ett blogg-inlägg om inga blogg-inlägg plus länkar
Det är glest med bloggeriet. I vart fall har det varit det de sista veckorna. Det beror på OS i Turin. Och på arbetet. Och på en del andra saker.Hälsan och livet och alltihopa är OK och allt flyter på som vanligt. Madammen (alltså hustrun) jobbar och så gör jag. Äldsta dottern (som baby kallad pappas lilla snuppa) springvickar på dagis och skola och däremellan gäller hon för att bo själv på farfars-sidan, andra halvan av vårt parhus.. Dotter nummer två (snorvan) utbildar sig till tandsköterska och bor som tidigare nämnts i egen lägenhet på samhället. Den förste av sönerna (hattefnatten) fyllde 18 förra veckan, bor hemma och är alltså myndig. Den yngste (som fått bära många smeknamn: tomtenissegubbegrisen eller heffaklumpen) vistas i årskurs åtta, hos någon kompis eller framför en skärm - TV eller dator kvittar.
Allt är alltså som vanligt civilt. Vi är 4 under samma tak men märkligt nog ofta 6 i maten.
Arbetet och därtill närliggande aktiviteter har tagit mycket tid den sista tiden. Förra helgen predikade jag lördag 1900 och söndag 1100 i samband med en årsmöteshögtid på EFS i bygden. Jag är inte själv EFSare men ombeds då och då dela tankar och det gjorde jag de två dagarna.
Veckan efter var det lektioner, planeringar, rådslag osv på folkhögskolan.
Fredag innebar resa till Skellefteå alldenstund min ingifta moster Elsa avlidit i en ålder av nästan 92 år. Givetvis hade jag rest ner hursomhelst men mina kusiner bad mig leda begravnings-gudstjänsten och det kändes både hedrande och fint.
Lördag 1000-1600 höll jag Bibelkurs på folkhögskolan och kl 1800 perdikade jag vid helekumenisk gudstjänst. Söndag 1100 var det också ekumenisk gudstjänst i Älvsby kyrka och jag predikade.
Det har som gått i ett - samtidigt som det varit OS. Därav sparsamt med bloggeriet.
Jag har i alla fall - förra inlägget - lagt in ytterligare en predikan om någon är intresserad.
Mitt studieprojekt????
Brrr!! Fråga mig om något annat, please.
En länk som jag tycker är intressant i sin totala brist på insikt om vad kyrkans roll i världen är:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=524481
En annan intressant länk där man valt att beskriva en avgränsad aspekt (av flera möjliga) om hur Älvsby folkhögskola är en kyrklig skola med Svensk kyrkan / Luleå stift som huvudman.
http://www.efs.nu/portal/page?_pageid=53,38349&_dad=portal&_schema=PORTAL
den lidande kärleken
Jag lägger ut en predikan till - i min självupptagna exibitionisms anda. Den hölls i lördags kväll i samband med en ekumenisk gudstjänst förlagd till Älvsby folkhögskolas kapell. Innan predikan hade psalmerna 10 och 94 sjungits. Den som ledde gudstjänsten hade också läst Första Johannesbrevet kapitel 4 verserna 7-10.Temat för i kväll är Den lidande kärleken. Den text, de texter, vi funderar kring är ord hos profeten Jesaja i Gamla testamentet. Och temat hör samman med denhär helgen.
Vi tar det bakifrån: Först den här helgen.
Vi tar det bakifrån: Först den här helgen.
I morgon är det Fastlagssöndagen. Av tradition i Sverige har den inlett Fastan. Fast egentligen börjar Fastan först på onsdag till veckan, på Askonsdag som är kyrklig helgdag fast inte allmän helg med ledighet.
Men i Sverige har vi - som vanligt - tjuvstartat och låtit fastan börja några dagar tidigare. Vi har till och med infört två veckors Förfasta - söndagarna Septuagesima och Sexagesima.
Men i hela den kristna kyrkan finns tidsperioden Fastan i kalendern, det vi sjunger om i "däremellan kommer Fasta". Och fastetiden är ett arv från fornkyrkan som en förberedelsetid till Påsken, den första och största av alla kristna högtider. Den syftade till att djupare tränga in i det som händer med och kring Jesus på väg till och i Jerusalem.
Fastan markerade man genom att låta tron styra kroppen. Man åt inte vissa saker - främst kött och fläsk. Fastlagssöndagen, som egentligen borde heta Festlagssöndagen, följdes av Fläsk-måndag och Fet-tisdag som var frossardagar då man skottade i sig duktigt - smaskigt fikabröd, fet mat. På så sätt tog man farväl till köttet. På latin heter kött carne och farväl vale vilket blir carnevale. Den sedan är bevarad i katolska länder och vi kommer till veckan sannolikt att få se bilder på TV från karnevalen i Rio. Men i Sverige dansar vi inte på gatorna i bikini i februari. Vi tjuvstartar i stället fastan med Fastlagssöndagen. Och vi fuskar med fastan för vi äter smaskigt bröd i form av semlor hela tiden fram till Påsk, inte bara på fettisdagen som man som borde. Och dessutom har vi kunnat köpa semlor ända sedan Advent - med saffran i.
