ingen kontroll...
...gjordes igår och idag. Inte heller i förrgår. Dagen innan blev det dock av. Likaså för ett par veckor sedan då vi faktiskt gjorde en hel del kontroller.
Många saker har samverkat och samverkar till den nu aktuella kontrollverksamheten. Ser man långt tillbaka i historien finner jag min början redan på mellanstadiet. Då fick jag på Norra Örnässkolan* i Luleå byta klassrum från ”småbarnslängan” där jag tillbringat mina första tre skolår. Det blev en hemvist i helt andra ändan av utbildningskomplexet närmast matsalen men på våning två. Och en ny lärare – magister Stig Cullman.
Hur kontrollerande han var rent generellt kan jag inte uttala mig om men han var en bra lärare som vi hade i alla ämnen, också gymnastik med lek och idrott även om det inte var vad jag hade mest talang och intresse för. Han var påhittig dock, majjen. Så här i efterskott gissar jag att han efter att ha tagit del av långvädersprognos bara bestämde att På torsdag efter lunch blir det friluftsdag. Ni ska ha med skidor, pjäxor, utekläder (som vi ju alltid hade), en tom kaffeburk med ståltrådshänge och en tepåse! Aktiviteten blev att lära sig göra upp eld och av snö i burken få fram något som gällde för brun varm dryck med röksmak. Kul.**
I friluftandet plöjde han också varsamt in sitt stora intresse – kontroller. Flera i klassen blev på fritiden medlemmar i Orienteringsklubben Renen. Jag var ingen löpare. Känslan var att punkterna vi skulle hitta sannolikt var nedgrävda. I trimtävlingar som ordnades varje vecka kom jag i alla fall inte sist. En som hette Erik hade gipsad fot och kryckor. Jag lärde mig hur som helst hitta i skogen, läsa karta och använda kompass vilket var till nytta då orientering återkom då och då under skoltiden liksom det år jag tillbringade vid Kungliga 19:e Infanteriregementet i Boden.
När jag blev ihop med hon som blev min fästmö och numera Primärhustru fanns antydningar till att åter komma vilse i tassemarkerna. Hennes bröder, mina blivande svågrar, var orienterare men vi anslöt inte. Skog, mark, friluftsliv, fjäll räcker. Läsa karta och kanske bruka kompass är bra färdigheter i alla fall.
Om magistern på mellanstadiet var den första orienteringseldsjälen jag mötte och de blivande svågrarna fanns där är det ändå så att deras nit och flit vida överträffas av kompisen och tidigare kollegan på folkhögskolan Sture Norén. Han är nog inte ensam men definitivt huvuddrivfjädern till flera årliga lokala leta-kontroller-i-skogen-projekt. Berömvärt!
Jag och Primärhustrun har de senaste åren köpt kartan/kartorna och tassat runt i skog och mark för att leta upp de nedgrävda kontrollerna. Att säga nedgrävda är nog en överdrift men då det man ska hitta är i Gropen 2x2m västra kanten kommer känslan.
Runt Älvsbyn finns en massa skog och mark att placera kontroller i. Ser jag tillbaka på mitt bloggande skrev jag i juli 2012 hur vi letade kontroller i området runt Kanis – här och här. Förra sammaren fanns Naturpasset också i området nära Storforsen med en massa att hitta. I år är det terrängen på andra sidan älven kring och på Hund- och Rackberget som skall kontrolleras. Det håller vi på med nu. Vi tar inte allt på en gång utan betar av lite i taget under kontrollerade former. Den maskerade bilden är från senaste turen.
Ett extra bra initiativ i år var det så kallade Corona-passet som vi gjorde för ett par veckor sedan, innan barnbarnen vällde in. Stuket är detsamma men kontrollerna finns nära och i samhället och ligger ganska tätt. Varianten måste passa perfekt att göra tillsammans med barn i mellanstadieåldern eller för folk som är väldigt ovana vid skog och mark. Att Sture Norén också i grunden är – om jag minns rätt – mellanstadielärare är något man stilla kan meditera kring. Hur som helst Busbra!
Till sist: Vi skall till Luleå idag. Igen. I förrgår var vi där och hjälpte till vid när Tyra och Adrian med föräldrar flyttade in i sitt nyköpta hus. Idag bjuds alla flyttgubbar och flyttgummor på mat på nya stället. Det och regn betyder att idag blir det ingen kontroll.
* Numera heter den bara Örnässkolan och härbärgerar högstadieelever.
** Jag förutsätter, noble Bloggläsius, att du är så klipsk att du fattar att detta skedde under vårvintern. Längre fram under teminen byttes skidor mot cykel och full matsäck för start 05.00 från skolan för tur till Gammeschtaviken för att glo på fåglar.
Nej, det är länge sedan Örnässkolan bara var högstadium (som den blev precis när vi kom till höstadieålder). Numera är det sedan länge förskoleklass - åk 9.
Tack för rättelsen.