e4an söderut
Den första sommarlovsveckan innebar arbete - uthyrd till församlingen för konfirmander och Gotlandscykling.
Den andra sommarlovsveckan innebar arbete - fortsatt utleasad och konfirmation.
Den tredje sommarlovsveckan - denna just förlidna - har inneburit ledighet.
Den fjärde sommarlovsveckan - nästa - innebär resa till Svealand och därmed troligen temporärt bloggstopp.
Den femte sommarlovsveckan - veckan därpå - innebär arbete och OAS-möte, sannolikt blogginlägg.
Så i morgon rattas Metusalem söderut längs e4an.
Metusalem är smeknamnet på familjefordonet med registreringsnumret JTR 969 - läs 1 Mos 5:27.
haveriutredningskravet kanske förhastat
I gårdagen inlägg efterlyste jag haverikommissioner kring kyrklig utveckling. Det var lite förhastat. Haverikommissioner tillsätts ju när katastrofen skett och inget finns att rädda. Då ska svarta lådor, bogvisir och annat studeras för att reda ut orsakerna till eländet. Där är vi inte vad gäller Svenska kyrkan! Som skuta har hon ännu inte gått till botten utan är bara i sjönöd. Dock är det viktigt att man även under gång vågar göra osminkade analyser av den utveckling som båten befinner sig i.
Vad gäller tankar kring navigationen vill jag referera till vad jag för ett par veckor sedan läste i tidningen Budbäraren - hus- och livorgan för Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS). Där angavs nio punkter Carl-Erik Sahlberg i Stockholm anger för en kyrka som växer och fördjupas:
- Den är öppen för alla
- Den bryr sig om människor i nöd
- Den har en kärleksfull gemenskap
- Den ställer Jesus i centrum
- Den lever i renhet
- Den vågar lida för sin övertygelses skull
- Den söker Gud i bön
- Den använder lekmännen
- Den är beroende av Den helige andes kraft
Inte så tokigt faktiskt. Och som program för handling är det rent bra.
andra onsdagen utan - men med annat
På onsdagar brukar jag nämna något om minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST.
Men ikväll är det inget. Så har det varit sedan ett par veckor tillbaka.
Utan LOST känner jag mig helt förlorad.
Då får jag skriva om något helt annat:
Dagens lokaltidning redovisade lite fakta kring in- och utträden förra året vad gäller Svenka kyrkan i spridningsområdet.
Arjeplog: 0 in - 14 ut.
Arvidsjaur: 1 in - 23 ut.
Hortlax: 5 in - 22 ut.
Norrfjärden 2 in - 31 ut.
Piteå lands: 4 in - 78 ut.
Piteå stad: 14 in - 89.
Älvsbyn: 6 in - 43 ut.
Detta gör summa 32 in - gäller personer över 12 år) och 300 ut. I hela Sverige är siffrorna 5 479 in och 57 351 ut.
Alarmerande är detta inte. Men utvecklingen är krypande och i summerade tal minskar tillhörigheten till kyrkan påtagligt över åren. Och om/när proppen går ur kan "raset" rasa fort.
Förr året döptes 65,1% av alla födda. Det innebär 68981 personer. Det betyder att vart tredje barn som föddes inte blev döpt. Därmed givetvis inte heller kyrkotillhörigt men det är en bisak i sammanhanget.
46094 personer - 35,6% av årskullen - konfirmerades. Det innebär att 64,4 - praktiskt taget 2 av 3 inte konfirmeras. Vad det på sikt kommer att innebära för trons ställning i landet och för kyrkotillhörigheten kan man bara spekulera kring och bäva över.
En annan artikel - länk nedan - för några dagar sedan behandlade gudstjänstutvecklingen i samfundet. Orsaken till de vikande siffrorna anges som sekulariseringen. Någon mer djupsinnig analys om det var bara den yttre sekulariseringen eller rentav en i kyrkan inre sekularisering samt hur dessa kanske samvarierar gavs inte.
Läs själva och kolla i artikeln.
