jag fattar inte...
Arbetarpartiet Moderaterna - de betecknade sig ju som arbetarparti i senaste valrörelsen - har enligt tidningen Dagen idag utspelat ett kort. De säger sig vilja sänka fosterlandets ambition vad gäller bistånd från 1% till 0,7% av summan av varor och tjänster härstädes producerade. Motivet för denna sänkning är att man inte vill diskutera storlek och nivåer av biståndet utan i stället inriktningen av detsamma. Är det någon mer än jag som får hjärnsläpp? Och undrar:
Om man inte vill diskutera nivåer varför diskuterar man nivån?
Och om man vill diskutera inriktningen så varför diskuterar man inte den då?
Nej! Bakom detta ligger naturligtvis den vanliga högerspökegnidigheten vad gäller allt som eventuellt kan lukta omfördelning av resurser och välfärd. Bakom detta ligger den vanliga nedlåtenheten mot människor som kämpar med näbbar och klor för att få tillvaron att gå ihop. Snålhet, snävsynthet och svedalisk nationaltöntighet är vad det är frågan om - inget annat.
Fy Führer Friedrich! Fy!
könsneutral frivillig vigselplikt
I dagarna läser man både i tidningen Dagen och Svenska Dagbladets opinionsida Brännpunkt en massa artiklar* kring könsneutral äkten-skapslagstiftning, obligatoriskt civiläktenskap och annat. Artikelflödet är intressant och visar på omaka allianser, slumpvisa gemensamheter och egendomliga sammanträffanden.
Kristdemokraterna vill inte en samkönad äktenskapslagstiftning. Inför verklighetens kalla blekhet - att borgarbröderna tillsammans med oppositionen trycker genom en sådan - föreslår man obligatoriskt civiläktenskap. Då kyrkliga ceremonier därmed tappar karaktär av myndighets-utövning kan kyrkor om de så önskar utifrån religionsfriheten behålla synen att äktenskap är en heterosexuell historia.
Representanter för Pingströrelsen, Katolska kyrkan och en del andra samfund formulerar tillsammans med de organiserade ateisterna också tanken att samfundens vigselrätt skall avskaffas alternativt av dem själva skall avstås.
Oppositionen är som gemenskap lika förvirrad som regeringsalliansen. Vänsterns och Miljöpartiets riksdagsledamöter talar om civiläktenskap men sossarna är kluvna i frågan. Svenska kyrkans centralstyrelses ledamöter av S- och C-kulör vill nästan undantagslöst kämpa för att kyrkan får behålla vigselrätten men åtminstone i sossarnas fall konstaterar jag att de kyrkligt valda hos sina riksdagskollegor i så fall finner en majoritet för ren vigselplikt: Den präst och/eller det samfund som har vigselrätt skall också ha vigselskyldighet, annars tar man av dem rätten. Basta!!
Borgerliga riksdagsledamöter vill genomföra samkönade äktenskap men ge både personer och samfund rätt att avstå från att myndighetsutöva samkönade vigslar.
Och de blir i sanning ganska rörigt!
Men intressant är ändå den bukett förändrande viljor och krafter som ur olika utgångspunkter och med olika motiv önskar att i ett sekulariserat Sverige införa civiläktenskap som enda juridiskt giltiga vigselform: frikyrkliga, ateister, katoliker, kristdemokrater, en del folkpartister, vänster- och miljöfolk samt sossar beredda att visa tuffa tag mot kyrkor eller kyrkliga företrädare som inte anpassar sig.
Och konservativa krafter som vill ha samkönat äktenskap men i övrigt inga förändringar alls är många centerpartister och moderater i riksdagen, en röd-grön röra av nästan alla sossar och centrar i svenska kyrkans centralstyrelse, hälften av biskoparna, gissningsvis en hel del sverigedemokrater samt många många svensson.
Och var tror läsaren att jag önskar vara?
I en sammansatt ideologisk medveten samling?
Eller i en traditionalistisk svunnentidromantisk grupp?
* Läsaren må själv klicka sig fram på respektive tidnings hemsida. Artiklarna under den senaste veckan är många, många och flera. Och fler lär komma.
varar volvos värde
Jag är alltså Volvoägare. Till en hyfsat ny bil alltså. Och dessutom en till men ganska gammal bil. det ålderstigna fordonet har förresten just passerat 20000 mil vilket - i snitt 1000 mil per år.Volvo som företag äger jag inget i. Att företaget varslat folk och det med följdverkan på underleverantörer kan leda till kanske 10000 friställda kan jag inte påverka mer än vad jag gjort - köp företagets produkter.
En del av Volvokrisen berör på att man gör lite för törstiga bilar. Säkra till max men lite törstiga. Framför allt i USA verkar man vilja ha bränslesnålt framför alla andra faktorer. Så där gäller mer Volvos värde veknar, något som förstärks av den rådande finanskrisen.
Den - finanskrisen - kommer likt McDonalds och Coca Cola från USA. Mycket sägs och skrivs om den och det jag begriper är att den kommer av kapitalismens lånekaruseller med tillhörande övervärdering av både värdet på amerikanska hus och amerikaners möjlighet att betala lånen för husen. Det verkar vara så det gick igång och bankerna har blivit utan pengar. Hur det innerst inne fungerar är svårt att få grepp om men det verkar som om ingen bank verkar ha några pengar eftersom allt de hade hade de lånat av andra banker för att låna ut till andra banker som nu inte kan betala tillbaka eftersom ingen bank vill låna andra banker något att betala tillbaka med och folk som man också lånat ut till har på grund av dyrtiden blivit panka och saknar de pengar de skulle betalat tillbaka till banken som då kunnat betala den andra banken som inte kan låna den panka husägaren något att betala tillbaka med till den andra banken som är pank.
Bromsen på denna pankbankssituation blir att de panka och skuldsatta personerna som betalt sina skatter för att slantarna skulle gå till skola, vägar, trygghet och så vidare får se sina skattepengar försvinna in i bankbrunnen för att bringa reda i lånesystemets pyramidspel.
Så för att sammanfatta det hela: I kapitalismen görs löntagaren pank och får därför bidra till bank-kapitalets spekulationsförluster och svindelaffärer. Tack och lov begär i varje fall den brittiska staten ägarandelar i de banker man räddar med skattebetalarnas pengar - alltså någon form av pankbankpant.
burgarna klämda
I en hamburgare kläms själva burgaren mellan bröden.
