stigstrombergsson

Shalom alechem! Salam aleykum!
Här kommer mitt tredje nyhetsbrev från min tjänstgöring som ekumenisk följeslagare i Israel och Palestina. Förutom att arbeta i Betlehem tillbringar vi mycket tid i byar runt staden där muren just nu håller på att byggas. En av dessa byar är Nuaman. Om den byns öde handlar detta nyhetsbrev.

Ditt hem blev Ditt fängelse

Vackert belägen på en kulle mellan Jerusalem och Betlehem ligger den lilla byn Nuaman. Byn har 200 invånare som samtliga tillhör familjerna Shawarwa och Darawi. 1967 i samband med sexdagarskriget annekterades byn till Västra Jerusalem och därmed till staten Israel Invånarna däremot folkbokfördes i den närliggande byn Umm at-Tala, som blev ockuperat palestinsk territorium. Därmed blev Nuamans land israelisk mark emedan deras invånare räknades som bosatta på de ockuperade områdena. Fram till 1992 innebar denna paradox inga problem. Detta år anlände emellertid representanter från den israeliska regeringen till byn och deklarerade att all slags byggnation där var förbjuden. Först då erfor byborna att byn tillhörde Jerusalem. Några försökte ansöka om att bli invånare i Jerusalem, men samtliga nekades. Det blev då uppenbart att Israel ville ha marken, men inte människorna.

 Med glädje i blicken och framtidstro i Dina händer
byggde Du det hus som skulle vara ett hem
för Dig och den familj Du just grundat.
Med samma händer öppnar Du brevet som säger
att det hem Du byggt inte får finnas, att Du inte får finnas där Du är
När bulldozern kommer och förstör
det som är Din trygghet, Ditt livs investering, Din plats på jorden
hjälper Dina händer Dig att för en stund
dölja den bittra verklighet som ett liv i ockuperat land innebär.
Som vanligt lämnar Du tidigt nästa morgon Din by
för att med de händer som torkat så många tårar
bygga hem åt dem som förstört Ditt

1994 blockerade den israeliska armén den väg som leder norrut från Nuaman mot Jerusalem. Därmed nekades byborna tillgång till Jerusalem, som var deras hälso-, utbildnings och ekonomiska center. 1996 tvingades barnen i Nuaman lämna sin skola i byn Umm Tuba, som tillhör Jerusalem och istället flytta till en skola i byn Al Khas på den ockuperade Västbanken. 2003 blockerades även vägen som går till Betlehem och Västbanken. Blockeringen var ett led i den israeliska regeringens planerade murbygge För tillfället består muren av taggtråd och på byns odlingsmark kryllar det av grävmaskiner som har fullt upp med att bygga en checkpoint. Idag består checkpointen av några soldater i en jeep, som bestämmer om människor får passera eller inte. Som folkbokförda på de ockuperade palestinska territorierna ska Nuamans invånare kunna passera checkpointen utan problem, men i realiteten blir de trakasserade där varje dag.

Iklädd Din blå och vitrutiga skoluniform
går Du försiktigt den dammiga vägen fram
Du vet att efter nästa krök
kommer soldaterna att vara inom synhåll
och Du saktar ytterligare in på stegen
Solen steker obarmhärtigt din rädsla
och tvingar Dig
att närma Dig öppningen i det provisoriska taggtrådsstängslet
Från militärjeepen hörs musik
och på sitt språk uppmanar soldaten
Dig och Dina vänner att dansa för honom
Förödmjukelsen ligger tung över Dina späda axlar
när Du inser att lyda
är Ditt enda sätt att komma till skolan
På andra sidan öppningen i taggtrådsstängslet
börjar Du springa
bort från förlöjligande, bort från förtryck,
bort från det hem som blivit Ditt fängelse

Genom att isolera byn och förhindra samt försvåra för dess invånare att ta sig till såväl Israel som de ockuperade palestinska områdena har Israel påbörjat en systematisk utfrysning av människor som i generationer har bott på den mark där den israeliska regeringen nu planerar att utöka den illegala bosättningen Har Homa. Enligt Genèvekonventionen är det nämligen förbjudet att som ockuperande makt annektera samt bygga på och förflytta civila till ockuperat område Har Homa började byggas år 2000, efter att israeliska myndigheter bränt ner den sista skogen i Betlehemsdistriktet. Bosättningen som har 30 000 invånare kommer att tillsammans med muren skärma av Betlehem från Jerusalem För att få bröd på bordet tvingas många av Nuamans invånare att arbeta med husbyggnation i Har Homa. Bosättningen har alla faciliteter, emedan sophämtningen i Nuaman inte sköts och dess invånare förbjuds vid vissa tillfällen att ta in mat i byn, då detta ses som att illegalt importera mat i Israel. I samband med murbygget har också elektriciteten och vattentillförseln skurits av i perioder upp till två veckor.

Hur länge orkar en människa leva som fånge i sitt eget hem? Byborna vet dock att straffet är hårt gentemot dem som bryter mot ?fångvaktarens? regler. 16 december 2005 var Mahmud och Da?ud Shawarma från Nuaman på väg till Jerusalem. De stoppades av gränspolisen som anklagade dem för illegalt uppehälle i Israel. Mahmud vägrade att följa med till polisstationen. Flera timmar senare återfanns han, fastbunden vid sin åsna, svårt slagen och medvetslös. Fem dagar senare dog han, utan att ha återfått medvetandet. Kvar i Mahmuds hus på den eftertraktade marken på en kulle mellan Jerusalem och Betlehem bor hans änka och åtta barn i en tillvaro där varje dag är en kamp för överlevnad. En kamp för bröd på bordet och en kamp för att kunna känna mänsklig värdighet i det hem som blivit ett fängelse.

/Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem

Dikterna i artikeln är baserade på samtal med bybor samt med företrädare för den israeliska fredsorganisation Ta?ayush som arbetar i byn.