stigstrombergsson

Rubriken är min ivriga fråga?

Och Varför? om frågan får sitt svar. Eller frågorna.

Jag har denna spöregniga dag läst ut två böcker. Båda skapar rubrikfrågan.

Den ena som jag främst nu skall berätta om och fundera utifrån är den jag köpte på Silvermuseet när vi reste upp i förrgår – det är efter midnatt mot söndag jag skriver. Titeln är lång och lyder Arjeplogsväckelsen 1905 - I same- och nybyggarland med Svenska kyrkan och EFS i samverkan 1889-1916. Författaren är Karl Axel Lundqvist med – vad jag tror – vissa rötter eller anknytningar till området och nyckelpersoner i skeendet. Boken är på drygt 200 lättlästa sidor.

En lokal väckelse i ödemarken för mer än hundra år sedan?

Vad är poängen? Vad ger det? Tiderna är ju annorlunda nu!

Så kan man tänka och svaret blir: Massor med funderingar!

Förutom regionkunskap och lokalhistoria som ju alltid är intressant.

Strax före sekelskiftet 18-1900 bodde i Arjeplogs socken, numera både församling och kommun, på en yta stor som Skåne och Blekinge tillsammans, ca 2½ tusen personer i ca 200 byar och nybyggen. Det var fifty-fifty mellan bofasta svensktalande och nomadiserande samer med sitt språk. Väg ner i landet fanns inte, inte ens till Arvidsjaur. Fattigdomen var stor men man kunde ändå leva på vad landet gav. Alltså en helt annan tid.

Studien – det är en faktabok – tar sin början det år en ny kyrkoherde tillträder och slutar med att EFS inviger sitt bönhus på "Plassen" dvs i själva Arjeplog som bara något år tidigare fått sin första telefon. Tidsavgränsningar av den typen skapar alltid frågan i rubriken.

Men vad kan man dra för lärdomar? Nu?

Folk bodde glest då och kom glest i kontakt med kyrkan och hennes budskap. Nu bor man ingenstans i Sverige så glest men för de flesta är det likt fördärvat glest med kontakten med kristen tro. Alltså olikt och likt.

Många kunde inte läsa då eller tala svenska. Nu kan alla vuxna läsa men de flesta är i alla fall analfabeter vad gäller Bibel och tro. Olikt och likt.

Så betingelserna för väckelse, andliga genombrott, behöver inte uppfattas så vanvettigt annorlunda, särskilt som man kan jämföra med tidigare och senare väckelser lite överallt. Det är alltid tre faktorer som överlappar varandra som återkommer.

• En ihärdig iver att bland unga och vuxna sprida kunskap om vad tro och Bibel går ut på. Den nutida Kyrkoordningen kallar det Undervisning, förr benämndes det Predikan. I tid och otid där och när folket befann sig. I mer än 15 år gnodde präst och kolportör i väglöst land och predikade/undervisade praktiskt taget 5-6 gånger i veckan var – i snitt.
• Mission/evangelisation både inom- och utomlands var viktigt också i lappmarkens isolat. Man nöjde sig inte med sitt eget sammanhang utan tog in och spred hur tro och liv fungerade och växte bland andra fattiga och behövande också på andra håll. Intresse och driv för att de som inte hade nått en personlig tro skulle nå dit var ledmotiv. Omvändelse alltså.
• Som är den tredje faktorn: Omvändelse till att inse sig mottagen av Gud och förlåten på grund av vad Jesus gjort, inget annat. Andra saker som att man var döpt och allmänt hygglig var bra i sig men en personlig omvändelse och bekännelse stod i fokus.

Dessa tre faktorer menar jag gäller än!

En kyrka och/eller församling med sina präster och andra medarbetare som inte trycker på dessa ting har ingen väckelse att vänta vare sig på kort eller lång sikt.

Trycker man på sakerna kan det som i Arjeplog för mer än 100 år sedan i alla fall ta 10-15-20 år. Uthållighet krävs! Och ihållighet utan fjäskande ihålighet för att bli populär.

Boken slutar 1916 och svarar inte på rubrikens fråga – tyvärr!

Jag har också i regnrusket läst om en annan bok, egentligen ett litet häfte med titeln Kyrka för folket- latinamerikansk befrielseteologi. Jag har läst de 60 sidorna förr för flera år sedan men en relectura* var på sin plats. Häftet gavs ut 1985 så frågan hur gick det sen? har inställt sig även där.

* För befrielseteologerna är begreppet relectura viktigt. Det handlar om att läsa om Bibeln och dess innehåll med sammanhangen då och nu medvetet för ögonen – ur de fattigas, drabbades och förtrycktas synvinkel.