stigstrombergsson

Det pratas mycket om sprutor nu. När man möter folk byter man uppgifter om i vilken omfattning man blivit besprutad mot Covid. Alla jag känner är inte vaccinerade. Ännu. En del är för unga och har inte nått sitt datum. Ingen – jag säger INGEN – i min närhet är så argument- och faktadöv att den vägrat eller kommer att vägra vaccin mot Coviden. Det tyder på att jag omger mig med sakligt folk.

Det pratas politik också. Och politiker pratar inte alltid alltför sakligt. Regeringen föll men de som fällde ställde inte upp ett mandat-matematiskt trovärdigt alternativ trots att en del i borgerligheten hittat ny alliansvän – och svek dem som 2018 röstade L, KD eller M. Partiledarna – en är ny – virrar i frågan om kursändringen i förhållande till SD och får klä välförtjänta skott. Det är dock lite orättvist att göra bara de tre till löftesbrytare. Alla – jag säger ALLA – riksdagsledamöter för fotbytarpartierna valdes på löfte om ”gräns högerut” och sviker sina ord om de nu samverkar med SD. Riktigt hade varit att leva efter den gamla parollen Håll gränsen! fram till valrörelsen nästa år och då proklamerat att de öppnar för att acceptera den politiska invandrarfienligheten. Dubbla budskap och tvetydig moral är vad det i stället handlar om.*

I skrivande stund verkar det bli att S-MP-regeringen kommer tillbaka. På onsdag avgörs om fler i riksdagen säger Nej än de som säger Ja eller inget alls. Hur det sedan blir i höst med budgeten är en annan fråga. Där måste fler rösta Ja än de som säger Nej eller avstår. Hur som helst verkar extraval inte bli aktuellt just nu. Jag tycker det är bra. Det är ju ordinarie val om ett år där partier bytt positioner, kompromissar och agerar.

Vad gäller Coronan har jag tagit två shotar. Kanske behövs längre fram en till för att boosta effekten. Vad gäller politik och ideologi fick jag goda värderingar hemifrån och har sedan på eget ansvar sett till att ha fortsatt motståndskraft mot högeridéer och annan stelkramp. I märgen tycker jag det är mer rätt att vara solidarisk än solid och arisk. Jag anser att det gemensamma måste gå före det själviska.

Alla åsikter behöver underhåll så nu håller jag på med en vänsterspruta till – i form av en eller två böcker. Det är omläsning på gång 10 år efter förra varvet.

Vad som är först, hönan eller ägget, är inte gott att veta. Jag känner till folk som har politiska uppfattningar (vare sig de lutar åt höger eller vänster) och som sedan i teologisk litteratur söker bekräftelse för det de tycker. Jag känner också till – och vill själv vara en sådan – dem som hellre först söker att brottas med Bibel och teologi och kanske låta det dra åt ett politiskt håll. Därför läser jag nu om de böcker jag berättade om på denna min blogg – här och här – väl vetande att de ger mig en vänsterspruta till.

* Ett annat dubbelt budskap kanske värt att blogga om någon regnig dag – alltså inte dessa dagar när det är näst intill plus 30 i skuggan – är vad som ramlat ur munnen på KD-ledaren i förtalsfrågan. Hon erkänner att hon gjort fel men tycker inte hon gjort fel. Första tanken som inställer sig är vart det Jesus sa tagit vägen. I Matteus-evangeliet kapitel 5 vers 37 finns repliken: Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.

Ser man till sakfrågan – om det är fel att säga något negativt om någon även om det sakligt är sant – kan man fundera teologiskt. Gör man det finner man en skillnad mellan luthersk etik kring åttonde budet och ser att den kan skönjas i den svenska lagstiftningen om förtal, och den mer reformerta fundamentalistiska ordfixeringen kring sanning som man kan återfinna i anglo-amerikanskt juridik. Men det bloggar jag inte om mer än att jag tycker Luther är bättre än Calvin.