Dagens radio- och andranyheter leder till tankarna att på liknande vis kläms nu borgaren mellan verkligheten och allvaret. Herr Reinfeldt vill ju nu sänka avgiften till A-kassan som han var så noga med att höja när regeringen började sin framfart.
Tanken med arrangemanget var då att motverka kollektiva försäkringar och att folk med sänkta skatter i stället skulle få kulor att sörja för framtiden. Många kom - dock inte de rikaste som fick de största skattelindringarna utan de som var tvungna att vända på slantarna - att tycka A-kasseavgiften blev i högsta laget och lämnade denna frivilliga gemensamma trygghetsförsäkring.
Nu viker konjunkturerna och varslen om uppsägningar ökar samtidigt som en halv miljon människor ställs och ställt sig utanför möjligheten att genom A-kassan frivilligt vara försäkrade inför eventuell arbetslöshet. Dessa blir därmed för sin försörjning beroende av kommunernas sociala stöd. De kommer således att bli - borgerligt uttryckt - "bidragsberoende" och direkt "betunga" dem som genom att betala skatt bidrar till det solidariska samhället.
Hade det inte varit bättre om man låtit människor bevara sitt eget försäkringsskydd??
Så att de själva haft råd att ta ansvar för sina liv - också när konjunkturerna viker??
Ett nutidstroget julevangelium
Madeleine Dahl, som tidigare i år var i Betlehem som fredsarbetare, har skrivit en text lämplig i dessa tider. Hennes tidigare skriverier finns under kategorin "palestinabrev".
Vid den tiden utfärdade president Bush en förordning om att hela världen skulle rensas från terrorister. Det var den största terroristbekämpningen i modern tid och den hölls när Olmert var premiärminister i Israel och Sharon fortfarande låg i koma. I rädsla för att bli misstänkt, om man skulle befinna sig på annan ort än där man var skattskriven, gick var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galiléen upp till Judéen, till Davids stad Betlehem, för att vara där tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de var på väg var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde, i kön till den stora checkpointen strax utanför Betlehem. Hon lindade honom, la honom i famnen och satte sig ned för att vänta, eftersom de inte hade tillstånd att ta sig förbi den 8 meter höga muren.
I samma trakt skulle några herdar ha legat och vaktat sin hjord om natten. Men deras mark hade annekterats av Israel och herdarna hade tvingats att slakta sina får. I sin desperation att få mat på bordet till sina barn hade de tagit jobb som byggnadsarbetare på den israeliska bosättningen Har Homa. Just nu väntade de på den andra sidan av muren för att vara först i kön när soldaterna skulle öppna porten.
Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ?Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er utanför Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i sin moders famn på andra sidan muren, eftersom familjen saknar tillstånd att ta sig in i Betlehem.?. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud och uppmanade människorna: ?Ära i höjden åt Gud och på jorden fred bland dem som inser att man aldrig kan uppnå verklig frihet på bekostnad av att en annan människa förlorar sin frihet.?
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade de fd herdarna till varandra: ?Låt oss gå igenom checkpointen och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.?
De skyndade i väg så gott det var möjligt, förbi kontrollpunkt 1, 2 och 3 i checkpointen, och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet där på andra sidan. När de hade sett dem berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad de fd herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och de fd herdarna tog en taxi till Har Homa, prisade och lovade Gud och hoppades att det som de hade fått höra och se skulle innebära att muren snart skulle raseras och att människorna skulle kunna leva sida vid sida utan att förtrycka varandra.
Lukas 2:1-20, bearbetning Madeleine Dahl
tvåan kom...
Kul-tur-ministern avgår idag!Hon skyller på Radiotjänst som polisanmält henne för skolk.
Och Transportarbetarförbundet som polisanmält henne för skattefusk.
För en del borgerliga är man således en sabotör om man sköter sitt jobb och värnar lag och ordning.
En sak till om samma arroganta människotyp:
SSU-basen tar time out. Fattar hon inte att det är time off som fodras. Eller snarare piss off!
ettan kom...
Vandelsligisten som i några dagar varit betrodd med uppdraget att ministrera svensk handel har sedan hennes vindliga turer blivik kända vinglat ut ur regeringen. Trycket från media kring henne. familjen, bekanta osv blev för stort. Att en advokat skulle titta igenom ekonomin kan kanske känts läbbigt men det får vi inte veta. Dock: Ute är hon och det är bara bra!! Svenska folket - både de som röstat på den nu sittande regeringen och de som röstade annorlunda - har visat att det inte vill ledas av människor som verkar vara ego-moralistiska, alltså har en egen moral i regelverkets gränszoner och lever ut sina överklassfasoner utan markkänning med villkoren hos folk i gemen.
Pampvälde och rikemansegomoraliteter bland sossarna gjorde att den regeringen fick gå.
Nu har falluckan öppnats under en borgarminister. Det var ettan som kom.
Förhoppningsvis kommer tvåan - hon med kul-turerna - till veckan.
Och sedan kommer väl trean så småningom...
Tur för vandelsligisten är dessutom att regeringen inte hunnit sänka A-kassan än. 65% av en massa pengar kan ju bli svårt för henne som inte har råd att betala vare sig arbetskraft eller skatt. 80% känns säkert bättre - så länge det nu varar.
PS till företrädares förräderi
Jag har senare under dagen samt ikväll erfarit via media att vandelsligisten Borelius tydligen är så fattig att hon inte har råd att betala fastighetsskatt för sin tio-miljonersvilla i Skåne och kåken på Rivieran. De är viss ägda av något bolag hon äger i och som hon i sitt armod tvingats placera i skatteparadiset Yersey.Till denna skriande ekonomiska nöd kommer dessutom att hon varit sjuk idag. Jag vet inte diagnosen men gissar att åtminstone en del av sjukfrånvaron beror på att hon känner sig förföljd. Kanske måste hon dessutom, trots att hon är hemma och är sjuk, städa i bostaden bland alla ekonomiska arrangemang. Jag gissar att varken en svartbetald hemhjälp eller en vit - fast det är ju inte infört än - anställd för hushållsnära tjänster med skatteavdrag skulle fixa det helt rent i alla hörn.