Statistiklänken nedan kan också vara aktuell.
Nu går det inte längre att blunda eller titta åt ett annat håll!!
Det är heller inte dags för olika analysgrupper!!
Det behövs en haverikommission!! Eller flera!!
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=69931&arkiv=False
http://www.kyrkanstidning.se/kyrkanstidning/nyheter/det_glesnar_i_kyrkbankarna_0_2255.news.aspx
http://www.svenskakyrkan.se/statistik/
confirmare necesse est - påbyggd version
Ett modifierat latincitat får stå som rubrik för dagens - Midsommardagens - inlägg å denna blogg: confirmare necesse est - det är nödvändigt att konfirmera! Detta apropå att det varit konfirmation i Älvsby kyrka - konfirmation med mässa.
Och det blev bara så bra!!!
19 konfirmander hade förberett olika partier att redovisa och alltsammans fick en fin röd tråd.
Knappa tio-talet hjälpledare löste uppgifter och axlade ansvar som textläsare, berättare och nattvardsutdelare.
Jag och en prästkollega + en kantor drog väl också ett strå till stacken.
Och alltsammans blev en högtidlig gudstjänst, lagom lätt på foten i ett behagligt tempo.
Efteråt frågade jag en konfirmandtös: - Titta inte på klockan! Hur lång blev gudstjänsten?
Svaret blev: - Det känns som tio minuter men måste varit längre. En timme!
- Se här, fortsatte jag och visade på uret som då stod på 12.32.
- Va!!! En och en halv timme!!
- Tänk vad tiden går fort när man har roligt! blev min slutsats.
- Roligt och roligt?? hördes en brummande målbrottsröst från sidan.
Men det var kul!! Och djupt meningsfullt!!
Åtminstone för mig som idag konfirmerat barn till sådana jag en gång konfirmerat.
Confirmare necesse est!!
Hur firades då gudstjänsten?
Hur genomfördes konfirmandernas redovisning?
Det kan väl vara något att tillägga en kall och regnig måndag.
Enligt Den Svenska Kyrkohandboken firas Konfirmation med mässa så att ordningen för konfirmation följs till och med förbönen, sedan en psalm och själva mässfirandet. Så gjordes också i Älvsbyn med undantag att mellan bägge "gudstjänstdelarna" skedde en beredelse med Syndabekännelse och Avlösning.
Konfirmandredovisningen leddes av bloggarn och byggde på några partier konfirmanderna själva utformat. Mitt uppdrag var att "prata ihop" delarna till en röd tråd. Detta löstes sålunda - med mitt sammanprat i kursiv stil:
Textläsningar: Matteus 28:16-20 samt Romarbrevet 6:4-5.
Vi lyssnade till två texter - om dopet.
Konfirmation hör ihop med dopet - barndöpta för lära sig något.
"...hålla de bud jag lärt er" stod det.
Jesus ger ett bud - ett nytt bud: "Ni skall älska varandra!"
Det ersätter inte - men sammanfattar - tidigare bud från Gud.
De mest kända är de 10 buden - vilka är det?
- Konfirmanderna nämner dem. Som av en flax kommer fjärde sist - inte ovanligt hos tonåringar.
Ett annat sätt att framställa det är följande:
- Konfirmanderna rappar buden
Buden går att hålla till det yttre - och samtidigt ändå inte.
Då de avser både handling, ord och tankar skapas en låsning mellan Gud och människor.
Upplåsningen av låsningen heter Jesus.
- En grupp berättar om Jesu död och uppståndelse.
För att genom tid och rum till oss förmedla det Jesus gjorde då och där skapade Jesus verktyg - så kallade Sakrament.
- En annan grupp berättar om Dop och Nattvard
På Gotland syntes sakramenten tydligt: i stora dopfuntar och altartavlor med nattvardsmotiv.
Tiden på Gotland i övrigt förtjänar att rapporteras.
- En grupp berättar om vistelsen på Gotland.