Fastan från Askonsdag var och är innerst en tid för självrannsakan, eftertanke, omvändelse, bot, bikt och fasta. Den var också den avslutande intensivtiden av dopförberedelse under den kristna kyrkans första tid. Den var och är - som jag sa - en förberedelsetid till Påsken, den första och största av alla kristna högtider. Den syftade till att djupare tränga in i det som händer med och kring Jesus på väg till och i Jerusalem. Allvaret i tiden markeras i kyrkorummet med färgen Violett.
Vi sjunger Psalm 135
Men i Sverige har vi - som vanligt - tjuvstartat och låtit fastan börja några dagar tidigare. Vi har till och med infört två veckors Förfasta - söndagarna Septuagesima och Sexagesima.
Men i hela den kristna kyrkan finns tidsperioden Fastan i kalendern, det vi sjunger om i "däremellan kommer Fasta". Och fastetiden är ett arv från fornkyrkan som en förberedelsetid till Påsken, den första och största av alla kristna högtider. Den syftade till att djupare tränga in i det som händer med och kring Jesus på väg till och i Jerusalem.
Fastan markerade man genom att låta tron styra kroppen. Man åt inte vissa saker - främst kött och fläsk. Fastlagssöndagen, som egentligen borde heta Festlagssöndagen, följdes av Fläsk-måndag och Fet-tisdag som var frossardagar då man skottade i sig duktigt - smaskigt fikabröd, fet mat. På så sätt tog man farväl till köttet. På latin heter kött carne och farväl vale vilket blir carnevale. Den sedan är bevarad i katolska länder och vi kommer till veckan sannolikt att få se bilder på TV från karnevalen i Rio. Men i Sverige dansar vi inte på gatorna i bikini i februari. Vi tjuvstartar i stället fastan med Fastlagssöndagen. Och vi fuskar med fastan för vi äter smaskigt bröd i form av semlor hela tiden fram till Påsk, inte bara på fettisdagen som man som borde. Och dessutom har vi kunnat köpa semlor ända sedan Advent - med saffran i.
Fastan från Askonsdag var och är innerst en tid för självrannsakan, eftertanke, omvändelse, bot, bikt och fasta. Den var också den avslutande intensivtiden av dopförberedelse under den kristna kyrkans första tid. Den var och är - som jag sa - en förberedelsetid till Påsken, den första och största av alla kristna högtider. Den syftade till att djupare tränga in i det som händer med och kring Jesus på väg till och i Jerusalem. Allvaret i tiden markeras i kyrkorummet med färgen Violett.
Vi sjunger Psalm 135
Det handlar om Jesus och om hans lidande - förannonserat hos Jesaja.
Berättelserna om Jesu vandring till Jerusalem och hans lidande där dominerar under fasteperioden. De som var där då och som berättade det för andra kände igen händelserna med och kring Jesus. När det hände och när de berättade det och när de skrev det såg de att vissa avsnitt till exempel hos profeten Jesaja avbildade det de upplevde. Och de förstod att det profeten för länge sedan sagt syftade framåt på Jesus. Ett sådant avsnitt är gammaltestamentlig text för Långfredagen, Jesus dödsdag. Ett annat är gammaltestamentlig text för i morgon - psalmboken sid 1345. Det står hos profeten Jesaja kapitel 52:13-15: [Textläsning]
Här antyds vad som kommer senare i 53:e kapitlet om Herrens lidande tjänare. Här får vi bara veta att Herrens tjänare har eller får ett vanställt yttre och ett föga mänskligt utseende. Men många folk kommer att häpna över honom för hos honom får vi bevittna något man aldrig kunnat ana. Det man aldrig kunnat ana är en Guds lidande kärlek.
Här antyds vad som kommer senare i 53:e kapitlet om Herrens lidande tjänare. Här får vi bara veta att Herrens tjänare har eller får ett vanställt yttre och ett föga mänskligt utseende. Men många folk kommer att häpna över honom för hos honom får vi bevittna något man aldrig kunnat ana. Det man aldrig kunnat ana är en Guds lidande kärlek.
Ibland säger man Den man älskar agar man. Få är de som idag tar det som anledning att slå barn eller fruar men det har förekommit, och förekommer. Men än vanligare har tanken varit inför motgångar att man ser sådana som aga, tillrättavisning, straff från sin Gud eller sina gudar. Detta finns i många religioner. Det finns också i Bibeln. Tanken att Guds ibland omilda tillrättavisning - aga - innerst inne visar på Guds kärlek. Men detta är allmänt, kan anas hos Gud/gudar över lag och får ingen att häpna.
