stigstrombergsson

En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

en predikan till - 19 februari

Det angivna ämnet för idag:

Är den kristna tron enda vägen till Gud eller finns det andra?

Första spontana svaret blir lätt:

Ja! Den kristna tron är enda vägen till Gud! Det finns ingen annan!

Fast det finns några som skulle säga:

Det finns flera vägar till Gud. Kristen tro är en av dessa vägar.

I det valet skulle jag hålla mig till den första varianten. Därmed vore det klart,  predikan hållen och vi kan komma överens om arvodet.

Men - varför göra något enkelt när man kan krångla till det?
Varför nöja sig med något som vid första påseendet kan verka självklart när man kan tänka lite till. Därför blir svaret på frågan Är den kristna tron enda vägen till Gud eller finns det andra? att:

Det finns en annan väg till Gud än kristen tro. Till och med:

Den kristna tron är över huvud taget inte vägen till Gud!

Det är ju Jesus som är vägen till Gud!! Det säger han själv.

Det står ju i Johannesevangeliet: Jag är Vägen, Sanningen och Livet.

Det är alltså Jesus som är vägen till Gud!! Jesus själv, inte tron.

Hur menar jag nu? Jo - orden Den kristna tron kan betyda minst två saker:

1. Den kristna tron kan vara det de kristna tror på.  Det gäller då fakta om Gud, Jesus, synd, förlåtelse osv. I den betydelsen pratar vi om trossatser, bekännelser, katekeser, dogmatik, lära, om hur det är. Sådant är viktigt men det är inte Vägen. Det är en beskrivning av, en karta över, Vägen.
2. Den kristna tron kan också betyda sättet de kristna tror på. Då menar man sådant som tillit, stryrkan av förtroende, hur man bejakar, vad man vill, hur man känner, graden av överlåtelse. Detta handlar om psykologiska saker, sådant som pågår eller inte pågår i oss när vi tror. Sådant är givetvis också viktig men det är inte Vägen. Det är sättet att gå på Vägen.

Det är alltså Jesus som är Vägen till Gud!! - en dubbelriktad väg.

Jesus är först och främst Guds väg till oss.
Ty så älskade Gud världen… betyder på så sätt älskade Gud, inte främst så till den milda grad utan just på så sätt.
Den tanken går genom hela Bibeln, tanken att det är Gud som tar initiativet, öppnar spelet, genom att sätta sig i förbindelse med oss människor. Detta gör Gud genom händelser, profeter och sist och främst genom sin Son. Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, har förklarat Honom för oss står det i Johannesevangeliet. 
Annorlunda uttryckt: det är Gud som bygger alla vägar. Jesus, Gud själv som människa blir Guds väg till oss och den vägen går i den värsta terrängen. Rakt in ibland det mest trasiga, det mest fördömda, det mest förlorade. Vägen går från jämlikhet med Gud till födelse i fattigdom, till Egypten som flykting, till politisk asyl i Nasaret, in bland spetälska, föraktade, av de fromma borträknade, in i ångest och rädsla, in i smärta och tortyr, in i att vara övergiven av och bortstött från Gud, in i döden och en gravens kalla kyla. I den terrängen drog Gud sin väg till oss. Sådan var resan för Jesus, han som är Vägen från Gud till oss.

Så blev Jesus vår väg till Gud.

Följ mig säger han. Bli/var mina lärjungar säger den uppståndne innan han återvänder till Fadern. Han drog Vägen i andra riktningen. Att följa honom, att vara hans lärjunge, är att färdas på Vägen från död och grav till Gud..

Uppfarten på Vägen sker genom dopet. Det är uttryckt med andra bilder i Bibeln men jag väljer en trafikbild: Dopet är uppfarten. Det är bra att det är så eftersom det då inte råder något som helst tvivel på om jag kommit upp på vägen eller inte. Jag är ju döpt - eller inte.
Tron, min vilja, mina beslut, min tillit blir sättet att färdas fram på vägen. Är tron svag, är kunskapen skral, är bekännelsen tveksam, har jag fått punktering genom att bryta mot Guds vilja eller rentav kört i diket genom att livet blivit helt galet är jag i alla fall på Vägen - eller i vart fall i anslutning till den. Mitt körande, alltså min tro, är inte vägen jag skapar till Gud. Det är mitt sätt att färdas på vägen. Min insikt om vad jag som kristen får tro är inte heller själva vägen men det är klart att kunskap om vägen gör det lättare att köra, att undvika gupp samt ta doserade kurvor rätt.

Finns det då andra Vägar än Jesus till Gud?
Det verkar inte så. I vart fall har inte Gud berättat det så för oss.

Gud har i stället bett oss att få med fler på Vägen, att utöka den gemenskap som reser så att än fler färdas. Det är en resa för var och en men det är också en resa där vi åker kollektivtrafik - ingår det är den kristna kyrkan på jorden.

Summa: Dagens fråga var: Är den kristna tron enda vägen till Gud eller finns det andra?
Svaret blir det vi vet: Jesus är Vägen. Guds väg till oss/dig. Vår/din väg till Gud.

Tack Stig! Detta var precis vad jag behövde idag.

Hade jag varit som folk i allmänhet hade jag dömt ut denna text som "exkluderande" och "respektlös gentemot andra religioner", men jag är ju inte som alla andra, så min kommentar blir: bra predikat.

Just det , det var ju precis det jag skrev:
" Jesus sa...jag är vägen, sanningen och livet" Då är vi överens. Kommer inom kort med en ny betraktelse som jag gärna vill att du predikar om...

Just det , det var ju precis det jag skrev:
" Jesus sa...jag är vägen, sanningen och livet" Då är vi överens. Kommer inom kort med en ny betraktelse som jag gärna vill att du predikar om...

Hej Stig! Bra skrivet! Jag håller just på men en 10 p C-uppstas i detta ämne som är så viktigt, och ganska svårt. Eftersom jag inte gillar att göra nå´t enkelt, om man kan göra det svårt, tog jag tilfället att gräva i det här diket. Läser just nu "Den stora utmaningen -kristen tro i ett pluralistiskt samhälle" av Lesslie Newbigin.Mycket läsvärd. Uppsatsen ska handla bl.a. om hur man kan hävda rätten i kristendomens saningsanspråk utan att kränka andras trosuppfattningar, frälsningslära, m.m. Inga enkla grejer- men åh, så kul!

Tack för det klargörandet! Du får gärna fortsätt att lägga ut dina predikningar så här på bloggen. Man hinner inte alltid smälta allt som sägs i tal (du har ju en förmåga att hinna säga mycket dessutom;-)) men så här i skrift blir det en helt annan sak.