Tur bara att borgarna inte hunnit sänka sjukpenningen än.
Det hade väl vandelsligisten - förlåt: handelsministern - inte klarat.
företrädares förräderi
SSU-ordföranden är dömd på fyra åtalspunkter - hon vill sitta kvar i alla fall.
Kulturministen har en grav mygelhistoria - vill sitta kvar i alla fall.
Handelsministern har visat sig vara vandelsligisten - vill sitta kvar.
Någon annan gör ditt - och ser ingen anledning att lämna in.
En annan gör datt - och menar att det är privat.
Detta finns i samhället, politiken, industrin osv - detta att en företrädare inte lever upp till vad man rimligen anser att man kan förvänta sig av en sådan. Det finns också inom kyrkan.
Många - dock inte alla - klamrar sig kvar som om inget allvarligt hänt.
Och min fråga blir: Varför rullar inte fler huvuden?
Givetvis måste man kunna överse med en tillfällig tabbe.
Självklart skall man kunna förlåta den som ångrar misstag eller missval.
Men:
- Om personer under lång tid bryter lagen i samhället måste de ställas till svars.
- Om man under lång tid sviker idealen i en organisation finns det konsekvenser man behöver vara redo att bära.
- Om man dummar till sig grovt finns givetvis också ett pris att betala.
Bäst är om folk har styrka att själva dra konsekvenserna och lämna in.
Har de inte den styrkan måste andra vara starka och göra markeringar.
Så jag tycker idag - för att nämna ett par exempel - att Anna Sjödin svikit ideal till den grad att hon bör avgå eller sparkas. Jag tycker att kulturministern visat prov på en sådan laglöshetens anda att hon rimligen måste stämpla ut eller fockas. Det är lite av vad jag tycker.
vandeln för handeln & kul tur i kulturen
Det är för bra för att vara sant!!Så kallade affärer brukar drabba sossarna innan ett val.
För borgarna blev det strax efter.
Borelius heter en stackars fattig fyrabarnsmamma som blivit handelsminister i den nya regeringen. Hon levde under 90-taleti ett sådant armod att hon inte hade råd att vara hederlig. Hon och hennes make kunde bara skrapa ihop i snitt över en och en halv miljon om året på den tiden. Och när 90-talet var slut hade de en förmögenhet - alla vet att det är tillgångarna minus skulderna - på bara futtiga drygt fyra mille.
Stackars satar!!! Jag föreslår att denna bloggs läsare till Rädda barnen sänder en gåva.
Märk talongen "Boreliusbarnen - eller nåt annat behjärtansvärt".
Men så taskigt kan de faktiskt inte haft det. Utlandsresor han de med och svartjobbarpigorna fick följa med. Så nog hade de anställda kunnat betalas vitt - om arbetsköparen brytt sig om vandeln.
Kulturministern gör kul turer.
Hon har också anställt svart i hemmet. Hon har dessutom glömt anmäla TV-innehav i 16 år. Undrar om inte det är svensk rekord i selektiv minneslucka. Under ett år av den tiden arvoderades hon dessutom med ungefär tretti tusen spänn av de licensmedel samhällets korkade undersåtar lydigt och lojalt betalt in. Och nu har hon fått till uppgift att ministrera televisionen.
Saknar hon moral??? Givetvis inte!!
Hon har en sjutusan till moral!! I dubbel mening!!
Mona Sahlin torskade på grund av några Toblerone.
Gudrun Schyman fick gå på grund av skattetrixande.
Hur blir högermoralen??
Läs mer på
moderat temperatur gör det kallt - inlägg på denna blogg 24 september
yngre män + god inkomst = hög mygelfaktor (?) - inlägg på denna blogg 27 september
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,905222,00.html
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,905616,00.html
En timme och 42 minuter till LOST!!!
yngre män + god inkomst = hög mygelfaktor (?)
Fusket med föräldraförsäkringen är stort. Kanske var femte krona som betalas ut för vård av sjukt barn sker utan att barn är sjuka. Slantarna går till föräldrar som, fast de jobbar och har ungen på dagis, vill spä på sin inkomst genom att falskanmäla sig sjuka för vård av barn. Vad är det för hum-hum moral? Är det inte bedrövligt!!
I radio i morse sas det om detta med fusket att stickprov och kontroller visar att män fuskar mer än kvinnor och grupper med godinkomst myglar mer än grupper med lägre inkomster. Att det handlar om yngre personer är ju självklart eftersom det är yngre som har småbarn. Alltså kan matematiken sammanfattas: Ung man + god inkomst = hög mygelfaktor.
Och jag drar mig till minnes att när val-lokals-undersökningar redovisades på valkvällen konstaterades i TV att det parti som har största skillnaden mellan hur många fler män än kvinnor som röstade är Moderaterna och att partiets valmanskår har relativt låg medelålder. Kärntruppen bakom partiets framgång är alltså just ung man + god inkomst.
Med statistik kan man bevisa nästan allt och antyda precis vad som helst.
moderat temperatur gör det kallt
Jag har inte gjort någon direkt valanlys på denna min blogg - mer än att jag skrev att en högborgerlig regering kommer att efterträda en småborgerlig. Och så blir det väl även om vi får vänta till den 6:e oktober innan vi vet hur regeringen ser ut. Jag tror att moderaterna kommer att sätta temperaturen och att det därmed kommer att bli kallt - i alla fall för dem som redan fryser.Moderaterna är ett arbetarparti säger dom.
Den tanken är egentligen kittlande och lite ovan.
Tänk hur det kommer att se ut på första maj!!
Fast det blå arbetarpartiet tänker väl inte demonstrera då. Knappast heller dagen efter, alltså den andra, eftersom de värnar om dem som har förstaplatserna i samhället. Det måste då betyda att det moderata arbetarpartiet kommer att demonstrera dagen före första maj - alltså på Valborgsmässoaftonen.
Till sångskatten den dagen kan nedanstående lilla poem - som ingen annan än jag själv skall anklagas för - fogas. Det blir min gåva till de blå som tog arbetarpartibeteckningen och då också får egna ord att sjunga till en överlämnad melodi..
Vinternationalen.
Kom grabbar, alla moderater
i klungor nu vi traskar på.
Vi ska som tjuvaktiga skator
sjuka och arbetslösa klå.