Det i Guds kärlek som får mänskligheten att häpna, att se något annat än den Gud älskar agar han. I stället är det: För den Gud älskar agar han sig själv. För den Gud älskar agar han sig själv.
Det i Guds kärlek som får mänskligheten att häpna, att se något annat än den Gud älskar agar han. I stället är det: För den Gud älskar agar han sig själv. För den Gud älskar agar han sig själv.
Det är udda, det handlar om en annan Gudskärlek än den vi först tänker på. Till förmån för den Gud älskar agar han sig själv. Smaka på det! Till fömån för den Gud älskar agar han sig själv.
Detta är grundbulten för vårt förhållande till Gud - att Gud, utan att vi rört oss en mm mot Gud, väljer att bli en av oss, gå in under våra förhållanden, leva ett liv som våra och ge sitt eget liv för oss - så att vi skall få leva.
Annorlunda uttryckt: Jesus offer, hans vandring till Jerusalem, hans lidande och död är att Gud, för den Gud älskar, agar sig själv. Det är Guds kärleks väg till oss. Offrets, lidandets, ödmjukhetens och förnedringens väg till oss.
Vi sjunger Psalm 137
Guds kärleks väg är det största Guds-drama världen sett.
Det kulminerar i de ord hos Markus och Matteus som vittnar om att han, Jesus, Guds son, Gud, för vår skull gick in i det yttersta mörkret: Min Gud, min Gud! Varför har du övergivit mig?
Evangelisten Lukas visar med andra ord att han, Jesus, uthärdade i sitt uppdrag: Fader, i dina händer lämnar jag min ande.
Och att Gudsdramat är färdig-genomfört visar Johannes med Jesus sista ord i det evangeliet: Det är fullbordat.
Vi ber: [kollektbön 1 på Faslagssöndagen]
Vi sjunger Psalm 38b
en predikan till - 19 februari
Det angivna ämnet för idag:
Är den kristna tron enda vägen till Gud eller finns det andra?Första spontana svaret blir lätt:
Fast det finns några som skulle säga:
I det valet skulle jag hålla mig till den första varianten. Därmed vore det klart, predikan hållen och vi kan komma överens om arvodet.
Men - varför göra något enkelt när man kan krångla till det?
Varför nöja sig med något som vid första påseendet kan verka självklart när man kan tänka lite till. Därför blir svaret på frågan Är den kristna tron enda vägen till Gud eller finns det andra? att:
Varför nöja sig med något som vid första påseendet kan verka självklart när man kan tänka lite till. Därför blir svaret på frågan Är den kristna tron enda vägen till Gud eller finns det andra? att:
Det finns en annan väg till Gud än kristen tro. Till och med:
Den kristna tron är över huvud taget inte vägen till Gud!Det är ju Jesus som är vägen till Gud!! Det säger han själv.
Det står ju i Johannesevangeliet: Jag är Vägen, Sanningen och Livet.
Det är alltså Jesus som är vägen till Gud!! Jesus själv, inte tron.
Hur menar jag nu? Jo - orden Den kristna tron kan betyda minst två saker:
- Den kristna tron kan vara det de kristna tror på. Det gäller då fakta om Gud, Jesus, synd, förlåtelse osv. I den betydelsen pratar vi om trossatser, bekännelser, katekeser, dogmatik, lära, om hur det är. Sådant är viktigt men det är inte Vägen. Det är en beskrivning av, en karta över, Vägen.
- Den kristna tron kan också betyda sättet de kristna tror på. Då menar man sådant som tillit, stryrkan av förtroende, hur man bejakar, vad man vill, hur man känner, graden av överlåtelse. Detta handlar om psykologiska saker, sådant som pågår eller inte pågår i oss när vi tror. Sådant är givetvis också viktig men det är inte Vägen. Det är sättet att gå på Vägen.
Det är alltså Jesus som är Vägen till Gud!! - en dubbelriktad väg.
Jesus är först och främst Guds väg till oss.
Ty så älskade Gud världen… betyder på så sätt älskade Gud, inte främst så till den milda grad utan just på så sätt.
Den tanken går genom hela Bibeln, tanken att det är Gud som tar initiativet, öppnar spelet, genom att sätta sig i förbindelse med oss människor. Detta gör Gud genom händelser, profeter och sist och främst genom sin Son. Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, har förklarat Honom för oss står det i Johannesevangeliet.
Annorlunda uttryckt: det är Gud som bygger alla vägar. Jesus, Gud själv som människa blir Guds väg till oss och den vägen går i den värsta terrängen. Rakt in ibland det mest trasiga, det mest fördömda, det mest förlorade. Vägen går från jämlikhet med Gud till födelse i fattigdom, till Egypten som flykting, till politisk asyl i Nasaret, in bland spetälska, föraktade, av de fromma borträknade, in i ångest och rädsla, in i smärta och tortyr, in i att vara övergiven av och bortstött från Gud, in i döden och en gravens kalla kyla. I den terrängen drog Gud sin väg till oss. Sådan var resan för Jesus, han som är Vägen från Gud till oss.
