stigstrombergsson

För en vecka sedan skrev jag ett inlägg pyntat med en bild av Aftonbladets förstasida.
Frälsaren har landat... var en del av inläggets rubrik.

Så hur gick det med Aftonbladets - och andras - messianska förväntningar på Larson och Zlatan?
Det är bara den som är till det grövsta idrottsligt obildad som inte vet.

Zlatan som beskrivits som näst intill gudasänd visade i matchen mot Tyskland ett rörelseschema som i stort var som Lots hustrus: se sig omkring, skåda förödelsen, stå still för gott.
Och MessiasHenke själv? Hur blev det för honom? Straffbollen gjorde sin himmelsfärd. Det var det enda. 

Nu gissar jag att dessa fotbollsyrkesmänniskor inte ser sig själva som undergörare. Det är en bild som press och fans pådyvlar dem. Om de såg sig så vore de ju psykfall hela flocken. Nej - de är yrkesmänniskor med bra och dåliga dagar på jobbet. Fast de har hiskeligt bra betalt - också de mindre bra dagarna.

För egentligen är det inte så pjåkigt. Vem hade egentligen nykter väntat att lejonen från Norden skulle kunnat stå emot värdlandets fuss-ball-blitz-krieg? Sverige är ju ändå bland de 16 bästa i världens största idrott. Inte skall man måsta få sparken då - som typ straff.

Vid plock av en del grejer som hamnat i glömska hittades en märkes-knapp från någon gång under första halvan av 1990-talet. Lagd i scanner gav den följande bild - säkert användbar i inlägg vad det lider.

Shalom alechem! Salam aleykum!
Här kommer mitt tredje nyhetsbrev från min tjänstgöring som ekumenisk följeslagare i Israel och Palestina. Förutom att arbeta i Betlehem tillbringar vi mycket tid i byar runt staden där muren just nu håller på att byggas. En av dessa byar är Nuaman. Om den byns öde handlar detta nyhetsbrev.

Ditt hem blev Ditt fängelse

Vackert belägen på en kulle mellan Jerusalem och Betlehem ligger den lilla byn Nuaman. Byn har 200 invånare som samtliga tillhör familjerna Shawarwa och Darawi. 1967 i samband med sexdagarskriget annekterades byn till Västra Jerusalem och därmed till staten Israel Invånarna däremot folkbokfördes i den närliggande byn Umm at-Tala, som blev ockuperat palestinsk territorium. Därmed blev Nuamans land israelisk mark emedan deras invånare räknades som bosatta på de ockuperade områdena. Fram till 1992 innebar denna paradox inga problem. Detta år anlände emellertid representanter från den israeliska regeringen till byn och deklarerade att all slags byggnation där var förbjuden. Först då erfor byborna att byn tillhörde Jerusalem. Några försökte ansöka om att bli invånare i Jerusalem, men samtliga nekades. Det blev då uppenbart att Israel ville ha marken, men inte människorna.

 Med glädje i blicken och framtidstro i Dina händer
byggde Du det hus som skulle vara ett hem
för Dig och den familj Du just grundat.
Med samma händer öppnar Du brevet som säger
att det hem Du byggt inte får finnas, att Du inte får finnas där Du är
När bulldozern kommer och förstör
det som är Din trygghet, Ditt livs investering, Din plats på jorden
hjälper Dina händer Dig att för en stund
dölja den bittra verklighet som ett liv i ockuperat land innebär.
Som vanligt lämnar Du tidigt nästa morgon Din by
för att med de händer som torkat så många tårar
bygga hem åt dem som förstört Ditt