- En hjälpledare kompletterar med erfarenheter när man gör sitt andra år - hur mycket man då lär sig.
Vi såg alltså kyrkorum som berättade. Också det här rummet berättar.
- En grupp berättar om symboler mm i Älvsby kyrka.
På altartavlan kommer Jesus ut ur graven och/eller in till oss - alltså är här. Bilden av det han lovade och som sas i första Bibeltexten: "Jag är med er alla dagar till tidens slut."
nu mörknar det
Igår var det Sommarsolstånd - något som på brukligt sätt firades i familjen.Sommarsolståndet är - för den oinvigde - årets ljusaste dag. Solen går upp så tidigt och ner så sent att den nästan inte är borta alls - i vart fall på dessa breddgrader.
I vår familj firar vi detta. Så också igår.
En god middag bestående av köttgryta, ett gott rött samt jordgubbstårta efteråt.
Sommarsolsståndsfirande innebär också att familjen ger husfadern speciella gåvor. Så gjordes också detta år.
Nu går vi således mot mörkare tider.
Solen kommer för varje dag som går ända tills det vänder på nytt att sega sig över horisonten senare och senare och dunsa ned under densamma vid tidigare och tidigare tidpunkt. Orsaken till allt detta är vad jag erfarit en vinkelförskjutning av jordens polaxel i förhållade till planetens omloppsbaneplan eller nåt ditåt. I vart fall ger det växling - något som firas i familjen.
Veckan i övrigt har gått i konfirmandarbetets tecken med Konfirmation med Mässa i morgon, på Midsommardagen. Med den arbetsinsatsen går jag, ett par veckor efter andra lärare på folkhögskolan, på sommarledighet som dock kommer att pausas något i samband med OAS-mötet här på orten i mitten av juli. Det stora mötet är inte ett arrangemang i samverkan med folkhögskolan men företaget skall bestå de medverkande med mat och logi och jag skall hålla i ett seminarium ett par gånger per dag under ett par dagar.
Sedan blir det väl paus till i augusti - peppar, peppar.
mirakel i mässan?
Samtidigt i kyrkan var en ungefär lika stor grupp konfirmander med ledare från Luleå. De kom närmast från folkhögskolan som är bas för det konfirmandarbete Luleå-församlingarna bedriver tillsammans med Luleå Basket - läsning och träning i kombination alltså.
Summa blir detta ungefär 60 ungdomar i åldrarna 14-15-16-17 år.
En hjälpledare - Älvsbybo - börjar då hicka.
När gudstjänsten har nått fram till själva mässfirandet.
Och nu snackar vi inte om hicka utan om HICKA!!
Känslan blev att rutorna skallrade, bänkarna vibrerade och färgen i taket började flaga.
Och så pågår det under hela nattvardsutdeladent.
Och miraklet inträffade: Ungdomshögen bröt inte samman i hejdlöst fnitter. Inte ens delvis.
Smålog gjorde många men kollapsen uteblev. Är inte det ett mirakel - säg?
Nu över, som de säger i nyheterna på TV, till något helt annat.
Tidigare har någon efterlyst - även om det inte varit någon stor folkligt krav - att jag skulle lägga ut predikningar jag håller på bloggen. Jag predikar inte så ofta men idag gjorde jag det. Så om någon är hågad att läsa följer här manus till predikan i Älvsby kyrka 2:a söndagen i Trefaldighetstiden 2007. De lästa texterna var 5 Mos 7:6-9, Rom 8:28-30 och Joh 1:35-46. Jag följer manus ganska troget till innehållet men spär stundom på med fler exempel eller så.Nu har vi bett. Och sjungit. Och lyssnat till tre avsnitt ur Bibeln.Och de avsnitten handlar om två saker:
1. Om Gud och vad Gud gör
2. Om Jesus, han som kallas Messias/Kristus
3. Om hur människor börjar tro på honom
1. Många tror på Gud - sådär av sig självt.
Någon/något måste ligga bakom allt.
Någon/något måste man kunna vända sig till i olika lägen.
