stigstrombergsson

Det är jobbigt att vara ledig!

Massor med saker händer som det annars inte blivit tid till. Eller ska hända.

Givetvis kraschar en dator. Självklart. Den var ju tänkt att packas i packsäcken i morgon. Familjens lilla läpp-tipp införskaffad för att vara lagom stor att ha med på resa tillsammans med ett USB-minne med relevanta filer från andra datorer. Men så blir det kanske inte. Manicken är hos doktorn just nu men kan ju vara fittfårfajt innan i morgon eftermiddag. Vi får se.

Givetvis pockar och drar jobberiet och annat intilliggande fast man är ledig. En del sådant bara för att det är nödvändigt och som man måste ge uppmärksamhet. I eftermiddag 18.00 blir det så. En minneshögtid ska genomföras i folkhögskolans kapell för honom som omkom i Abiskofjällen och som var tänkt att vara tredjeårsgymnasist i år och bo på skolans internat och träna skidor och orientering.

Annat jobbanknutet är inte lika angeläget utan mer ett utflöde av min egen dåliga karaktär. Dit hör funderingar kring konfafotbolleriets framtid och utveckling, andra kurser på skolan samt på vad sätt – och om – skolan skall vara något av en ”missionsstation” på orten och i relation till dem som finns på plugget ifråga. Det är ju egentligen jobbtankar som jag borde lämnat på jobbet men då jag är bonde i själen – se inlägget bra vara präst – finns som tanken i februari på vad som behöver göras vid slåttern till hösten och om man har grejer för det. Jag har likt bonden svårt att stänga av – typ. Fast jag bestämt mig för att göra det. Det bara inte går.

Givetvis planeras aktiviteter när man är ledig. Resor och sådant. I slutet av inlägget höst med knall? nämnde jag det. Barcelona är målet för fredagsmorgonens Lufthansa-resa. Med mellanlandning och några timmars uppehåll München. Hem på tisdag med annat bolag som pausar i Zürich innan vi når Stockholm för vistelse hos svägerska med familj, konsert på torsdag (tror jag det var), besök hos svärmör mm. Vi – det är madammen och jag – är med detta på vår första utlandstur utan att alla, några eller något av barnen är med. Ett trendbrott efter 30 år. Under kategorin Speciella resor skall jag försöka bibringa den trägna läsekretsen mina intryck, känslor och reflexioner från en speciell resa som faktiskt inte går till fjälls. Trendbrott också där.

På söndag flyger vi hem och äntligen blir det tillfälle att snabbeligen och korteligen i Luleå fira madammens födelsedag som egentligen är idag. Jag har grattat henne på Facebook samt i morse med grumlig röst. Inte speciellt hög ålder. Hon fyller det antal år som dividerat med två ger ett primtal mellan 20 och 25.

Givetvis skulle ledigheten kunna fyllas av bärplockning, gräsklippning och annat. Väderleken igår var för regnig och en hel del av sådana sakerna kan med varm tass anförtros till den yngre av sönerna. Hans termin i Luleå börjar först när vi kommit hem och han finner det trivsammare att finnas i vårt hus än ensam i en studentlya. Troligen får han besök av sin bror med fästmö och de två juvelerna Tyra och Adrian så helt lugnt blir det inte. Slitage fast vi är borta!

Givetvis kommer gissningsvis resan att underlätta mitt jobb-ut-loggande. Måndag den tredje börjar jag dock om på folkhögskolan. Allmäneleverna har då funnits på skolan en vecka men Grundkurserna börjar den dagen. Svenska kyrkans grundkurser är en riktig benämning. Plural alltså. Ett dussin elever på en full-farts-kurs på 16 veckor och en mindre grupp på halv fart med inslag av arbete på distans över nätet och då under två terminer. Bägge grupperna startar gemensamt den veckan vilket innebär en rejäl acceleration. Precis som manicken i badrummet som går från 0 till 84 på två sekunder - alltså vågen.