1994 blockerade den israeliska armén den väg som leder norrut från Nuaman mot Jerusalem. Därmed nekades byborna tillgång till Jerusalem, som var deras hälso-, utbildnings och ekonomiska center. 1996 tvingades barnen i Nuaman lämna sin skola i byn Umm Tuba, som tillhör Jerusalem och istället flytta till en skola i byn Al Khas på den ockuperade Västbanken. 2003 blockerades även vägen som går till Betlehem och Västbanken. Blockeringen var ett led i den israeliska regeringens planerade murbygge För tillfället består muren av taggtråd och på byns odlingsmark kryllar det av grävmaskiner som har fullt upp med att bygga en checkpoint. Idag består checkpointen av några soldater i en jeep, som bestämmer om människor får passera eller inte. Som folkbokförda på de ockuperade palestinska territorierna ska Nuamans invånare kunna passera checkpointen utan problem, men i realiteten blir de trakasserade där varje dag.

Iklädd Din blå och vitrutiga skoluniform
går Du försiktigt den dammiga vägen fram
Du vet att efter nästa krök
kommer soldaterna att vara inom synhåll
och Du saktar ytterligare in på stegen
Solen steker obarmhärtigt din rädsla
och tvingar Dig
att närma Dig öppningen i det provisoriska taggtrådsstängslet
Från militärjeepen hörs musik
och på sitt språk uppmanar soldaten
Dig och Dina vänner att dansa för honom
Förödmjukelsen ligger tung över Dina späda axlar
när Du inser att lyda
är Ditt enda sätt att komma till skolan
På andra sidan öppningen i taggtrådsstängslet
börjar Du springa
bort från förlöjligande, bort från förtryck,
bort från det hem som blivit Ditt fängelse

Genom att isolera byn och förhindra samt försvåra för dess invånare att ta sig till såväl Israel som de ockuperade palestinska områdena har Israel påbörjat en systematisk utfrysning av människor som i generationer har bott på den mark där den israeliska regeringen nu planerar att utöka den illegala bosättningen Har Homa. Enligt Genèvekonventionen är det nämligen förbjudet att som ockuperande makt annektera samt bygga på och förflytta civila till ockuperat område Har Homa började byggas år 2000, efter att israeliska myndigheter bränt ner den sista skogen i Betlehemsdistriktet. Bosättningen som har 30 000 invånare kommer att tillsammans med muren skärma av Betlehem från Jerusalem För att få bröd på bordet tvingas många av Nuamans invånare att arbeta med husbyggnation i Har Homa. Bosättningen har alla faciliteter, emedan sophämtningen i Nuaman inte sköts och dess invånare förbjuds vid vissa tillfällen att ta in mat i byn, då detta ses som att illegalt importera mat i Israel. I samband med murbygget har också elektriciteten och vattentillförseln skurits av i perioder upp till två veckor.

Hur länge orkar en människa leva som fånge i sitt eget hem? Byborna vet dock att straffet är hårt gentemot dem som bryter mot ?fångvaktarens? regler. 16 december 2005 var Mahmud och Da?ud Shawarma från Nuaman på väg till Jerusalem. De stoppades av gränspolisen som anklagade dem för illegalt uppehälle i Israel. Mahmud vägrade att följa med till polisstationen. Flera timmar senare återfanns han, fastbunden vid sin åsna, svårt slagen och medvetslös. Fem dagar senare dog han, utan att ha återfått medvetandet. Kvar i Mahmuds hus på den eftertraktade marken på en kulle mellan Jerusalem och Betlehem bor hans änka och åtta barn i en tillvaro där varje dag är en kamp för överlevnad. En kamp för bröd på bordet och en kamp för att kunna känna mänsklig värdighet i det hem som blivit ett fängelse.

/Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem

Dikterna i artikeln är baserade på samtal med bybor samt med företrädare för den israeliska fredsorganisation Ta?ayush som arbetar i byn.