Dom får inte leva på nåt bidrag!
Nej, dom skall leva utav slit!
Är dom sjuka eller arbetslösa
ska dom inte ha ett skit.
Så gå på mellan valen!
Bry er inte om nåt!
Ty Vinternationalen
är bra för oss i blått.
De sjuka bara simulerar!
På understöd dom lever gott.
Men vi vet hur man stimulerar
dom att jobba, kort och gott:
Ges dom inte råd att vara sjuka
blir dom friska i ett nafs!
Så tänker ju vi moderater!
Ni märker: Ingen tid för tjafs!
Så gå på mellan valen!
Bry er inte om nåt!
Ty Vinternationalen
är bra för oss i blått.
Arbetslösa är ju bara lata
och vill leva slappt i godan ro.
Vi vet hur man utan att prata
ska få dem att börja gno:
Låt dom svettas tyngre i sitt armod!
Låt dom känna börsen tunn!
Då vill dom gärna våra stora villor
städa för vårt avdragspund.
Så gå på mellan valen!
Bry er inte om nåt!
Ty Vinternationalen
är bra för oss i blått.
Jordens fattiga blir bara flera
om dom tycker vi ett samfällt: Usch!
Vi i NATO kan dom ellminera
tillsammans med våran kompis Bush.
Så vi ska med, och vara där det smäller
fast vi nyss inte stavade rätt.
Vi ska med, och minnas att det gäller
dom rikas värld helt rätt och slätt.
Så gå på mellan valen!
Bry er inte om nåt!
Ty Vinternationalen
är bra för oss i blått.
snart är det val
Jag hörde på radio att unga människor inte är intresserade av politik i samma mån som äldre. Var och hur de drog gränserna mellan yngre och äldre fick jag inte grepp om.Men det är ju så. Och det är väl känt. De yngre vill inte eller tillåts i praktiken inte att engagera sig i de etablerade politiska partiernas politik-kvarnar. Det är inte så lätt. Högst upp på varje lista finns några som kan det politiska spelet samt är ena fenor på förvaltiska, administrativiska, sammanträdiska, teknikalitetiska och budgetiska. Detta är exempel på olika dialekter som den politiska kasten använder när den kastar omkring sina budskap. Skulle röstar-kasten gör sin röst hörd på andra sätt än att just rösta på olika representanter den politiska kasten rubbas systemet. Då avvisas de röster som höjs och den fört-röstan som engagerade människor känner försvinner. Det leder till att de som ställs utan röst inte heller röstar. Och bland de yngre leder det till svagare intresse och lägre valdeltagande.
Själv är jag inte yngre men jag kan dela känslan. Dock kommer jag att rösta men jag måste tillstå att jag vibrerar inte över alternativen jag ställs inför. Det finns en borgerlig fyrklöver som det verkar gå bra för och som vill speeda upp landet genom att hänga av dem som kämpar för att hänga med. Det finns en diffus ½borgerlighet ledd av politiska förvaltarbroilers som förefaller ha avlats på partimöten och drillats från Unga Örnar via SSU till att vara ett etablera gäng som känner varandra väl. Från innerstadslägenheter i Stockholm eller gods i Östergötland söker dessa gamal uvar få mandat att leda proletariatet. Och så finns det oprövade krafter som alla uppmanas att se som själva fi och varnas att pröva.
Men det är val om några veckor. Det är dessutom ett demokratiskt val. Det gör att det känns som en plikt att rösta. Över vår värld flyr människor undan o-demokrati eller dör på kuppen. Så det känns som en plikt - även om det inte går att se konturer vidare bra.
Det blev sossarnas valmanifest som bildpryder detta inlägg. Jag tog det eftersom eftersom parollen alla-ska-med är bra fast lite självklar och spetslös. Hoppas bara att det, om sossarna blir kvar, också kommer att gälla också invandrare, flyktingar osv. Och att nya människor - inte bara partifåglar som redan är etablerade i buren - tas med i en process för att förnya och utveckla demokratin.
palestinabrev extra - för intro: se palestinabrev 0
Madeleine Dahl som från Betlehem skrivit artiklar jag publicerat på bloggen kom på besök i eftermiddag. Hon hade mycket intressant att berätta.Hon lämnade dessutom en kort artikel till att lägga ut på bloggen. Där finns också länkar till hemsidor med mer material.
Kartbilden är också intressant. Kopiera den till din dator så går den att förstora mer - fast suddig. Notera särskilt skillnaden mellan en grön linje - gränsen Israel-Palestina - och de röda murplanslinjerna. Snacka om landstöld!!
När de hugger ned våra träd, skär de också sönder våra hjärtan ?De stjäl mina träd, mitt land, mitt allt!?, skriker en kvinna med desperat röst. Hennes namn är Grace Napoleon Abu Mohor och hon äger nästan 2 hektar (18 000 kvm) land för olivträdodling i Beit Jala utanför Betlehem. Eller ägde kanske tyvärr är den rätta verbformen. Idag kom nämligen ett privat israeliskt bolag och började skövla de 400-500 år gamla träden. Träd som tillhört Grace och hennes familj i generationer bakåt. ?De kom utan att förvana?, säger Grace upprört. ?De kom med soldater som skulle försvara deras kriminella handlingar. Jag fick nästan en hjärtattack när jag såg det. Jag bara skrek och skrek. Men ingenting hjälper. Ingen lyssnar på oss?, fortsätter hon upprört. ?Vi betalade dyra pengar för en advokat, men till ingen nytta. Israelerna får som de vill ändå i slutändan. De har makten.?
Beit Jala är en stad på 15 000 invånare, belägen väster om Betlehem. Den är nästa offer för murbygget söderut på Västbanken. 45 % av stadens land beräknas isoleras på andra sidan muren, vilket innebär 62 % av all odlingsbar mark. Grace familjs olivträdsodling ligger precis på den mark där den israeliska regeringen planerat att bygga muren. ?Murbygget handlar inte om säkerhet?, konstaterar Grace krasst.?Det handlar om att konfiskera så mycket som möjligt av palestinsk mark för att kunna utöka israeliska bosättningar.? 1967 började Israel bygga bosättningen Gilo på Beit Jalas mark. Genom att bygga på den mark som konfiskeras i samband med murbygget kan den israeliska regeringen nu sammanlänka Gilo med den mindre bosättningen Har Gilo, som liksom Gilo är byggd illegalt på de ockuperade palestinska territorierna.
