stigstrombergsson

Man ska vara försiktig med ordet ångest. Ofta används det slarvigt. Jag googlade på ordet och fann en massa att läsa på 1177. Ångest kan vara mycket men är inte bara att man känner viss oro eller obehag eller att man likt en hötapp mellan två åsnor är i valet och kvalet om hur man ska göra eller ta beslut. Sådant är inte ångest! Att slarv-använda ordet är enligt min mening en skymf mot dem som verkligen lider och drabbas.

Jag har alltså inte ångest. Jag har inga panikattacker, smärtor, andnöd eller liknande. Inte heller kånkar jag på något trauma från förr som hemsöker mig den dag som idag är. Jag vet bara inte hur jag skall göra och om jag skall ta en begränsad ekonomisk risk på runt 6000 spänn.

Det gäller en bok. Som jag sammanställt. Inte skrivit. Sammanställt. Min andra bok.

När jag hösten 2018 sammanställde min första bok vågade jag mig inte på en större upplaga än 10 ex. Den bestud av 120 skrivna blogginlägg från våren innan, ungefär ett Bibelkapitel per dag plus en del annat samtida. I det skick inläggen hade fick de sig en bokform med titeln P minus 100.*

Nu har jag knåpat ihop Ingen bokbok. Den består till absolut största delen inte av blogginlägg utan av annat och är hälften så omfattande som den förra – nu knappt 100 sidor. Det min beslutsvånda gäller är upplagans lämpliga litenhet. Skall det bli 10 ex – det publiceringsverktyget har som minimum – för snäv distribution i en mycket intern familje- och vänkrets? Eller ska jag våga mig på 50 ex och då runt 40 till salu för max 150 slantar plus eventuellt porto? Vem eller vilka skulle investera i saken? Tänk om jag sitter där med både skägg och 40 böcker i mitt blåa skåp.

Det jag känner är inte ångest som är ett alldeles för starkt ord.

Jag har bara beslutsvånda.

* Jag har berättat om den tidigare, bland annat här med snarlik rubrik, samt här och här.