stigstrombergsson

Så är det då första söndagen i Advent. Ett ljus är tänt och gudstjänst firad - allt enligt tradition.

Predikan kollegan höll berättade vem Jesus är och att han verkligen gick in för att visa vem han var genom att arrangera inritten till Jesusalem i enlighet med de gamla profetiorna. Bra.
Predikan handlade också något om åsnan - riddjuret Jesus begagnade sig av. Samt - inte så smickrande men ändå rätt - att vi är de åsnor som i nutiden har att bära/lansera Jesus som Befriaren, Kungen, vad vi nu vill välja för titel. Och för att det skall fungera behöver åsnan vara löst, frikopplad från det som binder.
Så det var bra! God gudstjänst - med psalmer, körsång och allt som hör till dagen då ett ljus tändes.

En helt annan sak:
Jag lyssnade igår på radions repris från 1 december av livsåskådningsprogrammet Människor och tro. Där intervjuades författaren Magnus Malm som fått nått litteraturpris av något slag. Och han sa något tänkvärt - typ ungefär detta:
Idag sägs ofta om Kyrkan att den inte skall definieras utifrån sina gränser utan utifrån sitt centrum. För det första kristna vore det uttalandet rent nonsens. För dom var centrum - alltså att de bejakade att Jesus var Guds Son helt oförargligt för omvärlden men det de sa nej till, det de drog gränserna mot, provocerade motstånd och förföljelse.

Och nu fortsätter jag funderingen:
Kristen frihet kanske inte så mycket är att säga Ja till allt möjligt. Kanske är det modet att säga Nej till det man vet - ur Bibel och erfarenhet - vara orätt. Typ.

Kolla gärna på denna länk - ungefär 35 minuter in i programmet och vidare.
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=416&NrOfDaysInArchive=30