Shalom alechem! Salam aleykum! 
Här kommer mitt andra nyhetsbrev från min tjänstgöring som ekumenisk följeslagare i Israel och Palestina. En stor del av vårt arbete i Betlehem koncentreras kring att göra livet så drägligt så möjligt för dess invånare, trots muren. Därför följeslår vi tidigt om morgnarna de hundratals människor som måste ta sig igenom checkpoint 300 i Betlehem för att ta sig till sina arbeten i Jerusalem. Den här artikeln handlar om hur en sådan morgon kan se ut.  

Se Människan 

I Betlehem, där Gud en gång blev människa, görs idag människor till något annat än människor. I den stad där kärlek och försoning föddes på strån i ett stall föds idag istället hat och förtvivlan intill murens tjocka väggar. 

Det sägs att det bästa sättet att göra en människa till ens fiende är att göra henne till något annat än en människa. I Checkpoint 300 vid infarten till Betlehem sker detta varje dag. Chekpoint 300 är en av de över 600 checkpoints, som byggts på palestinsk mark. Checkpointen, som av den israeliska försvarsmakten kallas terminalen, stod klar i november 2005 och anses vara en av de modernaste i sitt slag. 

När jag kommer dit en torsdagsmorgon strax före fem ringlar sig kön, liksom varje vardag, hundratals meter längs med muren och ut på gatan. Många har köat ända sedan klockan fyra för att säkert hinna till jobbet. Uppskattningsvis möter mig 500 människors oroliga blickar. Checkpointen ska vara öppen 24 timmar om dygnet, men när jag frågar en soldat varför de inte har öppnat än, svarar hon att ?de där inte har tillstånd att vara i Jerusalem före fem på morgonen?.  

Det är mycket komplicerat att få tillstånd att åka till Jerusalem. För det första får man inte vara kriminellt belastad. Sedan måste man ha en speciell orsak, oftast hälso- eller arbetsrelaterad. Redan vid ansökan om tillståndet börjar vägen till att bli något annat än människa. Långt från Betlehem, i ett plåtskjul mitt ute i ingenstans, köar människor i hettan för att få tillstånd att besöka en stad som ligger endast 10 minuters bilfärd bort. Tillstånden utfärdas för maximalt tre månader och ofta händer det att många nekas. 

Så öppnas slutligen den lilla gallerdörren i muren. Det hela påminner mig om djur som förs till slakt. En efter en förs de palestinska arbetarna genom järnsnurran och visar upp sitt tillstånd för den avpersonifierade israeliska soldaten bakom färgat skottsäkert glas. Därefter börjar en i bästa fall 45 minuters lång väntan för att komma till kontrollpunkt två. Kontrollpunkt nummer två är en mycket känslig metalldetektor. Alla, d.v.s. alla palestinier, tvingas ta av sig skärp, skor, ja allt som kan tänkas innehålla metall. Ofta får de gå flera gånger tills de till slut har tagit av sig allt som orsakar pipandet. Förödmjukelsen är stor när en man inser att det är hans jeansknappar som gör att det piper. Resolut klipper han bort dem och kan äntligen gå igenom. Ovanför hans och de hundratals andras huvuden går soldater och patrullerar med sina maskingevär. Där är inte lätt att känna sitt människovärde. 

På andra sidan metalldetektorn finns en skylt som indikerar ?specialbehandling?. Särskilt misstänkta eller människor som opponerat sig mot soldaternas agerande får gå in genom dörren, som bär denna skylt. En kvinna berättar att det räckte att hon frågade en av de skrikiga kvinnliga soldaterna om hon inte kunde tala med lite mindre bokstäver. Väl inne i rummet låstes alla dörrar och hon var ensam, sånär som på soldaterna som patrullerade ovanför hennes huvud. Efter ett tag hördes plötsligt ett låsljud och hon förstod att hon skulle gå ut genom den dörr, varifrån ljudet kom. Proceduren upprepades en gång till tills hon slutligen kom in i ett rum av betong. Det är där bomben som hon misstänktes ha med dig skulle kunna detonera.  