Någon/något ligger bakom bra saker - men kanske också dåliga.
Någon/något belönar de goda och straffar de onda.
Över hela världen genom hela historien har människor resonerat så.
Över hela världen genom hela historien har människor trott på gud eller gudar.
Tro på Gud är alltså egentligen inget märkvärdigt.
Bibelns människor har trott och det de har upplevt av och tillsammans med Gud har skrivits ner på olika sätt.
Ett exempel är den första texten (5 Mos 7:6-9).
Där berättas hur Gud gör, vilka Gud är inriktad på, vilka Gud speciellt bryr sig om.
Berättelsen var ur historien om vad som hände för sisådär 3500-3200 år sedan.
Då befriade Gud, genom sitt ombud Mose, en slavbefolkning ut ur Egypten.
Då gjorde Gud "undermänniskor" till sitt folk.
Så har det varit genom hela historien och så är det fortfarande:
Gud har en speciell dragning till de som hålls för svaga - och som håller sig själva för svaga.
De mäktiga, duktiga, begåvade, fräna vill väl Gud också ha att göra med men det är de svaga, dem som kommer efter, dem som lider, dem som är ensamma, dem som inte räknas - det är dem Gud räknar med.
Sug på den karamellen när du känner dig ensam!! Eller ute! Eller!
Människor tror som på Gud av sig själva - inget märkvärdigt.
Men Bibeln berättar det där viktiga om hur Gud är.
2. Tydligast syns det hos Jesus - som kallas Messias/Kristus
Att han kom till förmån för dem som var nederst är ju så tydligt!
I berättelserna om honom läser vi om en som botar sjuka, möter sorgsna, undervisar fattiga, betonar barn, förlåter misslyckade osv.
Men de mäktiga och duktiga, vuxna och rika, ledande i både samhälle och religion står som på sidan av.
Jesus går så "ner" att han dör på ett kors - detta finns avbildat i praktiskt taget alla kyrkor på ett eller annat sätt.
Korsdöden var i hans tid dödssättet för slavar och patrask. Korsdöden innebär att han offrade sitt liv för patrask, du, jag.
Och det är som offer Jesus kallas Guds Lamm - fanns i texten jag läste och återkommer strax innan vi tar emot bröd och vin.
Hur Gud är syns tydligast hos Jesus - som kallas Messias/Kristus.
Ingen har någonsin sett Gud står det i Bibeln. Den ende Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, har förklarat honom för oss. (Joh 1:18)
3. Kom och se!!
I början av mitt prat sa jag att Gud tror människor på liksom av sig självt, att det är ganska vanligt och inte särskilt märkvärdigt. Så är det inte med Jesus - han som kallas Messias/Kristus.
Honom kommer man som inte på.
Honom måste man få reda på.
Det långa Bibelavsnittet jag läste handlar om det - om hur människor tipsar andra människor om Jesus.
Johannes (Döparen): Där är Guds Lamm!
Andreas till Petrus: Vi har funnit Messias!
Jesus till Filippos - lite speciellt: Följ mig!
Filippos till Natanael: Vi har funnit... Följ med och se!
Och så har det varit.
Och så är det.Gud använder ombud för att folk skall få reda på något om Jesus - och kunna tro.
Idag får vi reda på något om honom.
Att han är Lammet som offrade sig för alla människor - de nedersta, du och jag.
Och det tavlan föreställer: Han är den som uppstod från döden och lever.
Och vi kan ha kontakt med honom.
Kom och se! är uppmaningen också till oss.
Här - vid nattvarden, i mässan - där du tar emot det bröd och det vin som bär Jesus och allt han står för till dig.
Här kan du komma och se Jesus - som kallas Messias/Kristus.
Amen.
om förrförra inläggets kommentarer
Underbart med två avsnitt av Lost ikväll. Jo, spela in dem på video... skrev signaturen Lostfanet.
