stigstrombergsson

Flera dagar senare ser jag att förra blogginlägget upphittad häst & annat blev publicerat två gånger. Den svårbegripligheten får mig att undra: Varför? För klarhets skull slår jag fast att det inte var ett medvetet försök att kompensera för gleshet mellan inläggen. Nu är saken i alla fixad och dubletten har blivit den singlett som var avsedd.

Igår kväll – söndag – gav jag mig i kast med en annan svårbegriplighet. I de två ganska olika Facebookgrupperna Prästkollegor och Apostolicum ställde jag frågor med denna text:

Jag är inte ute efter en debatt men vill genom att fråga vidga mitt vetande kring en sak – Nattvardslivet i pandemitid. Vad jag – är emeritus med därtill hörande underskott i kyrklig överblick – i alla fall förstått har många församlingar "stängt" nattvardsbordet under varierad tid, några månader upp till ett år.

Nu frågorna:

Har man eller inte AKTIVT verkat för att människor enskilt eller hushållsvis skall få nattvard genom något som påminner om "Sjukkommunion"?

Om så – hur? Utfall?

Om inte – varför?

Så här långt strax före lunchtid på måndag har några responser kommit på Prästkollegor. Jag har avidentifierat dem både vad gäller personnamn och ort:

• Ja, med nuvarande begränsningar erbjuder vi enskild nattvard efter mässan på söndag, dvs "drop-in" kl 11-12, med kort bibelord, syndabekännelsen, avlösning, kommunion, välsignelse och sändningsord. Kommunikanterna går så fram en och en till högaltaret där prästen väntar. Knäfallet är placerat ca 3 meter från högaltaret, för att hålla avståndet.
• I X-ort har vi öppen kyrka varje söndag (drop in) men för den som vill ha nattvard firar vi mässa kl 12, 12.30 osv så länge det behövs. Till detta får folk anmäla sig.
• I pastorat X har vi enkla mässor med föranmälan sedan en tid. Max 8 personer.
• I X-ort har vi öppen kyrka med möjlighet att ta emot enskild nattvard. Det går också att som vanligt boka tid för sjukkommunion.
• Vårt nattvardsbord är öppet så till vida att nattvarden och den välsignelse och försoning det ger nu kan djupna i våra liv när vi av Gud utmanas att tänka större än bara tillfällen och antal gånger.
• När det gäller nattvard är det bara enskild som gäller hos oss. Du frågade om utfallet... tja vi blir inte nersprugna....
• Flera korta mässor i rad istället för en varje torsdag kväll. Mkt uppskattat med varierande antal deltagare.
• Varje söndag erbjuder vi möjlighet till enskild kommunion i en av pastoratets kyrka. Nämnas bör att vi är ett litet pastorat.

I gruppen Apostolicum är en del mer mångordiga. Jag hittar följande:

• Vi har firat mässa på det sätt som varit möjligt under pandemin, med föranmälan och många mässor. Oftast blir det 3 mässor på en söndag. Är tacksam över att vi aldrig behövt stänga helt.
• Allt var stängt med möjlighet till enskild Kommunion fr. o. m. domssöndagen. 24/1 började man med två korta Mässor med Max 8 besökare exklusive de som har en funktion per söndag: 10 och 11. Dessa korta Mässor tar ungefär 20-25 minuter. Kyrkorna har öppet en timme på måndag kväll, tisdag förmiddag och onsdag eftermiddag med präst på plats och möjlighet till enskild Kommunion. Vet ej hur frekvent besökta dessa är, men 3-6 har kommit på de korta Mässorna på söndagen.
• Sedan mitten av januari firar vi i X streamad mässa med förlängd kommunion efteråt, varje söndag. Askonsdagen firades tre mässor. Vi får bara vara 8 inalles på våra mässor, men där två eller tre samlas...
• X har varje söndag något vi kallar "Förlängd kommunion". Under en timme efter mässan kan de som följt mässan via livestream komma till kyrkan och enskilt ta emot kommunionen. Närvarande vid själva mässan är Max 8. För att fler skulle få möjlighet att närvara firades på Askonsdagen 5 "fullsatta" askonsdagsmässor.
• Vi har uppmanat till enskild kommunion (den möjligheten ger vi alltid) men något fler har önskat det under året. Vi har också påmint om det i församlingsblad, gudstjänstbrev, utskick osv. Vi har firat enskild kommunion i sakristian, på terasser, i vardagsrum – lite överallt. Nu firar vi mässa med 8 deltagare 4 ggr i veckan och förlängd och enskild kommunion för alla som vill på söndagar efter webbsänd mässa. Hembesök med enskild mässa fortfarande för alla som önskar det. Jag är präst i X.
• Vi har firat mässa i snitt 1-2 gånger per vecka o minst en gång varannan vecka under hela pandemin, var vi än befunnit oss i landet. Ibland anmälan i grupper om max 8, ibland små mässor hemma typ sjukkommunion. Ganska ofta utomhus. Inga problem alls men ingen trycker det på en utan man måste fråga efter det själv.
• Följer.
• Dito
• Delfråga två: varför inte, eller?

Det var ungefär femton timmar sedan jag ställde frågan så det är för tidigt att säga något bestämt om "resultatet" eller eventuella skillnader mellan grupperna. Påfallande är dock att de som svarat är folk som i rådande pandemiläge valt att inom ramarna för Folkhälso-myndighetens anvisningar valt att fortsätta vara "dukare". Med olika slags påhittigheter – i mina ögon positiva sådana – har man sökt skapa möjlighet för folk att fira Mässa, vara "brukare".

Kanske kommer det – eller så kommer det inte – svar från "avstängare" som valt att inte erbjuda Mässa den sista tiden, kanske rentav nästan hela sista året. Sådana finns men deras vägval syns inte (än så länge) utan avslöjas indirekt av ett par personer som inte vill framträda i gruppernas läsbara flöden. I stället valde de att genom lite längre texter i Messenger anförtro mig sina bekymmer. Naturligtvis bevarar jag dessa förtroenden och kopierar inte här vad de skrivit.

Men det säger jag: Jag blir upprörd!

• Jag blir upprörd över själva saken att stänga av sakramentserbjudanden i uppåt ett år. Och jag funderar över om de bakomliggande orsakerna hos vissa ledningspersoner är en olust att fullgöra Kyrkans och prästers uppdrag. Så var det sagt!
• Men jag blir också upprörd – även om det bara (än så länge) är två exempel – över den omilda behandlingen av personal som kan skönjas i de två för mig i övrigt okända "avstängarsammanhangen".
• Och jag funderar verkligen på hur länge underställda präster (och emeritusar) som vill mer skall vara lydiga mot lokala kyrkliga överheters påbud att blockera Nådenmedlet.