Jesus är först och främst Guds väg till oss.
Ty så älskade Gud världen… betyder på så sätt älskade Gud, inte främst så till den milda grad utan just på så sätt.
Den tanken går genom hela Bibeln, tanken att det är Gud som tar initiativet, öppnar spelet, genom att sätta sig i förbindelse med oss människor. Detta gör Gud genom händelser, profeter och sist och främst genom sin Son. Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, har förklarat Honom för oss står det i Johannesevangeliet.
Annorlunda uttryckt: det är Gud som bygger alla vägar. Jesus, Gud själv som människa blir Guds väg till oss och den vägen går i den värsta terrängen. Rakt in ibland det mest trasiga, det mest fördömda, det mest förlorade. Vägen går från jämlikhet med Gud till födelse i fattigdom, till Egypten som flykting, till politisk asyl i Nasaret, in bland spetälska, föraktade, av de fromma borträknade, in i ångest och rädsla, in i smärta och tortyr, in i att vara övergiven av och bortstött från Gud, in i döden och en gravens kalla kyla. I den terrängen drog Gud sin väg till oss. Sådan var resan för Jesus, han som är Vägen från Gud till oss.
Så blev Jesus vår väg till Gud.
Följ mig säger han. Bli/var mina lärjungar säger den uppståndne innan han återvänder till Fadern. Han drog Vägen i andra riktningen. Att följa honom, att vara hans lärjunge, är att färdas på Vägen från död och grav till Gud..
Uppfarten på Vägen sker genom dopet. Det är uttryckt med andra bilder i Bibeln men jag väljer en trafikbild: Dopet är uppfarten. Det är bra att det är så eftersom det då inte råder något som helst tvivel på om jag kommit upp på vägen eller inte. Jag är ju döpt - eller inte.
Tron, min vilja, mina beslut, min tillit blir sättet att färdas fram på vägen. Är tron svag, är kunskapen skral, är bekännelsen tveksam, har jag fått punktering genom att bryta mot Guds vilja eller rentav kört i diket genom att livet blivit helt galet är jag i alla fall på Vägen - eller i vart fall i anslutning till den. Mitt körande, alltså min tro, är inte vägen jag skapar till Gud. Det är mitt sätt att färdas på vägen. Min insikt om vad jag som kristen får tro är inte heller själva vägen men det är klart att kunskap om vägen gör det lättare att köra, att undvika gupp samt ta doserade kurvor rätt.
Tron, min vilja, mina beslut, min tillit blir sättet att färdas fram på vägen. Är tron svag, är kunskapen skral, är bekännelsen tveksam, har jag fått punktering genom att bryta mot Guds vilja eller rentav kört i diket genom att livet blivit helt galet är jag i alla fall på Vägen - eller i vart fall i anslutning till den. Mitt körande, alltså min tro, är inte vägen jag skapar till Gud. Det är mitt sätt att färdas på vägen. Min insikt om vad jag som kristen får tro är inte heller själva vägen men det är klart att kunskap om vägen gör det lättare att köra, att undvika gupp samt ta doserade kurvor rätt.
Finns det då andra Vägar än Jesus till Gud?
Det verkar inte så. I vart fall har inte Gud berättat det så för oss.
Gud har i stället bett oss att få med fler på Vägen, att utöka den gemenskap som reser så att än fler färdas. Det är en resa för var och en men det är också en resa där vi åker kollektivtrafik - ingår det är den kristna kyrkan på jorden.
Summa: Dagens fråga var: Är den kristna tron enda vägen till Gud eller finns det andra?
Svaret blir det vi vet: Jesus är Vägen. Guds väg till oss/dig. Vår/din väg till Gud.
Svaret blir det vi vet: Jesus är Vägen. Guds väg till oss/dig. Vår/din väg till Gud.
första inlägget i en ny kategori
Idag gör jag ett expriment. Jag har skapat kategorin Predikan mm och kommer kanske där att lägga in text på en del föredrag och predikningar jag fått hålla. Igår kväll - 18 februari - var jag ombedd att tala i missionshuset i byn Vistträsk där Älvsbybygdens samlade EFS-rörelse höll årsmöteshelg. Jag lägger in texten på bloggen på försök. Håll till godo.
Det angivna ämnet:
Hur skall vi som kristna handla i en sekulariserad värld, utan att förlora frimodighet och trohet mot Guds Ord, och samtidigt ha goda relationer till människor runtomkring?
I ämnesformuleringen finns många punkter att ta fasta på:
4: Trohet mot Guds ord
Vad är det? Vad är det inte? […]
Med Trohet mot Guds ord kan vi mena Trohet mot en skrift, Bibeln. Eller mot delar av skriften - Nya testamentet - eller viss utläggning av den skriften - Luther eller någon annan. Den sortens trohet är en i Bibeln icke avsedd väg! Den kan dessutom vara en rent livsfarlig väg.