Jag närmar mig försiktigt några av de omkring 100 stympade olivträden. Det slår mig att murbygget och ockupationen inte bara innebär en etnisk isolering, men också en ekologisk katastrof. Sedan andra intifadan inleddes år 2000 har närmare 1 miljon fruktträd förstörts, däribland 400 000 olivträd. ?Min pappa brukade tillbringa varje dag här, från 6 på morgonen till 18 på kvällen. Han skötte träden, som om de vore hans egna barn och nu finns de snart inte mer??, berättar Grace sorgset. ?Den här marken är vårt liv. 47 familjemedlemar lever av det som olivträden ger. Ofta brukade vi samlas under träden, grilla och skratta tillsammans?, säger Grace med nostalgi i rösten. Som om hon talar om svunna tider, när det egentligen handlar om gårdagen. Dagen före militären kom. Fast nedbrytningsprocessen började förstås tidigare än så. Nedbrytningen av självkänsla, rörelsefrihet, människovärde, liv. Men med förstörandet av olivträden nådde processen under huden. ?När de förstör våra odlingar hugger de inte bara ner våra träd?, säger Grace, ?de hugger också av våra huvuden och skär sönder våra hjärtan.? Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem
bröllop i Kana
På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut ... (Johannesevangeliet kap 2 v 1-12)
Första tanken blir: Det var tur att Jesus vandrade på jorden när han gjorde det - och inte nu eller för tio år sedan. Risken skulle ju vara att han kommit i vägen för Jerusalem-makthavarnas urskillningslösa över-kapacitet-bombning av allt levande. Den förra massakern i byn Qana var 1996. För någon vecka sedan var det dags igen. Tänk om Jesus varit där.
Andra tanken blir: Jesus var där - 1996 och nyss. Hos dem som drabbas, hos dem som lider, i dem som lider. Ja, än mer: Han är dem som lider. Det döda barnet. Den gråtande mannen. Som förra gången: oskyldig och försvarslös.
Det finns idag nästan en halv miljon svenska träffar på webben om massakern i Qana. Flera av dem är riktigt vidriga i sina försök att ursäkta massakern med att Hizbollah gömmer sig bland civila osv. Enligt folkrätten är det dock så att även om en motståndare finns inbäddad i ett civilt sammanhang måste man ta hänsyn till civilisterna. Det Israel gjort är därför en tvättäkta terrorhandling: Att angripa civila för att nå ett politiskt och militärt resultat. Nedanstående länk reder ut sammanhangen på ett ba sätt tycker jag.
Nu flyr en miljon människor. De fick till och med ett 48 timmar långt bombuppehåll för att kunna sticka. Om inte det liknar etnisk rensning av södra Libanon vet jag inte vad begreppen står för längre.
Vilken annan skurkstat som helst som gjort en tiondel av vad Israelerna gjort denna sommar skulle haft FN-resolutioner, sanktioner, blockader och ho vet allt mot sig - men inte Israel. Det hålls om ryggen av storskurkar som EU med bland annat England, Frankrike och Sverige anförda av stor-stor-skurken USA. Det är vämjeligt!!
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,867610,00.html
palestinabrev slut - för intro: se palestinabrev 0
Min tid i Israel och Palestina börjar närma sig sitt slut. 1 augusti bär det av hem till Sverige igen. Det har varit en mycket givande, men samtidigt utmanande tid. För mig har den största utmaningen bestått i att slitas mellan mitt judiska arv och mitt engagemang för de förtryckta palestinierna. I Palestina har jag inte vågat berätta att min pappa är jude och mina släktingar i Israel har svårt att acceptera mitt arbete som ekumenisk följeslagare, vilket har fått till följd att vår relation har blivit mycket frostig. För några veckor skrev jag en artikel om detta dilemma ? att befinna sig mellan två verkligheter ? för tidskriften Hela Jorden.TACK för att ni läser det jag upplevt under mina tre månader här!
Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem
www.helajorden.se.
palestinabrevskrivare - för intro: se palestinabrev 0
I Kyrkans tidnings nätvariant kan man läsa en kort artikel om att de som nu är i Palestina som följeslagare inte åker därifrån på grund av kriget i närheten. I artikeln finns också porträtt av Madde Dahl vilkens brev jag blogg-publicerar.
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200607/19/20060719092737_Headline057/20060719092737_Headline057.dbp.asp
palestinabrev 4 - för intro: se palestinabrev 0
Stigs kommentar:
Detta verkar vara resebrev 4. Ett oläsbart brev kom den 13 juli och skapade bara att datorn Outlook - alltså e-post-programmet - hängde sig. Den 15:e kom en läsbar variant som återges här. Madde skriver:
Hej igen!
Det verkar som om många av er har haft problem med att läsa mitt senaste nyhetsbrev. Därför sänder jag det en gång till inklistrat i ett mail. Jag vill också ta tillfället i akt och berätta att jag mår bra. I Betlehem märker vi inte så mycket av det hemska som händer på Gaza och i norra Israel/Libanon. Dock kan vi notera en ökad militär närvaro samt en noggrannare säkerhets-kontroll vid checkpointen och på vägen till Jerusalem. Naturligtvis är emellertid alla människor vi möter väldigt oroliga och det är inte enkelt att vara sänd till att sprida hopp i en sådan här deprimerande situation.
I tro på Ljuset som en gång besegrade mörkret
"De bröt upp från Betel, och strax före Efrata var tiden inne för Rakel att föda. Förlossningen blev svår, men när det var som svårast sade barnmorskan till henne: "Var lugn, också denna gång får du en son." Hon var nu döende, och när livet höll på att fly gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Benjamin. Så dog Rakel och blev begravd vid vägen till Efrata, det nuvarande Betlehem. Jakob reste en sten över hennes grav; denna Rakels gravsten står där än i dag." (1 Mos 35:16-20)
Rakels grav har i alla tider ansetts vara en helig plats för såväl muslimer, kristna, som judar, då Rakel betraktas som en viktig förmoder för dem alla. Därför har graven fram till den senaste intifadan varit öppen för människor som tillhör samtliga dessa tre monoteistiska religioner. Företrädare för judendomen anser emellertid att det judiska folket har en särskild relation till Rakel, då hon var gift med Jakob, som senare fick namnet Israel.