Dessa stackars medmänniskor vet inte att vi inte fått till videoinspelnings-möjligheterna efter det att TV-utbudet digitaliserades. Därför kom deras avsikt att uppmuntra i stället att få en nedslående effekt. Dock: Sonen den äldre tankade ner avsnitten från internet, flyttade dem till Dottern den äldres bärbara dator samt kopplade och fixade ihop den med TVn så att hans bussresetrötte fader kunde komma ikapp och inte förbli helt LOST.
Kymigt slut faktiskt...
Kom dessutom på att den hugade läsaren borde undfägnas med ytterligare ett poetiskt mästerverk med anknytning till Gotlandsresan. En hemmavarande prästkollega sms-ade nämnligen följande fråga
Har du någe ont i rumpan typ?
Efter cyklingen tänker jag.
Lyriksvaret blev
Med rumpa av läder
och lämpliga kläder
man knappt något känner
när man vistas bland vänner.
Hugaligen!!
jag är tillbaka!
cykla på Gotland och åka bussleder tillsammans till ansträngd stuss
Ovanstående högklassiga poem är en mycket stram sammanfattning av tiden sedan förra gången jag skrev i min blogg. Givetvis har jag efter hemkomsten igår kollat statistiken och funnit att ett träget dussin personer besökt bloggen under tiden jag varit borta. Om det är samma dussin dag efter dag eller nya tolvtal vet jag inte. Jag skulle nog föredra att det vara samma personer som likt trogna hundar vaktar vid sina datorer på det att husse kanske meddelar något men jag är ju inte säker.
Alltså:
Vi var på Gotland!
Vi är detsamma som 15 konfirmander - några ville inte resa utan blev hemma för annan undervisning. Till dessa skall addreras 5 hjälpledare ett eller ett par år äldre än konfirmanderna samt fem vuxna ledare. Att det reste hela fem vuxna på dessa tjugo ungdomar beror på några nya EU-regler som gör att man skall vila en viss mängd mellan sina arbetspass. Hur man sedan bär sig åt för att ha fritid andra hälften av en tandemcyklingsdistans eller vad som skiljer ens lediga kväll i ett konfirmandtältläger från kvällen innan när man var i tjänst har EU inte nrmare fastslagit. Doch måste det finnas ett schema för sådant vilket ledde till fem vuxna: två kyrkomusiker, en ungdomsledare och två präster.
Buss tog oss till Gotland!
Vi startade på kvällen samma dag som skolorna slutade vilket innebar ett uppbrott från studentmiddagen innan kaffet. Min knappt femtiofyra år unga ryggrad och det jämnåriga ryggslutet märker av sittande sovning - eller näst intill sovning - i fjorton timmar.
Lördag 11.00 lade skeppet ut från land och seglatsen mot Visby började. Vi nådde land, kvitterade ut tandemcyklar med kärra och pumpade iväg vår första distans till en campingplats 27 km från Visby.
Kyrkor som konfirmandbok!
Dagen därpå - söndag - cyklades totalt ungefär 4½ mil. Vi besökte kyrkor där konfirmanderna med hjälp av ett antal förtryckta frågor uppmanades att se och notera vad de såg.
De kyrkor som besöktes var först Stenkyrka. Den kyrkan studerades samtidigt som en kör från Eskilstuna övade inför gudstjänsten en dryg timme senare. Kören, som bland annat visade sig innehålla en utflyttad Älvsbybo, stördes inte alls av att tjugotalet ungdomar smög omkring och tisslande samtalade kring sina uppgifter.
Turen gick till en kyrkoruin - Ellinghems ödekyrka - och sedan via Hangvar - som visade sig vara låst på en söndag(!) - till Lärbro där lunch intogs. Efter lunch och kyrkstudier till Bunge vid Fårösund och sedan över till Fårö för natten.
På detta viset skulle hela resan i detalj kunna redovisas men jag avstår från att göra det mer än att nämna att dagen därpå bar det via tre kyrkor 70 km ända till Visby i vars omnejd dagen därpå ytterligare ett par kyrkor fick besök. Sista dagen tillbringades innanför murarna innan båten gick vid 17-tiden. Lagt tillhopa skall konfirmanderna ha material från 7-10 kyrkor beroende på anteckningsflit. Tanken är att deras noteringar och observerationer skall ligga till grund för kommande vecka då vi ska bedöma och reflektera kring det sedda.
