jag får ofta rätt – men sällan ha det
Det är inte lätt att veta vad man skrivit på sin blogg. Det är inte heller lätt att hitta vad som tidigare skrivits eftersom jag ofta hemfallit åt försök till klurig rubriksättning som inte avslöjat innehållet.
Vad eventuella läsare eventuellt tidigare har läst är ännu mindre lätt att veta. Och om läsaren som eventuellt läst kommer ihåg det lästa går inte att bilda sig någon uppfattning om.
Således måste man skriva vissa saker på nytt - och i någon mån gör jag det nu.
De kyrkliga utbildningarnas utseende är i stöpsleven*. För något år sedan kom en utredning kallad EFU - En Förändrad utbildning - som drog upp riktlinjerna över hur det skulle bli. Det mest upprörande vid det tillfället var planerna på att Svenska kyrkans grundkurs skulle försvinna som obligatorium. Nedläggning var det inte tal om utan utveckling - kanske från 16 till 10 veckor. Men inte obligatoriskt.
Saken verkade beslutad men den skulle ut på remiss för att man skulle kunna besluta vad beslutat var - typ. Prästutbildningen skulle dock inte invänta förändringsbeslutet (av det beslutna) utan starta sin förändringsprocess på egen hand. Den förändringen skulle innehålla moment av så kallad VFU (VerksamhetsFörlagd Utbildning), alltså delkurser som skall vara universitetskurser men förlagda i lämpliga utbildningsförsamlingar. Modellen fungerar enligt äldsta dottern mycket bra inom lärarutbildningen och jag tycker att tanken i princip är god. Dock känns den lite ovan eftersom (vad jag fattat) universiteten då skulle leverera konfessionella "uppdragsutbildningar" beställda av kyrkan. Hur det skulle förenas med universitetens policy kring religiös neutralitet etc beskrevs något luddigt men systemslöjdarna sa att det skulle gå bra.
Viss farhåga kände jag dock. Och fundering kring vad som höll på att hända. Det var ju så att de svenska universiteten en gång grundades för att konfessionellt leverera konfessionellt utbildade präster för en speciell konfession - Svenska kyrkan. Några hundra år senare har har - helt rimligt - universiteten sekulariserats och man har låtit kyrkan själv stå för den konfessionella profileringen av de religionsvetare fakulteterna spottat ut - vilket också är rimligt. Men nu, sedan kyrkan skiljts från staten, vill man placera en rejäl klump av den konfessionella profileringen för den konfessionella kyrkan i de sekulära universitetens händer.
Kommer det att gå?? Kan det fungera?? tänkte jag när jag hörde tankegångarna.
Blir det inte konfliktande intressen - typ?? fortsatte mina funderingar.
I nätupplagan av Kyrkans Tidning idag läser man artikeln Nattvardsfirande på universitetskurs ger nya rutiner* och vad skådar mitt norra öga??!! Det blev strul. Det har blivit intressekonflikt mellan konfession och sekularism. Så oväntat!!
Hade jag varit typen som brukat säga Vad var det jag sa skulle jag sagt det nu. Men jag nöjer mig med att konstatera att jag märkligt ofta får rätt men märkligt sällan får ha det - rätt alltså.
* De tidigare inläggen är bland annat job på sin askhög - extended version, jeremiad om försöka hit och föröda dit och utveckling - inveckling - avveckling - förveckling.
(2) Tidningen Dagens nätedition skriver Lunds universitet ber om ursäkt för mässa.
hej stig.för 3 veckor sedan vigdes jag i gbg's domkyrka.heligt o härligt.vi gick in till 'jesus är min vän den bäste' och jag grät av glädje.vad som än händer i livet är detta sant, oavsett om man är diakon eller ngt annat.nu tjänar jag i Buråsk:an i gbg och får med fransiskus, i andens kraft, vara med o bygga upp Kristi Kyrka.allt gott gamle man :), och guds frid!/a-i
Grattis A-I!! Och all välsignelse!!
Ser fram emot att ditt flyttlass om några år går norrut.
Hej, har gått tre terminer (halvfart) av den nya försöksutbildningen i Umeå och därmed också gjort tre omgångar VFU. Från början var det enbart av praktiska skäl som jag valde att läsa pastoralteologi integrerat så här med övriga kurser (eftersom det då blir en termin på pastoralinstitutet istället för två, vilket är en klar fördel när man bor långt från Uppsala). Men det blev bra på så många andra sätt än vad jag förväntat mig! Visst har det funnits en viss kluvenhet till hur balansen "bör" vara mellan det akademiska och det konfessionella, men jag har inte upplevt det som något större problem. Vi har haft en hel del lektioner i kyrkorum (där nästan alla lärare varit präster), och då faller det sig ju rätt naturligt att den undervisningen blir av en annan karaktär än den man har inom universitets väggar. Men den största vinsten har varit att det blivit en helt annan dimension på utbildningen när man hela tiden får pröva olika moment praktiskt, och pröva teorin och teologin konkret i församlingsmiljön. Dessutom tror jag att man läser även de övriga kurserna (förutom pastoralteologin) med ett församlingstänk för ögonen - och det kan väl aldrig vara fel?!
/A-K, också från grk05
(och grattis A-I! Allt gott!!)
