns ochså i andra sammanhang.
Innan jag försöker djupdyka i detta vill jag dock tala om att det nu är 1492 minuter kvar till veckans avsnitt av LOST - och klockan tickar...

Enhetssträvande splittrigheter - vad är det?

I vår Herres hage händer många positiva saker, finns många goda krafter och flera entusiastiska och framåtsträvande personer. Det som händer och åstadkoms sker ofta i en anda av spontant samarbete tvärs över traditionella församlings- och samfundsstrukturer. Kanske måste det vara så att engagemenget ofta tar sig uttryck i så kallade nätverk, vanligtvis kopplade till ett antal ledande och duktiga personligheter, eftersom vedertagna former och sammanhang väldigt ofta är tröga vad gäller vägval och prioriteringar.

Men måste det vara så jämt??
Baksidan blir ju att de sammanhang på en ort - organisationer, styrelser, personer - som vanligen har och tar ett utvecklingsansvar och ett ekumeniskt ansvar både akterseglas och förbigås. Och det som verkar nytt - nätverket, den entusiastiska gruppen - tenderar att bli ytterligare ett kyrkligt-kristligt sammanhang, i vart fall en speciell gudstjänstgemenskap för människor av viss ålder, viss andlig stil eller nåt annat.
Och blir då inte lätt det enhetssträvande sammanhanget de facto en splittrighet??

Sånthär funderar jag över utifrån - och det skall sägas kursivt, fett och undestruket - två positiva företeelser i den kyrkligt-kristliga världen i Älvsbyn.
Äkta vara - regelbundna gudstjänster av lovsångs- och förkunnelsekaraktär för och med ungdomar, sprungna ur nyårslägren Livskraft Polar som jag tidigare runt två nyårshelger beskrivit på denna blogg.
OAS-rörelsens planerade sommarkonferens i Älvsbyn 11-15 juli kommande sommar.

Den aktivitet passiva utvecklar - hur ser den ut?

Här är det nästan ännu bedrägligare eftersom personer som inför vilka skeenden som helst förhåller sig avvaktande ofta tror att de inte gör något alls, att de inte bromsar. Och korrekt sett bromsar de ju inte.
Men: den avvaktande passiviteten fungerar i realiteten som en energidränerande aktivitet. Och denna de passivas oavsiktliga aktivitet är en kraft som man ofta glömmer bort när man försöker förstå en utveckling eller förändring.

Samfundsledningarna har nog en släng av detta. Och det finns också i andra sammanhang.

Har jag talat i gåtor? Svar: Jo något.
Har jag uttalat kritik? Svar: I viss mån.
Har jag talat med personer det kan beröra? Svar: Ja! De i nyckelläge.