stigstrombergsson

Senast jag klippte gräset ville jag vara lite valjd-and-kräjsi och göra det på annat vis än vanligt. Gården på husets baksida är ren prydlig rektangulär historia med buskar och annat här och var och normalt förs då klipparen fram och tillbaka i linjer hyfsat parallella med tomtgränsen. Det funkar och har funkat varje sommar sedan 1982 och blir samma fyrkantiga historia varje gång. Senaste gången blev det eljest. Jag inledde då med att köra rakt fram men snett på diagonalen. Den sträckningen skapade en hypotenusa gemensam för två trianglar och med den som utgångslinje kunde jag sedan åt två håll bearbeta resten av det oklippta gräset. Gräset blev klippt så också resultatet av detta tänkande utanför lådan fungerade.

När det gäller att läsa böcker råder också ett fyrkantssystem i två riktningar. Den ena linjen är olika slags Bibelvetenskaplig och annan teologisk litteratur. Historia dominerar den andra. Ytterst sällan gör jag något på snedden av detta med typ skönlitteratur eller faktaböcker i andra ämnen men sådana undantag finns. För ett par tre år sedan köpte jag Sápmi i ord och bild i två band. Volym ett berättade jag om här sedan jag läst ut den. Volym två har det blivit lite si och så och pö om pö med.

I bokens ca 770 sidor finns 56 uppsatser under dessa teman:

• Musik: sång, jojk, nåjdens trumma, opera, rap. – 7 stycken.
• Om rasbiologi – 4.
• Samer i konsten och samiska konstnärer – 15.
• Samer i litteraturen och samernas litteratur – de övriga sorteradet i ett antal underrubriker.

Om man har sinne för norrbottniskt sätt att uttrycka sig blir omdömet inte nämnvärt intressant en bra beskrivning. Med det menar jag alltså inte att innehållet skulle vara onödigt. Långt därifrån! Det är helt OK med fakta och genomgångar av speciella saker, till exempel en hel hop olika samiska artister, konstnärer, författare och andra kulturpersonligheter. Efter att bland annat ha läst en uppsats på sidorna 90-104 om ung artist som blandar rap och jojk på enare-samiska, ett språk som talas av bara runt 350 personer, tänkte jag dock: Detta är smalt! Och ofantligt nördigt! Rentav i överkant!

Men jag fortsatte läsa. Tog mig vidare till och genom den enligt mitt tycke mest intressanta delen om rasbiologin på sidorna 120-170 och sedan med nya tag friska tag vidare!

På sidan 238 gav jag upp. Säkert är resten också värdefullt men jag väljer i alla fall att avbryta min snedresa. I bokhyllan står nu Sápmi i ord och bild II i pinsamt halvläst skick.

Ovanstående text skrev jag för några dagar sedan men publiceringsverktyget har tjafsat. Denna tisdag verkar det funka och i väntan på semifinalen i fotboll vill jag nämna en snedresa men av annat slag som många gör, i dagarna släktingarna på Primärhustruns sida. De flesta i klanen Lundh med inhopp och avkomlingar avser fira min ena svågers 70-års-jubileum och göra det med en sammandragning i Björkliden här uppe i Norrbotten. För oss som bor här blir resorna enkla med bil och/eller tåg men för folk i Dalarna, Uppland och kungliga hufvudstaden blir det mer råddigt. Lördag morgon i förra veckan började sammanskottet med att SJ levererade 6 dalmasar på pausbesök hos oss. De for i morse. Primärhustrun, jag och barnbarnen Tyra och Adrian kör upp i morgon plus torsdag och mot veckoslutet kommer resten i spridda skurar med tåg, bil, flyg och buss. Har jag räknat rätt blir vi 26 stycken i tre generationer – 4+3 ”gamlingar”, 10+3 kusiner och 6 tremänningar i åldrarna 12-4. I sånt sällskap kan det bli sioch så med bloggningar mer än vanligt.

Nu hoppas de svenska damerna inte gör en snedresa ikväll.