Annektering av Betlehemkvarter till Jerusalem
Idag är Rakels grav omringad av en 1,3 km lång och 12 meter hög betongmur i ett led att annektera hela området till Jerusalem. När den andra intifadan startade 2001 stängde den israeliska försvarsmakten av huvudvägen mellan Jerusalem och Betlehem och ockuperade ett flertal byggnader runt Rakels grav. En militäranläggning byggdes kring graven och endast judar och turister tillåts idag besöka den.
Juliette Bannoura, som arbetar på ARIJ (Applied Research Institute Jerusalem) berättar att planer på att bygga en religiös judisk skola på området har funnits redan sedan 2002. Projektet finansieras av amerikanska judar. Dess ledare Miriam Adani antydde i februari 2005, i en artikel i Jerusalem Post, att segregationsplanen i norra Betlehem var "det första steget mot grundandet av en judisk församling runt Rakels grav."
Annekterandet av Rakels grav till Jerusalem är en del av den israeliska regeringens plan, "the Jerusalem envelope", som går ut på att på palestinsk mark runt Jerusalem utöka bosättningen Har Adar så att den omsluter bosättningarna Giv?at Ze?ev och Ma?ale Adumim och sedan sträcker sig söderut på Västbanken mot bosättningen Gush Etzion.
Familjs hotell blev vakttorn
Redan 1996 tog den israeliska militären över den strategiskt högst byggnaden i området kring Rakels grav, nämligen familjen Nassars åtta våningar höga hotell. Fram till år 2000 kunde de driva restaurangen, "men vem vill komma och äta i ett hus ockuperat av den israeliska militären?", säger den fd restaurangchefen George Nassar uppgivet.
Idag är restaurangen i det närmaste sönderslagen. På de få borden står halvtomma spritflaskor och jag förmodar krasst att den andra halvan befinner sig i soldaternas magar. George och hans mamma Carmen bor fortfarande kvar i huset, men Carmens andra barn samt barnbarn har tvingats flytta. "Soldaterna gör allt för att vi ska försvinna härifrån", berättar Carmen. "Ofta kommer de in i lägenheten mitt i natten och slår oss eller skjuter omkring sig. Var ska vi leva och vad ska vi leva av? Allting har tagits ifrån oss." Familjen Nassar tvingas dessutom att betala för den el- och det vatten som soldaterna förbrukar.
Spökstad runt graven
Ett 40-tal affärer i kvarteren kring Rakels grav har tvingats att slå igen. En del ligger strax utanför muren som omger graven och en del fanns innanför muren. Det som förr var en av Betlehems huvudgator har nu förvandlats till en spökstad. I ett rött litet hus innanför murarna driver Khalil emellertid fortfarande ett café. Det känns absurt att dricka sitt arabiska kaffe, och istället för att blicka ut över den fd pilgrimsvägen från Jerusalem till Betlehem, blicka ut över en grå betongmur.
Förutom jag och min kollega har Khalil en gäst till idag. Liksom vi tog han sig in genom det hål som fortfarande finns i muren. Men hur många dagar till kommer den öppningen att finnas? Palestinska arbetare i desperat behov av bröd på bordet är i full gång med att slutföra det bygge, som innebär ytterligare en förlust av land till Israel.
Ett fåtal familjer bor fortfarande kvar i sina hus som helt har avskärmats av muren. En av dessa är familjen Anastas. Deras hus är omringat av muren på två sidor och en mur på husets tredje sida är under konstruktion. Det är mot samtliga dessa sidor som lägenheten har fönster. "Vi kommer inte att få någon sol. Vi kommer att dö här", säger Claire Anastas. "Det är inte så farligt för mig, jag har levt, men mina barn, de har precis börjat sina liv", fortsätter Claire gråtande. Alla fyra barnen har psykiska problem, men familjen har inte råd att ge dem den hjälp de behöver. "Vi har förlorat allt", berättar Claire, "vår affärsverksamhet på bottenvåningen, vår psykiska hälsa, våra grannar, vår trädgård, vår framtid?" "Vi lever i en grav mamma", sa Claires åttaårige son en dag. "Vad kommer härnäst mamma?"
Besök vid graven
Från Jerusalem går speciella bussar till Rakels grav. Dessa tar sig in i Betlehem genom en särskild port i muren, som endast leder till gravområdet. När jag försöker gå ombord på en av dessa bussar för att med egna ögon kunna se den grav, som orsakat så mycket problem för alla som bor runt kring den, säger en passagerare aggressivt att bussen bara är till för judar. Den muslimske busschauffören försäkrar mig om att så inte är fallet, men råder mig att besöka graven till fots. Så jag bestämmer mig för att ta vägen genom hålet i muren. Kommendören för Rakels gravområde släpper in mig i den synagoga som byggts över graven. Vi har ett långt samtal om nödvändigheten att bygga en mur kring en helig plats och därmed utestänga den för en hel befolkningsgrupp som också håller den för helig. Argumenten är desamma som alltid: säkerhet. "Palestinierna skulle döda oss här annars. Och dessutom?", fortsätter han, "så ger murbygget de fattiga palestinierna arbetstillfällen". Som om muren skulle vara något sorts välgörenhetsprojekt och inte den stöld av land som fallet med Rakels grav tydligt visar att det är?
Vid ingången till graven finns två gamla tvagningsanordningar från ottomansk tid. Några av de arabiska inskriptionerna är överspacklade. Ännu ett tydigt tecken på att det syskon som delar samma fader inte längre får finnas i familjen.
Sorgsen går jag in till kvinnosidan och ber om försoning för en splittrad familj, för syskonkärlek bland Abrahams barn. I mina tårar möter jag Rakels tårar från då. "Rakel gråter över sina barn. Hon låter inte trösta sig, ty hennes barn finns inte mer." (Jer 31:15)
När jag frågar vilka som är Rakels barn, svarar mig mannen med korkskruvslockar och svart kippa att det är bara judar som är Rakels barn. Jag tänker att det är i denna självvalda isolering som segregationen och förtrycket börjar. Då spelar det ingen roll hur högt kristna och muslimer ropar: "Rakel är faktiskt vår mamma också!"
/Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem/
palestinabrev 3 - för intro: se palestinabrev 0
Shalom alechem! Salam aleykum!Här kommer mitt tredje nyhetsbrev från min tjänstgöring som ekumenisk följeslagare i Israel och Palestina. Förutom att arbeta i Betlehem tillbringar vi mycket tid i byar runt staden där muren just nu håller på att byggas. En av dessa byar är Nuaman. Om den byns öde handlar detta nyhetsbrev.
Ditt hem blev Ditt fängelse
Vackert belägen på en kulle mellan Jerusalem och Betlehem ligger den lilla byn Nuaman. Byn har 200 invånare som samtliga tillhör familjerna Shawarwa och Darawi. 1967 i samband med sexdagarskriget annekterades byn till Västra Jerusalem och därmed till staten Israel Invånarna däremot folkbokfördes i den närliggande byn Umm at-Tala, som blev ockuperat palestinsk territorium. Därmed blev Nuamans land israelisk mark emedan deras invånare räknades som bosatta på de ockuperade områdena. Fram till 1992 innebar denna paradox inga problem. Detta år anlände emellertid representanter från den israeliska regeringen till byn och deklarerade att all slags byggnation där var förbjuden. Först då erfor byborna att byn tillhörde Jerusalem. Några försökte ansöka om att bli invånare i Jerusalem, men samtliga nekades. Det blev då uppenbart att Israel ville ha marken, men inte människorna.
Med glädje i blicken och framtidstro i Dina händer
byggde Du det hus som skulle vara ett hem
för Dig och den familj Du just grundat.
Med samma händer öppnar Du brevet som säger
att det hem Du byggt inte får finnas, att Du inte får finnas där Du är
När bulldozern kommer och förstör
det som är Din trygghet, Ditt livs investering, Din plats på jorden
hjälper Dina händer Dig att för en stund
dölja den bittra verklighet som ett liv i ockuperat land innebär.
Som vanligt lämnar Du tidigt nästa morgon Din by
för att med de händer som torkat så många tårar
bygga hem åt dem som förstört Ditt
1994 blockerade den israeliska armén den väg som leder norrut från Nuaman mot Jerusalem. Därmed nekades byborna tillgång till Jerusalem, som var deras hälso-, utbildnings och ekonomiska center. 1996 tvingades barnen i Nuaman lämna sin skola i byn Umm Tuba, som tillhör Jerusalem och istället flytta till en skola i byn Al Khas på den ockuperade Västbanken. 2003 blockerades även vägen som går till Betlehem och Västbanken. Blockeringen var ett led i den israeliska regeringens planerade murbygge För tillfället består muren av taggtråd och på byns odlingsmark kryllar det av grävmaskiner som har fullt upp med att bygga en checkpoint. Idag består checkpointen av några soldater i en jeep, som bestämmer om människor får passera eller inte. Som folkbokförda på de ockuperade palestinska territorierna ska Nuamans invånare kunna passera checkpointen utan problem, men i realiteten blir de trakasserade där varje dag.
Iklädd Din blå och vitrutiga skoluniform
går Du försiktigt den dammiga vägen fram
Du vet att efter nästa krök
kommer soldaterna att vara inom synhåll
och Du saktar ytterligare in på stegen
Solen steker obarmhärtigt din rädsla
och tvingar Dig
att närma Dig öppningen i det provisoriska taggtrådsstängslet
Från militärjeepen hörs musik
och på sitt språk uppmanar soldaten
Dig och Dina vänner att dansa för honom
Förödmjukelsen ligger tung över Dina späda axlar
när Du inser att lyda
är Ditt enda sätt att komma till skolan
På andra sidan öppningen i taggtrådsstängslet
börjar Du springa
bort från förlöjligande, bort från förtryck,
bort från det hem som blivit Ditt fängelse
Genom att isolera byn och förhindra samt försvåra för dess invånare att ta sig till såväl Israel som de ockuperade palestinska områdena har Israel påbörjat en systematisk utfrysning av människor som i generationer har bott på den mark där den israeliska regeringen nu planerar att utöka den illegala bosättningen Har Homa. Enligt Genèvekonventionen är det nämligen förbjudet att som ockuperande makt annektera samt bygga på och förflytta civila till ockuperat område Har Homa började byggas år 2000, efter att israeliska myndigheter bränt ner den sista skogen i Betlehemsdistriktet. Bosättningen som har 30 000 invånare kommer att tillsammans med muren skärma av Betlehem från Jerusalem För att få bröd på bordet tvingas många av Nuamans invånare att arbeta med husbyggnation i Har Homa. Bosättningen har alla faciliteter, emedan sophämtningen i Nuaman inte sköts och dess invånare förbjuds vid vissa tillfällen att ta in mat i byn, då detta ses som att illegalt importera mat i Israel. I samband med murbygget har också elektriciteten och vattentillförseln skurits av i perioder upp till två veckor.
Hur länge orkar en människa leva som fånge i sitt eget hem? Byborna vet dock att straffet är hårt gentemot dem som bryter mot ?fångvaktarens? regler. 16 december 2005 var Mahmud och Da?ud Shawarma från Nuaman på väg till Jerusalem. De stoppades av gränspolisen som anklagade dem för illegalt uppehälle i Israel. Mahmud vägrade att följa med till polisstationen. Flera timmar senare återfanns han, fastbunden vid sin åsna, svårt slagen och medvetslös. Fem dagar senare dog han, utan att ha återfått medvetandet. Kvar i Mahmuds hus på den eftertraktade marken på en kulle mellan Jerusalem och Betlehem bor hans änka och åtta barn i en tillvaro där varje dag är en kamp för överlevnad. En kamp för bröd på bordet och en kamp för att kunna känna mänsklig värdighet i det hem som blivit ett fängelse.
/Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem
Dikterna i artikeln är baserade på samtal med bybor samt med företrädare för den israeliska fredsorganisation Ta?ayush som arbetar i byn.
palestinabrev 2 - för intro: se palestinabrev 0
Shalom alechem! Salam aleykum! Här kommer mitt andra nyhetsbrev från min tjänstgöring som ekumenisk följeslagare i Israel och Palestina. En stor del av vårt arbete i Betlehem koncentreras kring att göra livet så drägligt så möjligt för dess invånare, trots muren. Därför följeslår vi tidigt om morgnarna de hundratals människor som måste ta sig igenom checkpoint 300 i Betlehem för att ta sig till sina arbeten i Jerusalem. Den här artikeln handlar om hur en sådan morgon kan se ut.