Läckra ungar!
Det är kul att vara med konfirmander och deras hjälpledare! Konfirmanderna är givetvis ganska oförberedda på vad som händer och saknar inblick i det som kyrkorummen berättar. Hjälpledarna som kör andra eller tredje varvet har ju mer kött på benen och frågar och funderar till max. Dessutom har de också kött på benen vad gäller cykling, tältresning, matlagning osv och har fungerat alldeles fantastiskt som något äldre följeslagare.
Om jag drygt 50 år ung fungerat väl som ungdomsledare vet jag inte. Men jag vet att för mig var det kul!
Bildtext: Korsbensstående hjälpledare berättar för konfirmander och andra om Bro kyrkas exteriöra märkligheter.
grundent, student, ett femminutersflämt
Hans storebror - hattifnatten - har samma dag tagit studenten.
Ikväll åker deras fader till Gotland för att cykla med konfirmander. Hemma torsdag nästa vecka.
Strax skall grundent- och studentmiddag avnjutas.
Stress, stress, stress.
Onsdag nästa vecka är jag på Gotland och missar dubbelavsnittet av LOST mellan kl 20 och 22 ca. Till de avsnitten återstår - för dem som kan se dem - nu 5878 minuter.
rem tene, verba sequentur
Den gamle knarrspiken Cato i Rom lär ha yttrat ovanstående rubriks latinska gloslista - i vart fall enligt en annan romare Cicero. Alf Henriksson berättar detta - samt en massa annat skoj - i sin två-volymare Antikens historier som just nu är föremål för omläsningsaktivitet. Rubrikorden är Catos motto om att hålla tal och blir översatt till svenska:
Håll fast vid saken så följer orden.
Så vilken - onsdagskvällen till ära - är saken att hålla fast vid på det att orden må följa? Svaren är tväggehanda:
Det är nu ett visst antal minuter kvar till LOST - mer exakt angivelse kommer senare.
Skolavslutningar som varit en sak jag nyligen dryftat i ett par inlägg.
Och där börjar jag.
Vad ser ni?
Det blev inledningsfrågan i gudstjänstdelen av gårdagens skolavslutning på folkhögskolan. Rektor hade då hållit ett kort tal samt märkes-nålat elever som tidigare inte fått skolans märkesnål. Så var psalmen Den blomstertid nu kommer sjungen i sann skolavslutningstraditionsanda och under psalmen ställde jag fram en pedistal med det arrangemang som vidstående bild visar. Klicka på den för förstoring samt begrunda dess utseende.
- Vad ser ni? var alltså min öppnande fråga till de närvarande.
- taggtråd...
- sten...
- en ros... svarade de närvarande - alltså skolans elever.
[Nu pausar jag eftersom från Umeå hemkommen dotter - snuppan - står och trampar för att kunna komma ut på internet. Dessutom är det fotboll på TV och 29 minuter kvar till LOST.]
- en ros... svarade de närvarande - alltså skolans elever. Tråden återupptages härmed.
- Vad bedömer ni att det föreställer? Vad säger arrangemanget er? blev ett par följdfrågor.
- det finns liv...
- Vad står för livet?
- Rosen!
- Vad står taggtråden för?
- Det som kväver livet...
- Att något kväver livet, dödar - är det vad ni ser? - pastorns sammanfattande fråga.
- Ja - svarade några. Men nu skakade andra på huvudet.
- Ni ruskar på skallen. Vad tänker ni?
- Det jag ser är att livet spränger döden! sa en kvinna. I vart fall var det innebörden. Det är med mina ord jag återger det.
- Nu vart det två betydelser! Att livet kvävs och hotas och att livet spränger det onda. Nu får ni bestämma er! Eller...
