stigstrombergsson

En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

bra vara präst

När jag satte mig för att skriva lite fann jag ingen rubrik som skulle kunna passa det jag ville skriva om. Ska sanningen fram visste jag inte heller vad jag ville låta det här inlägget handla om. Faktiskt. Men jag gjorde ett försök. Inledningsvis kan det låta som om jag haussar upp mig själv men det är inte min avsikt – tvärt om. Lär till slutet får du se.

 

I förra veckan skrev jag ett inlägg med en oborstad titel. Jag skrev det på natten efter en extra sen kväll på konfafotbollslägret. Mitt i ungdomars tillvaro fylld av glada självklarheter och skratt invaderades vi av död, sorg och förtvivlan men också stöd, värme, empati, tröst och kärlek. Det var en en speciell sak långt bortom ramarna för reglerad kontorsarbetstid. Inga problem. Det var ju rätt att vara där.

Likaså var det rätt att jag sedan jag på min komplediga dag tittade förbi den drabbade familjen en liten stund. Helt rätt.

 

Idag hände det igen. Tillvaron kom att pocka på skolprästens närvaro även om lov och ledighet råder. En olycka i fjällen visade sig ha koppling till folkhögskolan. Den omkomne som hör hemma i Luleå går gymnasieskolan i Älvsbyn och tränar orientering intensivt genom folkhögskolans försorg. I två år har han gjort detta och bott på skolans internat dit han och alla andra idrottselever – ca 30 stycken – skulle anlända på söndag eftermiddag för att starta ett nytt läsår. Men han kommer inte. Bara de andra.

Om vad som hänt kan man läsa här och här.

 

Därför blev det rådslag i morse bland de närmast berörda. De idrotts- och internatanknutna arbetskamraterna som kände honom sörjer för egen del samtidigt som de om bara ett par dagar skall starta en ny termin med alla de andra på plats. Att skolprästen är på plats som bollplank och samtalspartner är bara naturligt – tycker jag.

 

Och på kvällskulan vandrade tankarna i lite vidare cirklar och snurrade kring om präster skall vara tjänstemän eller bönder. Och jag tycker bönder. Vad gäller inställning, alltså. Och jag karikerar:

 

Med tjänstemannainställning menar jag en kontoriserad arbetsuppfattning mellan 8 och 5 eller andra schemalagda tider. Detta kan vara parat med att man ser det uppdrag man har som något instrumentellt, som det som främst skall garantera ekonomi för en meningsfull fritid – typ. Arbetsplatsens och arbetsgivarens roll blir att vara källan till så många förmåner och privilegier som möjligt och gränsen mellan arbete och liv kan bli ganska skarp. Man arbetar för att leva eller det värre arbetsnarkomaniska: lever för sitt arbete.

 

Med detta menar jag inte att nedvärdera tjänstemän. Tro inte det. Det är lönearbetets avart jag söker beskriva. Påminner om det Marx kallar för alienation men är medelklassmässigt bättre betalt och därför inte revolutionsframkallande. Här må den som inte fattar läsa på – här.

 

Med bondeinställning menar jag den hållningen att arbete görs när, var och hur arbete behöver göras. Uppgiften styr. Och de förhållanden man är i. Skarpa gränser saknas och arbete och liv sammanfaller mer. Arbete är att leva och leva är att arbeta – typ.

 

När man beskriver att vara präst som ett jobb är det tjänstemanniska man pratar. Att tala om ett kall är en mer bondsk dialekt och så vill jag se på saken. Så är det att vara präst.

 

Givetvis betyder det inte att man inte får njuta välförtjänt ledighet. Men det betyder att det alltid finns beredskap att stå till förfogande för människorna. Alltid.

 

Det är bra att vara präst – det fick bli rubriken.

Tack för detta! Som bonde så är det fruktansvärt enerverande med präster av "tjänstemannatyp". Vi ska ha ständig jour för att t ex säkerställa att djuren mår bra, medan en präst med pastoralt ansvar för en stor mängd människor inte ska behöva rucka på sin fritid en millimeter. En annan får vara glad om det blir någon fritid kvar överhuvudtaget. T o m på sabbaten ska djuren vattnas, inte bara enligt djurskyddslagen utan också enligt Jesus. Dessa bud måste väl även gälla dem som inte är bönder, eftersom Jesus själv använder exemplena med djurvälfärden för att visa att det är rätt att bota på sabbaten. Om nu prästen ska representera Kristus så är det väl rimligt att inte prästen heller tar så hårt på sabbaten när det gäller att göra gott. Sabbaten är väl också fullt jämförbar med andra lediga dagar för övrigt!