mellan kyrkomöten
Kanske får rubriken någon Bloggläsius att tänka: Nu skriver han (äntligen) något om kyrkovalet som avgörs i morgon! Det måste jag läsa! En annan suckar: Näää! Inte mer om den där saken! Fy så jobbigt! Det här skiter jag i!
Efter denna korta inledning deklarerar jag att bägge dessa Bloggläsiusar blir besvikna. Detta blogginlägg handlar inte om tjyrkovalet: I stället rör det sig om något helt annat och betydligt mer avgörande.
Förra hösten när jag och Primärhustrun for till Jäggelouktta, på svenska Jäkkvik, stannade vi till i Arjeplog. På Silvermuseet köpte jag då en bok om Arjeplogsväckelsen 1905 och läste den när vi var på plats i fjällvärden. Den vidlyftiga titeln var Arjeplogsväckelsen 1905 – I same- och nybyggarland med Svenska kyrkan och EFS i samverkan 1889-1916. Jag skrev om boken här.
I år blev det på samma sätt men nu köptes boken i Arjeplogs kyrka. En bild av den helgedomen är slutvinjett för SVT Norrbottens nyhetssändningar och värd ett stopp på grund av sitt bokbord som jag nog tror är det bästa norr om Katolska bokhandeln i Stockholm. Naturligtvis inte i antalet titlar men vad gäller kvaliteten. Inga blajiga småskrifter för ett par swishade 10or utan kvalitetslitteratur, både skönlittertur och teologi. Till min boksamling lades då ISBN 978-91-7777-033-6 Om den heliga Anden – till den helige Amfilochios, biskop i Ikonium. Författare? Basileios av Cæsarea, även kallad Basileios den store som föddes år 329 eller 330 och blev 50 år gammal.
Hans liv och gärning som man kan läsa om om man googlar var alltså mellan två i den kristna historien viktiga kyrkomöten, det i Nicea 325 och det i Konstantinopel 381. Han fick inte vara med men med tankar grundade i beslut i det första bearbetade han teologiskt, skrev och höll på och blev en om än död auktoritet vid det senare.
Vad gällde saken?
Ja – inte var det småsaker som nuförtiden då energi läggs på att en halv procent av det krympande antalet vigslar i en avlägsen framtid bara måste kunna garanteras få vigselförrättare utan att någon präst byter arbetsuppgift med annan kollega. Sådant 2021-eri pysslade man inte med i Nicea och Konstantinopel och däremellan. Då gällde det i stället hur man efter fattig förmåga skulle försöka beskriva Gud – som en eller tre eller som kombination av Fader-Son-Ande och hur. Folk drabbade av grekisk filosofi och därför i egna ögon listigare än andra ville rangordna inom vad man kallade Treenigheten och argumenterade med sekulära argument för en tripp-trapp-trull-sammansatt Gud. Listiga och kluriga typer av annan uppfattning – Basieios är ett exempel – smulade sönder snacket med hänvisning till vad Gud visat i sin uppenbarelse och vad som är Kyrkans tro.
Boken visar detta. Den är inte så lätt att föstå. Jag skulle ljuga om jag sa att jag helt följer finliret som i stor utsträckning bygger på hur man uppfattar nyanser i grekiska prepositioner som i, med och liknande. Grekiska är med sina nyanse och variationer öppet för många detaljer i teologi och filosofi och de gick förlorade när man översatte till kommando- och juridikspråket latin och sedan germanska skogsspråk. Men saken som dryftades på grekiska är viktig och har bibehållits i den kristna Kyrkan i form av den Trosbekännelse som är gemensam för alla kristna – kursivt nedan. Den används inte överallt men en kyrka som inte ger den sitt OK betraktas inte som en kristen kyrka.
Jag blev nog inte dummare av att läsa boken men kände mig lite dum ibland. Rekommenderas!
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven;
som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida;
därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.