Den blir så lätt att man anger standard för andra, försöker skapa regler och ramar för hur saker skall vara, att man i Guds ords namn kommer att föra en yttre strid. Med det blidas ifta en religiös indelning i dem som är inne och dem som är ute, mellan hel- och halv-fromma. I Bibeln är detta fariséernas väg: Lydnad för Guds vilja, för Guds ord, formulerad i skrift!
Ordet blev kött… Så börjar Johannesevangeliet. Guds Ord/tanke/vilja/avsikt blev människan Jesus Kristus! Det innebär att troheten mot Guds ord främst måste vara trohet mot Jesus!! Och att Bibeln då inte är Guds ord utan orden om Guds Ord.
Det angivna ämnet: Hur skall vi som kristna handla i en sekulariserad värld, utan att förlora frimodighet och trohet mot Guds Ord, och samtidigt ha goda relationer till människor runtomkring?
I ämnesformuleringen finns många punkter att ta fasta på:
1: Vi som kristna
Det finns ett kristet Vi. Detta är oerhört viktigt!!
I kristna sammanhang är Vi viktigare än Jag!!
Jag är = en Jesus- och Gudsreplik. Jag är säger Gud till Moses ur den brinnande busken. Jag är världens ljus.. säger Jesus. Är du Messias, Guds son? frågar man Jesus vid rättegången mot honom. Jag är det kan hans svar formuleras.
Det viktiga Jaget i kristna sammanhang är alltså Guds.
Ni är = Jesus ord till lärjungarna. Ni är världens ljus. Ni skall vara mina vittnen.
Vi är troendes ord om sig själva. Vi tror på Gud Fader … Fader Vår / Vår Fader är vår bön.
[Du är = Jesusreplik till Petrus & Petrusreplik till Jesus. Hos protestanter inte speciellt viktigt men för den största kristna kyrkan i världen ngt viktigt som bland annat ligger bakom Påve-teologin.]
Vi viktigare än Jag medför att kristen samstämmighet är viktigt.
Vi viktigare än Jag medför att egenmäktighet blir felaktigt hos kristna personer och grupper av kristna. Jag tycker eller Vi i vårt samfund anser är inte sällan avsteg från grundprincipen Vi viktigare än Jag
2: En sekulariserad värld & människor runtomkring
Viktig beskrivning av vår samtid - men är den självklar? Vad menar vi?
De flesta i vår tid tror inte. I vart fall tror de inte på det man brukar mena att kristna tror på. Det visar undersökningar.
Men i vår samtid finns flera av Guds rikes ideal delvis förverkligade: Omsorg om de svaga, att värna änkan och den faderlöse är samhällsideal. Varje enskild människas betydelse och människovärdet är det likaså. Detta, att mycket samklingar med gudsrikets karaktär, samt att 1000 års kristen närvaro också format språk, högtider och seder medför att människor trots sekulariseringen åtminstone ser sig och bör ses som kulturkristna.
Dessutom: Vi kristna är mycket stor utsträckning 1/2-sekulära! Kommersialism, materialism osv präglar också dem som vill räkna sig till ett kristet Vi. Betydelsen av Jag själv över Vi alla bär också vi. detta leder till att skillnaden mellan människor runt-om-kring och människor in-i-kring inte är stor, många gånger inte ens skönjbar.
Det finns ett kristet Vi. Detta är oerhört viktigt!!
I kristna sammanhang är Vi viktigare än Jag!!
Jag är = en Jesus- och Gudsreplik. Jag är säger Gud till Moses ur den brinnande busken. Jag är världens ljus.. säger Jesus. Är du Messias, Guds son? frågar man Jesus vid rättegången mot honom. Jag är det kan hans svar formuleras.
Det viktiga Jaget i kristna sammanhang är alltså Guds.
Ni är = Jesus ord till lärjungarna. Ni är världens ljus. Ni skall vara mina vittnen.
Vi är troendes ord om sig själva. Vi tror på Gud Fader … Fader Vår / Vår Fader är vår bön.
[Du är = Jesusreplik till Petrus & Petrusreplik till Jesus. Hos protestanter inte speciellt viktigt men för den största kristna kyrkan i världen ngt viktigt som bland annat ligger bakom Påve-teologin.]
Vi viktigare än Jag medför att kristen samstämmighet är viktigt.
Vi viktigare än Jag medför att egenmäktighet blir felaktigt hos kristna personer och grupper av kristna. Jag tycker eller Vi i vårt samfund anser är inte sällan avsteg från grundprincipen Vi viktigare än Jag
2: En sekulariserad värld & människor runtomkring
Viktig beskrivning av vår samtid - men är den självklar? Vad menar vi?
