stigstrombergsson

Ärkebiskopsvalet är klart och av ett par kattidater har en befodrats. En del kritiker av hela upplägget tycker att de två som gick vidare till andra valomgången var för lika, att de jamade i ungefär samma tonart hela tiden. Jag tycker si, sa Billeryd. Si tycker jag, sa Bullsenius.

• Murre i Skogstibble? Knappast, han är för bondig.
• Maja Gräddnos? Billeryd och Bullsenius är inte söta nog.
• Tjocke Trisse? Nej, han är för trög.
• Gammel-Maja i domkyrkotornet? Lokaliseringen OK men ur genusperspektiv knappast.
• Fritz, Frida eller lille Fridolf? Nej, familjedramat slapp vi fast det var nära.
• Rickard från Rickomberga? Icke! Utkantskatt för långt från centrum.
• Gullan från Arkadien? Inte rätt genus och därtill för fåfäng.
• Laban från Observatorieparken. Hans intellektuella miljö miss-stämmer.
• Måns? Nejnejnejnej! Han är alldeles för lismande elak.
• Men Pelle själv då? Givet! Den allmänt känt höga svansföringen gör att han är den bäste kattidaten för att beskriva vinnaren av the Bill and Bull contest.

– Jag har lämnat Svenska kyrkan, eftersom jag behöver hjälp med min själs frälsning, inte halvsmält politik, fluffig sentimentalitet, trendigt livsstilssvärmeri och repression av oliktänkande. Den nya ärkebiskopen, som finns i kyrkans politiskt inkännande huvudfåra, har antagligen ingen ambition att ändra på det. Men om han mot förmodan har det önskar jag honom all lycka. En ärkebiskops främsta uppgift är att sprida Guds ord. Inte att förminska Guds ord genom att reducera det till socialpolitik, miljöpolitik, utrikespolitik, jämställdhet, skattepolitik eller vad som för ögonblicket råkar vara inne. En konkret uppgift vore att verka för ett slut på den bisarra ordningen att Svenska kyrkan styrs av partipolitiker – av majoritetsförhållandena att döma förstår jag att Svenska kyrkans gud för tillfället är en miljöanstruken socialdemokrat på vänsterkanten.