Det finns också andra former av specialbehandling. De är inte en del av checkpointens utrustning. De är en del av soldaternas förmåga att göra palestinierna till något annat än människor. Jag fick bevittna en sådan denna torsdagsmorgon strax före klockan sju. En ung palestinier på väg till sitt jobb i Tel Aviv hade köat i ungefär en timma, innan han nu äntligen kommit fram till metalldetektorn. Plötsligt kommer en turistgrupp eskorterad av en soldat. Soldaten tvingar alla att backa, varefter han släpper förbi turistgruppen. Den unge palestiniern upprörs över detta och ifrågasätter soldatens handlande. När den unge palestiniern äntligen kommit igenom metalldetektorn och står och köar för den sista kontrollpunkten, där id-kort och tillstånd noggrant kontrolleras, börjar soldaten knuffa honom. Sekunden senare brottar soldaten ner honom och tar strypgrepp. Den unge palestiniern gör knappt något motstånd, medan soldaten vrider bak hans armar, sätter på handklovar och därefter vrider ytterligare tills jag kan höra ljud av ben som knäcks. Den unge palestiniern förs till ett bakre rum och när jag frågar soldaterna vad som händer får jag svaret: ?det har inte du med att göra?, varpå jag kastas ut ur checkpointen. 

Jag tänker att på samma gång som checkpointen gör palestinier till något annat än människor i soldaternas ögon, så gör den också soldaterna till något annat än människor i palestiniernas ögon. Att varje dag definieras som en potentiell terrorist och att varje dag se den andre som en sådan föder inte försoning. Den anordning som ska förhindra palestinier att utföra hatdåd i Israel stegrar istället hatet på båda sidor.   

Efter att ha tvingats släppa den unge palestiniern med blicken möter jag rädslan i den unge soldatens ögon och ser plötsligt något annat. Jag inser att den stora utmaningen i denna och vid alla andra checkpoints är att se att offret inte är så olik förövaren, att alla är människor. Men insikten förutsätter ett val: du kan sänka blicken eller du kan höja den.  

Mitt morgonskift är slut. Jag vandrar eftertänksamt tillbaka genom checkpointen. På muren har den israeliska turistinformationen hängt en skylt, som säger mig att än dröjer det länge innan de mångas blickar höjs och ser människan i den andre. Skylten välkomnar mig till Betlehem med orden ?Frid vare med dig?. Hånfullt ekar de i mitt huvud när jag går ut genom muren och tänker på den ofrid som råder varje morgon vid checkpoint 300 i Betlehem. 

/Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem

Shalom alechem! Salam aleykum! 
Här kommer mitt första nyhetsbrev från min tjänstgöring som ekumenisk följeslagare i Israel och Palestina. Jag har blivit placerad i Betlehem. Denna första tid har vi emellertid tillbringat på utbildning i Jerusalem. Således handlar inte denna artikel specifikt om Betlehem, utan skildrar mitt möte med Eitan Diamond, som arbetar på den israeliska människorättsorganisationen B?Tselem.  

Skapade till Guds avbild 

?Ett stort problem i den israelisk-palestinska konflikten är många israelers omedvetenhet om vad som faktiskt pågår?, säger Eitan Diamond, som arbetar på den israeliska människo-rättsorganisationen B?Tselem. B?Tselem startades 1989, under den första intifadan, för att bland den israeliska allmänheten sprida information om hur mänskliga rättigheter efterföljs i Gaza och på Västbanken och därigenom sätta press på makthavarna. ?Även om vi är en sekulär organisation har vi valt ett religiöst namn?, berättar Eitan vidare. ?B?Tselem betyder ?till avbild?, eftersom vi menar att alla människor, israeler såväl som palestinier, är skapade till Guds avbild.? 

Du växte upp i Sydafrika. När du var sex år bosatte sig din familj i Israel. Du ler ironiskt åt det faktum att dina föräldrar valde att flytta till ett land, som du anser har utvecklat ett likartat apartheidsystem som det sydafrikanska. 

?Nyckelordet och strategin för Israel i konflikten är separation. Ett tydligt exempel är naturligtvis muren. Ett annat, som inte så många känner till, är vägnätet?, säger Eitan med en viss uppgivenhet i rösten. I Osloavtalet 1998 delades Västbanken in i tre zoner, A, B och C. Zon A är palestinskt kontrollerade områden och består av 11 mindre ? öar?, vilka motsvarar 18 % av Västbanken. Till denna zon äger inga israeler tillträde. Zon B, som består av 120 ?öar? (= 22 % av Västbanken), kontrolleras gemensamt av israeliska och palestinska myndigheter. De resterande 60 %, zon C, som kontrolleras av Israel består främst av bosättningar och ett vägnät som förbinder dem med Israel. Detta väl utbyggda vägnät, som skulle kunnat underlätta för palestinierna att ta sig mellan sina spridda ?öar?, är helt eller delvis förbjudet för dem att använda. Istället tvingas de att ta långa omvägar på dåliga slingriga vägar. ?Det är en form av apartheid?, säger Eitan med eftertryck. 

Under Din värnplikt tjänstgjorde du i Gaza. Ni fick order om att skjuta alla palestinier som försökte ta sig ut från det ockuperade området. Du kunde inte lyda den orden. Du hade aldrig trott att du under din tid i lumpen skulle bli ombedd att bryta mot internationell lag. Från den dagen började du din kamp för mänskliga rättigheter bland israeler och palestinier. 

?De flesta israeler är inte medvetna om att de kommer att bryta mot internationell lag under sin tid i lumpen?, förklarar Eitan. Enligt internationell lag är det förbjudet att ha civila som mål i militära åtgärder. ?Sedan 2000, när den andra intifadan startade, har 3300 palestinier dödats på de ockuperade områdena. 1800 av dem deltog överhuvudtaget inte i något upplopp. Soldaterna sköt för snabbt. Palestiniernas liv är alltför billiga?, säger Eitan sorgset. Under samma period har närmare 700 civila israeler och drygt 300 israeliska soldater och poliser dödats.  

När du berättar för andra israeler vad du arbetar med blir du illa omtyckt av många. De har svårt att acceptera att du som en av dem också kan stå på palestiniernas sida. Liksom du känner de alla någon som skadats eller dödats i en självmordsattack och en rädsla för att själv drabbas finns ständigt. I denna ständiga rädsla för sin granne tycks det vara svårt att se palestinierna som Guds avbild. Rädslan gör att många israeler sätter på sig masker som döljer deras egen gudomlighet: deras omsorg och deras medmänsklighet. Bakom rädslans masker kan fruktansvärda brott begås. Bakom rädslans masker separeras människors världar. Men bakom rädslans masker finns alltid avbildligheten ? B?Tselem? 

Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem

Madeleine Dahl skriver regelbundet artiklar och funderingar som hon sänder till ett antal vänner. Hennes reflexioner är värda att läsas och jag kommer att lägga ut dem på bloggen efterhand som de kommer till mig.

Madeleine gick Svenska kyrkans grundkurs vid Älvsby folkhögskola för några år sedan och hon har sedan fortsatt att studera för att vad det lider bli präst. Nu har hon studieuppehåll och arbetar för Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska Följeslagarprogram i Palestina och Israel ? EAPPI. EAPPI står för det internationella projektet Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel. Kyrkornas Världsråd driver det efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.

De synpunkter/reflektioner som Madeleine ger är helt och hållet hennes personliga och inte nödvändigtvis ett uttryck för vad Sveriges Kristna Råd eller Kyrkornas Världsråd ställer sig bakom. Jag har hittills fått tre brev och lägger ut dem i den ordning de kommit. För bloggläsaren kommer alltså det sista stå först.

http://www.eappi.org/
http://www.skr.org/verksamhet/foljeslagarprogrammet.4.c791f4103209a06ec80002972.html

För några år sedan - jag minns inte exakt när - var det i vanlig ordning VM. Och nu menar jag givetvis inte VM i fotboll utan ett riktigt VM - alltså i ishockey. Om det var Mats Sundin eller Peter Forsberg som skulle komma lite senare minns jag inte heller. Hästminnet gäller inte sådant. Men jag minns texten i krigstidsstorlek på Aftonbladets löpsedel (eller var det förstasida?): Frälsaren har landat!!
Givetvis köpte jag tidningen - jag är ju präst. Och jag noterade det intressanta sättet att använda en religiös term i text om något helt annat.

Nu har det hänt igen! Fast i bildens form.
Dagens Aftonblads förstasida är ett fotomontage med en svensk flagga på högkant och en jublande Henrik Larson med utsträckta armar framför flaggan. Vad blir det för bild sammantaget med flaggan och Henke? Ett intressant sätt att bruka religiösa symboler är det i alla fall.

Och när jag handlade idag kostade maten 666 kronor - spooky.

Och så till en helt annan sak
En före detta eller nuvarande minister - minnet har semesterledigt - har tagits på bar gärning med att sko sig ordentligt när hans hyreslägenhet som han inte bor i gjordes om till bostadsrätt. För en socialdemokratisk bostadsminister ser detta inte snyggt ut. Det är ju värre än stats-ministerns byggentrepenörs, alltså statsministerns brorsas, nonchalans vad gäller arbetsmiljö-planering på Perssons gods. Det verkar vara ett mer och mer potent drag hos potentater att agera som om de ensamma är herrar på alla täppor och att allas regler inte gäller alla. Andra exempel är att kungen tillåts köra som en idiot, prinsessorna parkerar hej-vilt osv. Ömsesidigheten försvinner och allas regler gäller inte alla.
Nu är det inte bara stor-potentater som ministrar och kungafamiljer som gör så. Genom åren har jag mött också små-potentater som agerat likadant. Och jag har konstaterat att det är inte bara är män även om den manlige potentaten är många gånger vanligare än potentanten. Men mönstret är samma: Utifrån ställning eller inbillad ställning agerar man i en egen fil, försvarar sin egen tolkning, ger inga argument i diskussioner annat än ungefär: att jag/vi gjorde såhär var för att det var såhär jag/vi gjorde. 
Detta finns som sagt inte bara bland de stora potentaterna. Landstingets potentater agerade på samma sätt vad gäller läkaren Mansten. Om detta rekommenderas läsaren att själv söka på Google eller på Piteå-Tidningens hemsida (www.inorr.se) efter material. Det finns också exempel i min minnesbank på kommunala och kyrkliga företrädare med potentat-fasoner. Inläggen Jeremiad om försöka hit och föröda dit och Burell fick däng under rubriken församling på denna blogg är några exempel.
Kritiseras potentaten med argument blir potentaten småsur, dvs putt. Potentaten under press utvecklas alltså till att bli en puttentat som inte vill kommentera, som inte är anträffbar, som gått under jorden etc.
Och - som i ministerns fall - utvecklas potentaten via puttentat till att av alla som är beroende av vederbörande uppfattas som en potentönt.

Nu har det varit så många matcher i fotbollsVM att jag inte vet vilka som spelat mot vem eller vad resultaten blivit - något som ger en ny innebörd åt begreppet totalfotboll. Ett resultatmässigt blurr råder!
Dessutom finns ju egentligen ingen tid till bloggande då det spelas tre matcher varje dag. Det är ju för kulan mer än ett ½-tidsuppdrag att följa alltsammans. Och som synes på vidstående bild är det snart dags igen.