De flesta i vår tid tror inte. I vart fall tror de inte på det man brukar mena att kristna tror på. Det visar undersökningar.
Men i vår samtid finns flera av Guds rikes ideal delvis förverkligade: Omsorg om de svaga, att värna änkan och den faderlöse är samhällsideal. Varje enskild människas betydelse och människovärdet är det likaså. Detta, att mycket samklingar med gudsrikets karaktär, samt att 1000 års kristen närvaro också format språk, högtider och seder medför att människor trots sekulariseringen åtminstone ser sig och bör ses som kulturkristna.
Dessutom: Vi kristna är mycket stor utsträckning 1/2-sekulära! Kommersialism, materialism osv präglar också dem som vill räkna sig till ett kristet Vi. Betydelsen av Jag själv över Vi alla bär också vi. detta leder till att skillnaden mellan människor runt-om-kring och människor in-i-kring inte är stor, många gånger inte ens skönjbar.
3: Frimodighet - kommenterar jag inte]
4: Trohet mot Guds ord
Vad är det? Vad är det inte? […]
Med Trohet mot Guds ord kan vi mena Trohet mot en skrift, Bibeln. Eller mot delar av skriften - Nya testamentet - eller viss utläggning av den skriften - Luther eller någon annan. Den sortens trohet är en i Bibeln icke avsedd väg! Den kan dessutom vara en rent livsfarlig väg.
Den blir så lätt att man anger standard för andra, försöker skapa regler och ramar för hur saker skall vara, att man i Guds ords namn kommer att föra en yttre strid. Med det blidas ifta en religiös indelning i dem som är inne och dem som är ute, mellan hel- och halv-fromma. I Bibeln är detta fariséernas väg: Lydnad för Guds vilja, för Guds ord, formulerad i skrift!
Ordet blev kött… Så börjar Johannesevangeliet. Guds Ord/tanke/vilja/avsikt blev människan Jesus Kristus! Det innebär att troheten mot Guds ord främst måste vara trohet mot Jesus!! Och att Bibeln då inte är Guds ord utan orden om Guds Ord.
Först då en andrahandssak - men ändå viktig:
Trohet mot Ordet/Jesus innebär trohet mot några sanningar om Jesus:
1: Först och störst: Jesus har uppstått från de döda!! Den kristna tros grundbesked.
Trohet mot det grundbeskedet skapar inte dåliga relationer till en sekulär omgivning.
2: Ett par andra saker: människan Jesus är Gud, en andrahandsbetydelse, och Gud blev människan Jesus, födelseberättelsernas förstahandbetydelse.
Trohet mot detta skapar inte heller dåliga relationer till en sekulär omgivning.
Nu själva förstahandssaken - allra viktigast:
Trohet mot Ordet/Jesus innebär att avbilda, förkroppsliga Jesus:
3: Trohet mot huvudet Jesus - trohetens huvudbetydelse. Kroppens lemmars följsamhet till huvudet, att förverkliga Jesus i våra egna liv. En inre strid för att förverkliga den natur och karaktär vi finner hos Jesus och som till exempel beskrivs i 1 Kor 13.
Det är att ärligt ångra och be också dem utanför om förlåtelse. Det är att förlåta och visa överseende mot alla människor. Det är att gå den andra milen med den som behöver det. Det handlar om Nåden och Sanningen mer än om Lagen. Det handlar om barmhärtighet mer än om offer. Sådant skapar inte dåliga relationer till en sekulär omgivning. Motsatsen gör det däremot.
5: Goda relationer
Det handlar inte om beröm, ros, popularitet. Det handlar om tillit, förtroende, heder från omgivningen. Ex ur Apg om Jerusalemförsamlingen.
Trohet mot Ordet/Jesus innebär trohet mot några sanningar om Jesus:
1: Först och störst: Jesus har uppstått från de döda!! Den kristna tros grundbesked.
Trohet mot det grundbeskedet skapar inte dåliga relationer till en sekulär omgivning.
2: Ett par andra saker: människan Jesus är Gud, en andrahandsbetydelse, och Gud blev människan Jesus, födelseberättelsernas förstahandbetydelse.
Trohet mot detta skapar inte heller dåliga relationer till en sekulär omgivning.
Nu själva förstahandssaken - allra viktigast:
Trohet mot Ordet/Jesus innebär att avbilda, förkroppsliga Jesus:
3: Trohet mot huvudet Jesus - trohetens huvudbetydelse. Kroppens lemmars följsamhet till huvudet, att förverkliga Jesus i våra egna liv. En inre strid för att förverkliga den natur och karaktär vi finner hos Jesus och som till exempel beskrivs i 1 Kor 13.
Det är att ärligt ångra och be också dem utanför om förlåtelse. Det är att förlåta och visa överseende mot alla människor. Det är att gå den andra milen med den som behöver det. Det handlar om Nåden och Sanningen mer än om Lagen. Det handlar om barmhärtighet mer än om offer. Sådant skapar inte dåliga relationer till en sekulär omgivning. Motsatsen gör det däremot.