Se Människan
I Betlehem, där Gud en gång blev människa, görs idag människor till något annat än människor. I den stad där kärlek och försoning föddes på strån i ett stall föds idag istället hat och förtvivlan intill murens tjocka väggar.
Det sägs att det bästa sättet att göra en människa till ens fiende är att göra henne till något annat än en människa. I Checkpoint 300 vid infarten till Betlehem sker detta varje dag. Chekpoint 300 är en av de över 600 checkpoints, som byggts på palestinsk mark. Checkpointen, som av den israeliska försvarsmakten kallas terminalen, stod klar i november 2005 och anses vara en av de modernaste i sitt slag.
När jag kommer dit en torsdagsmorgon strax före fem ringlar sig kön, liksom varje vardag, hundratals meter längs med muren och ut på gatan. Många har köat ända sedan klockan fyra för att säkert hinna till jobbet. Uppskattningsvis möter mig 500 människors oroliga blickar. Checkpointen ska vara öppen 24 timmar om dygnet, men när jag frågar en soldat varför de inte har öppnat än, svarar hon att ?de där inte har tillstånd att vara i Jerusalem före fem på morgonen?. Det är mycket komplicerat att få tillstånd att åka till Jerusalem. För det första får man inte vara kriminellt belastad. Sedan måste man ha en speciell orsak, oftast hälso- eller arbetsrelaterad. Redan vid ansökan om tillståndet börjar vägen till att bli något annat än människa. Långt från Betlehem, i ett plåtskjul mitt ute i ingenstans, köar människor i hettan för att få tillstånd att besöka en stad som ligger endast 10 minuters bilfärd bort. Tillstånden utfärdas för maximalt tre månader och ofta händer det att många nekas.
Så öppnas slutligen den lilla gallerdörren i muren. Det hela påminner mig om djur som förs till slakt. En efter en förs de palestinska arbetarna genom järnsnurran och visar upp sitt tillstånd för den avpersonifierade israeliska soldaten bakom färgat skottsäkert glas. Därefter börjar en i bästa fall 45 minuters lång väntan för att komma till kontrollpunkt två. Kontrollpunkt nummer två är en mycket känslig metalldetektor. Alla, d.v.s. alla palestinier, tvingas ta av sig skärp, skor, ja allt som kan tänkas innehålla metall. Ofta får de gå flera gånger tills de till slut har tagit av sig allt som orsakar pipandet. Förödmjukelsen är stor när en man inser att det är hans jeansknappar som gör att det piper. Resolut klipper han bort dem och kan äntligen gå igenom. Ovanför hans och de hundratals andras huvuden går soldater och patrullerar med sina maskingevär. Där är inte lätt att känna sitt människovärde.
På andra sidan metalldetektorn finns en skylt som indikerar ?specialbehandling?. Särskilt misstänkta eller människor som opponerat sig mot soldaternas agerande får gå in genom dörren, som bär denna skylt. En kvinna berättar att det räckte att hon frågade en av de skrikiga kvinnliga soldaterna om hon inte kunde tala med lite mindre bokstäver. Väl inne i rummet låstes alla dörrar och hon var ensam, sånär som på soldaterna som patrullerade ovanför hennes huvud. Efter ett tag hördes plötsligt ett låsljud och hon förstod att hon skulle gå ut genom den dörr, varifrån ljudet kom. Proceduren upprepades en gång till tills hon slutligen kom in i ett rum av betong. Det är där bomben som hon misstänktes ha med dig skulle kunna detonera.
Det finns också andra former av specialbehandling. De är inte en del av checkpointens utrustning. De är en del av soldaternas förmåga att göra palestinierna till något annat än människor. Jag fick bevittna en sådan denna torsdagsmorgon strax före klockan sju. En ung palestinier på väg till sitt jobb i Tel Aviv hade köat i ungefär en timma, innan han nu äntligen kommit fram till metalldetektorn. Plötsligt kommer en turistgrupp eskorterad av en soldat. Soldaten tvingar alla att backa, varefter han släpper förbi turistgruppen. Den unge palestiniern upprörs över detta och ifrågasätter soldatens handlande. När den unge palestiniern äntligen kommit igenom metalldetektorn och står och köar för den sista kontrollpunkten, där id-kort och tillstånd noggrant kontrolleras, börjar soldaten knuffa honom. Sekunden senare brottar soldaten ner honom och tar strypgrepp. Den unge palestiniern gör knappt något motstånd, medan soldaten vrider bak hans armar, sätter på handklovar och därefter vrider ytterligare tills jag kan höra ljud av ben som knäcks. Den unge palestiniern förs till ett bakre rum och när jag frågar soldaterna vad som händer får jag svaret: ?det har inte du med att göra?, varpå jag kastas ut ur checkpointen.
Jag tänker att på samma gång som checkpointen gör palestinier till något annat än människor i soldaternas ögon, så gör den också soldaterna till något annat än människor i palestiniernas ögon. Att varje dag definieras som en potentiell terrorist och att varje dag se den andre som en sådan föder inte försoning. Den anordning som ska förhindra palestinier att utföra hatdåd i Israel stegrar istället hatet på båda sidor.
Efter att ha tvingats släppa den unge palestiniern med blicken möter jag rädslan i den unge soldatens ögon och ser plötsligt något annat. Jag inser att den stora utmaningen i denna och vid alla andra checkpoints är att se att offret inte är så olik förövaren, att alla är människor. Men insikten förutsätter ett val: du kan sänka blicken eller du kan höja den.
Mitt morgonskift är slut. Jag vandrar eftertänksamt tillbaka genom checkpointen. På muren har den israeliska turistinformationen hängt en skylt, som säger mig att än dröjer det länge innan de mångas blickar höjs och ser människan i den andre. Skylten välkomnar mig till Betlehem med orden ?Frid vare med dig?. Hånfullt ekar de i mitt huvud när jag går ut genom muren och tänker på den ofrid som råder varje morgon vid checkpoint 300 i Betlehem.
/Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem
