livskraft polar - åxå detta år - I
Igår samlades lägret!
I år är det ett 80-tal ungdomar som mött upp.
För ett år sedan skrev jag på denna blogg tre inlägg om det lägret som var då. Vill man hittar man dem om man letar till höger under Arkiv, sedan december 05 (två inlägg) och januari 06 (ett inlägg).
Hur är det då?
Jo som sagt: 80-talet käcka tonåringar med en medelålder något litet lägre än förra året.
Upplägget ganska detsamma men inte lika energiskt stämningsskapande.
En person - LarsOlov Eriksson från Johannelund, Uppsala - har Bibelförklaringar tre före-lunch-pass tre dagar å rad. Förra året var det tre olika som agerade. Denna lösning är bättre då den skapar kontinuitet.
Klockan-19-mötena - de som har fullt ljudpådrag - är inte i det på grund av stenhårt klinkergolv akustiskt besvärliga folkhögskole-kapellet utan i stället på EFS. Aktör-publik-konceptet kvarstår men mindre utpräglat än förra året. Bra musik men inte min stil (vilket i och för sig inte gör något då det inte är min musiksmak som skall tillfredsställas utan andras).
Folkhögskolans kapell är lägrets stillarum med mässa tre kvällar kl 23. Annorlunda mot förra året men idén är bra.
Förra året knorrade jag en del. Slutknorren i det knorrandet var:
Jag hoppas Livskraft polar återkommer och blir en regelbundenhet på skolan och i församlingen. Jag hoppas också att arrangemanget då kan komplettera sitt koncept ekumeniskt och inte vara så snävt som jag nog upplever att det var. Inget fel alltså på de bitar som fanns. Det är de bitar som saknas som saknas.
Det känns som det är på väg åt rätt håll i år - ett eller ett par steg.
Återkommer.
snart städat - god jul
Det är den 23:e december på kvällen.Hemmet går i förberedelsernas tecken.
Maten är inköpt, bankkonton tömda, knäcken kokt och köttbullarna stekta.
Skinkan är fixad och sillen i lag, granen klädd och krubban framtagen.
Och hela kåken är städad.
Hos oss spelas under detta julstökande ofta Händels Messias. Den är så inarbetad att den kallas städskivan. Det var aldrig planerat att det skulle bli så - det var bara så det blev.
Till var och en som - jag vet: det är inte många - läser denna blogg vill jag önska en god jul.
I morgon kl 11.00 firar vi julgudstjänst i Älvsby kyrka. Kanske kyrkkaffe i Församlingsgården.
Sedan förbi på mamma och pappas grav och därefter julfirande som vanligt.
Kanske blir det också att jag går i Otta när juldagsmorgon glimmar. Det får vi se.
PS: Vädret har sista tiden varit så uselt att ja inte velat skriva om eländet. Julen blir i vart fall något sånär vit - men det har varit på gnällen.
bilder saknas
tack och lov!!!
Någon gång för lägne sedan skrev jag att vidstående bild skulle användas när något idiotiskt skulle kommenteras. Jag har inte använt den ofta. I och för sig har ett otal anledningar funnits men jag har valt att inte på bloggen dra upp en del idiotier jag möter. Via bloggen sipprar ju debatter och åsikter ut i cyber-rymden och kan läsas av alla och om jag skulle hänga ut folk och företeelser skulle det de facto motverka mina försök att hantera stollerierna. Men nu är det en myndighet i Stockholm och jag kan inte hålla mig!!
DiskrimineringsOmbudsmannen - som är en kvinna skriver "...innehållet i skolavslutningarna bör påverkas i förväg så att risken för religiösa inslag elimineras..." - enligt Kyrkans tidning.
"Om skolorna prompt vill ha avslutningar i kyrkan ska de inte ha religiösa inslag"
säger hon också.
Jag måste säga att jag blir djupt trött! Så vanvettigt korkat!!
Hur f-sen vistas man i en kyrka utan att vistelsen i sig har religiösa inslag. Hela kåken är ju laddad med kors, altartavlor och en massa symboler! Själva byggnaden är ju för hundan ett religiöst inslag i stadsplanen.
När kommer DO att hävda att kyrkor, synagogor, moskéer och andra lokaliteter skall rivas eftersom några kanske kan hävda att det de anser vara vidskepligheter genom husen påtvingas dem.
Tänk sedan när DO ger sig på tomtevidskepelsen som möter en i varje skyltfönster, på statens frimärken osv. Alla vi som inte tror på tomten - och vi är ju många - tvingas åse hur oskyldiga barn tubbas att tro på en rödklädd klappleverantör som värderar snälla människor högre än andra. Humanetikerna kommer väl snart - i konsekvensens namn - att komma på att tomtens existens ur vetenskaplig synvinkel kan anses tveksam och ansluter sig därmed till denna framtidens Fas2 i korrekt tänkande. Viktig faktor är dessutom att den vidskepliga slentrian-tomte-tron för en normal löntagare är betydligt dyrare än att erlägga kyrkoavgift - något fackförbund och kvällstidningar inte verkat fattat än.
Jag är av den meningen att skolan skall välja plats för terminsavslutningar och när man väljer kyrkan skall församlingen (naturligtvis med full respekt för de barn och ungdomar som har föräldrar med religiösa fobier) besvara valet utan att ge avkall på sin Berättelse - Berättelsen med stort B. Blajsnack denna årstid utan Berättelsen om Jesu födelse och att dillaom julstämning på annan grund kan väl ske - men inte i kyrkan!! Passar inte detta skolan bör de fixa allt själva i annan lokal - och ta debatten med föräldrar, barnen osv. Samt i korrekthetens namn skrota tomtar, pepparkaksgubbar osv.
På skolan där jag jobbar behöver vi tack och lov inte ens frestas att parera för DO-dumheter. Där fixar både kristna, ateister, tveksamma, muslimer osv klockrena skolgudstjänster med Berättelsen om Jesus i fokus både i prat och sång. Och när man inbjuder till att be så ber många med.
I år kom jag at nämna att när människan från jorden reser upp i skyn blir det Fuglesang.
Och när i Betlehem för länge sedan Himlen kom till jorden belv det Änglasång - typ.
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200612/21/20061221163423_Headline780/20061221163423_Headline780.dbp.asp
Ett nutidstroget julevangelium
Madeleine Dahl, som tidigare i år var i Betlehem som fredsarbetare, har skrivit en text lämplig i dessa tider. Hennes tidigare skriverier finns under kategorin "palestinabrev".
Vid den tiden utfärdade president Bush en förordning om att hela världen skulle rensas från terrorister. Det var den största terroristbekämpningen i modern tid och den hölls när Olmert var premiärminister i Israel och Sharon fortfarande låg i koma. I rädsla för att bli misstänkt, om man skulle befinna sig på annan ort än där man var skattskriven, gick var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galiléen upp till Judéen, till Davids stad Betlehem, för att vara där tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de var på väg var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde, i kön till den stora checkpointen strax utanför Betlehem. Hon lindade honom, la honom i famnen och satte sig ned för att vänta, eftersom de inte hade tillstånd att ta sig förbi den 8 meter höga muren.
I samma trakt skulle några herdar ha legat och vaktat sin hjord om natten. Men deras mark hade annekterats av Israel och herdarna hade tvingats att slakta sina får. I sin desperation att få mat på bordet till sina barn hade de tagit jobb som byggnadsarbetare på den israeliska bosättningen Har Homa. Just nu väntade de på den andra sidan av muren för att vara först i kön när soldaterna skulle öppna porten.
Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ?Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er utanför Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i sin moders famn på andra sidan muren, eftersom familjen saknar tillstånd att ta sig in i Betlehem.?. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud och uppmanade människorna: ?Ära i höjden åt Gud och på jorden fred bland dem som inser att man aldrig kan uppnå verklig frihet på bekostnad av att en annan människa förlorar sin frihet.?
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade de fd herdarna till varandra: ?Låt oss gå igenom checkpointen och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.?
De skyndade i väg så gott det var möjligt, förbi kontrollpunkt 1, 2 och 3 i checkpointen, och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet där på andra sidan. När de hade sett dem berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad de fd herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och de fd herdarna tog en taxi till Har Homa, prisade och lovade Gud och hoppades att det som de hade fått höra och se skulle innebära att muren snart skulle raseras och att människorna skulle kunna leva sida vid sida utan att förtrycka varandra.
nu är det dags igen
Förra året vid denna tid skrev jag ett julförberedelseinlägg pyntat med en bild av Joakim von Anka med fyra Björnbusar flåsandes i nacken. Den bilden är aktuell också detta år.Dock verkar det svårt att plocka in gamla bilder i textinlägg på bloggen så därför fick det bli en tre-ljus-are i stället dagen till ära.
Men kolla gärna efter Joakim december 2005.
ny produkt?
Madammen och jag har denna dag tillbringat en liten stund med att till hemmet införskaffa ett lämpligt julträd, avverkat med tillstånd på en god väns skogs-skifte. Det är bara en liten stund denna årstid som man kan ägna åt detta dåsolsystemets centralhimlakropp bara en kort stund visar sig ovanför skogsbrynet. Att plocka gran i mörker är en konstart vi inte brukar ägna oss åt - det är nog så marigt i alla fall.I vinterdagsdunklet lufsar man således i skogen och - voilà!! - där står den!!
Bland alla träd man sett så finns den där - julbusken som påminner om Disney-granen Musse och Pluto skall klä. Alla andra granar har hittills sett ut som samma Disneygran längre fram i programmet sedan Pluto drabbat samman med Piff och Puff bland barren.
Men nu: bland alla piprensarsmala S-formade massavedsmogna skämt står den där. Andaktsfullt styr man stegen mot rariteten - julstämningens nyckel detta år.
Man kommer fram.
Och ser man att det är två!
Två halva granar med 20 centimeters mellanrum!
Som ser ut som en hel. Denhär gången också.
Undrar om ovan designade julgransfötter vara en framtidsprodukt.
Kanske kan de att utvecklas av IKEA som nu etablerat sig i julträdens självplockarland.
städning 1 - magisteruppsatsen
I förra veckan skrev jag en förteckning om vad jag inte hunnit skriva om. Det är väl dags att städa lite i den förteckningen kanhända och här är ett förstaplock.
Jag var alltså i Uppsala under Domsöndagshelgen. Måndagen efter Domsöndagen - alltså för en och en halv vecka sedan - skulle min uppsats för teologie magister-examen dryftas på seminarium. Normalnerver hade inneburit att jag bordat tåget söndag kväll för att komma till Uppsala måndag morgon, seminara samt ta tåget hem natten mot tisdagen. Madammens senaste tågresa - beskriven tidigare - hade dock fått nerverna i dallring så jag reste med nästan ett dygns marginal. Startade alltså lördag kväll sent för att från och med söndag mitt på dagen gästa svåger och svägerska strax utanför Uppsala i väntan på att måndagsmorgonen skulle gry.
Allt gick enligt plan. Kom bara på strax norr om Gävle att där kan man kanske hoppa av för en kort visit hos den ene av de två farbröder som ännu är i livet. Sagt och åtgärdat. Kort telefonsamtal som varslade, avhopp, promenad och möte med pappas lillebror med maka.
Kul!! Kändes lite gruvensamt under promenaden dit. Skulle jag bli jobbigt påmind om pappa?? Mina farbföder och han var ju skrämmande lika till utseende, sätt, röst osv.
Det kändes bara bra!! Farbrodern är 80 fyllda, hyfsat pigg och vi fick en fin pratstund över ett par koppar kaffe. Sedan iväg för landning hos svågeriet i Vattholma.
Måndagen var det alltså seminariedags.
Handledaren var meddelad att jag inte skulle vara till hundra procent klar - men så klar att det skulle kunna diskuteras. Det gick bra. När den kompletterade och korrekturlästa versionen är klar skall den sändas in och då skrivs intyget ut. Det känns kul men också lite vemodigt - vad skall jag nu ha för hobby?? Men jag skall göra den klar först innan jag låter tomheten drabba mig lite lätt.