- Förresten - vad är starkare? Livet eller döden? frågade jag för att dra tanken vidare.
- Livet! Kärleken! Det positiva! smattrade svaren fram.
- Helt fel!! sa jag då. - Döden är ju starkare än livet för den tar ju oss allihop.
- Livet är en sjukdom med dödlig utgång fortsatte jag. Lämnad åt sig själv blir minnet av en människa en gravsten sedan barn, barnsbarn och barnbarnsbarn glömt att man funnits. För en del människor kan det bli ett monument eller en staty - men den är också av sten! blev min uppmuntrande fortsättning.
Såhär långt fram i skolavslutningen var ju all traditionell sommarlovsstämning flugen sin kos. Det är förresten en sorts känsla som det är ganska glest av på en folkhögskola där flera av dem som studerar i och med avslutningen går in i en period av ensamhet, öppen arbetslöshet osv. Flera säger faktiskt att skola är bättre än lov - även om man också vill ha lovet.
Nåväl - tråden återupptogs. Jag "predikade" ungefär med dessa ord:
Hos människan lämnad åt sig själv vinner döden. Dethär arrangemanget är en kopia av ett konstverk som finns i Auschwitz, ni vet förintelselägret där människor gasades. Där vann döden, tortyren, förtrycket tills dess att krafter utifrån fick verksamheten att utföra. De krafterna - England, Sovjetunionen, USA, Frankrike osv - använde också våld men min poäng är: Livet sprängde döden genom att en insats gjordes utifrån!
För människan som sådan spränger livet döden genom en insats utifrån - insatsen att Gud själv valde att bli människa och uppstod från de döda. Jesus är insatsen utifrån - rosen - som spränger döden!
Och sedan fortsatte jag ett tag till med fler ord om hur Gud arbetar till förmån för oss människor, om att Gud altsomoftast i sitt arbete använder sig av människor som ombud och i det läget inte är kräsen - kan använda sig av vem som helst.
Saken jag ville hålla fast vid var Jesus som Guds ingripande på vår sida - alltså Inkarnationen om vi vill använda ett fint ord. Det var Saken. Och Orden kom av sig själva både hos mig och de andra. Givetvis sjöng vi fler sånger och bad. För på en kyrklig folkhögskola får - till och med skall - man göra så.
innerlig värme & 29 år
En högtrycksrygg dominerar vädret i Sverige med soligt väder på de flesta håll. Varmast är det, liksom i går, i norra Norrland. I Älvsbyn i Norrbotten har temperaturen nått 27,5 grader vilket är årets hittills högsta temperatur...
Detta finns att läsa på www.smhi.se. Tar man den länken och klickar på prognoser & observationer på sidans överkant samt meterologens kommenar till vänster hamnar man i denna uppbyggliga text. Andra intressanta data får man fram när man till vänster klickar på extremer. Där listas de 7 högsta temperatorerna sistlidna dygnet i fyra regioner - Norra Norrland, Södra detsamma, Svealand och Götaland. Vad visas? Jo:
Paharova 25,6; Vidsel 25,6; Pajala 25,5: Jokkmokk flygplats 25,3; Vajmat 25,2; Gällivare 25,2; Karesuando 25,0 ? alla i Norra Norrland, faktiskt Norrbotten.
Sjunkande temperaturer blir det sedan ju längre söderöver man kommer. De sex nästa kommer då från Södra Norrland (Forse 23,8; Junsele 23,1; Åre 22,8; Norrhög 22,8; Gäddede 22,7; Krångede 22,6) innan en Svealandsnotering spränger listan: Brattmon 22,6. Så kommer den sjunde norrlandsuppgiften (Hoting 22,5) innan temperaturen faller ju längre ner på kartan man kommer. Vi bor bra till!!
En annan sak värd att notera:
Den 3:e juni 1978 - alltså för 29 år sedan - gifte sig madammen och jag.
Åxå den dagen var det hett som i en bakugn men de höga temperaturer som rådde då de så ädla metallerna gjöts samman bidrog till en god legering - typ.