Koka soppa på en spik!!
I veckan hände en ofantligt tragisk olycka i närheten. Ett barn omkom i en bilbrand.
Lokal press har givetvir rapporterat händelsen. Med vemod och mycket passande distans.
Kvällstidningen Expressen som aldrig visar något journalistiskt intresse för hur folk lever och verkar utanför Big Brother och som givetvis inte ens korrekt kan återge namnet på byn gossen hörde hemma i drar sig naturligtvis i denna förstämmningens stund inte för att kliva nära, för nära. Snacka om blurr!!
http://expressen.se/index.jsp?a=610776
http://expressen.se/index.jsp?a=610799
http://expressen.se/index.jsp?a=611689

TV-gudstjänster eller inte!
Den 11 juni skrevs en blurrig artikel i Svenska Dagbladet (den första länken går till den artikeln). Undertecknarna var fyra religionsfobiker som inte accepterar att äldre människor i rullstol skall kunna få möta en gudstjänst via televisionen. Uppenbarligen unnar inte dessa fundamentalistiska religionsneutralister sådana som min numera avlidne far - som så länge benen bar gick i kyrkan varje söndag - att i sin egen bostad få ta del av det man anser viktigt och omistligt.
Flera inlägg har sedan följt i SvD och på annan plats i pressen. De andra länkarna leder till exempel på dessa. Särskilt bra är Kyrkans-Tidnings-länken.
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_12899187.asp
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_12971472.asp
http://www.kyrkanstidning.com/opinion/ledare/2006/ledare24.asp

Fotboll igen!
Jag är försenad nu. Brasilien och Australien har nu spelat i snart en ½-timme och det sår 0-0. Nu skall jag gå och se matchen - inte av intresse utan för att FIFA skall få påverka mig till fanatisk fotbollshuliganism utan anknytning till humanistiska ideal som innebär att alla skall få ha bollen lika mycket och att man inte skall skada varandra.

Senaste dygnets 8 högsta temperaturer.
Notera att de två nordligaste länen belägger 6 av de 8 platserna.
Luleå stift är det heta stiftet.



Vidsel 32.7
Lakaträsk 32.1
Lycksele 31.9
Älvsbyn 31.8
Stockholm 31.7
Nattavaara 31.5
Söderhamn 31.3
Jokkmokk 31.2

Enligt Aftonbladets hemsida har det varit 30 grader varmt i Älvsbyn idag. SMHI har dock inte med hemorten bland de tio högsta sedan 19.00 i går söndag till 19.00 idag. Däremot finns stället bland de tio lägsta temperaturerna sista dygnet:: 4,1 grader natten mot idag.

Igår på nyheterna i TV sa man att ett Israeliskt krigsfartyg beskjutit en badstrand i Gaza.
Ett ett antal människor dödades, däribland några barn.
Idag sägs på nyheterna att Hamas som retur avfyrat några raketer in mot Israel.
I nästa andedrag säger man att därmed har Hamas brutit vapenvilan.

Vaddå??
Var det inte igår israelerna sköt???
Vem bröt vapenvilan - typ????

Från Stiftsfullmäktige i Luleå Stift:

Tore Klippmark (Pajala) vill att Svenska kyrkan byter namn till Evangelisk Lutherska kyrkan i Sverige. Han skriver i sin motion: "Svenska kyrkan säger inget om vilken grund vår kyrka står på. Därför bör vi byta namn..."
 
Huvvaligen en sån bra idé!!!
Svenska kyrkan - vad är det för tjafs?

Sverige äger inte Kyrkan - inte ens svenskarna. Genom sitt namn kan Svenska kyrkan kopplas - lämpligt att säga såhär dagen före Nationaldagen - till stor-svenskhet, rågblond blå-ögdhet, knätofs och sill. Helt galet! Det låter som om Sverige skapat och vidmakthåller kyrkan. Som om Sverige var och är först och kyrkan kommer senare.
Det var ju faktiskt så att när Sverige föddes för 1000 år sedan agerade kyrkan barnmorska. När språket fick sin rikslikare 500 år senare var det Bibeln på Swensko som blev språknorm. När Sverige som nation i framtiden är helt insjunket i EU och alla svenskar övergått till att prata engelska kommer Kyrkan att vara kvar likt förgjordat.
Allt sedan den första Pingsten varken erkänner eller har den kristna Kyrkan gränser mellan folk och nationer. Den är i stället en gräns- och folköverskridande gemenskap kring juden Jesus från Nasaret som uppstått från de döda. Kyrkan i Sverige är en del av denna.

