stigstrombergsson

Jag är nu sedan några dagar färdig med att i den ordning jag den första juni berättade om i inlägget till vad nytta? sortera de manus jag genom åren samlat på mig vad gäller förkunnelse i olika former. Då måste jag erkänna att jag har aldrig förkunnat utifrån något avsnitt ur Bibelboken Nehemja. Det bli alltså nehem-nej. Samma sak gäller den samtida Esra-boken och säkert också annat. Kanske återkommer jag i sådana saker vad det lider. Nu konstaterar jag bara faktum: nehem-nej. Saken stör mig lite – men bara lite.

I Svenska kyrkan fungerar praxis så att man i gudstjänsterna absolut oftast förkunnar utifrån den tredje textläsningen som tas ur något av evangelierna. De söndagliga avsnitten ur breven och ur Gamla testamentet blir mer sällan predikostoff. Vilka textavsnitt som läses och när under året framgår av Evangelieboken som finns inbunden i en vanlig Psalmbok. Systemet äratt det är Bibeltext som man valt tematiskt för varje sön- och helgdag och i tre årscykler.

Resultatet av detta blir bland annat att jag i mitt manusarkiv har rejält mycket som utgår från evangelierna men att brevtexter och avsnitt ur Gamla testamentet inte förekommer i samma utsträckning. För beredelseord och liknande har jag dock ofta valt brev eller GT.*

Det är på 15:e söndagen i Trefaldighetstiden med temat Ett är nödvändigt som det i första årgången finns en Nehemja-text – kapitel 9 verserna 19-21. Den 22:a söndagen i samma kyrkoårsperiod – med temat Frälsningen – har i sin andra årgång kapitel 2 verserna 11-20. Någon Esra-text finns inte i systemet och resten av vad som kallas det Kronistiska historieverket är representerat bara en gång till. Detta är en förklaring så god som någon till att jag inte predikat mig hes över det materialet.

Nyfiken som en blodletande mygga i ett släckt sovrum kollade jag vidare i saken men då ur en annan vinkel. Om något avsnitt ur Nehemja citerats eller anspelats på av någon av de fyra evangelisterna eller annan bibel-författare kan jag ju kanske så att säga indirekt ha besökt fältet. Jag kollade därför i ett par register och fann 5 ställen i Nya testamentet som citerade eller alluderade på 4 ställen i Nehemja – dessa: Nehemja 9:6 citeras i en bisats i Apostlagärningarna 4:24. Samma vers återkommer i Uppenbarelseboken 10:6. På något vis alluderas med en tvärt-emot-betydelse i Johannes 8:33 på Nehemja 9:36. En annan alludering finns i Romarbrevet 11:16 och då till Nehemja 10:37. Om Nehemja 11:1 verkligen återkommer hos Matteus 4:5 som ett av registren föreslår ställer jag mig tveksam till.

Om du, noble Bloggläsius, beväpnar dig med en Bibel kan du själv kolla dessa sifferuppgifter.

Med detta gjort dök jag ner i mina manuslådor. Apostlagärningarna 4:24 och verserna däromkring har jag inget till. Inte heller till Uppenbarelseboken 10:6. Något med Johannes 8:33 finns inte och inte till Romarbrevet 11:16. Till den händelse som berättas om i början av Matteus fjärde kapitel finns två fusklappar – från Första söndagen i Fastan 2015 och 2018. Det handlar om när Jesus frestades av djävulen. Jag uppmärksammade inte alls den eventuella ordlikheten angående stadsbebyggelsen i Jerusalem. Mitt nehem-nej gäller också vad om man räknar med indirektheter.

Men denna nya tanke har jag fått av att skriva just detta inlägg.

Jag antar att åtminstone en del av dem som hörde den gamle klurige Johannes berätta kunde sina skrifter i vad vi kallar Gamla testamentet.** Dessa kan ha hajat till över att Jesus motståndare tvärt-emot-citerar den gamla skriften vad gäller slaveri och frihet vilket då blir Johannes sätt att än en gång säga allt om dem – och om Jesus.

Om detta var ett exe-get-iskt bräkeri av nämnvärd klass må andra bedöma. Åtminstone jag roades av att skriva det och placera det i den kategorin.

* Här kan tilläggas att allt det som finns i de fyra evangelierna inte kommit med i Evangeliebokens urval. Släktregistren i Matteus kapitel 1 och Lukas kapitel 3 är till exempel aldrig vad man kan kalla ”predikotext”. Avsnitt i något av evangelierna med sånt Jesus sa och gjorde kan saknas men kommer med via något annat eftersom Matteus-Markus-Lukas har många dubbletter till varandra. Man kan därför med trygghet säga att den som väljer att fira gudstjänst varje söndag och helgdag under tre år har fått allt som är skrivet om Jesus uppläst för sig.

** Om hans berättarteknik skrev jag i förrförrförra blogginlägget den gamle berättar.