5: Goda relationer
Det handlar inte om beröm, ros, popularitet. Det handlar om tillit, förtroende, heder från omgivningen. Ex ur Apg om Jerusalemförsamlingen.
Kvällens fråga var:
Hur skall vi som kristna handla i en sekulariserad värld, utan att förlora frimodighet och trohet mot Guds Ord, och samtidigt ha goda relationer till människor runtomkring?
Hur skall vi som kristna handla i en sekulariserad värld, utan att förlora frimodighet och trohet mot Guds Ord, och samtidigt ha goda relationer till människor runtomkring?
Svaret blir:
För en inre strid oerhört mycket mer än en yttre!! Arbeta med din egen Jesuslikhet mycket mer än med din omgivnings Jesus-o-likhet.
För en inre strid oerhört mycket mer än en yttre!! Arbeta med din egen Jesuslikhet mycket mer än med din omgivnings Jesus-o-likhet.
Jeremiad om försöka hit och föröda dit
Tidigare - under rubriken job på sin askhög - extended version (8 dec 05) - kved jag duktigt om de nyheter vi fått om förändring av prästutbildningen. Jobs-post är ett Bibelförankrad benämning på dåliga nyheter.I det inlägget påtalade jag de effekter det kommer att få för kyrkan på lång sikt och på kort sikt för de folkhögskolor som har Svenska kyrkans grundkurs - typ Älvsby folkhögskola. Inlägget hade väl snarast karaktären av Jeremiad - en annan Bibelförankrad benämning för jämmer och klagovisa.
Vad har då hänt sedan Jobs-posten kom och Jeremiaden hölls?
- Jobs-post-brev-bärarna från kyrkokansliet utlovade att vi på skolan snarast skulle informeras om vad ett kyrko-kansli-centralt möte i mitten av december skulle leda fram till. Om någon tror att vi fått någon information så glöm det.
- Skolans rektor sände en e-post till Jobs-post-brev-bärarna från kyrkokansliet. Om någon tror att han fått svar så glöm det också.
- Grundkursföreståndaren mailade också synpunkter och frågor till Jobs-post-brev-bärarna. Svar? Icke sa Nicke!
- Vi träffade folk från stiftskansliet i Luleå för att utvärdera höstens grundkurs och då hyste vi förhoppningen att de hade mer information. De var lika oinformerade som vi och därtill lika bekymrade.
- Lilla jag har fått förfrågan om att komma till fackets stiftskrets styrelsemöte nu på tisdag för att där berätta om de förändringsplaner Jobs-post-brev-bärarna från kyrkokansliet låtit oss nosa på. Själva hade de när de frågade facket centralt erfarit att inte heller där visste man något om förändringsplanerna för utbildningen av deras största medlemsgrupp. Jag telefonerade till Jobs-post-brev-bärarna från kyrkokansliet och pratade in meddelanden på deras svarmaskiner om att jag behövde uppdaterad information men kyrkokansliets telefoner verkar inte fungera för utgående samtal. Jag skickade e-post som (givetvis) inte besvarades. Så småningom kom jag dock fram och fick veta att sammanträdet i december tagit mot arbetsgruppens förslag med tacksamhet så det verkar bli som Jobs-post-brev-bärarna från kyrkokansliet förutspådde. Fast i korridorerna pratas det förståss informellt om justeringar...
Med veckans Kyrkans Tidning följde en utbildningsbilaga. Som pdf-fil kan den hämtas på http://www.kyrkanstidning.com/ . På sidan 12-13 kan man läsa en hel del fast egentligen ingenting om vilka tankar som håller på att sjösättas. Vad jag fattar startar man nu ett försök som utan att vara beslutat påbörjades redan i höstas. Försöksgruppens storlek, tid för försöket osv finns inte formulerat. En rak fråga till en av Jobs-post-brev-bärarna om sådana uppgifter gav svaret att inga sådana uppgifter fanns. Det betyder att det inte kommer att finnas några kontrollgrupper eller parametrar att utvärdera försöket efter. Det är alltså inte ett försök utan snarare en maskerad förändring utan ordentligt taget beslut. Det är det perfekta sättet för högt uppsatta byråkratiska tjänstemän att utan hänsyn till en organisations basnivå manipulera igenom sina egna idéer. För fullständighetens skull skall här sägas att högt uppsatta byråkratiska tjänstemän inte är samma personer som de lydiga Jobs-post-brev-bärarna utan just högt uppsatta byråkratiska tjänstemän. På sidan 16 i bilagan finns en liten bild av en av dem jag menar. I stiliserad bild prydde han inledningen på detta inlägg.