Att sedan Svenska kyrkan förvaltar ett evangelisk-lutherskt arv kan väl synas i namnet. Det handlar om kyrkligt och ekumeniskt varumärkning väsenskilt från den språk-, nations- och folkuppdelning Babels torn ställde till med och som annulerades den dag vi firade igår.

Ecce Hammar

- så var titeln på en 8-sidig bilaga i kyrkans tidning för någon vecka sedan. Länken till bilagan finns längst ned på detta inlägg. Igår lade han mitra, kräkla och andra till uppdraget hörande pinaler på altaret i Uppsala domkyrka och slutade som ärkebiskop. Det kräver några rader också här.

Hammars eftermäle kommer att bli blandat och åsikterna om honom går isär och mixas.

Vänstermänniskor - som jag - har jublat och klappat i händerna över hans engagemang för flyktingar, utslagna, marginaliserade och inte minst för världens fattiga. Att den talesmannen nu slutar i förtid är beklagligt på många sätt.

Nyliberaler och högerreaktionärer har givetvis gnisslat tänder åt KG Hammar. De ler väl denna dag i mjugg i sin grundlösa förhoppning om att kyrkans socialaetiska röst nu tonas ner. Fy vad de bedrar sig!

Teologiskt småkonservativa - som jag*  - har mellan varven känt besvikelse över Hammars åtminstone skenbara brist på förankring i kyrkligt givna innehållsfakta som jungfrufödseln, Jesu under, uppståndelsen osv. Gissningsvis - eller förhoppningsvis - är det inte så illa som många tänkt. Men jag tänker att Hammar i sin lust att finna ny språkdräkt för evangeliet inte kunnat göra sig förstådd bland dem som redan tror. Och blir man ofta missuppfattad bör man nog se över sitt sätt att sända sina budskap - typ.

Sökaren letar sanning och när sökaren finner sanningen tar han emot den och söker vidare i densamma. Detta gäller givetvis också om han är en hon. Jag tror att sökaren många gånger fått hjälp av Hammar att se sitt sökandet som OK, alltså att man inte måste ha funnit innan man börjar leta. Men frågan är om sökaren getts stöd att finna...

Teologiska tvivlare har jublat eftersom de uppfattar KGs budskap som att all tro är lika sann eller lika osann. Den teologiske tvivlaren tillåter inte sig själv hitta sanningen och ogillar dessutom skarpt att andra menar sig ha hittat en sanning. Ibland förväxlas denna grupp med sökarna. Det blir mycket tokigt! 

Såhär skulle man kunna hålla på och resonera och värdera. Kyrkohistorien kommer att visa om KGHammar blev en epokskapare typ Natan Söderblom eller en liten fotnotsnotis om att han var ärkebiskop när Svenska kyrkan år 2000 fick andra relationer till staten.

Trist är att det är sjukdom i hans familj som tidigarelagt avgången och att han av den anledningen inte kunnat gå tiden ut.

Lite märkligt är sedan den 8-sidiga bilagan. Vittnar den om en för Svenska kyrkan lite främmande men begynnande personkultslukt a la Ulf Ekman eller Benedictus XVI? Lite ovant känns det.

http://www.kyrkanstidning.com/artikelserier/2006/kg/kg_06_21.pdf


* En arbetskamrat har diagnostiserat mig som reaktionär, men inte auktoritär. Jag smågillar diagnosen.