kyrko-moral?
Jag försöker vara återhållsam vad gäller bloggningar i kyrkliga frågor. Åsikter har jag. Uppfattningar om både det ena och det andra likaså. Kreativa förslag kan jag leverera på både in- och utandning. Men jag avstår ofta(st). Orsakerna är flera.
-
Alla Bloggläsiusar och Bloggläsiusor som då och då besöker min blogg räknar sig inte som kyrkligt engagerade. De läser mina inlägg av andra hedervärda skäl.
-
Det händer faktiskt inte så mycket just nu i den kyrkliga världen. Man trevar, på många håll med överdriven försiktighet och tveksamhet, sig ut ur pandemirestriktionerna. Inga debatter pågår heller vare sig lokalt, regionalt eller på nationellt. Kanske drar det på fram in mot kyrkovalet i höst, kanske inte.
-
Mitt synfält är lokalt med vad det innebär av lojaliteter och lämpligheter.
-
Mitt perspektiv är från sidan. Jag är ”vanlig kyrkotillhörig” och ingår numera inte i den trängre krets av anställda och några förtroendevalda som fattar och inte fattar beslut, väljer vägar eller avstår. Dock fattar jag nog en hel del mer än de flesta ”vanliga kyrkotillhöriga” gör av både åtgärder och inga åtgärder – fattar i betydelsen begriper.
Nu har jag ett tips på något som skulle om inte välta så kanske påverka kyrkovalet på lokala nivåer. Mitt resonemang bygger på uppgifter i Älvsby församling men kan nog konverteras och räknas om till många andra ställen. Vad som skett i Älvsbyn har av samma anledningar som här hänt på många, kanske de flesta, håll. Det är därför allmängiltigt och har med ekonomisk kyrko-moral att göra – eller eventuell brist på sådan.
I blogginlägget kyrkofulltristige av den 29 maj nämnde jag att Älvsby församling för 2020 fick ett ekonomiskt överskott för personal och direkt verksamhet på drygt två miljoner. En fullt giltig orsak var pandemin. Faktum kvarstår ändå att man jämfört med vad som var tänkt i budget och verksamhetsplan underlevererat kyrkligt arbete värt mer än två millar. Krasst sett kan man säga att jag och alla andra kyrkotillhöriga i Älvsbyn inte fått valuta för vår inbetalda kyrkoavgift.
Under de villkor som gällt har jag full förståelse för att ”företaget inte levererat”. Jag misstror ingen! Jag undrar dock vad man kommer att göra med det jag betalt in och som inte använts till vad det var avsett för.
Ett par jämförelser:
-
Säg att jag betalar in en årsprenumeration för en tidning. Efter fem sjättedelar av året kan den inte leverera mer av anledningar tidningen själv inte rår över. Ska blaskan då sitta på mina pengar? Betala tillbaka en del? Ge mig något annat av lika värde som det som inte levererades? Rabatt på nästa prenumeration? Hur? Och vad anser jag som prenumerant?
-
Jag och en av mina svågrar, han som nyss fyllde år, bokade och betalade in för en vecka på Samos förra våren. Resebolaget ställde in resan, inte av eget val utan på grund av coronan. TUI levererade inte och vi fick välja. Vi kunde fått pengarna tillbaka eller låta dem finnas kvar hos företaget oss till godo i två år. Vi valde det senare. Av samma anledning gick det inte att åka i år heller så vår fodran finns kvar. Vi kan fortfarande få pengarna tillbaka för det som inte levererats eller åtnjuta en senare leverans.
På ett liknande vis har min församling och andra församlingar hamnat i ett liknande läge. Man har ”tagit betalt” för 2020 men inte levererat.
Jag har inte tillgång till den exakta budgeten men utifrån lite äldre material gissar jag att den sammanlagda inkomsten av kyrkoavgiften i Älvsbyn är på cirka 12 miljoner. Och av det har 2 blivit över. En sjättedel. En sjättedel av min kyrkoavgift är ungefär 400. Ska jag få tillbaka den summan? Eller sänker man i höst kyrkoavgiften för 2022 med sammanlagt två miljoner, pengar församlingen redan fått men inte använt? Eller drar man på utav 17 med extra satsningar i vettig verksamhet värd två miljoner för att under ett par år, i projektform, återställa och omstarta det pandemin punkterat?
Det sistnämnda tycker jag är mest praktiskt. Att betala tillbaka en sjättedel av alla kyrkotillhörigas inbetalda avgift, eller uppmana alla att fakturera församlingen, skulle bli kräva en ofantlig volym administration och skulle vara en dum väg. Dra på och satsa offensivt är det rätta för att starta om efter Coronan.
Jag föreslår därför att de nomineringsgrupper som ställer upp i valet till hösten formulerar och gå till val på Detta vill vi göra med coronans extra två miljoner! och lista upp konkreta åtgärder som levererar. Alternativt lova kyrkoavgiftssänkning med en sjättedel 2022. Det vore god kyrko-moral helt lik TUI.
Att inte göra något av detta utan bara låta pengarna avsedda för verksamhet vila på den ökända kistbottnen vore något annat: kyrko-omoral.
Var i verksamheten ska enligt din enkla mening 2miljonetskrutet smällas av?
Jag har inga enkla meningar om saken. Bara flera. Men delar dem inte här och nu.
Poängen är min utmaning till dem som kandiderar för att få min röst till hösten, de förtroendevalda som enligt åtminstone egen uppfattning är omistliga för kyrkans framtid, offensivförmåga och öppenhet. De behöver ge mig "reformprogram" att välja mellan.