stigstrombergsson

Åtminstone en av dem som läser min blogg efterfrågar det rätta svaret på det problem jag ställde upp i inlägget mindre livskraft för en tid sedan. Alltså vilken variant av presentationstexten till mitt seminarium på lägret Livskraft som jag författat och vilken som fanns i lägerfoldern. Ser man till kommentarerna till det inlägget så var det faktiskt några som delade med sig av tankar och kom med förslag. På den gåtan finns det ett exakt svar.

I inlägget ny gåta och länk presenterade jag ett betydligt mer seriöst så kallat textkritiskt problem plockat ur Bibelförfattaren Lukas Jesusberättelse. Där blev kommentarivern inte lika stor. Kanske upplevdes den gåtan med rätta både svårare och gällande något mer seriöst. Dessutom har den inget självklart svar – faktiskt.

Med lärarpirrande tangentbordsfingrar skall jag nu först plåga dig som läser med några allmänna saker kring vilka textvarianter som kan ligga till grunden för andra och hur de som forskar i Bibeln (och i alla möjliga andra gamla texter) brukar resonera.

En längre textvariant anses oftast yngre än en kortare.

Inte allid men ofta. Man tänker att en person som kopierar texten – detta skedde vad gäller Bibeltexter för hand – vill fylla ut luckor eller vagheter och därför plitar in en och annan rad i stället för att med strykningar skapa hål i resonemanget. Så gjorde till exempel någon i Apostlagärningarna kapitel 8 vilket jag noga berättat om i ett inlägg skrivet i maj 2008. Du kan läsa i detalj om det här. Ett exempel på en liknande historia finns i den text ur Första Johannes brev som var aktuell som episteltext igår – 1 Joh 5:6-12.

Följer man detta resonemang skulle den kortare seminarietexten vara min och den som satte samman foldern då valt att fylla ut med konkreta exempel på vad det skulle handla om.

En rent språkligt mer korrekt text brukar anses vara en yngre variant.

Det är mer ju troligt att den som kopierar kanske (men inte alltid) rättar stav- och grammatikfel han ser, inte skapar sådana. Detta skulle också tala för att den kortare varianten är min med det stavfel en av dem som kommenterade påvisade men drog en motsatt om än för mig smickrande slutsats av.

Ibland kan det dock hända att en Bibelkopierare kunde tycka att en text var kantig, provokativ, tillspetsad eller rent av orimlig och valde att slipa till den något. Kanske göra den snällare – typ. Eller mer vag. Av någon anledning. Något tydligt Bibelexempel på detta kommer jag inte på rak arm ihåg nu – för så vida inte det där Jesusordet om att Fadern skulle förlåta bödlarna är ett sådant – men exempel finns. På ett mer generellt plan blev dock den lusten tydlig när man för cirka 100 år sedan översatte Bibeln till den översättning vi kallar 1917. Då valde man att plana av grovt tal och annat för att ge texterna en kultiverad kyrklig högtidlig ton så att inte mamsellerna i borgarklassens diskreta salonger vid högläsning av skriften skulle råka haja till och köra broderinålen genom tummen. I detta stycke är den nya översättningen mer trogen grundtexternas ton och klang.

Tillämpas denna tanke blir den längre texten min och den som gjorde foldern valde att korta texten av utrymmesskäl eller för att slipa av listan på kanske för känsliga själar provokativa diskussionsämnen.

Och så var det.

Den längre texten med sina exempel är mitt original.

Den kortare – om än med stavfel – är en senare läsart.

Det var svaret på den lilla gåtan. Den andra om Jesusordet om bödlarna utreder jag inte här. I alla fall inte nu. Kategorin för denna bloggpost blir Exe-geten bräker fast jag ängat uppmärksamheten åt text jag skrivit sjäv. Innerst inne och ytterst ute har jag ju berättat hur Bibelforskare arbetar.