stigstrombergsson

Det var länge sedan jag skrev inlägget vilken kyrka 1. Siffran i sammanhanget var en vink om att viss fortsättning var att vänta. Den har dröjt. Det kan vara en poäng att klicka på länken och söka upp mitt numera gamla inlägg från Trettondag jul. Jag pysslar där med begreppet förmedlingskyrka och skrev då bland annat:

Vem och vilka är de som förmedlar, som framstår som kyrka?

Det är lätt att svara både rätt och fel på den frågan. Det rätta svaret är alla döpta. Ett felaktigt, småskuret och inskränkt svar är kyrklig personal och några andra indragna.

Vilka är de som de som förmedlar förmedlar till? Räknas sådana och räknar de i så fall sig själva som Kyrka eller blir de/vi mottagare och konsumenter av vad Kyrkan gör, en "publik"?

Sådant är grundläggande och principiella frågeställningar och problemområden i alla lägen men extra viktiga i dessa strimningarnas och webb-sändningarnas tid. När jag kopplat datorn till TVn eller i min fåtölj genom min telefon ser saker som produceras eller direktsänds förstärks lätt känslan av att vara just "publik" eller konsument. Naturligtvis sitter saken också i mig där jag sitter. Själva mediet knuffar mig ju åt det hållet. Svartsynt och problemsökande som jag är funderar jag över i vilken mån detta formar min och andras (inklusive "sändarnas") syn på vad och vilka som är kyrka och församling.

Så långt min gamla text. Nu vidare!

Det finns olika tendenser. Kanske är ordet finns fel. Riktiga kartläggningar saknas så det är nog bättre att säga: I mitt begränsade synfält uppfattar jag några tendenser som jag tror bekräftar och befäster uppfattningen av kyrka och församling som förmedlingskyrka och de kyrkligt anställda som producenter av jox andra vid telefoner och annan manicker skall konsumera.

Jag är absolut inte säkert på att man vill det! Jag tror inte att man verkligen har som uttalad avsikt att gå in i producent-konsument-rollen men effekten blir lätt så – vilket bekymrar mig.*

Samtidigt är det bra, det som sker. Har sina poänger. Det som görs är inte överdrivet proffsigt – och behöver inte vara det heller. Sett över kyrkan som helhet finns säkert massor jag inte bryttmig om att kolla. Lokalt ser jag i alla fall följande:

• Live-sänd kort pratgudstjänst söndag 11.00 från Älvsby kyrka, ibland från Vidsel. Normalt bara med producerande aktörer men en gång imånaden med några barn. Kan betittas på Facebook under och efter sändning.
• Live-sänd, ibland förinspelad, andakt på Veckomässetiden 18.30 på onsdagar. Finns kvar för senare bruk.
• Förinspelad Veckans psalm en gång i veckan där en av musikerna spelar, sjunger och introducerar.
• Sinnesroandakt var eller var annan vecka. Diakonin ansvarar. Också förinspelad utan någon församling på plats.
• Dagny och Dagmar är två så kallade "kyrktanter" ett par av pedagogerna gestaltar. Serien är lätt underhållande med information kring olika aktualiteter.**
• Vinterbada för solidaritet är den senaste kiosk-vältaren. Den har blivit enormt populär på Facebook. Konceptet är att för varje 1000-lapp som kommer in till Fasteinsamlingen badar en anställd isvak. Pengar strömmar inoch folk gör korta dopp.
• Kort filmföredrag i Facebook-gruppen Bibelstudium läsår 20/21 var annan vecka samt hopkopplade samtal i samma grupp en gång i veckan. Det är mitt lilla bidrag i sammanhanget.

Allt detta är bra!

Jag har ingen kritik mot det vilket jag vill understryka då jag vet att det finns folk som tror att varje tveksamhet eller problematisering betyder att man totalsågar det man funderar över. Det gör jag alltså inte!

Ändå är jag fräck nog att i alla fall ha en tärande tanke som gnager – tanken om en förmedlingskyrka som består av personal som producerar grejer för en konsumerande publik begränsad till dem som har telefoner med appar – inte knappar – och är aktiva på Facebook. Hur man skall komma runt detta just nu vet jag (inte) men i all ödmjukhet vill jag påtala att problemet finns. Om det finns lokalt torde det också finnas på andra håll.

När när folk fått sina sprutor och allt skall kunna öppna upp behöver man förutom att starta om och starta nytt hitta tydliga motmedel mot den tendens att vara (och uppfattas som) förmedlingskyrka. Den  fanns redan innan pandemin och har förstärkts av densamma.

* En helt annan sak som bekymrar mig är vad jag inte kunde skriva i förrförra inlägget två svårbegripligheter där jag redogjorde för hur man i Facebookgrupperna Prästkollegor och Apostolicum svarat på min frågor om Nattvarden i denna pandemiska tid. Det kom inga svar från folk som stängt Nattvardsbordet! Inga motiveringar! Inga förklaringar! Inga besked hur man tänker!

Naturligtvis undrar jag likt alla rumpnissar – Vaffördådå?

Duckar man? Skäms man? Eller är det bara den vanliga maktstrategin att tiga när "knepiga" frågor ställs?

** Minns jag rätt startade det med att "tanterna" introducerade de olika söndagarna i Advent men här kanske jag blandra ihop det med en annan serie som var då.