stigstrombergsson

Jag läste nyss i en bok jag läst förr och nu läser om en sak jag inte minns från läsningen för runt 10år sedan. Det är poängen med att läsa om böcker. Man lägger märke till nya saker på de gamla sidorna.*

Avsnittet jag just kommit igenom handlade om hur budskapet om Jesus uppståndelse spreds och slog rot de första 250 åren. Det betyder tiden efter att ögonvittnena mer eller mindre fantasifullt tagits av daga fram till att kejsar Konstantin förklarade Kyrkan och hennes tro laglig och inte längre som ett samhällsproblem med kolliderande värderingar. Hur budskapet spreds, av vilka och i vilka väderstreck och var det fick fäste redovisas både vad gäller regioner runt Medelhavet där Rom styrde men också östvart i det Partherska/Persiska väldet och sedan ända fram till Indien, Centralasien och Kina. På romersk mark medförde detta att runt år 300 var tionde person var kristen, främst i stadsmiljöer runt östra halvan av Medelhavsområdet. Någon med sinne för matte har gjort beräkningar och kommit fram till att antalet kristna under 100- och 200-talen växte med 40% varje decennium – nästan en fördubbling!

Varför och hur? Fasta tjänsteinnehavares arbete kan inte vara orsaken. Visst växte under tiden organisation fram med biskopar, präster, diakoner och en och annan munk och nunna men inte i den grad att det mer än marginellt kan anses ligga bakom utvecklingen 40% på 10 år. OBServera också att detta är en nettoutveckling. Under en 10-årsperiod dör ju folk, också kristna,och sannolikt fanns även folk som lämnade tro och sammanhang. Om man tänker efter – men detta är mina tankar, inte bokens – borde bruttotillväxten varit minst 50% och under två århundraden två kristna blev tre på varje 10 år.

Vara kristen handlade då inte en kulturgrej, inte heller om vilka åsikter folk hade i sin stilla ensamhet, andeliga tankar i skog och mark eller liknande. Kristen tro och sammanhang yttrade sig och tog konkreta former. Den exakta formuleringen i 1878 års Katekes var givetvis inte känd men saken var det:

Jag kallas kristen, eftersom jag genom dopet har tagits upp i Jesu Kristi kyrka och med Kyrkan tror och bekänner att Jesus är min Frälsare och Saliggörare.

Sug på den kursiva meningen. Först dopet som ingång och bas. Sedan med församlingen, inte ensam, tror och bekänner något för egen del och detta om Jesus. Att med församlingen göra så är att vistas med de andra, be, fira gudstjänst kring Ordet och Bordet och dela varandras livsvillkor.

En 50%-bruttoväxt på 10 år decennium efter decennium skulle omsatt till dagsläget på den lokala ort där jag bor betyda att om vi startar med 40 personer normalt i gudstjänst år 2020 skulle 20 nyaanslutna ge ett netto på 56 år 2030. Halvdubbla det med ytterligare 28 och ta bort några blir det runt 80 år 2040 och så vidare. Liknande räkneövning kan nog göras på fler ställen.

Är det knäpp matte? Kanske. Kanske inte. De exakta talen är inte det viktiga men riktningen blir det. Vad skulle ge den? Kanske samma sak som på 100- och 200-talen i den tidens mångreligiösa sammanhang då man skvallrade om Jesus. Boken jag läser påstår att det var så det gick till. De som anslutits genom dopet skvallrade om Jesus för folk de hade att göra med. Ledares och herdars roll – om man tar den bilden – var att ha vård om fåren som förökade sig själva genom att skvallra om Jesus.

Detta är ju vådan av att läsa böcker. Man börjar fundera inte bara över utan också utifrån innehållet. Frågor börjar mala om strukturer, vanor och atmosfärer inte bara i historien utan också i nutida kyrkolägen. Stimulerar det som sker eller motverkar det aktivt eller passivt ”fåraveln”, alltså att icke officiella företrädare bär tron till andra? Är förväntan så riktad på att präster och andra ”ska göra det” att så kallat lekfolk inte tror sig om eller betros att själva föröka sig? Rustar och riktar gudstjänster och alla möjliga andra sammankomster folk som vill kalla sig kristna till sådant? Är verksamheter personalledda aktiviteter att konsumera om man kommer dit? Hur har jag agerat genom åren som präst i olika tjänstebefattningar eller som nu utan anställning? Har jag stimulerat eller försvårat för fåren att föröka sig?

OBServera att det är frågor som kommer av bokläsandet, inte klockrena svar.

Man kan alltid fundera i kommentarsfältet.

* Efter förra läsningen skrev jag om boken här. Mer om den kommer när jag läst om den färdigt.