På samma sida finns i fem punkter en summering av de i tystnad förberedda besluten. Semantiskt står det mycket lite i de fem punkterna. Konsekvensanalyser lyser med sin frånvaro.
Jag hoppas att den eventuelle läsaren av detta långa inlägg lyfter blicken och uppmärksammar ett mönster som mer och mer genomsyrar förändringsprocesser i Svenska kyrkan:
Kanslimaktsmänniskorna - högt uppsatta byråkratiska tjänstemän - arbetar under parollen:
Hemligt!! Topphemligt!! Ingen insyn i laboratoriet!!
Till de översåtar som trixar fram reformer på detta smygande sätt utan kontakt med eller impulser från dem deras beslut får konsekvenser för ropar jag bara:
STOPPA ALLA PLÅGSAMMA UTBILDNINGSFÖRSÖK!!!
På samma sida finns i fem punkter en summering av de i tystnad förberedda besluten. Semantiskt står det mycket lite i de fem punkterna. Konsekvensanalyser lyser med sin frånvaro.
Jag hoppas att den eventuelle läsaren av detta långa inlägg lyfter blicken och uppmärksammar ett mönster som mer och mer genomsyrar förändringsprocesser i Svenska kyrkan:
Kanslimaktsmänniskorna - högt uppsatta byråkratiska tjänstemän - arbetar under parollen:
Hemligt!! Topphemligt!! Ingen insyn i laboratoriet!!
Till de översåtar som trixar fram reformer på detta smygande sätt utan kontakt med eller impulser från dem deras beslut får konsekvenser för ropar jag bara:
STOPPA ALLA PLÅGSAMMA UTBILDNINGSFÖRSÖK!!!
invigt å klart
Så är det då invigt och klart, kapellet vid Storforsen. Jag har tidigare skrivit om det på bloggen under rubriken skänk från ovan (2 sept 05). Hotellet bjöd särskilt inbjudna - jag bad att få bli bjuden och madammen medbjds - på lunch ½12. Ungsstekt lax som andrafrukost är ju helt OK. Invigningsgudstjänsten med biskopen kl 13 överfyllde kapellets ca 100 platser och sedan bjöds alla på kaffe & bulle.
Kul, fint, högtidligt.
Vad kapellet kan komma att betyda skrev jag tidigare i ovan nämnda inlägg - läs där.
coztictescuitlaguixtiloyan
Idag har jag också varit trött så det verkar vara min lott här i jämmerdalen fast idag har orsaken varit konkret. Yngste gossen - kallad pappas lille tomtenissegubbegris - skulle 0520 i morse överlämnas till handbollslagets bussresa till Sikeå. Det var alldeles förfärligt tidigt och kallt så fördärvat - minus 30.Väl hemkommen till bostaden gav jag inte efter för svagheten och kröp till kojs igen utan plågade min lekamen med att skriva en lång redogörelse till min handledare i Uppsala och berättade om mina litteraturstudier inför uppsatsskrivandet. Jag redogjorde för böcker jag läst, vad jag tänkt kring dem osv så något av en hemtenta blev det. Handläggaren har inte lagt denna uppgift i mina händer utan den var helt självpåtagen i förhoppningen att han skall konvertera brevet till att vara i någon form tenterade poäng.
Sedan skrev jag ett avsnitt på min uppsats och var således gräsligt kreativ de fyra timmar det dröjde innan familjen började röra på sig och stöna över utetemperaturen.
Veckan som gått bloggade jag inte, i vart fall inte på min egen blogg. I stället hamnade jag i argumentväxling på en annan blogg - http://fredriknorberg.blogg.se . Den bloggägaren och jag är bekanta så jag tror vi förstår varandra någotsånär men ett par andra som jag inte känner och som inte känner mig hade den fantastiska förmågan att av några rader på nätet både bedöma mig som en teologisk kappvändare och en som gör människan till Gud. Sånt gör mig trött, oändligt trött. Jag förstår inte den typen av fantastisk klärvåjans.
Ambassaderna brinner utomlands - främst danska. Cyniskt använd demokratisk tryckfrihet på Jylland har sårat och provocerat våra muslimska medmänniskor. Nid-karikatyrer av Profeten är väl knappast det bästa sättet att man fram förtroende samtidigt som man håller trupper i Irak och för en ganska antimuslimsk debatt i folketinget.
Torsdag var jag i Uppsala med anledning av mina studier. Där fick jag under en föreläsning om metodfrågor i missions-historia-forskning lära mig rubrikens ord. Det är faktiskt ett ord. Det är på indianspråket nahuatl talat av ett folk som kallar sig nahuas fast spanjorerna gav dem namnet azteker. Vi har fem låneord från det språket: tómatl, chílli, chocólat, cacáhuatl och ahuácatl - det sista är avokado. Ordet i rubriken betyder ordagrant gul gud-avföring fås-att-komma-fram-plats som en vana. Och vem som helt fattar rebusen - guldgruva alltså.
