sektvarning?

 
Jag vet inte hur detta med semester och bloggeri går ihop hos andra aktörer i cyberrymden. Tar bloggare när de semestrar semester även från bloggandet? Eller ökar semestern på bloggandet enär man nu faktiskt har tid att klura ut saker och ting att berätta? Av vad jag kan OBServera verkar det vara den första av tankarna som har mest fog för sig.
 
Ser man till besöksstatistiken på min blogg kan jag konstatera två saker som nog har bäring mot semestrandet. Den första saken är att de dagar jag bloggar samt dagen efter den dagen hoppar antalet läsare – alltså siffran på antalet besök – uppåt men dagar när jag inte skriver ligger den på en nivå mellan 30 och 45 unika IP-adresser varje. Exakt samma variationsfenomen kunde jag OBServera i april och maj men då var det under mina inaktiva dagar runt 50 datorer eller fler som gluttade in, på aktiva dagar givetvis fler.
 
Vad visar detta? Jo: min aktivitet avspeglar sig direkt på läsarnas. Skrivs inget nytt finns inget nytt att läsa och då är det ju ingen ide att titta in. Ett icke ringa antal personer med snille och smak tittar ändå in vilket faktiskt är ganska förbryllande. Skall jag tolka det som att det finns en förväntan, kanske en längtan, efter att jag tangentbordsvägen skall meddela mig med omvärlden? Eller på vad sätt?
 
Fastmer: Då det generellt är färre som under semestern läser min blogg än under arbetsperioden kan jag inte dra någon annan slutsats än att ett ospecificerat antal personer läser min blogg på arbetstid. Eller är det rentav ”i tjänsten”? Det senaste skulle i och för sig vara kul – alltså att någon eller några av (gissningsvis: kyrkliga) chefer och arbetsledare beordras bevaka vad som sig här tilldrager sig. Kolla vad knäppdojjan skriver idag! kanske ingår i någons befattningsbeskrivning. Vad vet jag.
 
Eller är det bara i sin simpla enkelhet så att en del i stället för att jobba när de skall jobba läser bloggar på jobbet men inte under semestern då det är deras egen tid som tas i anspråk? Vore i så fall inte bra? Klart fall av tidstjuveri – typ. Undrar vilket resultat det skulle bli om någon tog sig före att beräkna produktionsbortfallet av bloggläsande på arbetstid sådär i största allmänhet och läsandet av min blogg i synnerhet.
 
Rubriken sektvarning? – OBServera frågetecknet! – ovan sattes innan jag började skriva. Ett försök att fiffa till en sorts inledning skenade iväg så inlägget har hitintills kommit att handla om något helt annat. Inte ett ord om sekter, attityder eller så än så länge – såvida inte de som läser min blogg skall betraktas som sekten bloggläsianer. Jag kommer framledes att återkomma med ett annat inlägg som bättre motsvarar rubriken och bilden som nog också har med rubriken att göra.
 
Nu till något helt annat som man brukar säga i TV-nyheterna.
 
Orienteringsklubben här på orten har gett ut ett kartblad med 20 angivna kontroller man placerat ut i skogen mellan folkhögskolan och Kanis friluftsområde – samt på själva Kanis. Om fredagen spankulerade jag och madammen omkring bland ris och mygg i skog och mark och letade upp 11 av de 20. Trevligt. Varje kontroll är försedd med en bokstav man skall skriva in i en ruta på ett startkort. Minst 15 inprickade gör att man kan lämna in kortet – eller posta detsamma – till en av mina arbetskamrater som framåt höstkulan skall administrera något sorts lotteri för att se vilken skogsmulle som vinner frottéhandduken eller den moderna obegripliga kompassen eller vad det nu blir frågan om.
 
Jag tror bokstäverna kommer att bilda en mening! sade madammen vid fjärde kontrollen. Verkade inte otroligt så vi startade att gissa medan vi gick. Den som söker han finner blir tjugo bokstäver och hade varit lämpligt tycker jag. Inte heller helt osannolikt med tanke på vem som stakat banan. Men det blir inte den meningen. De 9 återstående kontrollerna måste därför kontrolleras.
 
Bordertown var en mycket bra film som vi ägnade en stund av den regniga lördagen åt. Har man Telia-TV eller hur det nu skall kallas är den lätt att hitta och kika på för knappa 30 spänn. Bra dramatisering av situationen på gränsen mellan Mexico och USA och hur kapitalism och frihandel bringar välstånd och lycka till alla människor som kommer i dess väg. Det sista är nu grovt ironiskt! Filmen gör att jag nu ska återläsa den bok jag berättade om förra sommaren i inlägget saktaläst svårläst bok 2.
Att det minsann inte gör ont i ögonen att beglo Jennifer Lopez gör inte filmen sämre.
 
Vem den kompis är som jag berättade om i inlägget hålla stilen? kommer jag att återkomma till senare. Någon har ringt och likt Judas Iskariot oroligt frågat Inte är det väl jag? Någon annan har på annat vis avslöjat en viss otålighet. Gissa gärna! Eller kom med förslag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0