Mina universitetsteologikunskaper är, i den ordning de tenterats:
- 40 poäng Religionskunskap - det som på min tid kallades Grundkursen
- 10 poäng grekiska
- 10 poäng hebreiska
- 10 poäng (= 1 betyg) religionshistoria - alltså främmande religioner
- 20 poäng (= 2 betyg) bibelvetenskap Gamla testamentet - språkligt
- 40 poäng (= 3 betyg) bibelvetenskap Nya testamentet - språkligt
- 20 poäng (= 2 betyg) kyrko- och missionshistoria
- 10 poäng (= 1 betyg) dogmatik
- 10 poäng (= 1 betyg) teologisk etik
- 10 poäng (= 1 betyg) praktisk teologi och samfundskunskap
Som synes av det kursiva kom bibelvetenskap - exegetik - att utgöra tyngdpunkten.
Sammantaget blir detta 180 poäng i min teologie kandidat-examen från årsskiftet 1977-78, en tid då "normalexamen" var 160 poäng. Att jag läste 20 poäng (= en termin) mer hade flera orsaker: Det var intressant, jag gick på ett gammalt system som stadgade att man efter språken skulle läsa 7 ämnen och ta minst 8 betyg och jag hade de sista "ett-betygarna" kvar. Dock: framför allt pluggade jag extraterminen för att vänta in min dåvarande fästmö* vars utbildning skulle vara klar i och med våren 1978. Våren 1978 innebar för mig:
- (20 poäng - inte formellt inräknade men motsvarar den i kyrklig regi då så kallade praktiskteologiska övningsterminen som gick ut på att lära hantverket hjälpligt, kunna predika, hålla barn utan att tappa dem i dopfunten etc.)
Sedan efter många år i dessa yttersta tider:
- 40 poäng bibelvetenskap Nya testamentet - språkligt.
Detta innebär en teologie magisterexamen. Om jag predikar bättre med detta eller har bättre lektioner vet jag inte men det spelar ingen roll. Jag har fått lära mig mer och det tycker jag är kul.
* Den dåvarande fästmön är denna dag madammen i mitt liv, fastighetens första dam.
1 advent
Så är det då första söndagen i Advent. Ett ljus är tänt och gudstjänst firad - allt enligt tradition.Predikan kollegan höll berättade vem Jesus är och att han verkligen gick in för att visa vem han var genom att arrangera inritten till Jesusalem i enlighet med de gamla profetiorna. Bra.
Predikan handlade också något om åsnan - riddjuret Jesus begagnade sig av. Samt - inte så smickrande men ändå rätt - att vi är de åsnor som i nutiden har att bära/lansera Jesus som Befriaren, Kungen, vad vi nu vill välja för titel. Och för att det skall fungera behöver åsnan vara löst, frikopplad från det som binder.
Så det var bra! God gudstjänst - med psalmer, körsång och allt som hör till dagen då ett ljus tändes.
En helt annan sak:
Jag lyssnade igår på radions repris från 1 december av livsåskådningsprogrammet Människor och tro. Där intervjuades författaren Magnus Malm som fått nått litteraturpris av något slag. Och han sa något tänkvärt - typ ungefär detta:
Idag sägs ofta om Kyrkan att den inte skall definieras utifrån sina gränser utan utifrån sitt centrum. För det första kristna vore det uttalandet rent nonsens. För dom var centrum - alltså att de bejakade att Jesus var Guds Son helt oförargligt för omvärlden men det de sa nej till, det de drog gränserna mot, provocerade motstånd och förföljelse.
Och nu fortsätter jag funderingen:
Kristen frihet kanske inte så mycket är att säga Ja till allt möjligt. Kanske är det modet att säga Nej till det man vet - ur Bibel och erfarenhet - vara orätt. Typ.
Kolla gärna på denna länk - ungefär 35 minuter in i programmet och vidare.
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=416&NrOfDaysInArchive=30
