stigstrombergsson

Den 6 november skrev jag inlägget återupptaget projekt. Om det jag berättade om då kan sägas att inte går det fort. Vill du, noble Bloggläsius, i detalj ta del upplägget för det långsamma kan du klicka här.

Mina tre böcker – Bibelvetenskapliga kommentarer till Paulus eller någon annans brev till de kristna i Efesos eller någon annanstans – säger ganska mycket samma saker. De har en introduktion om brevet i allmänhet, dess författare, adressater, struktur och annat. Den bok jag börjar med är mest vidlyftig, detaljrik och mångordig. I den svenska boken som har sin allmänna introduktionen i slutet repeteras inte allt men en hel del. Den tredje tar upp det viktigaste som naturligtvis de två andra också nämnt. Det blir repetition hela vägen, många likheter och en och annan skillnad.

När det kommer till kommentarer av själva Bibeltexten är det på samma vis. Efter hälsningen i de två första verserna brottas man med Nya testamentets längsta mening i verserna 3 till och med 14. På grekiska är det en enda mening där bisatser och jox flätas finurligt. På svenska (och engelska) blir det språkligt ganska ovettigt vilket gör att man när man översätter behöver bryta upp det hela och sätta en och annan punkt. På väldigt många sidor, många sidor och ett antal sidor (49-30-16) resonerar, vrider och vänder de som skrivit mina böcker på den meningen. De ser och säger i mångt och mycket samma saker men inte helt. Som exempel kan nämnas att den tjockare av de engelska på protestantiskt vis ser omvändelse och beslut som något som förenat brevets adressater med Guds agerande i och genom Kristus. Den katolska boken ser naturligtvis samma saker men visar också på dopet, konfirmationen/smörjelsen och Nattvarden. Den svenska ligger emellan med viss protestantisk dragning.

Det jag ser är alltså att mina tre författare på nåt sätt och i någon mån läser in sin egen situation i texten från antiken. Att på så sätt läsa in kallas med ett fint ord för eisegetik och är något oundvikligt. Alla gör det i någon mån, till och med vetenskapsmän. Till skillnad från många som kommenterar olika Bibel-ting på Facebook håller dock forskarna huvudet kallt och är medvetna om att de själva påverkar och påverkas när de försöker läsa ut ur texten – det som kallas exegetik – och klura på vad den säger.

Jag ser än en gång att översättning är en klurig kampsport. Som exempel kan anges att när man på engelska i vers 15 säger faith in the Lord Jesus är det en bra återgivning av grekiskans πίστιν ἐν τῷ κυρίῳ Ἰησοῦ. På svenska går det inte riktigt lika bra. Den grekiska dubbeltydigheten som funkar på engelska måste vi rent språkligt bryta upp och välja om tro är i eller på Jesus. Är Jesus det område eller den miljö vi är i och tror eller är han något av ett objekt vi tror på lite smått på håll? Själva språket spelar oss det sprattet.

Naturligtvis ligger jag inte vaken om nätterna, kastar mig fram och tillbaka och gråter i vånda över dylika ting men onekligen stannar jag upp och funderar. Resultat blir i alla fall inte går det fort. På två veckor har jag traskat mig fram 14-15-16 verser, inte mer. Faktum är dock att jag inte behöver rusa på. Jag har ingen dead-line, inget tentadatum eller så. Jag har inte ens mycket att göra. När jag ”studerar” utan att studera blir det si och så med studiedisciplinen. Jag anar att den borde skärpas upp lite till säg en eller två timmar om dagen för att inte inte går det fort ska bli inte går det alls.