jesaja-lasagne
Jag har återupptagit ett projekt jag tidigare i inlägget jag fasar ut! den 18 juni 2021 berättade att jag lagt ner. Nu är jag på gång igen om än i starkt modifierad form. Då och då genom åren har min tanke varit att knoga mig igenom den hebreiska texten till Jesaja-boken i Gamla testamentet. Då mina gamla och små kunskaper och färdigheter i hebreiska med åren avvecklats till helt fordomtida och obefintliga gav jag så småningom upp hela klabbet inklusive att läsa Bibel-forskares kommentar(er) till texterna. Detta ändrar jag nu på så vis att jag slutligen väljer att inte svettas över finesserna i den hebreiska texten. Dock har jag återvänt till att läsa kommentarer men tycker ändå att funderingar kring sådant kan höra hemma i kategorin Exe-geten bräker.
Via lokala bibblan har jag beställt en nyutkommen vetenskaplig kommentar till profeten Jesajas bok. Jag har inte fått den än och kan därför inte i skrivande stund orda i funderingar yngre än dem jag får från det ganska gamla tre-volymer-verk jag själv ägt sedan många år – men inte läst noga eller helt. Det är alltså mina ”gamla” böcker jag nu läser – med deras begränsningar. Att ”begränsa” måste alla göra – det är naturligt. Att välja synvinkel och arbetsmetod måste också varje Bibelforskare göra. Allt kan inte alltid och överallt komma med. Därför behöver jag nog flera böcker och ser fram emot när lokala bibblan levererar.
Nu går jag vidare – och gissar att en del läsare nog ger upp här – och berättar om Jesaja-boken och efter det hur man kan tackla och tillämpa det som står där*.
- Till att börja med innehåller den vad en profet vid namn Jesaja förmedlade på 700-talet före Kristus i då aktuella situationer. Den typen av meddelanden gavs enligt tidens sed och genrer muntligt i poetisk form. Poesi sjunker djupare och blir lättare att minnas än pratiga prosatexter av den sort jag oftast levererar.
- Av någon anledning valde någon eller några senare att i skriven form samla ihop ihop de spridda muntliga poetiska utsagorna. Varför? Vilka tänkte de sig skulle ha användning för dem påtagligt flera år efter utsagornas situationer? I vilkenordning hamnade profet-orden – tematiskt eller kronoligiskt?
- Bland eller i närheten av dessa senare redaktörer fanns en ny profet som i den situationen – då i Babyloniska fångenskapen – förmedlade nya budskap till folk där och då som vanligt på vers.
- Detta nya lades ihop med det tidigare skrivna men inte bara som en fortsättning. I stället integrerades det nya med det gamla på olika sätt. Variationerna i poesin tyder på detta. Man kan se skillnaden mellan Jesaja och ”den andre Jesaja” men en heltäckande knivskarp gräns kan inte dras. Det nya varvades med det gamla för den nya tidens behov ungefär som man varvar pastaplattor med köttfärssås när man gör lasagne.
- Historien rullar vidare. Ännu senare i en ännu nyare situation uppträder åtminstone en, kanske flera, budbärare i vad man kan kalla Jesaja-anda. De profetiorna integreras på samma vis i det tidigare materialet till det vi kallar Jesaja-boken. Alltsammans blir ingredienser i en jesaja-lasagne – om liknelsen tillåts. När, var, genom vem och till vilka de olika profetorden ursprungligen riktats är alltså inte självklart och tydligt i alla stycken.
Helheten som blev ”slutprodukten” växte fram under 4-500 år och var hyfsat klar säg 200 före Kristus. Men omdiskuterad. Den grupp vi nu kallar samaritaner, blandfolket i Samarien, ansåg (och anser) bara de fem Moseböckerna som gudagiven auktoritet. På samma vis var det med sadduceerna i Jerusalem på Jesus tid. Olika andra profeter och skrifter kunde dessa i och för sig tycka vara intressanta och vettiga men bara Lagen var rättesnöre, kanonisk.
Andra delar av den dåvarande judendomen både i Palestina-området och ute i den grekiskspråkliga förskingringen hade en vidare kanon – Lagen, Profeterna** och Skrifterna. Fariséerna tänkte så. Jesus och hans följeslagare likaså. Den unga kristna kyrkan adopterade den synen, alltså hela det vi kallar Gamla testamentet.
Med hela denna redogörelse i bagaget flyter frågor upp: Hur ska man förstå och tolka denna jesaja-lasagne? Ska man (som mina gama kommentarer gör) försöka sortera isär lasagnens ingredienser och söka förstå varje klick köttfärs, pastaplattebit och kryddkorn för sig? Eller ska man tackla ugnsformens innehåll, alltså hela den färdiga maträtten ”på totalen”? Och om man gör så – vilken tolkningspunkt ska man försöka gå in för? Jesus med sin samtid? Den tidiga Kyrkan? Direkttilltal till oss i vår tid?
Sånt funderar jag över.
Ingen ringer 1177 eller annat larmnummer.
* I inlägget var ska jag förstå? som jag skrev den första juni för snart tre år sedan finns liknande tankar som i detta. Det visar att jag inte släpper saker så lätt.
** Med Profeterna menas här dels de Bibelböcker som är kopplade till namngivna profeter som till exempel Jesaja. Det vi kallar De historiska böckerna – Josua till och med Andra kungaboken – räknas också dit då de handlar om profeter.